Etikett: rasism

Sanningens mörker

Av , , Bli först att kommentera 3

Alla dessa pratakusar, sanningssägare som tanklöst tompratar rakt ut i luften, som tror att just deras  sanningar är all världens mått, borde först ta en sväng sitt förnuft i pannloberna, räkna till tio, innan de låter grodorna hoppa ut ur deras munnar. Att vara impulsiv kan ha sina fördelar. De som har den egenskapen är ofta rysligt snabbkäftade och på en sekund kan de samla skrattarna på sin sida. Men det brukar inte hålla i längden. Prat som bara bygger på första bästa känsla som dyker upp, kommer en dag att avslöja sanningssägarens mörka djup.

Protester världen runt.

Alexander Bard föll i en egen grävd grop när han impulsivt avslöjade sina rasistiska tankar och twittrade att svarta personer borde ”skärpa sig, studera hårt, arbeta, tjäna egna pengar istället för att förlita sig på bidrag, sluta ljuga, ta sig ut från fängelse och bli hjältar istället för självutnämnda offer”. Han drar alla över en kam, varenda svart människa är en latoxe som tär på samhället. Är det därför som det är okej att poliserna i USA kväver svarta fortkörare. Han raljerar om Black lives matter-rörelsens protester mot rasismen i USA.

En normal hjärna brukar använda sig av förnuftet för att avgöra om exempelvis ett larm från amygdala är trovärdigt; om vi står under hot från en rytande tiger, mammut eller att nån är på väg att kasta ett spjut mot oss. Kroppen går på högvarv, blodtrycket ökar, hjärtat slår fort. Det är gamla, nedärva egenskaper med andra ord. Förnuftet säger: Nej, det är bara en liten parvel som räcker ut tungan. Du behöver inte fly eller slåss. Eller: Spring Kent, spring! Förnuftet hjälper oss att tyda världen och i viss mån att redigera våra tankar så att vi inte säger nåt jävligt dumt i affekt. Som Bard gjorde (igen …)

Han fortsätter tydligen, då han nu kallat Bianca Ingrosso för Hora. Återigen, misstänker jag, så red han på känslorna istället för att stanna till vid förnuftet, räkna till tio, och sedan sagt nåt mera klokt – eller inget alls. Detta borde väl vara sedelärande för alla pratakusar och skrävlare? Jo, för det går att lära om, att bemästra sin impulsivitet. Första steget är att bli medveten om hur ens hjärna fungerar.

Tyvärr mattas betydelsen av vad en sanningssägare kan vara. De som vågar stiga fram och beskriva missförhållanden inom vården, på arbetsplatserna, de som vågar vittna mot organiserad brottslighet. För att våga göra det  krävs mod. Det krävs att man visar sig sårbar och kan bli tvungna att ta emot ”knivhugg i ryggen”. Det är såna sanningssägare vi behöver – inte gaphalsarna.

Vi lever i pandemiernas tidevarv. En heter corona, en annan är den strukturella rasismen. Runt om i världen sorteras människor bort på grund av sin hudfärg. De ärver fattigdomen. De blir sjuka, dör i förtid. De representerar det annorlunda och det skrämmer skiten ur somliga – och skapar vrede. I fronten har vi ett gäng sanningssägare som struntar i sitt förnuft och svansen bakom dem som består av än fler känslostyrda personer. De hakar på eftersom de fått höra en ”sanning” som beskriver världen på ett trovärdigt sätt. Tror dom i varje fall.

Det har blivit okej att ”tycka till” om folk som är eljest, att fösa ihop hela högen i en och samma grupp. Trots att rasism inte är någon vetenskap, utan ett impulsivt tyckande i fördomarnas tecken och okunskap. Vi måste lägga bevisbördan i rasisternas knän. ”Vad bygger du det på? Var har du hört det? Kan du leda i bevis att exempelvis säga som Alexander Bard: att svarta personer borde ”skärpa sig, studera hårt, arbeta, tjäna egna pengar istället för att förlita sig på bidrag, sluta ljuga, ta sig ut från fängelse och bli hjältar istället för självutnämnda offer”.

För övrigt så åker jag idag till Skellefteå för att fira midsommar med Lena. Med mig har jag en pärm med 360 sidor text (i bokform dryga 500 sidor), som nån gång, i en snar framtid, ska bli romanen ”Älskade Ester”.

Farliga tysta åskådare

Av , , Bli först att kommentera 3

Annandag påsk. Jesus går igen och visar sig för lärjungarna. I det lilla livet lyser solen över Grisbacka. Tidigt denna morgonen kände även jag mig som ett spöke; jag var stel och styv och av led av värk från axlar och ena höften. Artroser. Sen var det ett mindre helvete att få fart på fötterna som ville fastna i golvet. Tog min parkinsonmedicin. Någon timme senare gick jag obehindrat.

Livet är en kamp innan vi alla ska falla.

https://www.youtube.com/watch?v=8iNeeEDfRCg

soldiers-311384__340

Så fungerar vi. Vi ser och lär. Därför kan andras val och beteenden påverka oss. Om du ser din vän mumsa på en stor kanelbulle, så är troligt att även du sträcker dig mot fatet med begärliga bullar. Det värsta är att detta beteende även kan gälla med våld. Det kan förklara varför män i grupp kan bli till en farlig mobb. I mångt och mycket handlar det om vår rädsla för bli uteslutna ur den sociala gemenskapen; att flocken vänder oss ryggen. Kanske är det just detta fenomen som gör det så lätt att säga: ”Jag lydde bara order!”  Men det är ju så att ondskan förutsätter de ”passiva” åskådarna; de som bara lyder order. Kanske är det så att betraktarna är farligare än monstren. Utan ”vanliga” människor hade Hitler bara varit en skrikande, maktlös liten man i brun uniform.

racism-2779943__340

Rasismens grundläggande tes är att dela upp människor i VI och Dom. Då lyfter man fram en tydlig fiende; ett farligt hot. De som tillhör VI har en högre status än DOM – något man inte minst kan se på hudfärgen. Vita är av ett bättre slag än de som är bruna och svarta. Med falska myter och sotsvarta fördomar avhumaniserar vi de som är annorlunda. Rena rama lögner blir till sanningar.

Det händer igen.

För övrigt ökar våldet när orättvisorna och ojämlikheten ökar.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , , ,

Den farliga orättvisan

Av , , Bli först att kommentera 3

Värmen håller i sig, tryckande och kvav och vistas man utomhus, utan hatt, dunstar det bort litervis från kroppen. Du drabbas av huvudvärk, blir yr, din hud blir mindre elastisk. När du sedan slutar att svettas – ja då är du uttorkad; detta i kombination med små, bruna urinmängder. Risken för att bli uttorkad ökar också om du har diabetes med högt blodsocker eller tar läkemedel som är vätskedrivande. Uttorkningen i sig gör blodet mer trögflytande vilket ökar risken för stroke.

val-2018-255x300

Snart dags för val – ett ödesval, igen. Stolleriet och kadern av gnällspipkar i glesbygden bottnar i de orättvisor de sett var eviga dag: sämre väghållning, stängda matvarubutiker, inga apotek, bussen har sedan länge slutat gå, man får åka 5-10 mil, enkel väg får att få träffa en stafettläkare som talar obegriplig och grötig danska. De styrande drar in ambulansen och ersatt den med en bårbil – varför inte ta steget fullt ut och ställa dit en likbil, Fonus har säkert nån gammal bil att hyra ut.

sujb1440

Orättvisor, påtagliga orättvisor, är det farligaste sätt att skapa missnöje och i förlängningen främlingsfientlighet och rasism. Man måste ju kunna skylla eländet på. Det tycks finnas en kraft hos vissa individer, som får dem att sparka neråt, på dem som redan ligger. I detta finns en allt ökande misstro mot centralmakten och i denna växer nationalismen och det talas öppet om göra Norrland till ett eget land, för här finns vattenkraften, mineralerna och guldet.

Orättvisor kan splittra ett land.

För övrigt så måste vi hålla ihop. Inte bara för att skrämma bort vargen, utan lika mycket det sällskap vi får. Vi får även möjlighet att träna på vår empati och skydda de som är svaga.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Knas inom psykiatrin

Av , , Bli först att kommentera 3

Uppe med tuppen efter att under natten ha varit riden av Maran. Somnade vid tre, vakande vid fem. Mådde pyton då en läkare räknat fel på intervalldatumet på två av mina mediciner, bland annat min sömnmedicin, den som sattes in för att jag skulle sova åtminstone sex timmar efter stroken. Men tror ni doktorn erkände sin miss?

stormtrooper-2296199_960_720

Måtte denne doktor som är mest intresserad av att räkna piller (och fel dessutom) byta inriktning efter sin ST-tjänstgöring på psyket och ägna sig åt sovande patienter, typ stå dagarna i ända och spika samman utslitna höftkulor. Inom psykiatrin krävs läkare med stort hjärta, fantasi, förmåga att lösa problemen som ständigt uppstår – för det händer ständigt saker i människors liv, särskilt hos oss sårbara som pendlar mellan att vara uppe i det blå eller vandra i dödsskuggans dal. Men det är dystert vad gäller psykiatrin i Umeå, då avdelningarna översvämmats stafettläkare, som kommer  och tjänar massor med pengar och sedan lämnar patienterna åt sitt öde. Det är kaos. Fattar inte att den Tredje Statsmakten börjar gräva i detta. Vi patienter ser förfallet.

Satt en stund i fiket på ICA kvantum efter ha varit på apoteket; satt och läste en bok om ”Döden” – upplyftande eller hur? Men innehållet ska kanske användas i min kommande roman, som bland annat handlar om en man som omöjligt kan dö. Då bröt några högljudda rösten genom bruset och slamret från ICA:s matavdelning. Först hördes en mening: ”Typiskt jävla feg Sverige!” När jag tittade upp såg jag ett femtiotal meter bort en något korpulent man med en jacka som inte gick att knäppa åt över buken och uppe på det runda huvudet satt en keps som gjorde reklam för ett bilmärke. Intill stod en slank, brunbränd, välkammad man och höll ett par välfyllda och tillsynes tunga plastkassar i varsin hand. Gubbar, tänkte jag och kom på att de bara var några äldre än vad jag är, några år över de sextio.”

boot-998966_960_720

”Typiskt att Sverige ska vara så satans flata mot muslimerna vi släppt in”, sa han som stod där å rite ut magan. ”Å media våga fan int skriva att det är svartingarna som ligg bakom alla skjutningar i Malmö, å alla våldtäkter för den delen.”
”Jo det är sant”, sa den brunbrände (som erkände att han skaffat solbrännan på altanen hemma vid villan).
”Nu jävlar måst dom göra nåt. Ut med dom bara, nu får det vara nog!”
”Ja, när du säger det så …”
”Varför ska vi bekosta skola åt deras ungar, när våra egna behöver mer skolmedel. Ja, å om tjugo år så är sjukvården, sjukhemmen överfulla av dementa kurder som ska ha vård. Var ska vi få plats? Vi riktiga svenskar.”
”Ja, du har rätt, säg det”, sa den brunbrände och hade fått allt längre armar. ”Nu måste jag gå, kul att träffas?
”Ja som sagt, det finns bara ett enda parti som tar folks oro på allvar. Det är en jävla tur att dom finns. I nästa val är dom störst. Då ska alla slätstrukna sossar, och fega Liberaler få se på fan!”

stop-1001080_960_720

Plötsligt var männen borta. Jag funderade en stund över mitt civilkurage. Borde Herr Lundholm ha rest sig och sagt att de borde förflytta sin rasistiska diskussion utomhus och att de fått det mesta om bakfoten – men jag är ju ingen sådan där ”räddare” som bryter in i diskussioner för att rätta till människors stolliga åsikter. Konstaterade bara att det tydligen är på det här viset folk i gemen analyserar tillståndet i det ”typiska Sverige”. Det är inte bättre än så här.

För övrigt försöker dagens coachning oss att sätta självet i centrum, så till den milda grad att vi missar det som sker runt omkring oss. För att veta vilka vi är måste vi förstå var vi kommer ifrån och se livet som en helhet – en sträcka mellan födelse och den oundvikliga döden.

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Hjälpen till inlandet

Av , , Bli först att kommentera 4

På plats i AIK-land. Dels ska årsredovisningen och bokslutet sjösättas, dels ska jag i morgon träffa Linda Marklund i Burträsk för  att dra upp riktlinjerna för nya berättarföreställning. Planen är att vi ska kunna köra igång till hösten, om vi lyckas få loss en del slantar till scenografi och ljud. Vad gäller bokslutet, så stannade det jobbet upp då mitt mobila bank-id slutade att fungera. Det gör visst det när man man byter telefon, så nu väntar en tur ner på stan och ett besök hos Swedbank för att kunna få ett nytt ID.

Snöovädret har dragit sig tillbaka. I går föll det en hel del snö och väglaget längs E4 var uselt. Bussturen tog 45 längre än normalt.

balett

Det fattas folk i inlandet. Inte bara boenden, utan även anställda inom hemtjänsten, åldringsvården, sjuksköterskor och läkare, tandläkare, brandmän, lärare på alla nivåer. För att få skolan, sjukvården att fungera tvingas kommunerna betala sanslösa arvoden till bland annat stafettläkarna. Allt för att få det viktigaste att rulla på – men patienter som besöker hälsocentralerna i inlandet får träffa en ny läkare vid varje tillfälle. Blir man dödssjuk och måste till exv. Lycksele lasarett har ambulansjäveln åkt till Skellefteå och då begär man att ambulanshelikoptern i Lycksele ska lyfta och skynda sig hit, men den har nyss lyft med strokedrabbad gubbe till Umeå. Återstår att ringa Fonus (om de finns på orten) och låna likbilen …

Inlandet har under en lång tid avfolkats och folk har flyttat till kuststäderna (i synnerhet Umeå) för att få bättre jobb. Den grupp som lämnat inlandet i större utsträckning är de unga kvinnorna, som med bättre skolbetyg än männen dragit till Umeå och universitet och skaffat sig bra utbildningar och senare bra jobb. Däremot har en stor grupp av männen blivit kvar, hankat sig fram på tillfälliga jobb, fördrivit tiden på jakt och fiske, och med tiden blivit missnöjda gammpojkar.

hand

Det är klart att de som lever sin liv i inlandet och ser hur allt mer av välfärden och den sociala servicen försämras, blir oroliga, förbannade, bortglömda och rysligt missnöjda. Butiker läggs ner, det bär sig inte ens att driva en kiosk, så för att inhandla några dosor snus och helgransonen av brännvin  får man ta den hoplappade gammbilen och köra fem mil – enkel väg. Lösningen blir att göra sitt eget snus och bränna sitt brännvin. Jag har förståelse att folk i inlandet blir rasande när bensinskatten ska höjas. Ett nöt i Stockholm tyckte att norrlänningarna borde åka mer tunnelbana och annan kollektivtrafik. Men folk är bosatta i virrvarret av illa underhållna grusvägar som vintertid antingen är glashala hockeybanor eller täckta av meterhög snö – och plogbilarna kör på ackord och hinner bara röja bort snön längs de lite större vägar. Min svåger Curt kör 8 mil varje dag för att ta sig till jobbet och har kört sönder flera av sina fordbilar i ”slukhål”, på stenar som skjuter upp ur vägbanan, på de långa partierna av ”tvättbräda” då väghyveln inte hunnit skrapa vägbanan på flera veckor.

Orättvisa samhällen skapar oro, ilska, utanförskap och missnöje. Rent av hat. Det hörs lite här och var, inte minst i debatten på sociala medier att Norrland borde göra någon slags revolution och bilda ett eget land. Det finns de som tycker att vi ska strypa elförsörjningen till ”Fjollträsk” (Stockholm).Denna debatt har inget att göra planerna om en norrländsk storregion – som dessutom sket sig, igen.

Nu är det inte särskilt lyckat att göra Norrland till ett ”eget land”, utan resonemanget har sina rötter i den nationalism som sveper över stora delar av Europa där EU ska skrotas och att de självbestämmande nationalstaterna ska skötta sitt och odla det som – i svenskt fall – är ursvenskt. Vad nu det är, när inte ens Tomten är ursvensk. Låt oss lämna den larviga romantiken.

Det har hänt tidigare i vår historia att det fattats folk, arbetskraft och det har man löst med invandring. Sverige är ett land där de äldre blir fler och lever längre, så är den framtida vården av dem en tickande bomb. Och detta håller redan på att hända i Norrlands inland. Sverige är och kommer framöver att vara beroende av invandring för att upprätthålla befolkningstillväxten. Sverige är ett av de länder som föder flest barn i EU per kvinna – men det räcker inte. Det är mångfalden som ska få fart på hela landet.

midsommarljus

Invandrare spelar redan idag en stor roll på den svenska arbetsmarknaden. Denna grupp som kom tidigare  till Sverige är överrepresenterade i många grupper som är centrala för välfärden: 17 procent av alla undersköterskor, 29 procent av landstingens lokalvårdare och 31 procent av läkarna och tandläkarna är utrikesfödda. Med en klok, smidig integrationspolitik för asylflyktingarna som kommit det senaste året, så kan en del av problemen i Sveriges avfolkningsbygder åtgärdas. Om nu inte främlingsfientligheten och rasismen hunnit slå rot. Läste en skrämmande undersökning där svenskar fick frågan: Kan du tänka dig att bo granne med en muslimsk familj? 40 procent svarade nej.

Just nu befinner sig över 60,2 miljoner människor på flykt till följd av pågående eller nya konflikter världen över. Det är det högsta antalet människor på flykt sedan andra världskriget.

För övrigt ska jag snart besöka banken. Kan säga: det är är inte bara i inlandet som det kan vara ekonomiskt kärvt.

Äta ägg med Trump

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag har haft en mycket märklig dröm. Jag bodde på något slags rekreationshem/hälsohem för att gå ner i vikt och vila upp mig. En av de andra gästerna var Donald Trump. Just det, Trump. Jag hamnade vid hans bord tillsammans med några andra gäster, och förbryllades över att ingen annan än jag kände igen USA:s president. I varje fall fyllde jag min tallrik med nyttiga grönsaker och slog mig ner bredvid en blek Trump som satt och petade i ett pocherat ägg.

Pocherat ägg

Jag undrade om han inte skulle äta något mer än det ägget? Han svarade vänligt, med svag röst, att han sedan barndomen varje morgon ätit ett pocherat ägg och inte kände till något annat. Du får ju inte i dig alla näringsämnen, sa jag med skarp röst. Du lider ju av näringsbrist. Han nickade stumt. Sedan blev jag tillfrågad om jag ville bli minister i hans nya regering. Han var på jakt efter folk som inte tyckte som han, som kunde föra fram lite kritiska röster – även om det var han som i slutänden bestämde allt. Som att i framtiden skulle alla i USA, ja i hela världen äta ett pocherat ägg till frukost. Han hade nämligen köpt upp alla höns och ägg i västvärlden och skulle på så sätt få monopol på frukostätandet och samtidigt tjäna en massa pengar. Då vaknade jag. Jag upplevde det inte som en mardröm, utan mer som en knäpp dröm som på något underligt sätt skulle ha varit sann.

Man räknar fortfarande röster i USA:s val och nu har Hillary Clinton en miljon fler röster än Trump, vilket får mig att undra en del över USA:s mycket märkliga valsystem. Man vinner alltså inte presidentvalet trots att man har en miljon fler röster än sin motståndare. Det kan väl inte spegla ett demokratiskt val? Eller? Istället utser medborgarna 538 representanter, så kallade elektorer, som finns i varje delstat och som i sin tur röstar på sin presidentkandidat. Det är med andra ord inte ett direktval, utan ett indirekt val. Ett valsystem som funnits i USA:s konstitution sedan 1787. Amerikanska medborgare över 18 år får rösta – utom de som varit straffade. Då blir man av med sin rösträtt och i dagsläget är det över sex miljoner. Kanske blir det som i min dröm, att i nästa val får bara de som äter ett pocherat ägg till frukost gå till valurnorna.

mäta

När vi människor förlitar oss på den värdegrund vi står på, får vi inte glömma att vi använder oss själva som måttstock. Därför är det nyttigt att då och då kliva åt sidan och naket studera sig själv och omvärlden för att få nya impulser till vår moraliska kompass.

”Vi är våra egna demoner, vi driver själva oss ut ur vårt paradis”, skrev Goethe för flera hundra år sedan. Känns fortfarande aktuellt. Dels har vi muslimska extremister som IS som föra oss tillbaka till medeltiden, dels har vi västvärldens högerkrafter som rotar runt i 1930-talets skumma och rasistiska idéer. Vi lever i en tid då det kan gå riktigt åt helvete.

För övrigt kan man dölja sanningen genom att ge orden en annan innebörd. Som att lögnen är en ändamålsenlig överdrift. 

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Ur orättvisor växer hatet

Av , , Bli först att kommentera 3

De som lever sina liv i Norrlands inland (där SD har många väljare) känner sig med rätta bortglömda, orättvist behandlade, där hälsocentraler läggs ner eller drivs av sjukligt välavlönade stafettläkare, en ny doktor för varje besök och tio mil till närmaste ambulans, där arbetsplats efter arbetsplats stängs och dess portar spikas igen med femtumsspik. Jävligt symboliskt. Folk häpnar när fullt fungerande byskolor stängs, och de lever i en geografi där ingen beslutsfattare i världen kan gissa vad det kostar att dagligen köra tio-femton mil till och från jobbet. Då höjs bensinskatten …

Jag som då och då besöker mina hemtrakter kring Lycksele hör ju hur urförbannade människorna är. Utan att de riktigt märker det så odlar de ett pyrande och sotsvart missnöje. Ett liknande missnöje, hat, finner vi i storstädernas betongförorter. Platser där man hamnat utanför sitt sammanhang; ställen där man är hopplöst förlorad vad gäller att få ett jobb och där man inte inte kan försörja sig utan tvingas leva på olika bidrag.

En grundförutsättning för grogrunden till missnöjet.

I de orättvisa samhällena gror missnöjets, och vi vet också att när ojämlikheten ökar så ökar även våldet. Att sakna jobb, leva på bidrag, att aldrig komma in i ett sammanhang föder skam och frustration – och ur känslan av att vara underlägsen föds en vrede i vilken revanschen bor. ”En dag ska de få se era jävlar!”

Våld är den maktlöses språk!

Nu börjar vi att söka syndabockar. Det brukar bli så. Man letar som vanligt i det annorlunda och vi får svårt att identifiera sig i någon som ser nalta eljest ut, en vars underliga seder inte verkar kloka. Herregud, de gör ju inte som vi gjort, som vi ALLTID gjort och ska göra. Rädslan slår till – och vet ni vad, den påverkar oss kroppsligen med ökad puls, höjt blodtryck plus att en massa stresshormoner börjar flöda, uråldriga principer tar fart ”fly eller slåss.”

Ur faktiska orättvisor, där medborgarna tappar förtroende för politikerna, då människorna (som inte är dumma om ni på Östermalm skulle tro det) ser resultatet av en politisk idé där man urholkat välfärden genom att sänka skatterna för de riktigt rika – som sedan gömmer pengarna i skatteparadisen för att slippa skatta och bidra till rättvisan, välfärden i inlandet; till de stora skogarna och väldiga myrarnas land.

Som på ett brev på posten så börjar missnöjet frodas och så som vi människor är funtade så börjar vi alltid att SPARKA NERÅT, allt som ofta på de som redan ligger på marken. När det dessutom dyker upp ett politisk parti (SD) som får stå i Sveriges Riksdag och öppet och uttrycka sin rasism och utan omsvep säger att roten till allt ont är flyktingar, invandrare, romer – så blir det legitimt att göra likadant bland vanligt folk.Sålunda är detta sanningen: Det är de annorlunda som står för allt ont: nedlagda hälsocentraler, höjda bensinpriser, tjälskotten i vägarna, sämre TV-program, ökad brottslighet, avskaffandet av julfirandet – ja, ta mig tusan allt ont som sker i vårt land.

Rädslan för det okända är orsak till så mycket ont. Tyvärr. Det är ta mej tusan dags att koppla på pannloben där förnuftet huserar. Annars är risken att vi backar i utvecklingen och blir grottmänniskor.

flickafrihet

Så hur har det kunnat bli så här? Ett folks som drivs av rädsla och hat. Inga enkla förklaringar. Men nedmonteringen av välfärden och en underskattning av denna vrede kan vara en bidragande orsak till att ett fascistiskt parti som SD får växa. Jag tror det.

Ska vi skratta eller gråta? Nej, vi ska stå för det goda, vi får inte backa, utan vi ska stå för den utsträckta handens strategi. Vi ska stå för det goda. Men vi har också hamnat i ett läge då vi faktiskt måste slåss för demokratin. Och ni vet motsatsen till demokrati.

Kent Lundholm författare

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Godhet kan provocera

Av , , Bli först att kommentera 4

Fortsatt grått utanför mitt fönster. Var som vanligt uppe i ottan och har hunnit lämnat några blodprover, och fick sedan efter tolv timmars (plågsam) fasta äntligen tugga i mig ett par rostade frallor och dricka en balja lut; rykande, sotsvart kaffe. Fortsatt stel i nacken och går ännu omkring med känslan av att nån jävel ”bytt ut min skalle”. Om en meteorolog skulle ha försökt beskriva min situation: ”Ett lokalt åskoväder med intensivt störtregn. En kallfront drar åt nordost.” Väntar således på uppehållsväder.

hand

Det tycks vara så att vissa provoceras av godhet; av människor som ideellt arbetar för att hjälpa andra, som ställer upp i ur och skur utan att förvänta sig att få något tillbaka. Dessa människor misstänkliggörs, rent av hånas av somliga och anklagas för att göra gott av egoistiska skäl. Jo, det är stollarnas nya strategi. Att ge sig på det som är gott. Kanske är det så att alla goda människor får dem att känna sig underlägsna? För någonstans, även hos ”mörkermänniskorna”, finns ju vår gemensamma moraliska kompass, den som pekar ut riktningen och säger åt oss att det är vår förbannade plikt att hjälpa de som hamnat i nöd. Men vi har sett det förr. Stollarna tar allt mer plats – samtidigt som åskådarna på läktarplats låter stolleriet fortgå.

För övrigt kan civilisationens fernissa vara ytterst tunn.

Se oss själva

Av , , Bli först att kommentera 2

Det kräver sin man att tro sig vara författare. Semester kan man glömma, för dygnet runt, årets alla dagar så mal olika berättelser runt i skallen, enskilda karaktärer kan börja leva rövar mitt i natten och har jag suttit i ett rum och klurat på en text, för att sedan avbryta för ett toabesök, så det första som händer när jag återvänder till rummet är att någon av karaktärerna ropar: ”Men vad hände sedan då?” Nej, jag är inte psykotisk. Jag är bara en … författare. Jag har levt samman med kvinnor som retat sig på min ständiga ”frånvaro” och som inför någon semesterresa, långt bort i pyttes, pustat ut och framhärdat: ”Ingen dator, inte en penna eller skrivblock får du ta med dig. Nu ska du släppa allt och vara ledig!” Men huvudet mitt har ju följt med – och i det finns alla de figurer som ständigt ropar på min uppmärksamhet; alla de som vill bli berättade och därmed får finnas kvar i folks minne ett tag till. Knäppt, va?

Stel i nacken. Musklerna känns för korta. Kanske för att jag sovit tio timmar, vilket torde vara rekord för de senaste tio-femton åren. Som sagt, fem timmars sömn i vanliga fall, men numera belägras jag av en märklig trötthet och ligger dessutom och halvslumrar dagtid – allt för att hjärnan ska få tid och lugn för att läkas. Tålamod – och en ödmjuk glädje för att det hela tiden drar åt rätt håll. Tålamod. Jag ska gå hel ur det här. Har ju så mycket kvar att uträtta, så mycket som är ogjort. Tålamod.

Att kunna se sig själv, sina brister och förmågor, är inte lätt. Symboliskt måste man ta ett kliv ut ur sig själv, åt sidan och sedan i ögonvrån se den person som står intill. Det krävs träning för att klara av detta, och ett visst mått av mod. Men med träning blir det bättre – det är ungefär som att träna upp sin empatiska förmåga. Det krävs upprepningar, om och om igen måste man göra handlingen till dess man kan. Det krävs villighet för att förändras, för att bli bättre än man är i dag. Det gör ibland riktigt ont att konfronteras med avigsidorna i ens personlighet, men när belöningen en dag kommer, och den kommer, så är allt mödan värt. Det tycks vara så att när vi klarar av att se oss själva, så ökar också förmågan att se andra.

Det har på våra sociala medier börjat cirkulera runt bilder på döda barn som spolats i land efter den senaste båtflyktingkatastrofen i Medelhavet. Tycker att det är mycket tveksamt att man lägger upp sådana bilder. Precis lika tveksamt som när det för något år sedan lades upp bilder på barn som sprängts i bitar någonstans i Syrien. Har svårt att tro att sådana bilder ska ”skrämma” vissa grupper i vårt samhälle till en ny medvetenhet. Sedan handlar det om respekt för de döda, för döden själv. Jo, jag vet det som sker är förjävligt, men vi måste besinna oss. Sedan kan budskapet i sådana bilder leda till inflation då vi har en förmåga att vänja oss vid graden av det som visas. Vi trubbas helt sonika av. Samtidigt förstår jag ju att vi måste berätta för världen om den tragedi som utspelar sig i detta hav och i Syrien. Vi lever i en farlig tid där rasismen frodas, där det blivit legitimt att tala illa om det som är annorlunda. En tid då rädslan sprider sig.

För övrigt måste vi alla ta ansvar för vad vi säger.

 

Firar min lilla skatt

Av , , Bli först att kommentera 2

Det är i våra barn som vi ser att vi åldras. Så sant. Idag fyller min dotter Hanna 16 år – och jag tänker, herregud. Men jag är ju så glad att det finns någon på denna jord som för mina tankar och funderingar vidare. Får jag hoppas, det är ju ingen garanti, när jag tänker efter. När det gäller detta med att föra vidare, så är det ju bara det vi är medvetna om som vi kan berätta för våra barn – och då får man ju be till gud att just detta medvetande som är det viktigaste. Jag försöker verkligen att inte att föra min bitterhet vidare, att överlämna min egen surdeg. Jag är säker på att min dotter kan vara förutan just den, surdegen alltså.

Det är alltså 16 år sedan jag och min dåvarande fru satte oss på flyget och begav oss till Kina, för att via Beijing och fortsätta till Nanjing och en intilliggande mångmiljonstad, där få ta emot dottern vi väntat så länge på. När man ska adoptera så innebär det ofta en ”graviditet” på si så där tre-fyra år, då man kastas mellan hopp och förtvivlan. Men ett halvår före avresan damp det ner ett brev som innehöll ett fotografi på Qing Bao, ”Den lilla, firade skatten”. Jag älskade henne från första stund. Hon var tio månader då vi fick hålla i henne för första gången; ett litet gråtande, febrigt knyte som var iklätt tio lager kläder. Den vackraste gåvan en människa kan få.

Idag besöker hon sin gamle far för att  äta god mat, käka en bit tårta och få några presenter. Kanske ska jag även överlämna några av mina minnen; kanske det om när jag på 80-talet kuskade runt med ryggsäck i det då ganska slutna Kina, om hur jag av misstag åt upp en gullig liten hund, fick svindel på kinesiska muren och blev förälskad i det vackra folket som bodde i utkanten av Stenskogen? Eller har jag redan berättat detta för henne?

Bevara Sverige svensk, i varje fall ska det inte släppas in så mycket utländskt. De säger så de som bedyrar och svär att de minsann inte är några rasister. Men hur är det redan nu? Din bil är tysk eller japansk, vodkan är rysk, pizzan italiensk, kebaben och kåldolmarna turkiska, kaffet är från Brasilien, filmerna är gjorda i USA, teet tamilskt, din tröja är stickad i Indien, oljan har pumpats upp i Saudi Arabien, alla tekniska prylar och leksaker är gjorde i Kina, siffrorna är arabiska, bokstäverna kommer från latin och demokratin uppfanns i Grekland. Vi kanske ska börja med att ta bort allt detta först? Vad blir då kvar som är riktigt svensk? Surströmming och snus?

I övrigt undrar jag hur det kan komma sig att två människor kan uppfatta samma sak, händelse på så totalt olika sätt? Detta gäller två människor som säger sig dela samma värdegrund, är ungefär lika gamla – men som efter en likartad upplevelse har två väsensskilda tolkningar. Men det är väl så krig uppstår.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,