Etikett: Genesis

Listar min lycka

Av , , Bli först att kommentera 4

Vaknar utvilad. Sju timmars sammanhängande sömn tack vare ny sömnmedicin. Två läkarbesök i onsdags, två olika ordinationer vilket tvingade mig som patient att göra ett val. Vad gör man när läkarna vägrar prata ihop sig? Nej, istället kör de i sina hjulspår. Dagens vård. Det är inte klokt. Men jag gjorde ett val och valde rätt. Minns inte när jag senast sov så gott och så länge, som under ett par års tid sovit 2-3 timmar per natt, vilket nu slagit sig på min kropp med sämre diabetes (inre stress), mer värk, sämre Parkinson, uselt minne.

Pigg och alert tänkte jag bjuda på några listor. (Vad nu det ska vara bra för?)

Svårt med lycka
Det är märkligt. När jag ska göra en lista med tio saker som gör mig glad, så kör jag gång på gång fast. Men under hela mitt liv har jag haft svårt att se min egen lycka och att vara tacksam för den. Där finns en känsla av att jag inte gjort mig förtjänt av den. Skulden, skammen.

10 SAKER SOM GÖR MIG GLAD

  • När jag får träffa Lena och min dotter Hanna.
  • En vacker höstdag när luften är hög.
  • När jag efter treårs jobb får hålla i en av mina romaner.
  • När jag träffar polarna och mina läsare.
  • Att dagarna i ända får lyssna på Genesis.
  • När jag läser en bra bok.
  • När jag ser en bra film – utan reklamavbrott.
  • När jag av nån anledning känner mig frisk.
  • När jag mot alla odds orkar med att motionera.
  • När jag får in en extraslant på mitt bankkonto.

TIO SAKER SOM GÖR MIG IRRITERAD

  • Pratakusar som bygger sina åsikter och så kallade sanningar på fördomar och konspirationsteorier.
  • Vardags- och smygrasister som ursäktar sig med: ”Jag är inte rasist, men …”
  • Klimatförnekare som sprider konspirationsteorier för att undergräva vetenskapen.
  • Alla dessa skojfriska typer, som försöker vinna billiga poänger genom att skämta nedlåtande om folk som är eljest, annorlunda.
  • President Trump, som tycks tro att han är alltings mått.
  • Lockropen från bakåtsträvarna om att det var bättre förr.
  • Fördummande Teve-reklam. Alla dessa irriterande avbrott kan driva den bäste till vansinne.
  • Alla dess spelbolag som skapar spelmissbrukare.
  • Treackordsmusik.
  • Bilister som inte vet vad en blinkers ska användas till.

Häpp! Roligare än så här blir det inte.

Musik som helar

Av , , Bli först att kommentera 8

(Krönika från Lokaltidningen juni 2020)

Många måste ha tyst omkring sig då tillfället kräver koncentration. Trots min röriga ADHD-hjärna kan jag lättare fokusera, sitta stilla och skriva när musiken fyller mitt arbetsrum. Däremot störs jag av ”vardagsljuden”: den väsande ventilationen, brummande kylar och frysar, regndroppar mot fönstren. Då flaxar mitt fokus upp i det blå.

Musiken verkar samla krafterna i min hjärna. Det har också visat sig att det är lättare att träna upp ett uselt arbetsminne med hjälp av musik och att hjärnhalvorna jobbar mer samstämmigt. Men jag har mina hårda krav. Den musik jag lyssnar på ska vara variationsrik både vad gäller rytm och ackord. Det krävs dynamik och spänning. Älskar musik som byter riktning, ljudmattor som växer, men som återvänder till refrängen.

Musik kan, precis som droger, ge oss ”kickar”, eftersom belöningssystemet påverkas av låtar vi gillar. Då får vi en dopamindusch. Eftersom vi med ADHD har en förmåga att snabbt bli uttråkade, klarar jag inte av treackordsmusik, typ blues. Blir faktiskt irriterad när musiken trampat vatten ett par minuter.

Genesis

Musik är ofta knutna till känslor och minnen. Minns än detaljer i Uffes rum och doften av purjolök. Det var om kvällen i Lycksele 1976. Han spelade två plattor som förändrade mitt liv: Genesis ”A trick of the Tail” och Gentle Giant ”Octopus”. Adoptionen skedde direkt. Detta var min musik! Där fanns spännande rytmer och tunga, svävande ackord; musik som skapade vemod och lycka på en och samma gång.

Musik påverkar HELA hjärnan. Det finns inget särskilt ”musikcentrum”, utan både höger och vänster hjärnhalva engageras. Viss musik kan vara rena rama medicinen och bland annat lindra smärta och förbättra immunförsvaret. Men den kan även manipulera våra känslor. Tänker på film- och reklammusiken: Blå, blå vindar och vatten”.

Patienter med stroke och demens kan stimuleras av musik. Såg en dokumentär där ett tiotal ”stenstoder” plötsligt vaknade till liv och började sjunga när de fick höra sina favoritlåtar. Viss musik kan göra oss alla lugnare och mindre stressade. I det fallet ska visst Albinonis ”Adagio” vara mycket effektiv.

Detta med att diskutera vilken musik som är bäst torde vara bortkastad tid. När jag blir inspirerad av Genesis, spyr en annan. Alla har vi våra favoriter.

Musiken är mitt allt. Då och då, när ett par vackra ackord träffar mitt hjärta, kan jag förlora fattningen och få kalla kårar samtidigt som ögonen blir vattniga. Det handlar om musik som borrar sig in i mitt allra innersta, ner i mina hemliga rum. Då får jag krafter så att jag lättare kan uttrycka mina känslor samtidigt som fantasin tar fart.

Sån musik måste väl passa en kuf som jag?

Länkar till MIN musik:

Genesis

Peter Gabriel

Jethro Tull

Supertramp

Läser allt – samtidigt

Av , , 1 kommentar 8

Jag har alltid läst flera böcker samtidigt. Ofta en roman som bas, sedan faktaböcker och biografier vid sidan. Förmodligen har det att göra med att jag så lätt blir uttråkad och att jag tidvis har svårt att fokusera någon längre tid. Allt sprunget ur min ADHD. Fast de gånger jag greppat en ”storroman”, när Torgny Lindgren eller Göran Tunström släppt nåt nytt, blev jag uppslukad av en enda text.

Den senaste tiden har ovanstående titlar legat utspridda lite varstans, ofta på bordet i vardagsrummet, och jag har läst dem – under en och samma period. Inte samtidigt, men jag har varvat mellan dem, utan någon särskilt ordning.

Lite kort om böckerna:

”Grottdykaren” är en biografi om den finländske grottdykaren Mikko Passi – en bok som vi läser i Bokpratarna, läsecirkeln bestående av mogna bokläsande män. Det var jag som valde den. En fantastisk story om hur Mikko och en kollega 2018 räddade 12 pojkar som fastnat i en vattenfylld, två kilometer djup, lång grotta. De sövde ner pojkarna, lindade fast deras armar med tejp och tog dem, en efter en, genom de smala gångarna, ut mot räddningen. Tyvärr tycker jag att författaren Johanna Elomaa slarvat med gestaltningen av karaktärerna och med miljöskildringen. Denna story borde inte varit svår att dramatisera och förtäta, inte minst de klaustrofobiska inslagen under dykningarna genom trånga tunnlar med lerigt vatten. Alltså – boken var si så där.

Har tagit mig igenom de dryga 400 sidorna i Phil Collins biografi ”Not dead yet”, trummis och sångare i Genesis, tillika en än större soloartist som sålt antal plattor i Beatles-klass och som kan fylla Wembley stadium med 50 000 åskådare. Collins är en av mina stora musikaliska idoler som varit med mig sedan 16-års ålder. Han var i början medlem i Genesis, men blev med tiden allt mer som soloartist. Men oj vad han pladdrar i denna bok. Förläggaren borde ha tvingat Collins att stryka 100 sidor.

Trist att läsa om Collins pajade rygg som gjort att han inte längre kan trumma och att rösten håller på att lägga av. När han förra året uppträdde i Stockholm, äntrade han scenen med en krycka och satt sen stilla på en stol. Jag måste erkänna att jag haft det jobbigt med språket, då dessa 400 är skrivna på en märklig brittisk engelska. För 13 år sen lades Genesis ner – nu sägs det att gruppen ska ut på turné igen.

Tidskriften Västerbotten har getts ut mellan 1920 och 2014 av Västerbottens läns hembygdsförbund. En kulturskatt där man får lära sig om det mesta, från hur man var klädd på 1800-talet till hur och varför man gräver ett krondike. Synd att den lades ner. Jag har ett 40-50-tal i min ägo.

Bo Malmbergs ”Kronotorparlandet” fick mig att förstå hur detta med skogs- och kronotorp fungerade – särskilt då jag själv  vuxit upp i ett kronotorp i skogarna utanför Lycksele.

”Lycksele 50 år” kom ut 1996, 50 år efter att Lycksele 1946 blev en stad. Innan det hade Lappstockholm bara varit en köping som kallades ”plass’n” i folkmun. Jag har läst den och ett tjugotal av ”Västerbotten” och ”Kronotorparlandet” för att skaffa mig viktiga kunskaper i skrivandet av romanen om Ester Nilsson.

När man skriver romaner använder man kanske 5-10 procent av den fakta man tryckt in i skallen. Författaren är ju allvetande vad gäller sin berättelse, men man får inte bli predikande och rabbla en massa siffror och svåra ord för att försöka briljera på läsaren. Skriv inte folk på näsan! Däremot är det tryggt som författare att veta mer än man behöver skriva.

Det märks att isoleringen börjat gå mig på nerverna. Sover illa, jagas av mardrömmar, är rastlös och orolig dagtid, får allt svårare att hålla mig till rutinerna och att plikttroget arbeta med skrivandet minst 6-7 timmar per dygn, köra runt med dammsugaren, kliva in i duschen och äta tre mål mat per dag. Dag 25 i total isolering börjar sätta sina spår. Stressen sätter igång obehagliga processer i kroppen. Blir panikslagen när jag hör att först i juni kan de lätta en aning på isoleringen. Två månader till i min tvåa uppe på Ersboda … (hjälp!)

För övrigt fortsätter tiden att gå, oberoende av vad vi gör, tänker och känner. Ibland upplevs den som en galopperande häst, andra gånger som en sengångare i djungeln. I själva verket är tiden konstant. Den håller alltid samma tempo, in i framtiden, in i evigheten, vare sig vi vill eller inte, vare sig vi är på plats eller inte.

Livet som projekt

Av , , Bli först att kommentera 1

Hur lätt är det inte att dela in tiden i olika projekt. Än värre är det om man blir sitt eget livs projekt, då vi börjar göra projektplaner och projektbeskrivningar av livet i nedladdade gratismallar. Det är garanterat ett effektivt sätt att dräpa vår fantasi och nyfikenhet. Genom prydligt skrivna projektbeskrivningar tror vi oss veta vad som ska ske (eller det vi vill SKA ske). Dessa sanningar skriver vi sedan ner som exemplariskt kortfattade sammanfattningar.

Projektets riskanalys
Lite av projektverksamhet känns det som jag fastnat i. I våras var det projektet med ”Män som spelar schack” som slukade all tid och när det var klart startade jag ”Ester Duva-projektet”. Mellan projekten blev det inte ens plats för några djupa andetag, benböj eller en promenad. Aktar jag mig inte, så slår jag väl pannan i golvet medan jag sitter och skriver projektets riskanalys.

person-1317600_960_720
Glömmer bort att leva livet

Saknar vardagen
Glömmer bort att leva, att älska, att ge gåvor, att vända ansiktet mot solen och hinner inte höra hur gruset knastrar under skorna. Får väl skriva in det i projektplanen: ”Leva livet kommande fredag mellan 17.10 och 21.00”. Saknar vardagen. Ibland saknar fikarummen på alla de arbetsplatser jag lämnat bakom mig. Det är nog så att jag hamnat utanför mitt sammanhang, den sociala samvaro som ska ge mig skydd och trygghet. Jag håller på att gå vilse i ensamheten.

rammstien
Rammstein. Tung, melodiös, tysk hårdrock.

Gubbar som fikar
Fast i går var jag en i gänget och satt mitt i sammanhanget. Det var dags för gubbfikat på Ullas konditori ute på Västerslätt. Talade med Karlsson om vikten att röja och gallra sin skog. Med Ante blev det en del prat om bra och usla föreläsare. Ahlgren pratade inlevelsefullt om Rammstein, som han ska se ikväll nere i Stockholm. Kände mig en aning avundsjuk. 2019 blev året då jag missade att se och höra Mike Rutherford, Steve Hackett, Phil Collins (alla tre med förflutet i Genesis), Roger Hodgson (Supertramp) och avslutningsvis Rammstein.

För övrigt verkar det som om folk börjat likställa bräcklighet och sårbarhet med dumhet. Samtidigt som tittandet i landets speglar lär ha ökat.

© Kent Lundholm

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Topplista över glädje

Av , , Bli först att kommentera 3

Vaknar trött. Klockan är sex och jag börjar jakten på ett recept. Hamnar hos en automatisk telefonsvarare som lovar att jag ska bli uppringd vid ettsnåret. Det går åt en hel del tid och ork för att få tag i de mediciner jag måste ta. När jag väl fått ett recept, är det dags att åka till apoteket och hoppas att de har medicinen i sitt lager.

Idag tänkte jag bjuda på några listor. Satt och skrev på dem under helgen och kunde konstatera att det var lättare sagt än gjort. Nåväl ni får väl läsa vad jag kommit fram till. Kanske kan det inspirera er att göra egna tio-i-topp-listor – eller att sucka uppgivet.

anger-794699_960_720

10 SAKER SOM GÖR MIG IRRITERAD

  1. Pratakusar som bygger sina åsikter och så kallade sanningar på fördomar. (I dessa tider tycks okunskap vara en fjäder i hatten.)
  2. Vardags- och smygrasister som ursäktar sig med: ”Jag är inte rasist, men …”
  3. Klimatförnekare som sprider konspirationsteorier för att undergräva vetenskapen.
  4. Alla dessa skojfriska typer, som försöker vinna billiga poänger genom att skämta nedlåtande om folk som är eljest, annorlunda. (Ett fult sätt att sparka neråt – på de som redan ligger.)
  5. President Trump. Mannen med det överdrivna handslaget, som tycks tro att han är alltings mått.
  6. Lockropen från bakåtsträvare om att det var bättre förr. (Gäller det även jämställdhet och den medicinska kunskapen?)
  7. Fördummande TV-reklam. Alla dessa irriterande avbrott kan driva den bäste till vansinne.
  8. De utlandsbaserade spelbolagen som flyr skatten och som håller på att skapa en armé av spelmissbrukare. (Förbjud dem att annonsera.)
  9. Treackordsmusik. (Att lyssna på blues är lika tråkigt som att ligga på en surmyr och sola.)
  10. Alla dessa diagnoser. Ibland blir jag förbannad över mitt eget öde och de diagnoser jag under åren samlat på mig.

Svårt med lycka
Det är märkligt. När jag ska göra en lista med tio saker som gör mig glad, så kör jag gång på gång fast. Det är nog så att jag hela mitt liv haft svårt att se min egen lycka och att vara tacksam för den. Där finns en känsla av att jag inte gjort mig förtjänt av någon lycka.

Jag har ofta beskådat världen med kritiska ögon, vilket i och för sig var en god egenskap under mina år som journalist. Men i övrigt? Dessutom har jag levt med devisen: Om jag är för glad, om jag njuter för mycket, så sänker jag garden och riskerar en rejäl käftsmäll. Tror att det är mitt bipolära liv som präglat mig att resonera på det sättet. Är man en aning för mycket uppåt (hypoman), så resulterar det i ett fall ner i en mörk, smärtsam och livsfarlig bipolär depression. Så var ju livet fram till dess jag fyllde femtio och till slut fick rätt diagnos och rätt medicinering.

Skit samma. Tar mig samman och skriver en ny lista. Nåt måste väl göra mig glad.

heart-1450300_960_720

10 SAKER SOM GÖR MIG LYCKLIG

  1. När jag får träffa Lena och min dotter Hanna.
  2. När morsan ringer och frågar hur jag mår.
  3. När jag får hålla händerna kring en av mina nya romaner.
  4. När jag träffar polarna. (Antingen i bokcirkeln Bokpratarna eller på tisdagens Gubbfika).
  5. Att lyssna på Genesis. (Den progressiva gruppens sagomusik ger mig lust och stimulerar fantasin).
  6. När jag läser en bra bok. (Torgny Lindgren, Slas, P O Enqvist, Göran Tunström).
  7. När jag ser en bra film – utan reklamavbrott. (Fanny och Alexander, Suger Man, The king’s speech).
  8. Vid ett besök i kulturvärlden. (Konstutställning, teater, opera).
  9. När jag mot alla odds orkat med att motionera. (Minsta lilla promenad är en seger).
  10. När jag får in en extraslant på mitt bankkonto. (Är fattigpensionär.)

För övrigt så hamnade en av mina romaner, ”Vedtjuven”, som trea på Adlibris tio-i-topp-lista över de böcker som sålt bäst i Västerbotten.

© Kent Lundholm

Musik som läker

Av , , Bli först att kommentera 4

Musiken har varit och är en viktig del i mitt liv. Min andliga spis. Utan musiken hade jag förtvinat och gått under. Med all säkerhet. Det handlar om den musik som jag lyssnar på. Musiken har en inneboende läkande kraft, som kan minska stress, skapa lugn, få stopp på springet i benen och förbättra koncentrationsförmågan. En orsak till de positiva effekterna är att musiken ökar halten av dopamin i hjärnan. Dopamin är något som vi med ADHD lider brist av. (Läs mer om dopaminets gåta på min blogg den 9 maj).

writer-1129708_960_720

För min personliga del ska det vara musik som skapar starka känslor, som är vacker och varierad, som stiger och sjunker, och inte upprepar sig med tre vilsna ackord. Genom hela mitt vuxna liv har symfoniska och progressiva band fångat mitt intresse. Typ Genesis, Camel, Supertramp, Gentle Giant. Lägg sedan till Bach och Mozart.

Genesis

Smakprov Genesis

Jag har levt med kraftiga och plötsligt komna humörsvängningar. Än hypoman, än deprimerad. Än bubblande av skratt, än med gråten i halsen. Jag lade tidigt märke till musikens positiva effekter på min kroppsliga och psykiska hälsa. Det fanns musik som lugnade och som var avstressande. Musik som lyfte mig ur mörkret.

Bach – lindrar vid oro

Numera är jag ständigt är omgiven av musik. I köket hörs klassisk musik från radions P2 (Mozart har visst en starkt lugnande effekt), i arbetsrummet flödar den symfonisk rockmusiken, I TV-rummet spelas en tredje sorts musik – och i bilen hörs tunga ljudmattor.

Peter Gabriel

Forskningen visar att musik påverkar immunsystemet som minskar de inflammationer som kan bidra till demens, depression och reumatiska sjukdomar. Musikens lugnande egenskaper minskar utsöndringen av stresshormonet kortisol, som annars kan höja blodsockernivån, blodtrycket och pulsen – sånt vi kan få diabetes av. Musiken har en mer lugnande effekt än Valium och Mozart har en positiv inverkan på allergier.

Mozart

När jag lyssnar på Genesis eller Mozart sätter det fart på många olika delar i hjärnan. Med hjälp av magnetkamera kan man se att musiken påverkar sinnessystemet, det motoriska och känslomässiga systemet och även området för tänkande och planering. Alltså: musik påverkar hela hjärna – det finns nämligen inget särskilt ”musikcentra”. De sjukdomar som kan påverkas positivt av musik är autism, schizofreni, demens, depression, cancersmärtor och stroke. Det finns även studier som visar att musiken kan förbättra minnet.

Nåväl – låt er favoritmusik flöda i rummen och känn hur ni blir fokuserade och rofyllda. Jag lovar att det hjälper. I vilket fall som helst är det njutningsfullt att lyssna på vacker musik.

 Supertramp

c Kent Lundholm

Nya mentala krafter

Av , , Bli först att kommentera 4

Om några timmar bär det av mot Skellefteå och Lena; en tur på 13 mil. Men så här under sommartid kan jag inte klaga på den tråkiga vägen, särskilt inte när jag får spela Genesis på högsta volym. Har packat lätt och effektivt – en väska för dagarna fyra. En del jobb tar jag med mig, då jag ämnar skriva två krönikor till redaktör Nordlund på Lokaltidningen. Brukar lägga upp ett mindre lager av krönikor hos honom, så att han fritt kan placera dem i tidningen i mån av utrymme.

vintage-1794887_960_720

Rapport från mitt sjukläger. Sannerligen, det tar sig och de mediciner jag fått verkar fungera. Oprymea (som låtsas vara det dopamin som dött) har gett mig en ny, mental kraft. Har orkat göra det som blivit liggande i ett år. Så nu har jag rensat, kastat, skurat, dammtorkat. Psykiatrin kommer förstås kalla det för hypomani. Det ligger en hel del i ett sånt påstående. Men efter att varit deprimerad i ett halvår och dessutom hållit på att slå ihjäl mig vid tre tillfällen, så föredrar jag detta tillstånd. Vet ju att denna medicin en dag slutar att verka. Parkinsonismen är inte lika påtaglig, i varje fall inte dagtid, och jag går bättre, lyfter fötterna och pendlar med armarna. I går var jag för första gången på ett halvår ensam in till city. Ville höra statsminister Löfven tala till folket. Föga imponerad. Gammal skåpmat. Skärpning sossarna!

För övrigt kan elden emellanåt vara så stor att den får oss att glömma regnet.

Störst av dem alla

Av , , Bli först att kommentera 1

Vi har alla våra husgudar. Mina är gudar stod för nyskapandet, som lekte med instrumenten som om de hade förlägna lemmar och att de vara överlägsna rent musikaliskt alla världens bluesband. Min ADHD-hjärna somnar av treackordsmusik, blir uttråkad, försvinner. Istället väljer jag att glida fram på en vibrerande ljudmatta, där det till slut växer fram något vackert. Många av progressiva band (Obs ett G som inte ska förväxlas med den svenska proggmusiken med två G G). Till de progressiva banden under 70-80-talen brukas räknas Camel, YES, Pink Floyd, King Crimson, Gentle Giant, Supertramp, Marillion, Sparks, Alan Person, Klatuu, Talking Head, Kate Bush, Björk, Kaipa – men störst av dem alla är: Genesis.

genesis-640x506

Genesis bildades 1967 på elitinternatskolan Chartrehous i England. Den som skapade gruppen var ikonen Perter Gabriel, som redan då lade beslag på att vara leadsinger. Efter första skivan kom Steve Hackett (gitarr) och Phil Collins in på trummor. Under årens lopp föll den ena efter den andra medlem av och till slut kom plattan ”And Then There Were Three” (1978) och då var bara Collins, Tony Banks och Mike Rutherford kvar – ändå är detta deras vackraste platta.

Nu sökte sig Collin ut i solokarriär och det blev ju en succe. ”In the air to night”

Collins lär ha sålt 200 miljoner skivor. Sanslöst, hälften med gruppen Genesis, hälften som soloartist. Det är bara tre artister som klarat vad och det Paul McCartney, Michael Jackson – och så Phil Collins förstås

 

 

 

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

En flanerande diabetiker

Av , , Bli först att kommentera 2

Fredag. Vackert väder verkar det bli. Torde bli en promenad i det bleka solskenet. Måste ju röra mycket på min lekamen för att hålla min diabetes i schack. Lovande utveckling av mina blodsockerkurvor sedan jag fick den nya medicinen, som gör att maten stannar längre i magsäcken och skapar på sätt en längre mättnadskänsla. Dessutom är jag inte lika hungrig längre, vilket varit ett bekymmer för mig. Har ju jämt gått omkring och tuggat på något. Minus fem kilo på en månad är heller inte fy skam. Den nya medicinen lär även minska risken för hjärtinfarkt och stroke, vilket är högrisksjukdomar för oss diabetiker.

På måndag är det dags att äntra scenen i Väven (Umeå) och prata om och kring psykisk ohälsa; en föreläsning som kretsar kring min självbiografi ”Spring Kent, spring!”

KentPsy

 

Köp boken för 119 kr  >>> BOKUS

Intensivt korrekturläsande av min kommande roman. Röda, rinnande ögon – men en rolig fas i skrivandet. Jagar fakta- och stavfel, stryker en hel del.

Nog gjordes det väl bättre musik förr? Jag vill då påstå det – som under tidigt 70-tal när Genesis gjorde denna låt som räcker i drygt 23 minuter. Nu finns denna mastodontlåt vackert illustrerad vilket med tydlighet lyfter fram den lysande, geniala texten. Älskar dessutom Peter Gabriels hesa, skrapande röst.

För övrigt vill jag denna dag citera den nu avlidne och saknade författaren Peter Nilson: ”Vi är närsynta i tidens landskap. Livet rinner ifrån oss, men det är oändligt gott om tid i universum.”

Bara bra musik

Av , , Bli först att kommentera 1

Idag orkar jag denna dag inte skriva nåt djupt, inte ens nåt ytligt. Länkar istället till musik med djup och mening – och framförallt att den är så vacker. Jag älskar ju musik som på ytan kan låta obegriplig, men som genom ex genomlyssningar avslöjar skönhet och något så ohyggligt mer än de treackorsmusik dominerar dagens musikutbud. Jag har svårt för musik som ständigt upprepar sig, typ blues som drunknar i sina tre ackord.

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,