Prinsesstårta, o sä gött. Då ä jag å bjudd.

Det finns människor som lyser upp ett rum. Det finns de som släcker ljuset. Onekligen finns de som med sin blotta närvaro lockar fram godheten i oss människor, som med sin existens, levande eller döda, blir en bro mellan då och nu. Det är dem vi minns. Men de är ett fåtal.

När de dyker upp, blir synliga, så var rädda om dem; vårda dem ömt. Tyvärr tvingas ljusspridarna ofta att löpa gatlopp. Ett annat högt pris som de tvingas betala är ett utanförskap och en ensamhet.

Det är inte många människor, förutom en och annan kung eller upptäcktsresande, som 40 år efter sin död startar politisk debatter, vars tankar och ord ännu citeras. Ester är en sådan männisch. Hon kan locka fram det goda i folk, framkalla varma känslor och hjärtliga skratt.

Tårtan på bilden bakades hemma hos Bertil och Kerstin Holmberg i Nyåker när jag bjudd in mej hos de läsare önskade sig ett besök av författaren.

Fick ett oväntat samtal för nån vecka sedan. Det var den evigt unge John Gunnar Jönsson, mannen som gett idrottsföreningen Örån ett ansikte som hade ett viktigt besked. ”Nu är vägen upp till Esters Nygård körbar och lövslyet på tunet och kring husgrunden bortrensat.”

Ester på gamla dar.

I 27 år bar Ester sten från åkern och pärlandet, innan svälten höll på att dräpa henne och föräldrarna. Fattigvården tog dem till ett ålderdomshem i Lycksele. Året var1929. Ester var 32 år. Då låg Nygård i väglöst land. Nygård blev både Esters skydd och räddning, då fadern, Gustav Nilsson, gav tusan i att till kyrkan anmäla flytten från Öretorp. Ester var gömd och glömd. Riksarkivet hittade till slut en kyrkobok med årtalet när de flyttat till Nygård, Det var samma år som Fritz Johansson flyttade till Örträsk. Han lämnade ”stenhelvetet” i januari 1902 och familjen Nilson flyttade från födelse platsen i Öretorp till Nygård.

John Gunnar Jönsson

Nu finns där en väg … ”Kan du komma när vi ska öppna Nygård  för allmänheten.” Visst, det var ju givet. Jag förklarade att jag numer är nalta ofärdig i bena och kan endast en färdas längs plana ytor. ”Om så skulle vara, så bär vi dig.”

Den 5 augusti 13.00
Startar vi i Nygård, Stenriket
sedan finns det tårta och kaffe
att köpa i Öretorp.

Där ska blir det sång och musik och överraskningar

Detta händer 40 år efter hennes död. Hon vilar i en grav
som av kyrkan är kulturminnesmärkt – i all evighet.

Bilder från Nygård. Husgrunden är 7 x7 meter. En koja.

Vi ses!