Etikett: chokladboll

Våra moraliska val

Av , , Bli först att kommentera 4

Samtal vid köksbordet. Om köttfria dagar, om att äta mer grönt. Ur ett miljöperspektiv. Har kommit på mig själv att jag ”omedvetet” äter mer fisk, mer av grönsakssoppor – dock ännu inga inplanerade köttfria dagar. men borde väl införa det, inte minst ur ett moraliskt perspektiv. Om jag ska kunna kräva av alla trögskallar att de ska lära sig ETT nytt ord, nämligen chokladboll, så borde jag väl ställa en del moraliska miljökrav på mig själv, särskilt när jag vet att det kan göra skillnad. På samma sätt som de människor, som av en del märkliga skäl, fortsätter att såra människor genom att hårdnackat använda sig av N’******-ordet. Vi gör alla våra val och de bygger ofta på kunskap, uppkomna genom livets empiriska studier och de fakta man läst sig till. Tar man inte konsekvenserna av den lärdomen, så gör man sig helt sonika dummare än vad man är. Eller?

kött
Borde vi äta mindre kött?

En fin dag, så snart ska vi ut och gå. Vi ska ta en sväng förbi Bobbys loppis häruppe på Pig Hill. På så sätt är vi med och återvinner skrot. Eller så flyttar vi bara skrot från ett ställe till ett annat …. Kanske hittar jag en gammal, men fullt fungerande, mortel. Då slår jag till. Jag har under årens lopp fått upp ögonen för second-handbutikerna och har fyndat en hel del. Det är lite av skattjakt att komma in i en sådan butik och sedan börja söka efter fynd. Det är ju inte helt fel att finna en nästan ny, tillsynes oanvänd, bomullsskjorta för 30 spänn. Eller en svart hatt med breda brätten för femtio kronor.

gammskor
  Somliga går i trasiga skor …

Det är också ett klart prisvärt alternativ för alla oss som har ont om pengar, som inte längre har råd att köpa dyra märkeskläder. Det fanns en tid i mitt liv då jag kunde impulshandla, och ha råd med det, en skjorta för 1500 kronor och sedan anse mig vara värd en ny lapptopp för 20 000 kr. De tiderna är förbi – om nu inte min kommande bok blir en bestseller. Men jag tror, efter år av ”fattigdom”, att jag inte skulle slöa bort mina pengar på ”skräp”, på onödigheter. Möjligen att jag skulle resa lite mer. Möjligen – för jag har med åren blivit rysligt bekväm, snudd på lat.

Senaste numret av Vasaplan kom igår. En fin tidning, verkligen snygg – och med spännande innehåll. Har svårt att slita mig från arbetet och diskussionerna i föreningen, men inser att jag behöver den ”semester” från chefredaktörsskapet  som jag sagt mig vara tvungen att ta. Särskilt då strokeläkarna menar att jag behöver mer tid för återhämtning. Men jag återvänder i september. Önskar de som tar vid all världens lycka. Tidningen gör verkligen nytta, den gör skillnad.

Skriver en hel del på min kommande roman. Den om männen som blivit kvar i Baklandet, de som blivit över och som med åren blivit rejält frustrerade. Men allt de kan göra är att spela schack.

chess

För övrigt är jag en rätt så lycklig man. En man som är älskad och som kan älska tillbaka. Är inte det meningen med livet?

Det heter chokladboll

Av , , 3 kommentarer 4

Varannandagsväder. Idag är det grått som gäller.  Fin dag i går, den i Bastuträsk.

Laddar för vår provföreställning senare idag. För första gången kör jag och Linda Marklund vår berättarföreställning ”Bland ved, rabarbersaft och andra passioner” för en mindre testpublik. Ska bli spännande och höra vad de säger. Jag har börjat förstå glädjen och spänningen i att på det här sättet föra fram den muntliga berättartraditionen. Nog för att jag under årens lopp ”fört låda” på de scener jag framträtt på, men då har det mesta varit fångat i flykten, inte genomtänkt som denna gång. Nog är det märkligt att jag, som Norrländska författarsällskapet projektledare, varit den som år 2000 fick fart på det muntliga berättandet i Västerbotten, utan att jag själv blev en del av det. Körde mitt race som författare som ständigt lutade mig mot den text som stod skriven i mina romaner. Nu har jag plockat ut den röda tråden ur ”Vedtjuven”, skruvat upp den ett par varv, kokat ner den till en halvtimme, och berättar den, helt naket, på ett helt nytt sätt. Spännande.

För övrigt blir jag trött på försvararna av n ***-boll. Det tycks vara ett livsviktigt ord för dem – samtidigt som de verkar ha vansinnigt svårt att lära sig ETT nytt ord, som funkar precis lika bra, chokladboll. Ett löjets skimmer drar över dem när de med emfas talar om sin rädsla för att vi snart inte får säga vit- eller rödlök. En del tycker sig föra en kamp mot det politiskt korrekta, och genom att lite uppkäftigt använda n-ordet verka vara lite rebelliska. I själva verket är de med och fyller på bränsle åt den rasismen som flammat upp. Är det ens lönt att säga: tänk ett varv till! N-ordet är laddat av nedlåtenhet och förminskning av färgade människor och som bottnar i rasismen. Om jag klipper till en annan på käften, är det då jag eller den som blivit slagen som ska avgöra om det gör ont eller inte? Nå? Är det så himla betungande att lära sig ett nytt ord: chokladboll? Om man nu vet med sig att n-ordet kränker medmänniskor, varför i hela friden använder man det då? Varför?