Etikett: depression

Den sömnlöse drömmer

Av , , Bli först att kommentera 3

De flesta vuxna behöver mellan 7–8 timmars sömn, men sömnbehovet är individuellt. Nyfödda sover nästan dygnet runt, medan tonåringar behöver uppemot 9-10 timmars sömn. När man blir gammal sover man mindre. Vi svenskar sover i genomsnitt 6 timmar och 51 minuter. Sover gör vi för att hjärnan och kroppen ska återhämta sig. Det finns alltså en form av läkande i vårt sovande. Sömnen är uppdelad i så kallade sömncykler på ca 90 minuter.

Sömnen behövs för att kroppen och hjärnan ska få återhämta sig och bearbeta intryck. Under sömnen varvar kroppen ner, blodtrycket sjunker, pulsen och kroppstemperaturen går ner, andetagen blir färre och musklerna slappnar av. Samtidigt lagras minnen och ny kunskap och nya intryck bearbetas.  Samtidigt minskar produktionen av stresshormoner. Att sova tillräckligt kan minska risken för sjukdomar som förhöjda blodfetter, hjärt-kärlsjukdom, diabetes typ 2, depression och utmattningssyndrom.

Så om man inte sover … Jo, då riskerar man både det ena och det andra.

 

Jag brukar le lite snett när någon säger att dagen är förstörd då de bara fått sova 6–7 timmar. Själv är glad de få nätter jag sover 3–4 timmar sammanhängande. Jag talar inte om några tillfälliga sömnbesvär, utan om livslånga. Denna blogg handlar om sömnlöshet, som jag började skriva 04.00 efter att ha sovit drygt två timmar. Min livslånga svårighet att somna, med de ständiga uppvakningarna innebär att min hjärna sällan återhämta sig.

De tre tillstånden/sjukdomarna jag ska beskriva är:
Diabetes, bipolär sjukdom, ADHD, stroke och Parkinson. (Funktionshinder och sjukdomar jag lider av). Många gånger finns en samsjuklighet, vilket gör det svårt att veta var/när man ska börja behandlingen.

Man sviktar i vardagen
Om man inte får sova nattetid får det naturligtvis konsekvenser dagtid. Man kan få problem i problem både i arbetet och i privatlivet. Man får sämre fokuserings- och koncentrationsförmåga. Man blir ”Seg i kolan” helt enkelt och som leder till svårigheter i det vardagliga. Man kan få svårt att delta i samtal, hålla sig vaken på möten eller till och med att träffa vänner och bara äta en god middag. Du får sämre koncentrationsförmåga, bristande simultankapacitet, blir lätt distraherad.

Blir känslostyrd
När andra sover sina nio timmar och vilar hjärnan och kroppens muskler och inre organ allvarliga sjukdomar, så är en sådan som jag uppe och skriver från klockan 02.00 efter att ha somnat vid 12.00. Ett tecken på sömnbrist är att mina känslor svänger mer mellan olika lägen och att jag överreagerar på olika sätt. Man blir lätt känslostyrd.

Så funkar normal sömn
Insomningsfasen är sömnen ytlig och du är lättväckt. Bassömnen tar vid. Sen kommer djupsömnen och nu sker kroppens återhämtning och uppbyggnad. Hjärnan arbetar långsammare och tillverkningen av stresshormon minskar. Under djupsömnen slappnar musklerna av och du är svår att väcka. Drömsömnen som även kallas REM-sömn. REM står för ”rapid eye movement” som betyder snabba ögonrörelser. Drömmar förekommer under de olika sömnstadierna, men de är vanligast under REM-sömnen. Då arbetar hjärnan aktivt på ett sätt som påminner om när du är vaken.

​​1. Diabetes och sömnen
Hos diabetiker kan sömnlösheten påverka diabetessjukdomen, och diabetes kan i sin tur ge upphov till sömnlöshet. Får man med ordning på sömnen förbättrar blodsockerbalansen, och en god diabetesbehandling förbättrar i sin tur sömnens kvalitet. Sömnlöshet i kombination ”högt tempo” (stress) dagtid leda till att den mest kärnfriske kan drabbas av Diabetes 2. Så var det i mitt fall 2003 då stressen med arbete, romanskrivande, jobb med filmmanus och nybliven pappa i kombination av övervikt, sömnlöshet och usel kondis, ledde till en akut diabetes, plus att jag fick diagnosen Bipolär sjukdom typ 1.

Eftersom stress påverkar din diabetes (sömnlöshet är en stressfaktor) kan din diabetes försämras i fall du sover uselt. Både högt och lågt blodsocker försämrar sömnkvaliteten. Mardrömmar och morgontrötthet kan vara tecken på låga nattliga blodsockervärden, vilket gör att du bör kolla blodsockret även nattetid. Högt blodsocker gör dig törstig och du dricker massor, vilket får dig att springa på toa hela natten och kissa.

En riskgen kan vara förklaringen till att det finns ett samband mellan nattjobb och ökad risk att få diabetes. Sömnhormonet melatonin försämrar insulinfrisättningen hos personer med en vanlig genvariant, vilket kan förklara varför risken för typ 2-diabetes är större hos nattarbetare eller personer med sömnbesvär som bär denna riskgen.

Sömnapné med andningspauser gör att sömnen försämras, och då försämras också sockerbalansen. Framför allt hos personer med typ-2 diabetes är sömnapné en mycket vanlig parallellsjukdom. Det kan man få hjälp med. En CPAP-apparat underlättar andning och sömn nattetid.

Nervskador som orsakas av diabetes kan ge upphov till smärtor, och framför allt rastlöshet i benen Då blir det svårare att få fatt i sömnen, och att få en vilsam nattsömn. Rätt kost, bättre sömn, mindre stress, regelbunden motion kan förbättra din diabetes. Tre veckor på Sorselegården med massor med motion, rätt kost gjorde att jag sov som en gris. Jag gick även ner 15 kg och kunde sluta med mitt insulin. Det höll i två år, sen kom alla andra sjukdomar ikapp mig och stressen återupptogs.

2. Bipolär och sömn
Bipolär sjukdom innebär att man svänger i stämningsläge, man är ibland deprimerad, ibland hypoman (det kreativa tillståndet) eller manisk (upprymd, omdömeslös) och har ibland neutral sinnesstämning, det vill säga utan symtom. Hos personer med bipolär sjukdom är det vanligt med sömnproblem under sjukdomsepisoder. Sömnstörning och ångest är de två symtom som orsakar det mest kännbara lidandet och där man kan nå snabbast resultat vid behandling. Sömnpreparat ska därför ges tidigt och generöst.

Förändringarna i tillstånden kan komma mycket snabbt. Fallet blir högt. En ”normal” depression smyger sig ram och kan ta veckor, månader på sig att ta plats i ens sinnen. Vid en bipolär depression, som kan dyka upp efter några få timmar, är det vanligt att man sover för mycket. En psykotisk mani är livsfarlig i sin form då hjärtat och de inre organen belastas till max. Mycket på att vid en mani så sover man inget alls. Inläggning krävs. Vi en mani krävs ofta starka sömnmediciner. Ofta går B.S armkrok med diabetes. Då den bipolära inre stressen kan öka exv. Kortisol så att blodsockret ökar. Trots att man skött sin diabetes minutiöst.

3. ADHD och sömnsvårigheter
Det har länge varit känt att personer med ADHD lider av sömnsvårigheter i högre utsträckning än andra. Men det kände man inte till under tidigt 1960 då jag var en liten ADHD-grabb, som stämplades ”dåligt uppfostrad”, ”efterbliven, idiot”, ”en gangster i vardande.”

Idag vet man genom forskning och vetenskaplig evidens att ADHD och sömnproblem går hand i hand. Mer än hälften av alla barn med ADHD har sömnsvårigheter, något som ofta märks redan i spädbarnsåldern. Barn med ADHD har svårt att somna på kvällen, sover oroligare och färre timmar per natt än andra barn. Dessa sömnproblem gör att de grundläggande ADHD-symtomen ökar, med inlärningssvårigheter och beteendeproblem som följd.

Sömnproblemen kan delvis bero på den bristande förmågan att reglera aktivitetsnivån. Vi med ADHD är usla på att trycka på rätt pedal, att skilja på bromsen och gaspedalen. Än i dag händer det rätt så ofta att gaspedalen åker ner i botten precis när sömnen ska infinna sig. Rastlösheten gör att det är svårt att varva ner på kvällstid och att få en stabil sömn. Vi har även en bristande känsla för tid och en svårighet att skapa rutiner, vilket kan ligga bakom tendensen att vända på dygnet. En bidragande orsak till sömnlösheten är att man helt sonika blir rädd för att sova, vilket skapar ångest och oro …

Troligtvis kan de barn som numera får stimulerande medicin mot sitt neuropsykiatriska funktionshinder fördröjer insomningen, att barnen fått sina piller för sent på dagen och sitter i om kvällen. En första åtgärd kan i så fall vara att prova med dosminskning.

4. Stroke skadar sömnen
Inte nog med att en stroke kan ta livet av en eller göra en lam. Tiden efter en stroke kan vara mycket jobbig. Man kan se det som att det blivit kortslutning i proppskåpet. Hjärnan formar dina tankar, lagrar dina känslor och lagrar dina minnen. Den styr allt som händer i din kropp. Din hjärna är du. En stroke kan röra till allt detta – rejält. Hjärnan är plastisk, vilket innebär att den är föränderlig och anpassningsbar. Den kan skapa nya förbindelser mellan nervcellerna.

En tredjedel av de som fått en stroke får ofta en efterföljande depression. Det handlar om rätt så sega och långvariga depressioner som varar i cirka sex månader. Det är ett allvarligt tillstånd. Deprimerade strokepatienter blir kvar längre på sjukhus, svarar sämre på träning i rehabilitering, och har en sämre sömn. Att drabbas av stroke innebär att man vänder upp och ner på livet, både för den som drabbats och för närstående. Trots att behandlingarna blivit allt bättre får många kvarstående besvär av olika svårighetsgrad.

Efter en stroke kan minnet försämras.  Även koncentrationen påverkas. Något som jag personligen besvärats av är svårigheter att följa ett samtal med flera personer. Jag kommer inte in i samtalet och gör jag det så kommenterar jag nåt som sagts för fem minuter sen. Detta har lett till att jag undviker middagar tillsammans med större sällskap, vilket i sin tur att förlorat en lång rad fina vänner. ”Trögheten” har tilltagit efter det jag fick Parkinsons sjukdom.

Sömnbesvären beror sannolikt på grund av den hjärntrötthet som efter en stroke. Hjärnan uppfattas därmed arbeta på ett ineffektivt sätt. Utan att man kan peka på det, så känner man att något gått förlorat i ens hjärna.

I början av augusti 2015 drabbades jag av en stroke. Då small det till i bakhuvudet. En fruktansvärd huvudvärk spred sig över hela skallen. Jag skrek av smärta och reste mig upp, varvid jag störtade med huvudet före i golvet. Kunde inte gå. Allt snurrade.  

Min stroke, en propp, satte sig Lillhjärnan. Härifrån koordineras våra rörelser, vår balans och vår förmåga att agera i förhållande till omgivningen. Skador på lillhjärnan leder bland annat till svårigheter att koordinera rörelser. När jag oförklarligt började att ramla och slå mig sommaren och hösten 2018, trodde läkarna att det var symtom från skadorna i Lillhjärnan. I själva verket var det en ny hjärnsjukdom som visat upp sig: Parkinsons sjukdom.

5. Parkinson och sömnbesvär
Parkinson och allt sämre rörelseförmåga hör ihop. I tidigt skede uppträder symtomen vanligen ensidigt (jag har min på vänster sida) för att längre fram omfatta båda kroppshalvorna. Ofta har man gått omkring på jorden med sjukdomen många år innan den upptäcks. I mitt fall förmodligen sen 2012 – alltså före tre år före jag fick min stroke. Kanske ända bort till 2009.

Parkinson är obotlig. ”Giftiga” proteiner klumpar ihop sig i de nervceller som ska producera dopamin. Nervcellerna dör. Under sjukdomens inledande fas går den att behandla med L-Dopa. I slutfasen drabbas man av överrörlighet. Parkinson påverkar inte bara motoriken utan ger även upphov till så kallade icke-motoriska symtom. Det är till exempel vanligt med balanssvårigheter, trötthet, blodtrycksfall och inkontinens. Det är inte heller ovanligt att Parkinson-patienter drabbas av psykiska symtom som depression och nedstämdhet. Ett av de vanligaste symtomen är sömnproblem.

Sömnstörning är mycket vanliga. Sömnstörningarna ökar då Parkinsonsymtomen förvärras. Insomningssvårigheter och nattliga uppvaknanden är vanliga. Dessutom är det vanligt med nattliga hallucinationer, samt att man lever ut sina drömmar genom att prata, skrik rent av slåss. Sömnproblemen kan antingen bero på förändringar i hjärnan, men de kan också vara en biverkning av anti-Parkinson-behandlingen. Även ångest och depression ökar risken för sömnproblem. Myrkrypningar i benen och täta urinträngningar kan leda till många sömnlösa nätter.

Värst av dem alla torde vara REM-relaterade sömnstörningar (RBD) med sina vansinniga, verkliga mardrömmar. Det är vanligt att Parkinson-patienter med RBD drabbas av ”nattskräck” (panik/ångest-attacker). Det är viktigt att ställa diagnosen, då tillståndet kan behandlas. Det finns ett flertal behandlingsmetoder. Bland annat en medicin som kan prövas: Iktorivil (Antieleptikum) 4–8 mg/till natten.

 

© Kent Lundholm 2020-09-13

 

 

Våga hoppas

Av , , Bli först att kommentera 4

Igår handlade jag kläder igen. Det brukar bli så var femte år, si så där. När de gamla kläder blivit utslitna. Sen är det bra för självkänslan att klä upp sig emellanåt. Sen har jag haft tur. Vid båda inköpstillfällen har det varit ”tokrea”. I går på Dressman köpte jag tuffa jeans för en hundring (kostat 550 kr), en kavaj för 100 kr (kostat 1300 kr) skjortor, tröjor kalsonger för en tredjedel av priset. Det kändes riktigt bra.

jump-2731641__340

Det kändes hoppfull och är det något vi ska vara rädda om, så är det hoppet. Dessutom: Vi kan omöjligt leva utan hopp, för utan hopp finns ingen framtid. Vi lever i en tid då det ibland kan kännas som om hoppet är restnoterat. Det är då som vi börjar tänka: Vad kan väl JAG (som enskild person) göra för att livet för mig själv och mina medmänniskor – rent av för hela världen ska bli till det bättre?

Klimatfrågan är vår tids stora ödesfråga. Vi  känner nog lite till mans av en viss skam, för att det fått gå så långt att mänsklighetens undergång skymtar där framme. Vi har hört forskare varna oss för en klimatkris i säkert under 20-30 års tid, men vi har stoppat huvudet i sanden. Men klimatet är ju inte det enda som skapar en känsla av hopplöshet. Det kris inom bostadsmarknaden, i skolan, med gängvåldet, ekonomin, sjukvården. Det är lätt att förlora framtidstron. Det är mörka tider. Lika bra att vända döv örat till och blunda.

hand-3257945_960_720

Jag har som sjuksyrra sett patienter från en minut till en annan, totalt förlora hoppet. Det har varit i samband med att de fått veta att de lider av en obotlig sjukdom, att slutet är nära och ingen läkare eller behandling i världen kan rädda dem. Plötsligt blir vi medvetna om vår egen dödlighet. Vid ett besked om att döden är nära förestående, så förlamas man av chocken och rädslan hugger tänderna i en. Alla livsplaner tas ifrån en.

Men det är ju då man verkligen behöver hoppet. Med det så kan man uppbåda de sista krafterna för att kämpa emot, att stärka viljan att leva, att ge sig in i kampen mellan liv och död. Jag är övertygad om att människor som lyckas bevara sitt hopp, lever längre än de som släpper taget och ger upp. När jag verkade som sjuksyrra, kunde jag se det med egna ögon. I ena sängen låg en kvinna gett upp, som förlorat hoppet, i sängen bredvid låg en kvinna som jävlar i det inte skulle låta döden ta henne så lätt. Gissa vem som rundade hörnet först?

once-upon-a-time-719174_960_720

Nu behöver det ju inte vara ett besked om en obotlig sjukdom som tar ifrån oss hoppet. Depressioner och djup sorg är inga muntra och hoppfulla tillstånd. Då kan livet bli meningslöst. Man tappar orden. Det ordlösa livet tar i sin tur bort hoppet. Det  sådana gånger vi måste söka efter ett nytt språk. Varför inte börja måla, fotografera, spela trumpet eller tramporgel. I allt kreativt finns ett språk att lyssna på och det i sin tur ger dig tillbaka de ord du kan använda. Inte minst för att kunna berätta för andra hur livet ser ut i depressionens mörka rum. Då kommer samtalet igång, då återvänder hoppet.

Varför tror ni flyktingarna riskerar livet i små gummibåtar på väldiga, stormande hav? Det är hoppet. Deras drömmar om ett bättre liv har gett dem hopp – och då kan inga stormande hav stoppa dem. Hoppet är nämligen trotsigt av sin natur. Det får oss att kämpa.

colin-gt-5

Greta och världens ungdomar ger mig hopp – medan andra tycks drabbas av skam och ilska. Dagligen hör man folk som menar att Greta Thunberg har en dold politisk agenda, är styrd av en PR-byrå, att hennes godhet är sprungen ur henne egoism och längtan att få synas i TV och bli en rik kändis. Sådana påstående är rädsla som omvandlats till ilska – hos människor som förlorat sitt hopp. Belackarna vill krossa hennes hopp – så att ungen håller käft! Allt medan klimatkrisen kommer oss allt närmare. Inte lär det vara de ilskna utan hopp, som ska rädda mänskligheten.

För övrigt krävs det mod för att våga visa sig sårbar.

En mörk grop

Av , , Bli först att kommentera 3

Sover och sover. Inget friskhetstecken när det gäller mig, som i vanliga fall brukar sova, slumra max 4.5 timmar per natt. Nu sover jag åtta timmar om natten och förutom dessa blir det 3-4 timmars sömn även dagtid. Går fram genom tillvaron med en känsla av att kroppen är klädd i bly. Allt går långsamt, det tar emot att gå i trappor, upplever att jag blir än mer motorisk fumlig. Psykiskt bär jag på en likgiltighet och under detta bubblar ångesten och paniken. Jag har drabbat av en bipolär depression. Till skillnad från en ”vanlig” depression som kan ta månader, veckor på sig att utvecklas, så kan den bipolära köra igång efter några dagar, någon vecka. Jag har har aldrig vant mig vid de bipolära depressionerna, då de tycks ”ploppa” från en dag till en annan, och jag har inte aldrig lärt att handskas dem. Om man strax innan varit uppe i en hypoman eller manisk fas, vilket är vanligt, blir fallet ner i den mörka gropen riktigt högt och smärtsamt. Rent av farligt.

skammen

För första gången sedan 2012 har jag nu börjat medicineras med antidepressiv medicin. Nu är det knepigt att behandla bipolära depressioner, då antidepressiva mediciner kan leda till en manisk fas och än värre till ett blandtillstånd då det svänger häftigt mellan mani och depression. Ett plågsamt och farligt tillstånd. Det är bara att härda ut. Till slut vänder det. Fast 2012 tog det dryga sex månader.

För övrigt kan jag rekommendera min bok ”Spring Kent, spring!” där jag mer ingående berättar om BS, ADHD, paniksyndrom och självmedicinering.

20160315_163208

 

BESTÄLL >>>>>

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Ljus och mörker

Av , , Bli först att kommentera 3

Vintertid, normaltid, sommartid – måste erkänna att jag sällan märker någon skillnad. Kanske för att inte riktigt förstått skillnaden. Men det är en väldig apparat som förmodligen, i långa loppet, varken gör till eller ifrån. Eller har jag fel? Igår hörde jag på P1 om en forskare som kommit fram till att hjärtinfarkterna ökar de första veckorna efter vi har gått över till sommartider. Sömnförlusten och störningar i dygnsrytmen ska vara orsaken till ökningen av infarkter. När vi ställer tillbaka klockan till vintertid, så ökar depressionerna. Det har visat sig att det extra solljuset vi får om morgnarna vid vintertid, varken gör till eller ifrån. Ljuset vi vinner vid sjutiden på morgonen, slösar vi bort i duschen, vid frukostbordet eller i bilen på väg till jobbet.Men om man är en lydig medborgare och en hurtbulle och börjar dagen med en lång promenad i det extra morgonljuset, så minskar risken för depression och vi sover bättre.Ja, det verkar vara antingen eller. Onekligen påverkar såväl ljuset som mörkret oss människor.

winter-586036_960_720

 

Satt under hela gården och korrekturläste min kommande roman. Det tar tid när man ska vara noga och söka efter varje litet fel som smugit sig in i texten – eller sätta dit det som fattas. Läste en knapp tredjedel, hoppas på nåt liknande idag – men över mig hänger en del praktiskt arbete, som att diska och stryka kläder. Sånt som måste göras.

Ju högre upp man kommer i bergen, i höglandet med tunnare luft, ju intensivare tycks man tänka – men desto långsammare vandrar man. Jag håller mig till låglandet och tänker långsamma tankar och går fortare.

För övrigt kan kärleken över tid aldrig förbli likadan. Den måste få utrymme för att växa. Det är det som skiljer den från vänskapen.

Depressionens demon

Av , , Bli först att kommentera 2

Uppe i ottan. Hostat stora delar av natten, trots de starka antihostpillren jag fick av farbror doktorn. Seg i kroppen, sus på vinden, men glad över att hostan lagt sig i vila. Snart åker vi för att storhandla inför morgondagens middagsbjudning. Tänkte bjuda på lasagne – en klassiker som går hem hos de flesta. Glass till efterrätt. Ute verkar det vara blidväder.

skam

Så här års är det många som är deprimerade. Depressionen kan ibland likna kärlekens frånsida som lägger en dyster gråton över dagarna. Hjärnan blir inspärrad, allt medan man sitter i soffan som en grönsak, och räknar sekunderna. Varje sekund av ens liv är en plåga. Håller depressionen i sig en längre tid börjar man att förlora viktiga funktioner. Minnet blir sämre, motoriken försämras och all energi pyser ut via öronen. Världen  blir obegriplig då tankarna slutar fungera. Skillnaden på en ”vanlig” depression och depressivt skov i en bipolär sjukdom, är att den vanliga kan ta flera veckor på sig, i bland månader att sakta utvecklas, medan den bipolära depressionen kan slå till på några få timmar. Fallet blir då så mycket högre och smärtan, rädslan, paniken går inte att beskriva med ord. Risken för självmord är hög. Nu har det gått drygt fem år sedan jag hade ett skov, förmodligen för att livet fått struktur och att läkarna lyckats medicinera mig på ett bra sätt. Depressionens demon kan skrämma skiten ur den starkaste. Ansiktet blir upplöst i spegeln, mardrömmarna avlöser varandra. Att bli djupt deprimerad är som att förlora synen. Gradvis blir allt mörkare. Min rekommendation är att ta medicin och tjata till sig terapi. Men ibland är ens vänner och bekanta lika effektiva. Börja träffa någon av dem under en halvtimme, utöka sedan till en timme. Byt tankar med andra, det ger dig ord att förklara hur du känner dig. Försök att ta plats i en gemenskap. Isolering är det värsta en deprimerad kan utsätta sig för. De som hamnar utanför skocken blir tagen av vargen.

För övrigt använder vi oss allt för ofta av VERSALER, när vi i själva verket borde nöja oss med gemener.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Brist på ljus

Av , , Bli först att kommentera 3

Gomorron go vänner! Lägger mig i mörker, sover i mörker, drömmer i mörker och vaknar i mörkret. I går började jag att julpynta så smått och har plockat fram min sex lysande tomtegubbar, hängt upp några ljusslingor i vackra formationer på mina julgardiner, för att inte tala om adventsstakarna som kastar ut ett vackert, mjukt sken där de står parkerade på fönsterbrädan. Till detta ska läggas den vita kyrkan jag ärvde av farmor, den vars fönster lyser och som kan spela Stilla natt. Det är en tid då vi behöver ljus. I går, då jag som vanligt var tvungen att åka ner på stan och besöka apoteket, hade det ju börjat skymma strax efter ett på dan. Fast man kunde ju ha bott på Svalbard, där inträffar polarnatten den 26 oktober – och sen är det natt och kolsvart i fyra månader.

psyket2

Det är depressionernas tidevarv och många av dem kan utlösas på grund av bristen på ljus. Något händer i den kemiska fabrik som huserar i våra hjärnor. Om man drabbas av en depression ändras ämnesomsättningen i hjärnan. För lite solljus och låga temperaturer kan var några av orsakerna som får balansen mellan olika signalsubstanser, som serotonin, dopamin och noradrenalin, att förändras. En del depressioner har ett tydligt årstidsbundet förlopp och slår till om hösten eller om vintern. Vad göra? Ja, vanligtvis ska man nog uppsöka en läkare och då brukar denne skriva ut antidepressiv medicin och eventuellt ordinera någon form av samtalsterapi. Det beror hur djup depressionen är. Vanliga preparat är de ur SSRI-gruppen som också brukar vara förstahandspreparat: Cipramil, Seroxat, Sertalin. Sedan tror jag själv att det är viktigt att man tvingar sig till aktiviteter, som dagliga promenader under den tid det finns lite ljus utomhus, att man träffar folk, vänner och bekanta, läser, ser på bra filmer. Blir man sittande är risken att man förblir sittande i samma ställning hela vintern.

Det finns depressioner och depressioner, en sådan är den bipolära depressionen. Ett tecken på att man kan lida av en bipolär depression, är att att de återkommer gång på gång. Om man haft fyra depressioner under ett år bör man få en utredning. En bipolär depression utvecklas mycket snabbare än en ”vanlig” depression. Medan en bipolär kan utvecklas på några dagar, tar en ordinär månader på sig. Det är viktig att veta vad slags depression man lider av, eftersom behandlingen är annorlunda. Antidepressiva tycks inte bita lika bra på en bipolär depression, dessutom kan SSRI-preparaten göra så att den bipolär blir hypoman eller rent av manisk. Eftersom den bipolära depressionen är ”tyngre” och djupare så är självmordsrisken hög.

tyrannosaurus

Depressionens demoner måste bekämpas, till det krävs kraft, mod och hjälp. Det sägs att depressionen är kärlekens frånsida, men det tror jag inte på. Under en depression behöver man all den kärlek och förståelse man kan få. Det finns inget som läker en så bra som en mjuk hand mot kinden, samtidigt som någon viskar: ”Kan jag hjälpa dig på något sätt?” Under en depression kan världen bli obegriplig, ens kropp slutar att fungera och det lilla i livet blir till en orimlig börda. Minnet blir sämre och man glömmer bort vad man egentligen kan. Tankarna glider fram i sirap och rädslorna tar över. Att bli deprimerad är som att bli blind av allt mörker som omsluter en. Det är då man behöver andra omkring sig. Tänd ljus i rummen.

Under min tid som sjuksköterska, var jag vid flera tillfällen med då gamla människor kom till sjukhuset för utredning av begynnande demens. De hade blivit glömska, fått svårt att sköta sitt boende och sin kropp, och fick inte i sig någon mat. Många av dem var inte alls dementa, istället visade det sig att de var djupt deprimerade. Efter en tids medicinsk behandling, samtal, sjukgymnastik och träning av sina kognitiva kunskaper, började gamlingarna att le igen och de kunde sitta på sängkanten, pendla med benen och berätta vidunderliga historier från svunna tider.

För övrigt är varje människas största skräck att inte bli tagen på allvar.

 

En bipolär åker på turné

Av , , Bli först att kommentera 1

Den stora tröttheten. Igår slog den till. Somnade vid sjusnåret, vaknade vid tio, borstade tänderna och la mig igen. Sov till fem, drog mig till sju. Ja, ni som följer mig vet hur lite jag brukar sova i vanliga fall, ibland bara ett par-tre timmar. Men detta har hänt förr, då kroppen blir blytung och tvingar mig att sova. Fast ska vi vara korrekta är det hjärnan som tar kommandot. Jag ska ju efter min stroke sova ett par timmar även dagtid, för att jag ska bli styrd och begränsad av en en stressad hjärna. Det sker ju sedan tidigare en del underliga omkopplingar i min hjärna, som kommer från den bipolära sjukdomen – och inte minst min ADHD som lider brist på dopamin.

IMG_20160813_182318_resized

Idag börjar den ”stora” turnéveckan och ur den aspekten var det nog guds försyn att jag tvingades till sömn, inte minst för att jag i dagarna fyra ska köra hyrbilen genom snöfall och halka och sedan klara av sex framträdanden på fyra dagar. Ikväll 18.30 i Väven, Umeå, sen rivstart i morgon bitti med att vara med i P4 Västerbottens direktsändning 8.30, sedan in i bilen och upp till Moröbacke bibliotek 13.00, för att hämta andan inför besöket i Skellefteå bibliotek 18.00. På onsdag blir det långkörning till Malå för ett framträdande i biblioteket 18.00. Femton mil enkel väg … Min insats under psykeveckan i Västerbotten avslutas på torsdag i Norsjö bibliotek 18.00. Sedan får jag vila över helgen innan det på tisdag 15/11 tar ny fart i Hörnefors bibliotek 18.30. Väl på scen brukar det gå bra, då känns ingen nervositet och efter som jag äger temat, mina egna ord, så brukar föreläsningarna skilja sig från gång till gång. Genom att läsa av publiken får jag snabbt en bild av vad de vill veta och vad de absolut bör veta.

Jag är också ”expert” på de sjukdomar jag bär på. Men att jag vet en hel del om dessa är inte liktydigt med att jag ”lever som jag lär”. Det har nog en hel del att göra med sjukdomarnas karaktär och dess förmåga att styra ens känslor och påverka modet. Jag föddes med en genetisk sårbarhet, vilket gjorde att jag tog åt mig mycket lättare, att en ”skitgrej” kunde göra en rejäl repa i sårbarhetens hinna. Det var denna sårbarhet som gjorde att min bipolära sjukdom bröt ut i 19-årsåldern – den brukar bryta ut i den åldern och ofta på grund av en stark händelse, som att flytta hemifrån, bli arbetslös, ett förhållande tar slut, eller lumpen (som det var i mitt fall). Man föds inte bipolär, utan med en ”genetisk sårbarhet” med en ökad känslighet för bland annat stress.

bipolär

Bipolär sjukdom är en mycket allvarlig och kronisk hjärnsjukdom som kommer och går i skov – och då  drabbas man av snabba, tvära kast i humöret och känslomässigt, särskilt om man har B.S typ 1. Det finns ärftliga faktorer och är en av föräldrarna bipolär, ökar risken med 65 procent att även barnet får sjukdomen. ADHD föds man däremot med och det är rätt så vanligt att dessa tillstånd går armkrok genom livet. I det bipolära skovet svänger det från att vara uppe i det blå som hypoman eller manisk, för att sedan slungas ner i djupa depressiva faser. Det finns något som kallas för blandtillstånd och då kan det svänga flera gånger under dagen. Man kan vara manisk på morgonen och djupt, livsfarligt deprimerad på kvällskvisten. En normal, ”vanlig” depression brukar ta ett par månader på sig att utvecklas, medan en bipolär slår till på ett par-tre timmar. Jag lovar er – det fallet från manins topp, ner i depressionens källarhåla gör vansinnigt ont – och man blir rädd. Det är då som den bipolära sjukdomen blir livsfarlig, när självmorden sker. Vi med B.S har en förhöjd risk med 15-22 procent för att begå självmord.

Mellan skoven fungerar vi rätt så normalt. Det kan gå år mellan skoven. Vi börjar jobba igen, kanske pluggar vi, vi träffar en partner – men vi väntar. Vi väntar hela tiden på att det ska smälla till igen. I mitt fall blev detta väntandet på ett nytt skov en smärtsam mardröm, och inte blev det bättre av att jag inte fått någon diagnos. Mitt liv blev mystiskt och skrämmande. Under tiden självmedicinerade jag mig själv. Jag hann bli femtio år innan jag jag fick diagnosen och kunde börja medicineras – en livslång medicinering då B.S är en kronisk hjärnsjukdom. Jag var 54 år när jag fick diagnosen ADHD och därmed fick förklaringen till min traumatiska barndom. Bipolär sjukdom är en underdiagnostiserad sjukdom. Så många som 70 procent av de bipolära får i början någon annan diagnos och 35 procent är obehandlade i tio år. Under den tiden hinner många duka undan i sjukdomen. Tar de inte sina liv, så hinner de självmedicinera sig så till den milda grad att de blir alkoholister.

kreativ man

Det finns faktiskt positiva sidor med bipolär sjukdom och ADHD. De har gett oss en ökad kreativitet, i varje fall är sjukdomen vanligare hos konstnärer, författare, skådespelare och vetenskapsmän. Utan oss med ADHD torde världen ha blivit grå och trist och många uppfinningar och romaner skulle aldrig sett dagens ljus. Vi med ADHD brukar vara intensiva, energiska och spontana, samtidigt som vi har en förmåga att vara charmiga och kärleksfulla. Vi har också en förmåga att utveckla en slags känslomässig lyhördhet som gör oss empatiska. Framför allt är vi visionärer och problemlösare. Hur skulle andra världskriget har slutat om inte Storbritannien blivit ledd av den visionäre och bipoläre Sir Winston Churchil?

För övrigt börjar det dra ihop sig till ett besök på apoteket.

 

Facebookdepression

Av , , Bli först att kommentera 4

midsommar

 

Ja, en riktigt glad midsommar till er alla. Dansa flitigt och ofta Små grodorna, ät gott, drick måttligt – vad anbelangar det senare så gäller det särskilt er som har barn omkring er. Tänk på att deras spegelneuroner ”suger åt sig” ert vuxna beteende som omvandlas till en erfarenhet om hur man ska vara som vuxen: full vid middags tid, vinglande fram mot midsommarstången och med en bit gravad lax hängande ur mungipan och trassla in ben när Små grodorna ska dansas.

Vi åker dagen till ära västerut, först mot Lycksele och gamla mor Gunhild, sedan till Arvträsk (Näset) för att hälsa på syrran Agneta och hennes följeslagare Curt. Näset där de byggt sitt drömhus, ligger på en hög ås som sluttar ner mot sjön – en skyddad, rogivande plats på jorden. Hoppas i varje fall på uppehållsväder.

fbdepression

Läste att ”Facebook-depression” har blivit ett begrepp. Inte nog att vi kan bli beroende av att få många ”gilla” och bli förbannade när folk inte ”Gillar” det man skrivit, så kan denna digitala form av social gemenskap alltså leda till en depression. Vi får kickar av att någon klickar på ”Gilla”, vilket beror på att vi då får en dopamindusch i hjärnan som triggar igång vårt belöningscentrum – på samma sätt som när vi äter godis, tar en pris snus eller en sup. Det har även visat sig att om vår sociala kommunikation till huvuddel sker på Fb, så kan det leda till att vi blir sämre på att kommunicera på ”riktigt”. I den digitala världen är det svårt att förstå den känslomässiga signalerna, då vi inte kan se mimiken och kroppshållningen på den vi kommunicerar med. Dessutom kan vi ju ha flera hundra vänner på Facebook. Det leder också till att vi tror oss bli ”modigare” när vi skriver våra meddelande ut iden digitala rymden. Vi skriver mer elakt, förolämpande och mer utelämnande än vi skulle våga i den verkliga världen.

bokföring

Det är i det direkta mötet, i den verkliga världen, tillsammans med andra verkliga människor som vi lär oss att utveckla vår empati. Medkännande är inget som är oss givet. Vi måste träna på det. Istället lånar vi ut våra minnen till datorns hårddisk eller mobilens appar, vilket gör att vårt riktiga minne blir sämre. Till slut blir man deprimerad. Läste även om en undersökning vad gäller barn och ungdomar (tror det var i USA) som visar att de sitter framför olika skärmar mellan 6-8 timmar per dag. Då ska vi veta att hjärnan inte har växt färdigt förrän i 25-års åldern och att en ungdomshjärna har en ännu större önskan av att uppnå snabba kickar och är benägen att ta fler risker än den mogna hjärnan. Dessutom, frontalloben växer ut sist i hjärnan och det är där som bland annat förnuftet huserar, där vi fattar kloka beslut, planerar och där vår personlighet växer fram.Vi behöver känslor för att kunna fatta kloka beslut – vi lever inte ett dataspel, inte heller ska vi tro att det verkliga livet finns på facebook. Skriver en som själv tillbringar många timmar i denna virtuella värld.

EU

Redan innan alla valdistrikt räknats har flera stora Engelska medier gått ut med att nej-sidan har vunnit. Storbritannien är alltså på väg att lämna EU – vilket är en smärre katastrof. Säga vad man vill om EU:s byråkrati, så har en stor del av lagstiftningen kommit till för att medlemsländerna ska kunna lösa de frågor/problem som skiter i nationsgränserna: Vårt gemensamma hot från miljöförstöring, klimatfrågan, hanteringen av de stora flyktingströmmarna. Ett starkt EU torde även vara en bra garant för att förhindra ett nytt storkrig i Europa. Sådant går inte skydda sig mot bakom en nationsgräns, inte ens som man följer Ungerns exempel och bygger en mur bestående av taggtråd runt hela landet. Genom EU har vi fått en frihandel som underlättar export och import – vilket kommer tvinga britterna att omförhandla dessa avtal, vilket torde skicka ett stort antal småföretag i konkurs. Värst är den nationalistiska anda som åter svävar som ett svart spöke över Europa, där alla ska krypa in till sitt genuina i hopp om att allt ska bli som förr, som på den gamla goda tiden och då naturligtvis hålla borta alla på flykt. Det är precis sådant som gynnar de högerextrema krafterna. Nej, EU är inte perfekt, men vad är alternativet? På något sätt måste vi gå samman och lösa de stora problemen.

För övrigt hoppas jag på en skön dag – men jag vägrar dansa Små grodorna …

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Att förstå sig själv

Av , , Bli först att kommentera 0

I jakten att förstå mig själv och allt det som hänt under livet satte jag mig ner för fyra år sedan och började skriva minnesanteckningar. Jag läste dagböcker, satt i timmar med gamla fotoalbum och studerade bilderna av mig själv, min familj och mina vänner. Jag ritade en tidslinje, prickade in år efter år, och sakta växte en bild fram. Minnesanteckningarna blev underlag till en bok, en självbiografi. Men det som hänt på senare år låg för nära i tiden och jag hade inte den distans som behövdes för att texten skulle bli bra. Fyra gånger skrev jag om boken och först sommaren 2015 kunde jag lämna ifrån mig ett slutkorrektur. Nu är boken tryckt och många har hunnit läsa den: ”Spring Kent, spring!”

SKAM

 

Under de senaste åren har jag läst mängder med böcker och forskningsrapporter om ADHD, bipolärsjukdom, tagit del av senaste rönen om hjärnan, panikångest, dyslexi och missbruk. Jag har också träffat många människor som har ADHD och bipolär sjukdom, och har otaliga gånger lyssnat på de som fastnat i ett missbruk av alkohol och narkotika. Det är inte ovanligt att dessa neuropsykiatriska funktionshinder och psykiska sjukdomar krokar tag i varandra. Vill det sig riktigt illa kan man ha dem alla.

Att ångest och depression hänger samma kan nog de flesta förstå. Det ena ger det andra. Men för att bli frisk igen, så måste man behandla båda två. ADHD kan hos vissa kopplas samman med bipolär sjukdom, missbruk, depression, trotssyndrom, beteendestörning, dyslexi, Tourettes syndrom, tvångssyndrom och autismspektrum- och personlighetsstörningar. När det gäller bipolär sjukdom riskerar hälften att utveckla ett missbruk och fastna i ett beroende. Ur detta kan man utveckla paniksyndrom, social fobi, tvångssyndrom. Det kan därför vara svårt att ställa rätt diagnos, då det ena skymmer det andra och vice versa.

I mitt fall så var jag nästa femtio innan jag fick diagnosen bipolär sjukdom typ 1 och några år senare fick jag svart på vitt att jag hade ADHD. Innan det hade jag fått diagnoserna dyslexi och paniksyndrom. Mina synliga och osynliga diagnoser kom med tiden att ge mig stora konsekvenser, i relationerna med familj och vänner, på mina arbetsplatser.  Jag hamnade i ett alkoholberoende och förlorade familj, vänner och jobb och till slut rasade min ekonomi samman totalt. Då hade jag levt i nästan femtio år med vetskapen att något var galet inom mig, men utan att ha fått rätt diagnoser.

Men jag överlevde och jag lever. Läs min bok om du vill veta mer, eller kom till de ställen under kommande höst och hör mig berätta min historia.

Omslag_Spring_Kent

>>> Beställ boken.

>>> Turnéplan.

För övrigt fastar jag inför morgondagens provtagning. När det är klart så tar jag norrgående buss till Skellefteå.