Se upp för Q

Av , , Bli först att kommentera 3

Ju galnare konspirationsteorier, desto fler anhängare verkar de få. Inför valet i USA 2016 var det Pizza-Gate som lockade stora skaror. Den stolliga teorin gick ut på Hillary Clinton anklagades för att ha anknytning till en pedofilring som styrdes från en pizzeria i Washington. Kärnan i många konspirationsteorier kan spåras flera hundra år tillbaka i tiden, då det fanns idéer om att världen styrdes av judar som kidnappade kristna barn och helt enkelt käkade upp ungarna. Klart antisemitiska föreställningar. Intet nytt under solen.

Nu växer en liknande rörelse fram i USA, lagom till presidentvalet. Överallt syns vita män med stirrig blick, iklädd en tröja med ett stort Q på. Enligt QAnon-rörelsen finns det en global, dold makt med en hemsk agenda.Den ende som kan stoppa de blodtörstiga, hemlighetsfulla monstren, denna stat i staten, är förstås Trumf.

– Det här är en konspirationsteori som utvecklats till en rörelse, liknande Sanningsrörelsen som växte fram efter terrorattacken den 11 september 2001. Det är långt ifrån alltid som konspirationsteorier ger upphov till rörelser, men med QAnon-teorierna som motor har man här lyckats med det, säger Kent Werne, journalist och författare till boken ”Allt är en konspiration” till tidningen EXPO.

Trump ska tydligen vara en slags hemlig agent som rekryterats av militärer. Endast med Trumf som president kan denna ondskefulla sammansvärjning stoppas.  Några av de som är med i den onda makten är Hillary Clinton, Barack Obama, Oprah Winfrey och Tom Hanks. Anhängarna av QAnon tror på fullt allvar att Trumfs tal och klädsel är ett kodat, hemligt språk som stollarna sitter uppe om nätterna och avkodar, som sedan sprids på nätet. Det låter inte klokt, men folk strömmar till denna sekt i miljontals och det kommer väl att sluta med att någon med snurriga tankar börjar tillverka bomber eller köper sig en ett rejält gevär och går till attack mot något av de ”Onda monstren”.

USA – mardrömmarnas land. Landet där alla kan misslyckas och istället bli anhängare av knäppa idéer. Konspirationsteorierna verkar ha blivit en del av den amerikanska folksjälen.

– Om Trump förlorar valet så riskerar det komma anklagelser om att resultatet manipulerats. Det kan leda till protester och oroligheter, men även att våldsbenägna extremister, ensamvargar och andra, kan agera med inspiration från QAnon-idéerna, säger Kent Werne till EXPO.

Werne påpekar att det inte bara är frågan om risken för våld som utgör ett problem.

– Teorierna är farliga utifrån att de undergräver den demokratiska debatten. De undergräver vetenskapen och rationellt tänkande. Den ökade polariseringen som uppstår är ur deras perspektiv något positivt. Politisk polarisering är en bra grogrund för att konspirationsteorier ska få spridning.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Framträder live på nätet

Av , , Bli först att kommentera 4

Ute på turné igen!

Uppe i ottan, som vanligt. Har suttit en stund och repeterat inför mitt framträdande i Nordmaling måndagen den 21 september, 18.30 i biblioteket. Det som gör det hela lite speciellt är att mitt framförande kommer att filmas och sändas live över nätet. Om ni lediga och vill höra mig kåsera kring min roman ”Män som spelar schack” så är ni välkomna. Lägger in en länk längre ner.

Minneslappar som jag glömmer
Jag brukar under mina framträdanden använda mig av små minneslappar som jag skrivit stödord på. Men det är mest terapi under mina förberedelser. De där lapparna brukar jag glömma bort eller lägga undan efter en stund. Jag kan min story efter 16 framträdanden mellan september 2019 – februari 2020. Sen kom coronan och satte käppar i hjulen. Ett flertal inställda framträdanden och ett rejält ekonomiskt bortfall. Nåväl, minneslapparna är också en trygghet, ifall jag skulle komma av mig. Numera använder jag även ett notställ som jag kan vila händerna mot i fall mina händer skulle drabbas av parkinsonskakningar. Handmikrofoner är bannlysta, utan det måste vara en ”mygga” eller ett headset. Måste ha händerna fria.

Mitt läs exemplar av ”Män som spelar schack” är fullt med med numrerade klisterlappar, så att jag tryggt kan bläddra upp rätt text med det nummer som står på mina minneslappar. I förberedelserna är jag nog lite av ett kontrollfreak, men väl på scenen så handlar det mesta om att improvisera kring en del givna teman.

Minneslapp

Läs exemplaret

Publikrekord i Lycksele
Sen spelar ju publiken en stor och viktig roll. En del är knäpptysta, än vilka skämtbitar man drar, andra skrattar bara av att se mig. Mest publik brukar det komma i Lycksele. Men så utspelar sig ju mina romaner i trakterna av den staden. Jag har fortfarande publikrekordet i stadsbiblioteket (drygt 120 personer) och det före ”drakar” som Torgny Lindgren och Åke Lundgren. Inte illa.

Mitt stenansikte
Ett problem som uppstått i min kommunikation med publiken har att göra med min Parkinson. Sjukdomen gör att ansiktet med tiden stelnar. Mimiken fastnar liksom i ett läge och blir med tiden lika levande som en runsten. Än så länge kan jag påverka det genom att medvetet tänka: ”Le Kent, le!” Men så faller det ur minnet … och mitt ansikte kan fastna i ett läge som påminner om ilska. Det var efter ett framträdande förra hösten då jag omöjligt nådde fram till publiken. De satt med armarna i kors över bröstet och blängde ilsket på mig. ”Du såg ju mest hela tiden förbannad ut!” sa en polare. Det är klart. Ansiktsspegling. Vi är ju så funtade. De läste av mitt ansikte och gjorde det till sitt. Efter det har jag övat flitigt framför spegeln, för att inte återigen tvingas uppleva detta. Inte publiken heller.

Le Kent!

Taltid 45 min
Jag brukar hålla låda 45-60 minuter, sen en frågestund på en kvart. I Lycksele brukar det bli minst 45 minuter. Förra gången i september 2019 ville frågandet aldrig ta slut. Det var den gången då lyckseleborna fått veta att jag höll på att skriva en roman om Ester Duva. Skrönorna om denna kvinna avlöste varandra och ville aldrig ta slut. Nästa besök i Lycksele torde väl bli med romanen ”Älskade Ester” – och då får vi väl hyra MB …

 

Svårt att sälja
Ja, sen försöker jag sälja några böcker, men det har gått segt det senaste året. Försäljningen av pappersböcker har minskat över 30 procent. Det är ljudböcker som folket vill ha numera. Men det är dyrt att spela in ljudböcker och vinstmarginalen på pappersböckerna är minimala, så för varje såld bok blir det väl max 40-50 kronor. Så det en fattig författare tjänar en slant på sina framträdanden. För att sälja böcker är svårt, särskilt när det inte finns en enda bokhandel i Västerbottens inland.

Långa avstånd
Sen får vi inte glömma restiden. Umeå-Åsele 34 mil t.o.r. vilket innebär 5-6 timmar i bil. Till och från Storuman blir 45 mil t.o.r. så där får man boka hotell och sova över en natt. Så för en timmes framträdande sitter man mest i bilen eller i en buss. Eftersom jag ibland drabbas av stresshjärna efter ett framträdande måste jag leja en chaufför som kör mig hem till Umeå.

Så är det romantiska författarlivet.(Och innan man får träffa sina läsare har man suttit instängd 2-3 år och skrivit den bok man ska prata om i 45 minuter och försöka sälja några exemplar av …)

Länk till liveframträdandet i Nordmaling den 21/9 kl 18.30. Välkomna!

Män som spelar schack. Live

Plötsligt finnes hopp

Av , , Bli först att kommentera 4

Plötsligt händer det. Efter att bråkat, tjatat på en hel hög doktorer att de måste behandla HELA mig, inte dela upp mig i tårtbitar. Jag har inte ens fått läkarna att tala MED varandra utan alla har försökt behandla var sin tårtbit.

Inte nog med att det tärt på mitt psyke då jag anat en för tidigt död på grund av ”tjurskallarna” – men så stöter jag på en ST-läkare på Teg, en läkare under utbildning som blir förbannad då han ansåg att jag ”fallit mellan stolarna” och att mina kroppsliga sjukdomar blivit lämnade vind för våg, obehandlade så att jag varit halvt döende i en galopperande diabetes – ”timmarna innan” en ny stroke, då blodtrycket var åt fanders för högt och att jag fått gå ett skyhögt blodsocker i ett par år.

Saker började hända. Plötsligt har jag fått tider hos tre specialistläkare: 1. Neurologen (Parkinson mottagningen). 2. Diabetesspecialist. 3. Pysköverläkare. Det är nu bara att hoppas att de pratar ihop sig så att jag i första hand får ordning på sömnen, får ett lägre blodsocker och en genomsyn av mina parkinsonmediciner. Till detta ska läggas:Inom de närmaste veckorna ska jag få komma till neurorehab för att träna upp min kondis och balans och styrka. Sannerligen märkligt. Någon har plötsligt dragit i de rätta trådarna.

En skål för livet!

Återstår att se om detta bara blir ett nedslag i mitt multisjuka liv och sen återgår allt till det vanliga. Då lever jag nog inte länge till. Lägg sedan till att jag i april-juni satt isolerad i en påtvingad ensamhet för att inte dö i en covid-19. Livet skrämde mig och jag blev passiv. Kanske är jag åter på banan. Vill ju hinna skriva klar min Ester-roman och älska livet – ett tag till.

Trist att jag förmodligen blivit sedd som en bråkig och hopplös patient, men vilken är den människa som inte slåss för sitt liv? Även om det varit många stunder då jag velat krypa ihop på köksgolvet och glida in i evigheten.

Men hopp finnes och i och med det växer framtidstron fram. En människa utan hopp är som en groda utan ben.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Ett neurologiskt oväder

Av , , Bli först att kommentera 5

Trött, rent av utmattad efter veckor av två-tre timmars störd sömn (i natt sov jag 1 timme effektiv tid). Drömmer ut mina drömmar: skriker, ropar på hjälp, drömmer att jag drömmer, sen dessa ständiga urinträngningar som tvingar upp mig var timme – så om jag då råkar ha somnat, så väcks jag pissnödig nåt så djuriskt. Det brummar och tjuter i skallen, ett neurologiskt åskoväder pågår. Svårt att tänka klart. Måste jaga ifatt nån parkinsonexpert för att få nån medicin som gör att jag sover sammanhängande 3-4 timmar. För jag somnar ju in, men insomningspillren räcker bara två timmar.

Det är farligt att inte få sova. Det går illa till slut.

I helgen gick jag igenom massor med litteratur, forskningsrapporter, chattade med andra Parkinsonsjuka och jag fick en större förståelse i ämnet sömnlöshet. Jag lider ju av andra tillstånd och sjukdomar som strular till det med min sömn. Min ADHD har lett till insomningssystem, som nu åtgärdats med insomningsmedicin – men som bara stannar i kroppen i ett par timmar. Om blodsockret är för högt så försämrar det sömnen. Efter Stroken 2015 försvann ett par timmars sömn, från 4-5 timmar till 3-4 timmars sömn. Nu handlar det om 2 timmars sömn som störs av ett ständigt uppvaknande och sen dessa satans mardrömmar. Det går inte ens återberätta dem, ni skulle inte tro mig. Men de innehåller skuld, skam och ond bråd död. Klart att jag börjar var dag med en tung, svår ångest och sen knappast ser fram emot nästa natt.

Min långa blogg ”Den sömnlöse drömmer” skrevs den 13 september och finns i löpande text och under kategorin Parkinson.

 

 

 

Den sömnlöse drömmer

Av , , Bli först att kommentera 3

De flesta vuxna behöver mellan 7–8 timmars sömn, men sömnbehovet är individuellt. Nyfödda sover nästan dygnet runt, medan tonåringar behöver uppemot 9-10 timmars sömn. När man blir gammal sover man mindre. Vi svenskar sover i genomsnitt 6 timmar och 51 minuter. Sover gör vi för att hjärnan och kroppen ska återhämta sig. Det finns alltså en form av läkande i vårt sovande. Sömnen är uppdelad i så kallade sömncykler på ca 90 minuter.

Sömnen behövs för att kroppen och hjärnan ska få återhämta sig och bearbeta intryck. Under sömnen varvar kroppen ner, blodtrycket sjunker, pulsen och kroppstemperaturen går ner, andetagen blir färre och musklerna slappnar av. Samtidigt lagras minnen och ny kunskap och nya intryck bearbetas.  Samtidigt minskar produktionen av stresshormoner. Att sova tillräckligt kan minska risken för sjukdomar som förhöjda blodfetter, hjärt-kärlsjukdom, diabetes typ 2, depression och utmattningssyndrom.

Så om man inte sover … Jo, då riskerar man både det ena och det andra.

 

Jag brukar le lite snett när någon säger att dagen är förstörd då de bara fått sova 6–7 timmar. Själv är glad de få nätter jag sover 3–4 timmar sammanhängande. Jag talar inte om några tillfälliga sömnbesvär, utan om livslånga. Denna blogg handlar om sömnlöshet, som jag började skriva 04.00 efter att ha sovit drygt två timmar. Min livslånga svårighet att somna, med de ständiga uppvakningarna innebär att min hjärna sällan återhämta sig.

De tre tillstånden/sjukdomarna jag ska beskriva är:
Diabetes, bipolär sjukdom, ADHD, stroke och Parkinson. (Funktionshinder och sjukdomar jag lider av). Många gånger finns en samsjuklighet, vilket gör det svårt att veta var/när man ska börja behandlingen.

Man sviktar i vardagen
Om man inte får sova nattetid får det naturligtvis konsekvenser dagtid. Man kan få problem i problem både i arbetet och i privatlivet. Man får sämre fokuserings- och koncentrationsförmåga. Man blir ”Seg i kolan” helt enkelt och som leder till svårigheter i det vardagliga. Man kan få svårt att delta i samtal, hålla sig vaken på möten eller till och med att träffa vänner och bara äta en god middag. Du får sämre koncentrationsförmåga, bristande simultankapacitet, blir lätt distraherad.

Blir känslostyrd
När andra sover sina nio timmar och vilar hjärnan och kroppens muskler och inre organ allvarliga sjukdomar, så är en sådan som jag uppe och skriver från klockan 02.00 efter att ha somnat vid 12.00. Ett tecken på sömnbrist är att mina känslor svänger mer mellan olika lägen och att jag överreagerar på olika sätt. Man blir lätt känslostyrd.

Så funkar normal sömn
Insomningsfasen är sömnen ytlig och du är lättväckt. Bassömnen tar vid. Sen kommer djupsömnen och nu sker kroppens återhämtning och uppbyggnad. Hjärnan arbetar långsammare och tillverkningen av stresshormon minskar. Under djupsömnen slappnar musklerna av och du är svår att väcka. Drömsömnen som även kallas REM-sömn. REM står för ”rapid eye movement” som betyder snabba ögonrörelser. Drömmar förekommer under de olika sömnstadierna, men de är vanligast under REM-sömnen. Då arbetar hjärnan aktivt på ett sätt som påminner om när du är vaken.

​​1. Diabetes och sömnen
Hos diabetiker kan sömnlösheten påverka diabetessjukdomen, och diabetes kan i sin tur ge upphov till sömnlöshet. Får man med ordning på sömnen förbättrar blodsockerbalansen, och en god diabetesbehandling förbättrar i sin tur sömnens kvalitet. Sömnlöshet i kombination ”högt tempo” (stress) dagtid leda till att den mest kärnfriske kan drabbas av Diabetes 2. Så var det i mitt fall 2003 då stressen med arbete, romanskrivande, jobb med filmmanus och nybliven pappa i kombination av övervikt, sömnlöshet och usel kondis, ledde till en akut diabetes, plus att jag fick diagnosen Bipolär sjukdom typ 1.

Eftersom stress påverkar din diabetes (sömnlöshet är en stressfaktor) kan din diabetes försämras i fall du sover uselt. Både högt och lågt blodsocker försämrar sömnkvaliteten. Mardrömmar och morgontrötthet kan vara tecken på låga nattliga blodsockervärden, vilket gör att du bör kolla blodsockret även nattetid. Högt blodsocker gör dig törstig och du dricker massor, vilket får dig att springa på toa hela natten och kissa.

En riskgen kan vara förklaringen till att det finns ett samband mellan nattjobb och ökad risk att få diabetes. Sömnhormonet melatonin försämrar insulinfrisättningen hos personer med en vanlig genvariant, vilket kan förklara varför risken för typ 2-diabetes är större hos nattarbetare eller personer med sömnbesvär som bär denna riskgen.

Sömnapné med andningspauser gör att sömnen försämras, och då försämras också sockerbalansen. Framför allt hos personer med typ-2 diabetes är sömnapné en mycket vanlig parallellsjukdom. Det kan man få hjälp med. En CPAP-apparat underlättar andning och sömn nattetid.

Nervskador som orsakas av diabetes kan ge upphov till smärtor, och framför allt rastlöshet i benen Då blir det svårare att få fatt i sömnen, och att få en vilsam nattsömn. Rätt kost, bättre sömn, mindre stress, regelbunden motion kan förbättra din diabetes. Tre veckor på Sorselegården med massor med motion, rätt kost gjorde att jag sov som en gris. Jag gick även ner 15 kg och kunde sluta med mitt insulin. Det höll i två år, sen kom alla andra sjukdomar ikapp mig och stressen återupptogs.

2. Bipolär och sömn
Bipolär sjukdom innebär att man svänger i stämningsläge, man är ibland deprimerad, ibland hypoman (det kreativa tillståndet) eller manisk (upprymd, omdömeslös) och har ibland neutral sinnesstämning, det vill säga utan symtom. Hos personer med bipolär sjukdom är det vanligt med sömnproblem under sjukdomsepisoder. Sömnstörning och ångest är de två symtom som orsakar det mest kännbara lidandet och där man kan nå snabbast resultat vid behandling. Sömnpreparat ska därför ges tidigt och generöst.

Förändringarna i tillstånden kan komma mycket snabbt. Fallet blir högt. En ”normal” depression smyger sig ram och kan ta veckor, månader på sig att ta plats i ens sinnen. Vid en bipolär depression, som kan dyka upp efter några få timmar, är det vanligt att man sover för mycket. En psykotisk mani är livsfarlig i sin form då hjärtat och de inre organen belastas till max. Mycket på att vid en mani så sover man inget alls. Inläggning krävs. Vi en mani krävs ofta starka sömnmediciner. Ofta går B.S armkrok med diabetes. Då den bipolära inre stressen kan öka exv. Kortisol så att blodsockret ökar. Trots att man skött sin diabetes minutiöst.

3. ADHD och sömnsvårigheter
Det har länge varit känt att personer med ADHD lider av sömnsvårigheter i högre utsträckning än andra. Men det kände man inte till under tidigt 1960 då jag var en liten ADHD-grabb, som stämplades ”dåligt uppfostrad”, ”efterbliven, idiot”, ”en gangster i vardande.”

Idag vet man genom forskning och vetenskaplig evidens att ADHD och sömnproblem går hand i hand. Mer än hälften av alla barn med ADHD har sömnsvårigheter, något som ofta märks redan i spädbarnsåldern. Barn med ADHD har svårt att somna på kvällen, sover oroligare och färre timmar per natt än andra barn. Dessa sömnproblem gör att de grundläggande ADHD-symtomen ökar, med inlärningssvårigheter och beteendeproblem som följd.

Sömnproblemen kan delvis bero på den bristande förmågan att reglera aktivitetsnivån. Vi med ADHD är usla på att trycka på rätt pedal, att skilja på bromsen och gaspedalen. Än i dag händer det rätt så ofta att gaspedalen åker ner i botten precis när sömnen ska infinna sig. Rastlösheten gör att det är svårt att varva ner på kvällstid och att få en stabil sömn. Vi har även en bristande känsla för tid och en svårighet att skapa rutiner, vilket kan ligga bakom tendensen att vända på dygnet. En bidragande orsak till sömnlösheten är att man helt sonika blir rädd för att sova, vilket skapar ångest och oro …

Troligtvis kan de barn som numera får stimulerande medicin mot sitt neuropsykiatriska funktionshinder fördröjer insomningen, att barnen fått sina piller för sent på dagen och sitter i om kvällen. En första åtgärd kan i så fall vara att prova med dosminskning.

4. Stroke skadar sömnen
Inte nog med att en stroke kan ta livet av en eller göra en lam. Tiden efter en stroke kan vara mycket jobbig. Man kan se det som att det blivit kortslutning i proppskåpet. Hjärnan formar dina tankar, lagrar dina känslor och lagrar dina minnen. Den styr allt som händer i din kropp. Din hjärna är du. En stroke kan röra till allt detta – rejält. Hjärnan är plastisk, vilket innebär att den är föränderlig och anpassningsbar. Den kan skapa nya förbindelser mellan nervcellerna.

En tredjedel av de som fått en stroke får ofta en efterföljande depression. Det handlar om rätt så sega och långvariga depressioner som varar i cirka sex månader. Det är ett allvarligt tillstånd. Deprimerade strokepatienter blir kvar längre på sjukhus, svarar sämre på träning i rehabilitering, och har en sämre sömn. Att drabbas av stroke innebär att man vänder upp och ner på livet, både för den som drabbats och för närstående. Trots att behandlingarna blivit allt bättre får många kvarstående besvär av olika svårighetsgrad.

Efter en stroke kan minnet försämras.  Även koncentrationen påverkas. Något som jag personligen besvärats av är svårigheter att följa ett samtal med flera personer. Jag kommer inte in i samtalet och gör jag det så kommenterar jag nåt som sagts för fem minuter sen. Detta har lett till att jag undviker middagar tillsammans med större sällskap, vilket i sin tur att förlorat en lång rad fina vänner. ”Trögheten” har tilltagit efter det jag fick Parkinsons sjukdom.

Sömnbesvären beror sannolikt på grund av den hjärntrötthet som efter en stroke. Hjärnan uppfattas därmed arbeta på ett ineffektivt sätt. Utan att man kan peka på det, så känner man att något gått förlorat i ens hjärna.

I början av augusti 2015 drabbades jag av en stroke. Då small det till i bakhuvudet. En fruktansvärd huvudvärk spred sig över hela skallen. Jag skrek av smärta och reste mig upp, varvid jag störtade med huvudet före i golvet. Kunde inte gå. Allt snurrade.  

Min stroke, en propp, satte sig Lillhjärnan. Härifrån koordineras våra rörelser, vår balans och vår förmåga att agera i förhållande till omgivningen. Skador på lillhjärnan leder bland annat till svårigheter att koordinera rörelser. När jag oförklarligt började att ramla och slå mig sommaren och hösten 2018, trodde läkarna att det var symtom från skadorna i Lillhjärnan. I själva verket var det en ny hjärnsjukdom som visat upp sig: Parkinsons sjukdom.

5. Parkinson och sömnbesvär
Parkinson och allt sämre rörelseförmåga hör ihop. I tidigt skede uppträder symtomen vanligen ensidigt (jag har min på vänster sida) för att längre fram omfatta båda kroppshalvorna. Ofta har man gått omkring på jorden med sjukdomen många år innan den upptäcks. I mitt fall förmodligen sen 2012 – alltså före tre år före jag fick min stroke. Kanske ända bort till 2009.

Parkinson är obotlig. ”Giftiga” proteiner klumpar ihop sig i de nervceller som ska producera dopamin. Nervcellerna dör. Under sjukdomens inledande fas går den att behandla med L-Dopa. I slutfasen drabbas man av överrörlighet. Parkinson påverkar inte bara motoriken utan ger även upphov till så kallade icke-motoriska symtom. Det är till exempel vanligt med balanssvårigheter, trötthet, blodtrycksfall och inkontinens. Det är inte heller ovanligt att Parkinson-patienter drabbas av psykiska symtom som depression och nedstämdhet. Ett av de vanligaste symtomen är sömnproblem.

Sömnstörning är mycket vanliga. Sömnstörningarna ökar då Parkinsonsymtomen förvärras. Insomningssvårigheter och nattliga uppvaknanden är vanliga. Dessutom är det vanligt med nattliga hallucinationer, samt att man lever ut sina drömmar genom att prata, skrik rent av slåss. Sömnproblemen kan antingen bero på förändringar i hjärnan, men de kan också vara en biverkning av anti-Parkinson-behandlingen. Även ångest och depression ökar risken för sömnproblem. Myrkrypningar i benen och täta urinträngningar kan leda till många sömnlösa nätter.

Värst av dem alla torde vara REM-relaterade sömnstörningar (RBD) med sina vansinniga, verkliga mardrömmar. Det är vanligt att Parkinson-patienter med RBD drabbas av ”nattskräck” (panik/ångest-attacker). Det är viktigt att ställa diagnosen, då tillståndet kan behandlas. Det finns ett flertal behandlingsmetoder. Bland annat en medicin som kan prövas: Iktorivil (Antieleptikum) 4–8 mg/till natten.

 

© Kent Lundholm 2020-09-13

 

 

Ordning & reda

Av , , Bli först att kommentera 3

Nu har jag suttit en bra stund och lagt upp ett tusental texter under olika kategorier. Det ska bli lättare för er läsare att hitta de bloggar ni är intresserade av och även underlätta för mig då jag ofta får frågor om särskilda  bloggar. Dessa kan ligga långt bak i tiden, vilket gör att jag kan få sitta i en timme för att hitta den.

Sedan 2012 har jag skrivit 1500 bloggar i en rad skilda ämnen. Av dessa har jag sett till att de mest lästa och viktigaste texterna (ca 1000) hamnat under beskrivande kategorier/titlar. Under 13 olika kategorier hittar du lättare artiklar om Parkinson, ADHD, litteratur o.s.v.

I den högra spalten finner du:
1. ”Kategorier”
2. Välj kategori

Det finns 12 ämnen/kategorier. Du kan även se hur många bloggar/artiklar som finns att läsa under varje kategori. Istället för att söka på 1500 sidor (från 2012 och nu, så finns numera de viktigaste bloggarna om Parkinson, rasism och stroke under namngivit ämne.

En del kategorier är lite ”yviga” och täcker ditt å datt under sin kategori:

Författarens tankar (172 inlägg) och är bloggar om mitt författande under årens lopp, allt från filosofi till skrivkramp och min nervositet före mina framträdanden.

Pågående skrivande rör det senaste skrivprojektet, romanen ”Älskade Ester”.

Kulturspaningar handlar om lite löst och småilsket skrivande om det som rör livet och vårt samhälle.

Psykisk ohälsa är ett brett område och handlar om allt från utbrändhet till tunga psykiatriska sjukdomar. (123 artiklar).

Rasism och annat skit är drygt 100 artiklar om just rasism, främlingsfientlighet, flyktingar, högerspöken, Sverigedemokrater, nazister och andra stollar.

ADHD/Bipolär sjukdom har fått dela på en kategori, då de så ofta går armkrok vad gäller symtombilden.

Förr i tiden är mina minnen från barndomen och många berättelser från Baklandet.

Hoppas detta ska underlätta för er!

Själv har jag fått kramp i fingrarna och ont i rygg … (Ska jag göra en kategori för det också?)

Ha det så gott och fortsätt att läsa mina bloggar – för en dag blir det tyst (så jäkla sjuklig som jag blivit …) Men så är jag också utsedd till ”Övre Norrlands sjukaste författare”.

Som författare är jag aktuell med romanen ”Män som spelar schack”. Skriver just nu på romanen om Ester Duva – ett märkligt kvinnoöde. Den ska heta ”Älskade Ester” – sen får vi se om jag orkar med nån fler roman.

Med vänliga hälsningar

Kent Lundholm (2020-09-11)

 

 

Rasförädling i Sverige

Av , , Bli först att kommentera 5

DEL 4. Rasism och rasförädling.

Fortsätter att rota runt i vårt förskräckliga arv. Har följt de rasistiska idéer och vår rädsla för främlingar och de som är annorlunda, eljest. I DEL 1 (5/9 2020) skrev jag om hur illa behandlade de svarta i Afrika blivit genom århundraden. 15 miljoner slogs i järn och skeppades över Atlanten där ett liv i slaveri väntade. I DEL 2 (5/9 2020) fördjupade jag mig i rasismens historia och även då ur de svartas perspektiv. I DEL 3 (7/9 2020) var en resa av tusentals år av förföljelse av judarna, fram till Förintelsen då nazisterna mördade drygt 6 miljoner judar. Nu fortsätter jag med tattarna, resande folket och romerna.

Då var de vägarnas folk. De första romerna kom till Stockholm den 29 september 1512. De omskrevs då som tatare och zigeunar. I dag har romerna i mångt och mycket blivit gatornas folk. Tattarna och zigenarna ansågs tidigt i historien som att vara ett “lösdrivande, lättjefullt och onyttigt folk”. Ända sedan 1500-talet har de mötts av förföljelse, trakasserier och diskriminering. Under 1500–1600-talen utfärdade Sverige lagar riktade mot “tattare och zigenare”. Vid riksdagen 1617 beslutades att landets alla “tattare och zigenare” skulle utvisas. Den hårdaste lagen kom 1637. I den stod att alla män skulle hängas och alla kvinnor och barn skulle utvisas inom några månader. Trots sin grymma ton blev denna “zigenarstadga” inte särskilt uppföljd. Även kyrkan såg tattare som “ett problem” och vägrade både döpa och begrava dem.

Lösdriveri
Under 1600-talet livnärde många av de resande som häktmakare (tillverkare av häktor och hakar till kläder). Under tidigt 1700-tal var många av resandefolket kringresande försäljare. På 1800-talet ser man ofta resande som är valackare (hästkastrerare) och lumpsamlare. I Sverige var det länge ett brott att inte ha ordnad försörjning eller fast adress – man kunde då arresteras som lösdrivare. Alla var tvungna att ha pass eller prästbetyg att visa upp om de lämnade sin hemförsamling. Enligt 1885 års lösdriverilag var en lösdrivare en ”person som icke har fast bostad, fast anställning, medel till sitt uppehälle och som flyttar från ort till ort, försörjande sig med tillfälligt arbete, tiggeri och dylikt”. Efter 1885 dömdes lösdrivare till tvångsarbete i stället för till fängelse.

Buntades ihop
De romska familjer som kom till Sverige, och som reste omkring och bodde i tältläger eller husvagnar, kallades uteslutande för ”zigenare”. Tattare var vad man ofta kallade resandefolket. De som idag benämns resande anses vara ättlingar till de första romer som kom till Sverige på 1500-talet och vars ursprung är Indien.

Resandefolket, resande eller romani, var en grupp som i äldre tid stod utanför det etablerade samhället i Skandinavien. I slutet av 1800-talet kom romer från Ryssland och Frankrike. Det är först nu som man börjar skilja på orden ”tattare” och ”zigenare”. ”Tattarna” var det man kallade fattiga och kringresande, alltså Resandefolket och ansågs vara en del av det svenska folket, medan ”zigenarna” var invandrare.

Rashygien
1842 infördes allmän skolplikt i Sverige men inte förrän i mitten av 1960-talet för romer. Romerna fick bara stanna på en plats i tre-åtta veckor innan polisen kom och körde iväg dem. Myndigheterna sa då att eftersom de inte hade fast adress kunde de inte få gå i skolan. Många säger att romerna inte vill ha sina barn i skolan men det finns dokument som visar motsatsen. Under 1900-talet utsattes många romer i Sverige för diskriminering av olika slag. Mellan 1914 och 1954 var romer förbjudna att invandra till Sverige. Trots att de liksom judar var utsatta för förintelsen i koncentrationslägren. Under flera årtionden pågick tvångssteriliseringar av romer och Resandefolket, och tvångsomhändertaganden av romska barn. Många levde som om de vore statslösa. Utan folkbokföringsadress hade de varken rösträtt eller rätt att gå i skolan. Men eftersom de inte heller hade rätt att stanna på samma ställe mer än en kort tid, tvingades de flytta runt.

Hot mot arierna
Vi svenskar har historiskt (är väl det fortfarande) inte varit särskilt välkomnande mot främlingar, utan har uteslutande sett dem som ett hot. Det var ju inte särskilt många romer och resande som kom till landet, ändå ansågs den tidens zigenare vara ett hot mot den rådande samhällsordningen – och den “rena ariska rasen”.  Det var vid den tiden då man i Sverige öppet diskuterade ”rasförädling genom föräldraurval” och att det var ”billigare och mer humant att sterilisera folk än att låsa in dem i kostbara fängelser.” För att kunna sterilisera fler än de sinnesslöa och sinnessjuka, nämns allt oftare ett lägga till ”arbetsovilliga och lösdrivare”. En bra lösning på tattarproblemet vore ”en human utrotning av tattarsläktet då där finns dåliga arvsanlag”.

De annorlunda
Rashygienen blev allt mer populär i Sverige. Då rasbiologiska institutet under 1930-talet började mäta skallar och peka ut de raser som hotade det rena och ariska hamnade romerna i skottgluggen. Den ariska renheten måste skyddas från rasblandning. Hotet ansågs komma från romer, samer, judar, finnar och andra avvikande minoriteter. 1934 får Sverige sin steriliseringslag, Tyskland var ett år före. Inledningsvis så riktar de båda länderna in sig på utvecklingsstörda. Tattarna, som man kallade Resandefolket för råkade illa ut vad gäller tvångssteriliseringarna. Dagens resande menar att i snitt så var det någon i var fjärde familj som tvångssteriliserades någon.

Olika grupper
Trots att Resandefolket år 2000 erkändes, inom gruppen romer, som nationell minoritet i Sverige så är inte alla nöjda med den definitionen. En stor grupp resande känner ingen samhörighet med romerna. De kan inte identifiera sig med romers klädstil och livsstil, den romska nationalhymnen eller den romska flaggan och de talar inte romernas varieteter av språket romani chib. Efter 500 år i Sverige har dessa resande utvecklats i en annan riktning med en specifik resandeidentitet och vill bli erkända som en helt egen nationell minoritet. Tattare då? Det var det namn som allmogen och gemene man kallade Resandefolket för.

Antal
Idag finns det cirka 20 000 romer i Sverige. Romerna är idag en av de erkända minoritetsgrupperna i Sverige. Det är svårare att beräkna hur många av Resandefolket som finns kvar, men jag har sett siffror mellan 10 000–20 000.

Kändisar
Sångerskan Christina Lindberg (”De sista ljuva åren”) har resandebakgrund liksom ståupparen Anna-Lena Brundin. Markoolio har romsk härkomst. Elvis mamma var rom och president Clinton härstammar från resande.

Sjukast i Norr?

Av , , Bli först att kommentera 2

Sjukast i norr?

En rapport från en multisjuk man; som tilldelats utmärkelsen ”Öfvre Norrlands sjukaste författare” med motiveringen: ”Lundholm har med sitt plikttrogna stillasittande och eviga tröstätande fått den kroppsliga rondör och mysmage som sjuka författare av hävd skall uppvisa. Förutom några enorma sittsår, har Lundholm genom sin obotliga Parkinson anlagt ett stelt och otydbart minspel som förvirrar publiken. Emedan Lundholm drar sitt allra bästa skämt har det vid flera tillfällen lett till att några ur publiken börjat gråta. Kontrollförlusten har gjort att vår sjuke författare stått där och ilsket tokstirrat i tron att han skrattat och sett glad ut. Vi önskar honom lycka till i sitt värv och hoppas att han kan skriva fler böcker, trots lamhet i armar och ben. Annars lär författare till Pekböcker tjäna mer än romanförfattare. Med denna utmärkelse hoppas vi att han samlar mod inför den dagen då sjukdomen förvandlar honom till en stenstod vilket gör honom lika talför som en runsten och lika rolig som en lagårdsdörr. Än en gång grattis! Önskar ”Författarkommittén för det sjukliga skrivandet”. Förutom diplom och medalj tilldelas Lundholm en årskonsumtion av den kaloririka tuggbiten Japp.”

Fånigt skrivet, men avledande. Ni får ursäkta mig att jag raljerar över nåt som inte alls är roligt. Jo, lite roligt är det nog … Skrivandet har en lugnande effekt på mig. Blodsockret som legat stabilt och lågt i den månad som gått sedan att dr Kalle satte in mig på nya diabetesmediciner, vilket lett till att jag kunnat sluta med insulinet, vilket är en förutsättning för att jag ska kunna gå ner i vikt och därmed minska risken för stroke eller hjärtinfarkt. Så i morse när jag av nån anledning låg högt i blodsocker, tog jag en mindre dos insulin. Efter en timmes städande, med svetten lackade, började jag se dubbelt och känna av yrsel, hög puls, stickningar i läpparna och en djup dödsångest. Som multisjuk måste jag själv snabbt lista ut var symtomen kommer ifrån.

En panikattack? De slår till som en blixt från klar himmel, men några såna har jag inte haft på 5-6 år. En ny stroke? Den som började med en ett gungande golv under fötterna och sedan en störtdykning med huvudet ner i parketten eller så har blodsockret dalat … Fast det kan även bero på lågt blodtryck som brukar drabba oss med Parkinson. Men vad är vad? Steg ett: kolla blodsockret. Första sticket: under mätvärdet vilket ska ligga på 2,0, alltså jag befann mig minuterna före en hypoglykemi – som i och för sig inte behöver vara farlig … om man inte har tagit blodtryckssänkande medicin. Vilket jag står på, är ordinerad att ta. Då kan jag snabbt bli medvetslös.

Händerna skakar, får inte in den förbannade testremsan. Nu står det still i tankevärlden. Allt går långsamt. Hjärnan saknar socker för att fungera. Stress, oro och ångest förvärrar min Parkinson så att jag skakar mer och tappar ner testremsorna på golvet. Hade detta hänt i sömnen nu under eftermiddagen eller nattetid hade jag förmodligen dött eller vaknat till liv med hjärnskador. Socker, socker … Glömt att köpa druvsocker. Äter upp en halv burk sockrad aprikosmarmelad, ett äpple, dricker vatten i mängder och hittar lite O´boy och en skvätt mjölk. Efter en kvart är blodsockret uppe på 7-8, men jag svettas fortfarande och hjärtat hamrar på. Rädsla?

Tryckte på larmet jag bär på höger handled, efter en kvart störtar två yngre, skäggiga och trevliga män från kommunens hjälppatrull in lägenheten. Jag ligger och lyssnar på Genesis för att finna lugn.

Så kan livet se ut för en multisjuk författare. Att tvingas leva i dödens gränsland, dag som natt. Och denna ständiga väntan. Högt blodsocker sabbar blodkärlen som leder till stroke eller hjärtinfarkt. Jag är fan författare, nog kan jag snabbt fantisera fram värsta tänkbara scenario. Jag känner mig bara så förbannat ensam. ”Tryck på larmet om du blir sämre”, sa killarna från larmpatrullen.

 Ni som följer mig har sett mig tjata och skriva om det faktum att min kropp reagerar starkt när jag är klar med ett skrivprojekt och måste lämna ifrån mig mitt manus, mitt barn. 2003 efter ”All världens lycka” drabbades jag av en stressutlöst diabetes som höll på att sabba njurarna. 2006 då jag var klar med den psykiskt tunga romanen ”Konungarnas konung” jagades jag dag som natt av Maran och började toksupa till några kloka personer låste in mig på psyket. 2012 så blev jag maniskt efter att jobbat dagtid som sjuksyrra, samtidigt som jag nattetid skrev på romanen ”Vedtjuven”. Då drabbades jag först av svåra smärtor i benen och kunde plötsligt inte ta mig upp på cykeln. Slutade sova. Efter tre sömnlösa nätter gick jag till jobbet och somnade på expeditionen. Fick sparken då de trodde jag knaprat piller. Jag sa inget. Var trött på det där jävla stället där alla pratade bakom ryggen på varandra. 2015 i augusti drabbades jag av en stroke i lillhjärnan tre dagar efter jag skickat manuset till förlaget. I sluttampen av förra årets ”Män som spelar schack” så skakade jag så jävligt av min Parkinson att jag bara kunde skriva med höger pekfinger. Och nu, tre dagar efter jag lämnat ifrån mig Ester-manuset så börjar det jävlas igen.

Göran Tunström

Kanske kan det röra sig om en självuppfyllande profetia? Vem vet? Göran Tunström en av våra största författare någonsin (Juloriatoriet, Tjuven) skrev i en sina tidiga böcker att en son inte kan bli äldre än sin far. Han fick tydligen för sig det. Men när Tunström var nåt år över de femtio, i den ålder då hans far dött, så föll Tunström ihop på golvet, slagen av en stor hjärtinfart. Samma dag, samma ålder som sin far … Men nu levde Tunström några år till som tur var. Men inte många.

Nu mår jag lite bättre. Får kolla blodsockret noga ikväll. Det har börjat falla snabbt, från 25 till 19. Att skriva är en fantastiskt bra ”medicin”. Men direkt jag slutar skriva  faller jag i bitar. Det är nog därför jag de senaste dagarna massproducerat bloggar …

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Förintelsens förhistoria

Av , , Bli först att kommentera 3

DEL 3. Rasism och rasförädling.

Förintelsen

Nazisterna inledde förföljelsen av judar 1933. Nu skulle det ske. Hitler pekade ut syndabockarna som orsakat den ekonomiska krisen, förlusten i första världskriget – och allt annat ont som skett på jorden de senaste 2000 åren. Det kostade 6 miljoner judar livet i de nazistiska utrotningslägren.

En bluff
Trots alla bevis och vittnesmål, så finns det än i dag de som förnekar att dessa massmorden begåtts. Förintelseförnekare talar ofta om en ”förintelseindustri”, att den uppdiktade och överdrivna Förintelsen är till för att främja judiska intressen. Det finns en historierevisionism som bygger på rad konspiratoriska idéer, bland annat att judarna styr skeendet på jorden genom en hemlig organisation (ZOG). Ofta vill förnekarna rentvå Nazisterna och istället misstänkliggöra judarna. Förintelsen har aldrig ägt rum, den är en bluff. Gaskamrarna ställdes dit efter kriget, liksom bergen av lik och brända skelettdelar. Dessa idéer lever kvar än i dag, vilket är skrämmande.

Fick skulden
Tidigt anklagade kyrkan judarna för att ha mördat Jesus. Ur detta hat växte det fram en långa rad myter. Redan på 1100-talet uppstod en legend (som levt kvar in i modern tid) att judarna kidnappar och dödar kristna barn för att använda deras blod i sitt osyrade bröd. Under 1300-talet spreds myten att judarna låg bakom Pesten genom att förgifta brunnarna. Tusentals judar slogs ihjäl av pöbeln. Under århundradena har bilden av juden vuxit fram som girig, snål och penningdyrkande typ. Martin Luthers skrift ”Om judarna och deras lögner” (1542) påstår han att judarna är besatta av Djävulen. Därför ansåg Luther att det var fritt fram att bränna judarnas skolor, synagogor och hus.

Sverige 1685: En förordning utfärdades att man skulle beordra judarna att inom 14 dagar lämna landet. Orsaken var att judarna bröt mot den ”sanna och rätta evangeliska religionen.” 1686 införs en kyrkolag i Sverige som tvingar bosatta judar att konvertera till kristendomen och låta sig döpas. Med Gustav III vid makten, införde han religionsfrihet. Nja, det väl ändå att ta i, tyckte många. 1782 införs därför ett reglemente som tvingade judarna att endast få bosätta sig i storstäderna och att de inte får bli riksdagsmän eller ämbetsmän. De fick heller inte gifta sig med icke-judar. Allt medan mytbildningen fortsätter och nya fördomar skapas. När staten vill lätta på restriktionerna, utbryter 1838 kravaller i huvudstaden och folkhopen krossar fönster i judiska hus och butiker, allt medan folk skanderar slagord mot judarna. Inte förrän 1850 fick judar i Sverige tillstånd att bosätta sig var de ville och 1863 försvann i det tidigare förbudet mot blandäktenskap mellan judar och kristna.

Skapar nidbilder

Nidbilder skapas
Rasbiologins och rashygienens storhetstid är perioden från sekelskiftet 1900 fram till mellankrigstiden. I ämnet rasbiologi (som gud ske lov inte är nån vetenskap) var vi svenskar synnerligen framstående. I början av 1900-talet fick våra författare och poeter nys på dessa sanningar. Erik Axel Karlfeldt liknade juden vid en flodhäst med sitt svullna tryne.  I tidningar och tidskrifter formades de nidbilder som lever kvar än idag. Juden har mörkt hår, en väldig krökt näsa, feta läppar, kloliknande händer och småfet. I bildtexterna är judarna snåla och giriga. De beskrivs som krigsprofitörer och bar naturligtvis skulden för prisökningar, bostadsbrist och naturligtvis var det judarnas fel att så många svenskar emigrerade till Amerika.

Läran om raserna
Idéerna om ”raser” och ”rasblandningar” blev ”sanningar” under 1930-talet – inte minst i nazistiska Tyskland. I Sverige fanns också vid denna tid ett utbrett rastänkande av klart antisemitisk natur.

1905 hade ”Sions Vises protokoll” publicerats, ett dokument som skrevs av tsarens hemliga polis, men utgav sig för att härröra från sionistkongressen i Basel 1897. Sions Vises protokoll beskriver hur ”judarna” tänker förinta kristenheten, bland annat genom att sprida epidemier. Efter den ryska revolutionen 1917 fick Sions Vises protokoll stor internationell spridning. Hitler hakade naturligtvis på denna konspirationsteori. Men protokollen är naturligtvis fejkade. Det en är en propagandistisk skrift skapad i slutet av 1800-talets Ryssland. Trots att protokollen gång på gång avslöjats som förfalskning så fortsätter man (än i dag) att översätta, trycka och publicera skriften över hela världen. Så går det till att förvandla lögner till sanningar.

Tyskland 1933. Då inleddes en organiserad bojkott av judiska affärer och de som bröt mot bojkotten trakasserades. 1935 uteslöts alla icke-arier från statsförvaltningen. Samma år blev judarna fråntagna sitt medborgarskap genom de beryktade Nürnberglagarna. Nya äktenskap mellan judar och ”arier” förbjöds. Många judiska vetenskapspersoner förbjöds att arbeta på universitet vilket bland annat innebar att många framstående forskare, däribland Albert Einstein drevs i landsflykt. Det tog tyskarna och deras medbrottslingar fyra och ett halvt år att mörda 6 miljoner judar. De var mest effektiva från april till november 1942. Under 250 dagar hann de mördad 2,5 miljoner judar. Varför? Jag lydde bara order – och han som gav dessa order var död.

Kritik mot Israel
Vi lever i en tid då rasismen och antisemitismen ökar. Allt oftare upplever jag att ras ställs mot ras. Kan man då rikta kritik mot Israel, ett land som är omringat av länder som i det stora hela är antisemitiska? Kan man anklaga Israel för att bryta mot internationell lag i frågan om deras bosättningar på Västbanken – som EU, FN och Ryssland kritiserat, men som Trump ändrat uppfattning om. Alltså en komplex, politisk fråga.

Jo, det är klart att man kan. Israel är en demokratisk stat vars politik och agerande bör granskas och kritiseras på samma sätt som vi gör med andra stater. Däremot får vi inte blanda in fördomar och antijudiska motiv i den politiska debatten. Om kritiken mot staten Israel kokas samman med gamla myter, som att judarna ska känna skuld för att ha mördat Jesus, och om att judarna styr världen genom hemliga judiska organisationer – eller allra värst om vi förnekar Förintelsen så handlar det om antisemitism. Antisemitism måste fördömas var den än uppstår. I stort måste man i debatten om konflikten i Mellanöstern hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Ps! Glöm ej att skilja på dessa två begrepp: Antisionism är ett avståndstagande från staten Israel, medan antisemitism är fientlighet mot judar.

När känslorna styr

Av , , Bli först att kommentera 4

Tack Ester!

Ett år och fem månader av dagligt skrivande, i snitt 8-10 timmar per dag, ofta med start vid 03-04-tiden, då jag ändå inte kunnat kunnat somna om. Även om jag skrivit så intensivt, har det inte varit under något maniskt tillstånd. Däremot har det under hela skrivandet funnits en hotfull känsla av att inte hinna skriva klart i tid. Sjukdomarna (Parkinson, stroke, diabetes och högt blodtryck) har under skrivandet när som helt kunnat göra mig liggande, rent av skickat mig raka vägen in i döden. Nu ligger makten över det jag skrivit samman hos min förläggare. Jag är inte orolig att han refuserar mig, men jag kan inte längre påverka romanens fortsatta liv. Jo, jag har svårt att släppa ifrån mig saker och ting. Det ligger i min natur.

Att lämna ifrån ett manus, en bok, skapar en sorg. Jag är nu fråntagen den flykt i tillvaron som skrivandet varit. Det är väl ungefär som en yrkesaktiv person känner sig första tiden efter pensioneringen. Skillnaden är att jag kan skriva ända in i döden. Jag bär min arbetsplats inne i mitt huvud och följer mig vart än jag går.

Funkar illa i verkligheten
Jag har ofta fungerat illa på de verkliga arbetsplatser jag besökt. Funkar dåligt i grupp, har svårt att bli hängiven av de uppgifter jag blivit påtvingad – mycket beroende att jag redan haft ett ”jobb”, så när arbetskamraterna engagerat sig i arbetsplatsmöten och dylikt, har jag varit frånvarande i mitt inne i skrivandet inne i mitt huvud.

Jag har inte varit lätt att umgås med, just på grund av min oförmåga att vara närvarande i Nuet, att jag alltid varit nån annanstans. Sitter man som jag 1.5 år och dagligen lever i en Estervärld är det klart att jag blir en trist person att umgås med.

Min annorlunda hjärna
Det ska tilläggas att min hjärna inte är lik många andras hjärnor. Jag uppfattar världen annorlunda än vad alla andra gör och det har att göra med att min hjärnas funktioner blivit en aning bakvända. Jag har som sagt svårt för att vara i Nuet då jag ofta blir uttråkad av verkligheten. I mitt yrkesverksamma liv har jag ofta tröttnat på arbetsplatsen, jobbarkompisar, rutinerna och då impulsivt och illa genomtänkt sagt upp mig och bytt arbete, bostadsort, ibland vänner i tron att få uppleva nåt nytt, nåt mer spännande men efter ett tag så har jag åter drabbats av långtråkigheten och bytt, och bytt jobb.

Är en känslomänniska
ADHD är som om att ha en ständigt brummande och gående motor inne i skallen. Att jag dessutom drabbades av Bipolär sjukdom kom ju att bidra till min märkliga personlighet. Att vara nära mig har nog varit som att tassa fram över ett minfält. Jag har varit och är en känslomänniska och då menar jag att känslor i mångt och mycket har styrt mina handlingar, mitt liv. Fram till de två åren av KBT-terapi (2013-14) var det rädslan så dominerande i mitt liv. Blev rädd för allt, blev till och med rädd för att bli rädd. Men det tog den skickliga terapeuten ur mig. Tack och lov, annars hade jag varit död vid det här laget. Jag hade aldrig med denna rädsla i huvudet klarat av att hålla mig nykter som jag nu varit i drygt tio år.

Stark impulsivitet
Mina känslor visar sig direkt. Det sjuder inte först, inte heller puttrar det i gryta. Grytan kokar över direkt. Det beror på min avsaknad av det filter som de flesta har: Oförmågan att kunna dölja vad jag känner. Hör eller ser jag nåt som retar upp mig eller tråkar ut mig, kan jag inte förställa mig och hålla med. Känslorna styr. Mina impulser går direkt in i känslocentrat, utan att ta en omväg (som alla andra gör) förbi förnuftet i pannloberna. Jag ”vaknar till” när jag sitter och stånkar och stönar, himlar med ögonen, suckar djupt och ruskar på huvudet. Jag är chanslös. Känslor har redan tagit över.  Jag kan bara säga förlåt – men förklaringen är att jag saknar förmåga att förhindra det som sker med min kropp och med mina miner. Klart är att detta ställt till besvär för mig under livets gång.

Är empatisk
Men lika blixtsnabbt som min hjärna försätter mig i mina känslors makt, lika blixtsnabbt kan jag läsa av en annan människas känslostatus och se förbi ett tillgjort och falskt leende, med en snabb blick kombinera det som sägs med dennes minspel, kroppsspråk och tonläge. Det har även gjort mig till en empatisk person med god förmåga att känna medlidande. Även det en bit av mig som som skapats ur mina neuropsykiatriska funktionshinder. Sen ska det tilläggas att min Parkinson och det stenansikte som sjukdomen (brist på miner) inte gör saken bättre. Vad arg du ser ut, kan nu få höra. Då jag i själva verket är glad.

Jag kan även älska intensivt, kan stundom vara rolig (inte bara vara uttråkad och sur) och det händer ofta spännande saker kring mig – om jag nu även ska våga säga nåt positivt om mig själv. Min ADHD har ju även hjälpt mig att få saker och ting gjorda – tack vare min impulsivitet. När jag skriver om mina tillkortakommande är det lätt att framställa mina sämsta sidor, men glömmer bort mina goda egenskaper. Jo minsann, jag har sådana. Skulle tro att det är skammen som får mig att alltid tjata om mina tillkortakommande. Skammen som vuxit fram ur det faktum att jag är och känner mig annorlunda. Då är det lätt att inbilla sig att det är mitt fel att jag föddes till den jag blev. Det är så som skammen arbetar inne i en människa som är eljest.

Superfokus på skrivandet
För att återknyta till mitt intensiva skrivande och sorgen att lämna ifrån sig ett manus – och att leva intensivt i olika projekt, så kan vän av ordning säga: Men när du skriver verkar du inte bli uttråkad. Du säger inte upp dig mitt i ett romanbygge, du kan sitta still och vara fokuserad. Jo, det finns en förklaring till detta. Det har med min knasiga hjärna att göra.

Det är ganska vanligt vi med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (som inte är sjukdomar) har en förmåga att skaffa oss specialintressen som slukar mängder med tid. Om vi är usla att överblicka livet i stort, så kan vi bäst på rabbla kungalängder, styrketräna, springa fort, lyssna på märklig musik eller som jag ständigt skriva, först genom dagböcker, sen blev det noveller och romaner. Skrivandet blev mitt specialintresse. Kanske är det ett sätt att dölja sina övriga brister, mina vita fläckar som jag har kunskapsmässigt.

Skulle nån högfärdig typ tycka att det är underligt att jag inte vet vad transitiva verb är, inte heller kan skillnaden på komparativa och superlativa adverb, så kan jag leende kasta fram sju romaner och säga: Men lik förbannat kan jag skriva böcker! (Är ju dessutom dyslektiker …)