Vintertid, normaltid, sommartid – måste erkänna att jag sällan märker någon skillnad. Kanske för att inte riktigt förstått skillnaden. Men det är en väldig apparat som förmodligen, i långa loppet, varken gör till eller ifrån. Eller har jag fel? Igår hörde jag på P1 om en forskare som kommit fram till att hjärtinfarkterna ökar de första veckorna efter vi har gått över till sommartider. Sömnförlusten och störningar i dygnsrytmen ska vara orsaken till ökningen av infarkter. När vi ställer tillbaka klockan till vintertid, så ökar depressionerna. Det har visat sig att det extra solljuset vi får om morgnarna vid vintertid, varken gör till eller ifrån. Ljuset vi vinner vid sjutiden på morgonen, slösar vi bort i duschen, vid frukostbordet eller i bilen på väg till jobbet.Men om man är en lydig medborgare och en hurtbulle och börjar dagen med en lång promenad i det extra morgonljuset, så minskar risken för depression och vi sover bättre.Ja, det verkar vara antingen eller. Onekligen påverkar såväl ljuset som mörkret oss människor.

Satt under hela gården och korrekturläste min kommande roman. Det tar tid när man ska vara noga och söka efter varje litet fel som smugit sig in i texten – eller sätta dit det som fattas. Läste en knapp tredjedel, hoppas på nåt liknande idag – men över mig hänger en del praktiskt arbete, som att diska och stryka kläder. Sånt som måste göras.

Ju högre upp man kommer i bergen, i höglandet med tunnare luft, ju intensivare tycks man tänka – men desto långsammare vandrar man. Jag håller mig till låglandet och tänker långsamma tankar och går fortare.

För övrigt kan kärleken över tid aldrig förbli likadan. Den måste få utrymme för att växa. Det är det som skiljer den från vänskapen.