Hade tänkt att påsklovssola på altanen idag med då någon bland molnen vägrar förstå att det snart är sommar och istället fortsätter kasta ner snö så städade jag min walk-in-closet.

Kolla in den helt underbara kasthögen:

Har man ingenting särskilt att göra kan man Facebook’a runt och bjuda in sig själv till någon annan och där styra upp ett knytis med sammalikadana brallisar som inte heller har någonting särskilt att göra.

Kom plötsligt på att jag faktiskt skrivit en barnbok som under skrivandets tid tydligen utvecklades mer till en ungdomsbok. Det var säkert fem eller sex år sedan jag skrev den och sedan dess har den bara legat där i datorn och skräpat.

I dag tog jag tag i det hela och rättade den och ändrade lite men helvitte vilket jobb. Att få den helt ok kommer att ta evigheter eftersom den är på 96 A4-sidor och man (jag) blir så hemmablind på sin egen text och personligen hatar jag att skriva om.

Helt klart så var det roligt att läsa den igen nu skulle man bara känna en lektör eller ha några tusenlappar över – till lektören.

Här har det varit LAN hela natten.

Jag försökte själv obemärkt flytta ner min dator för att försöka smälta in i gemenskapens WOW-träsk men trots hip-hopkepa och stora solbrillor samt en chipspåse och ett antal energidrycker förpassades jag in i sovrummet med ett antal romantiska komedier istället.

Utmobbad!

Nu har jag bakat – sabinakaka, snoddas, moccarutor, amerikanare, brownies, kärleksmums, kokosrutor, kaffekaka – eller vad de nu kan heta hemma hos Er?

Jag har ett gammalt recept från nittonhundrakallt och tycker egentligen att jag ätit godare när jag fikat runt hos andra.

Vilket är Ert bästa recept på denna skapelse?

 Kidsen påsklovsbakar:

…och är en fattig student kan man alltid tävla på nätet och försöka vinna en resa till solen.

http://www.solresor.se/resa-till/Cypern/

SÖK HÄR:

http://www.solresor.se/resereporter?

När vädret är trist och hjärnan är seg kan man få leta bland gamla texter för att få till ett blogginlägg. När jag då läser dessa gamla texter med fostringsinriktning kan jag förundras över att mina barn trots allt blev ”normala”.

När 25 år var 14 år tänkte jag att det var dags att lära lite om livet. En överlagd fostringsmetod hade formats i min listiga hjärna.

Vid tonårens början ska det mesta ”provas på” och ju högre åren i tonåren blir desto fler oöppnade paket finns att undersöka.

Hot, våld och förbud föder ett tvärtom beteende samt ett intresse. Vad kan i tonåren vara mer fascinerande än att prova det förbjudna?

Alla fall yngel avlad av mig!

Alltså torde en flyktig upplysning som i förbifarten kanske bättre fästa. En information sprunget ur en likgiltig moders mun med blicken mer fokuserad på disktrasan.

– Tänk vad utvecklingen går framåt, sa jag lugnt ugnsgnidande.

– Suck!

– Ja, tänk bara om man på min tid hade vetat vad man nu vet, om cigaretternas biverkningar.

– Gäsp!

– Ta till exempel det här med att brösten slutar växa när man börjar röka.

– Vaddå? sa plötsligt en mycket vetgirig och spikrakryggad då 14 år.

– Jamen tänk om forskarna hade vetat vad de vet nu. Tänk om jag hade fått veta att brösten slutar växa när man tjuvröker, då hade jag aldrig testat.

– Är det sant, sa en rödkindsblossig-stirra-under-tröjan-genom-halslinningen-förtvivlat-tjuvröks-ångrande-då-14-år.

Dramatenmoderligt undersökte jag grundligt de fastbrända ostresterna på ugnsplåten som den betydelsefullaste rest för stunden.

– Tror du att jag skulle ha haft så här små bröst om jag inte hade tjuvrökt när jag var liten, sa jag pekande på mina obefintliga behag.

Obrydd studerade jag ingående ett recept ”Grahamsgrynsgröt” ur Vår Kokbok och såg i ögonvrån hur då 14 år skyndsamt gick in i sitt rum med den trådlösa telefonen i högsta beredskap.

När jag för ett tag sedan berättade för en bekant om min list, spärrade nu 25 år upp ögonen och sa:

– Va! Var det bara lögn?

Vår för mig är när solen äntligen tittar fram och smälter snön och istället bildar små porlande bäckar på gator och trottoarer, flygpippor kvittar i trädens topp och tussilago tittar fram i backarna.

Denna vår är tydligen någonting helt annat!

Jag har numera tre drakhonor uppstigna från urtiden där varje mjau låter som ett avgrundsvrål från en vulkan. De ligger och åmar sig på golvet, trampar med röven i vädret, där svansen fint är fälld åt sidan och råkar man prata med någon av dem kommer det ett jordbävningsbröl till svar ur det vanligtvis söta lilla ullgapet.

I morgon är det jag som ringer veterinären om en akuttid!

Efter två dagar med två middagar med 30 matgäster hade vi i går en slapparkväll…