Etikett: skatter

Välfärd och böcker

Av , , Bli först att kommentera 1

Sovit tungt, fem timmars drömlös sömn. Vaknar och ser regnet i glipan mellan rullgardinen och fönsterbrädan. Ett stilla, tunt regn. Nu, nån timme senare när jag sitter i arbetsrummet med mitt kaffe och rostade fralla, har regnet slutat helt. Väderkvinnan på TV lovar uppsprickande molntäcke och sol klockan 14.00 – pip. Vore bra eftersom jag måste cykla till apoteket, veckans andra besök i någon av de avreglerade pillerbutikerna. Det är tur att jag är pensionär på deltid, så att jag hinner med allt spring på apoteket, fixande av nya recept och läkarbesök – det är ett heltidsjobb. Som denna vecka. I tisdags kunde jag med mitt nya körkort i handen hämta ut tre sorters piller – men inte den fjärde medicinen. En del av mina mediciner är intervallstyrda och då föll det sig inte bättre än att doktorn räknat ut att den fick hämtas ut först på torsdag, två dagar senare. Kanske tycker min doktor att jag behöver röra mer på mig, eller så har han inte alls reflekterat över detta, utan tänkt: en dag hit eller dit … Det hade varit fullt möjligt att skriva samma datum på alla fyra medicinerna – men icke. Det är rätt så tidskrävande och tröttsamt att få tag i livsnödvändiga mediciner. Kan tänka mig att det finns en hel del människor som skiter att hämta ut sina mediciner när det blir allt för rörigt och när medicinerna måste hämtas ut olika dagar under en och samma vecka. Kanske vore det läge för sjukvården, i stort och smått, att gå en kurs i logistik.

Igår träffades medlemmarna i ”Pig Hills manliga bokcirkel” hemma hos Lasse Eriksson. Som vanligt inleddes cirkeln med god mat, kaffe och efterrätt, sedan började diskussionerna om och kring den bok vi samtliga hade läst.

20160824_223355

 

Richard Ford, en gigant, som skrivit romaner som Kanada och Självständighetsdagen, men vi valde av någon anledning att läsa hans senaste ”Kan jag vara Frank med dig?”, som är sista delen om Frank. Visserligen skulle den vara fristående, men vi saknade alla de referenser och tillbakablickar som fanns i texten – det handlar alltså om en serie han skrivit på i över trettio år. Dessutom var denna bok ingen roman, utan bestod av fyra noveller. Det må så vara. Det handlar om ett drivet författarskap som blivit mångfaldigt prisbelönat – men vad spelar det för roll när vi som läsare i Pig Hills bokcirkel inte förstod ett smack och som hade svårt att skilja novellerna åt. Boken som var skriven i Jag-form gav inget utrymme att tränga in i bifigurernas tankar vilket gjorde dem till skuggor. Så summa summarum, så var det ingen i cirkeln som kunde ge tummen upp för denna bok. Jag ska genast läsa den lovprisade ”Kanada” för att ge Ford mer rättvisa. Nu väntar vi på nästa bokförslag som kommer från Lasse, sedan stundar nästa cirkelträff i mitten av oktober.

förlamad

Vi kom att tala om annat än böcker. Det blev en hel del om läget i landet, om hur välfärden är på väg att falla sönder eftersom folk inte tycks förstå att det är via skatten vi får in pengar till sjukvård, skola och omsorg – och mycket mer. Det finns en klick mycket rika människor i det här landet som gömmer sina rikedomar på skumma öar (Skattkammarön?); pengar som skulle behövas i välfärden. De flyttar till och med utomlands för att slippa betala skatt – men kommer tillbaka som skott när de blir riktigt sjuka för att ta del av välfärden. Fy tusan en sådan unken moral. Sedan talade vi en del om tiggeriet, som sannerligen inte är en sådan enkel fråga som många tycks tro. Vi kom fram till att något måste göras, men hur hade vi inga svar på.

Etik är ett regelsystem som hjälper oss alla att skilja på gott och ont, på rätt och fel och hur vi sedan gör i verkliga livet för att handla efter denna etik. Den moral vi har är ett mått på hur vi följer vår etik. ”Alla människor är lika mycket värda!” är en etik som vi alla, vid första anblicken, skriver under på. Men sedan är det upp till oss själva hur vi moraliskt handskas med denna etik. När det gäller alla människors lika värde, så krävs det också en politisk ambition, en vilja, en plan för att förverkliga detta i praktiken.

För övrigt läste jag någonstans där följande fråga ställdes: ”Kan man lära sig att bli gammal?” Fråga inte mig, för jag har aldrig varit gammal tidigare.

 

Orättvisor göder konflikter

Av , , Bli först att kommentera 3

Det hettar på kinderna och uppe på flinten efter två dagar i det skarpa solskenet. Men så ska det väl vara. Låt det svida – jag har i varje fall tankat en hel del D-vitamin. Vitaminer är nyttiga – i lagom mängd. Jag och Lena åkte igår till Nordanåparken här i AIK-land, bredde ut en filt, åt varsin bulle som inhandlats på OK och drack svart kaffe. Vi pratade om livet och läste varsin bok. Välbefinnande, värme.

Orättvisorna gräver en allt djupare klyfta mellan de olika samhällsklasserna i dagens samhälle. Kvinnor diskrimineras och ekonomiska orättvisor ställer klass mot klass. Efter årtionden av skattesänkningar, i första hand för de redan besuttna, har välfärden monterats ner, vilket lett till att maskorna i de sociala skyddsnäten blivit så stora att allt fler ramlar igenom och går under. När regeringen nu ska gå in med 10 miljarder för att försöka bygga upp delar av den raserade välfärden, så ska det ställas i relation till de 140 miljarder som borgarna sänkte skatterna med. Idén med skatter är att vi gemensamt bidrar till sjukvården, skolan och det sociala.

orättvisa

Det senaste avslöjandet om hur rikt folk gömt undan pengar i ett av skatteparadisen (vilket inte är någon nymodighet) och det med hjälpa av banken Nordea, visar på rikemansfolket förakt mot tanken att alla måste betala skatt. Men det finns en politisk idé bakom detta som de rika kan luta sig mot när inte vill få sina båtar, villor och förmögenheter beskattade. Sedan gnäller de när inte sjukvården fungerar när får sina gallstensanfall eller när de kommunala skolorna blivit åt fanders för mångkulturella. Den stora politiska konflikten i Sverige har sedan mitten på 1940-talat handlat om just skattesänkningar mot välfärdsfrågor.

Satsningar på välfärden handlar om medvetna, planerade politiska beslut, det handlar om långsiktighet och mod. Alternativet är att tro att marknadskrafternas dynamik ska lösa alla problem, något som påminner om den ”Osynliga handens politik”. Orättvisor skapar klyftor, som i sin tur göder konflikter. Hur kan någon tro att otrygghet skulle kunna vara ett fundament att bygga samhället på? Vi befinner oss på ett gungfly. Särskilt som risken finns att de i utanförskapet allt mer misstror flertalet av de etablerade partierna och dess ledare, och i stället söker sanningar och lösning hos de extrema högerkrafterna som växer som svampar i Europas politiska landskap.

Neat

När jag i förrgår var nere på torget för att ta del av ett arrangemang för det mångkulturella Sverige, stördes jag djupt av plötsliga och intensiva ljud, inte minst från barnen som sprang omkring och blåste i visselpipor. Ljuden blev till vassa knivar som skar i mitt inre. Om man som jag har ADHD kan det vara rysligt svårt att behålla uppmärksamheten, vilket har att göra med att jag inte klarar av att bli distraherad. Medan andra kan ”filtrera” bort oväsentliga ljud, så ”stormar” precis allt in i min skalle. Allt stör. Det är rätt så vanligt vi med ADHD har en överkänslighet mot plötsliga och starka ljud, om någon plötsligt klappar händerna, blåser i visselpipor, eller en dammsugare som slås på bakom min rygg. Personligen kan jag bli rasande av höga, plötsliga ljud. Det får ”grottmannen” inom mig att väckas till liv – och under några sekunder är jag beredd att slåss för mitt liv.

För övrigt åker jag till Umeå idag. Har en del att fixa, inte minst provtagning och läkarbesök.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Att falla mellan stolarna

Av , , Bli först att kommentera 2

Igår diskuterade jag och Linda Marklund de sista detaljerna inför lördagens premiär i Åmsele av ”Bland ved, rabarbersaft och andra passioner”. Linda har lyckats fixa en bättre ljudanläggning en den provisoriska som jag haft. Så nu kan vi till bullrande bas och ylande diskant dansa in till Vitalins vals och Schottis i Tyrolen. Rabarbersaften är saftad och klar, vedträna är hopsamlade. Vi pratade en stund om scenkläderna och kom fram till att inte klä oss i sådana som stjäl för mycket uppmärksamhet. Däremot kan vi inte göra så mycket åt att vi i grunden är så snygga … Sådana här förberedelser är nya för mig, inte minst att dela scenen med en annan. Ett vanligt författarframträdande är ju mer av ett stillsamt samtal med läsarna/publiken där jag kan luta mig mot boken jag skrivit och läsa intill i det skrivna. Detta, det nya för mig, är så så spännande och utmanande. Jag är säker att jag kommer att växa som människa. Vill ju utvecklas och bli en bättre människa, inte bli stående och stampa på ett ställe. Men det är ju lite av min natur. Framåt, alltid framåt!

Vasaplan 2015 nr 24

I dag blir det en träff med den förhoppningsvisa nya biträdande chefredaktören. Det skulle göra mig lugn av att veta att det finns en hjälpande hand de dagar då min strokehjärna vill sova eller när det blixtrar och mullrar i limbiska systemet. Det är ju så viktigt för våra säljare att just julnumret ros i land. Det är många av de socialt utsatta säljarna som tack vare inkomster från tidningen kan köpa en julklapp till sina barn och inhandla en skinka. Ni skulle bara veta vilken fattigdom som finns därute i välfärdens Sverige. Vi är många som på våra sätt kämpar för en bättre värld, alla de som som tar emot flyktingströmmarna, som stöttar de romska tiggarna och vi på Vasaplan med dem som ”kommit på glid”. Med de stora hål det blivit i välfärden efter att statsmakterna år efter år sänkt skatterna, så är det inte underligt att folk fallit mellan stolarna. Skatter som borde ha gått till täta maskhålen i trygghetssystemen har istället gett skattesänktningar till de välbeställda så att de kunnat köpa nya bilar, dyra bostadsrätter och göra fler solresor för att vila upp sig från eländet i vårt hemland. Jo, det är lätt att bli cynisk när man rör sig på samhällets ”botten” och möter människorna som hamnat vid sidan om, utanför sammanhanget, och som inte ens får chansen att jobba igen (vilken är den högsta drömmen för dem). Alla dessa som är nalta eljest, som dagligen kämpar för att besegra sina demoner, och som på bussen, inne på stan hör folk ropa efter dem: ”Ditt fula tjocka svin! ”Stick och visa dig inte här igen” ”Du är inte värd att leva!” När man hör dessa vittnesbörd så vill man gråta, sedan kommer ilskan. Med vilken rätt kan vissa, på detta vidriga sätt, se ner på sina medmänniskor?

Storhopen av dessa mobbare började att träna på detta under tidiga skolår, fortsatte sedan i fikarummet på sin första arbetsplats, i sin familj och sedan har det fortsatt och fortsatt. De driver på, får andra att lufta sitt förakt för svaghet. Genom att sparka neråt inbillar de sig att det får deras självkänsla att växa så att de känner sig förmer, i varje fall något bättre än den de sparkar på. I mina ögon handlar det om ynkedom, om feghet. Fattigdom och utanförskap är ett av del allvarligaste hoten mot vår demokrati. Rädslan gror bra i ett samhälle utan trygghet. För det är ju ofta så att ”mobbarna” i någon form känner maktlöshet – och våld är den maktllöses språk. Samtidigt får alla vi andra inte vända bort våra ansikten i feghet, inte överge dem som man nu sparkar på, de som ligger ner. Vi får inte heller knipa käft när någon stolle i fikarummet eller på en fest ska ventilera sitt förakt för svagheten och berätta sanningen för oss andra, för oss som inte fattat hur världen är beskaffad.

löv

Ser ut att bli en fin dag. Blir nog en promenad längs älven ner mot city och mötet jag ska på mitt på dagen. Så lycklig över att få finnas till. Tänker allt mindre på det liv jag borde ha levt och som jag skulle kunna leva, för i slutänden är allt sammantaget det liv jag faktiskt lever just nu. Det gäller att försöka befinna sig exakt på den plats där livet pågår. Undrar om det finns en karta, möjligen även en kompass, för att hitta rätt i den själsliga geografin? Sedan undrar jag om inte smärtan, lidandet är starkt kopplad till vår vilja till liv. Att det behövs motpoler, lust, glädje mot smärta, lidande för att vi ska drivas framåt – inte minst för att vi ska kunna uppleva skillnaderna. Vi måste kanske frukta döden för att livslågan ska hållas brinnande?

För övrigt torde det vara omöjligt se bortom sig själv om man bara är intresserade av sin egen spegelbild.

 

 

 

Vi är inga öar

Av , , Bli först att kommentera 3

Har gått mellan rummen för att försöka skaka liv i en kropp som sovit djupt. Tar hjälp av svart kaffe. Det är grått utanför mitt fönster, men det angår mig inte. Samlar kraft och mod inför dagens övningar.

länkar

Vi är inga isolerade öar. Allt hänger samman. Vi är ett system av atoller som sammanlänkas av gemenskap. Därför måste vi ta vara på våra bröder och systrar – just för att de är en del av oss, på samma sätt som att våra händer tillhör våra armar, som i sin tur tillhör våra kroppar.

Vi är närsynta i tidens landskap. Ibland blir vi rent av blinda. Vi kan inte med exakthet minnas allt som hänt och framtiden vet vi då rakt ingenting om.

TV:s morgonsoffor befolkas i dag av de som ska kommentera regeringens budget. Hör på avstånd de från alliansen som förfasas över att skatterna ska höjas för de som tjänar över 50 000 kr/månaden för att göra tillvaron lite lättare för sjuka, arbetslösa och pensionärer. Ett orättvist samhälle är ett farligt samhälle, för när ojämlikheten ökar så ökar även våldet. Fattigdom och orättvisor föder skam och frustration. Ett sådant samhälle föder de som känner sig underlägsna, som på något sätt vill ha revansch.

För övrigt samlar vi under ett helt liv på våra minnen – för att i slutänden glömma dem alla.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,