På plats i AIK-land. Dels ska årsredovisningen och bokslutet sjösättas, dels ska jag i morgon träffa Linda Marklund i Burträsk för  att dra upp riktlinjerna för nya berättarföreställning. Planen är att vi ska kunna köra igång till hösten, om vi lyckas få loss en del slantar till scenografi och ljud. Vad gäller bokslutet, så stannade det jobbet upp då mitt mobila bank-id slutade att fungera. Det gör visst det när man man byter telefon, så nu väntar en tur ner på stan och ett besök hos Swedbank för att kunna få ett nytt ID.

Snöovädret har dragit sig tillbaka. I går föll det en hel del snö och väglaget längs E4 var uselt. Bussturen tog 45 längre än normalt.

Det fattas folk i inlandet. Inte bara boenden, utan även anställda inom hemtjänsten, åldringsvården, sjuksköterskor och läkare, tandläkare, brandmän, lärare på alla nivåer. För att få skolan, sjukvården att fungera tvingas kommunerna betala sanslösa arvoden till bland annat stafettläkarna. Allt för att få det viktigaste att rulla på – men patienter som besöker hälsocentralerna i inlandet får träffa en ny läkare vid varje tillfälle. Blir man dödssjuk och måste till exv. Lycksele lasarett har ambulansjäveln åkt till Skellefteå och då begär man att ambulanshelikoptern i Lycksele ska lyfta och skynda sig hit, men den har nyss lyft med strokedrabbad gubbe till Umeå. Återstår att ringa Fonus (om de finns på orten) och låna likbilen …

Inlandet har under en lång tid avfolkats och folk har flyttat till kuststäderna (i synnerhet Umeå) för att få bättre jobb. Den grupp som lämnat inlandet i större utsträckning är de unga kvinnorna, som med bättre skolbetyg än männen dragit till Umeå och universitet och skaffat sig bra utbildningar och senare bra jobb. Däremot har en stor grupp av männen blivit kvar, hankat sig fram på tillfälliga jobb, fördrivit tiden på jakt och fiske, och med tiden blivit missnöjda gammpojkar.

Det är klart att de som lever sin liv i inlandet och ser hur allt mer av välfärden och den sociala servicen försämras, blir oroliga, förbannade, bortglömda och rysligt missnöjda. Butiker läggs ner, det bär sig inte ens att driva en kiosk, så för att inhandla några dosor snus och helgransonen av brännvin  får man ta den hoplappade gammbilen och köra fem mil – enkel väg. Lösningen blir att göra sitt eget snus och bränna sitt brännvin. Jag har förståelse att folk i inlandet blir rasande när bensinskatten ska höjas. Ett nöt i Stockholm tyckte att norrlänningarna borde åka mer tunnelbana och annan kollektivtrafik. Men folk är bosatta i virrvarret av illa underhållna grusvägar som vintertid antingen är glashala hockeybanor eller täckta av meterhög snö – och plogbilarna kör på ackord och hinner bara röja bort snön längs de lite större vägar. Min svåger Curt kör 8 mil varje dag för att ta sig till jobbet och har kört sönder flera av sina fordbilar i ”slukhål”, på stenar som skjuter upp ur vägbanan, på de långa partierna av ”tvättbräda” då väghyveln inte hunnit skrapa vägbanan på flera veckor.

Orättvisa samhällen skapar oro, ilska, utanförskap och missnöje. Rent av hat. Det hörs lite här och var, inte minst i debatten på sociala medier att Norrland borde göra någon slags revolution och bilda ett eget land. Det finns de som tycker att vi ska strypa elförsörjningen till ”Fjollträsk” (Stockholm).Denna debatt har inget att göra planerna om en norrländsk storregion – som dessutom sket sig, igen.

Nu är det inte särskilt lyckat att göra Norrland till ett ”eget land”, utan resonemanget har sina rötter i den nationalism som sveper över stora delar av Europa där EU ska skrotas och att de självbestämmande nationalstaterna ska skötta sitt och odla det som – i svenskt fall – är ursvenskt. Vad nu det är, när inte ens Tomten är ursvensk. Låt oss lämna den larviga romantiken.

Det har hänt tidigare i vår historia att det fattats folk, arbetskraft och det har man löst med invandring. Sverige är ett land där de äldre blir fler och lever längre, så är den framtida vården av dem en tickande bomb. Och detta håller redan på att hända i Norrlands inland. Sverige är och kommer framöver att vara beroende av invandring för att upprätthålla befolkningstillväxten. Sverige är ett av de länder som föder flest barn i EU per kvinna – men det räcker inte. Det är mångfalden som ska få fart på hela landet.

Invandrare spelar redan idag en stor roll på den svenska arbetsmarknaden. Denna grupp som kom tidigare  till Sverige är överrepresenterade i många grupper som är centrala för välfärden: 17 procent av alla undersköterskor, 29 procent av landstingens lokalvårdare och 31 procent av läkarna och tandläkarna är utrikesfödda. Med en klok, smidig integrationspolitik för asylflyktingarna som kommit det senaste året, så kan en del av problemen i Sveriges avfolkningsbygder åtgärdas. Om nu inte främlingsfientligheten och rasismen hunnit slå rot. Läste en skrämmande undersökning där svenskar fick frågan: Kan du tänka dig att bo granne med en muslimsk familj? 40 procent svarade nej.

Just nu befinner sig över 60,2 miljoner människor på flykt till följd av pågående eller nya konflikter världen över. Det är det högsta antalet människor på flykt sedan andra världskriget.

För övrigt ska jag snart besöka banken. Kan säga: det är är inte bara i inlandet som det kan vara ekonomiskt kärvt.