Man ser på svansarna att de är släkt – svansarna är större än själva katterna.

Långfredagen firas till minne av Jesu korsfästelse och död på Golgata utanför Jerusalem.

I Sverige heter det långfredag eftersom dagen skulle präglas av sorg då dagen varit lång och besvärlig för Jesus.

Fram till 1969 fanns ett förbud mot offentliga nöjesetablissemang att hålla öppet. På långfredagen var affärer, restauranger och danslokaler därför stängda. I och med detta präglades dagen av stillhet.

Allmän frid skulle råda och traditionen var att man skulle undvika onödiga aktiviteter och måltiderna bestod av enkel mat. Inte minst för barnen, som inte fick leka, kunde dagen upplevas som ovanligt lång och tråkig.

Sveriges Radio spelade psalmer, men inte pop- och rockmusik.

Därför tog vi det jäddrans lugnt i går med en het Lumumba i solen och sedan en stillsam påskgrill.

Ett påsdukat bord liknar väl i stort ett julbord. Vad gör man när kidsen dissar sill, lax, sikröra, västerbottenspaj, påskskinka, geggiga ägghalvor och inte tycker att köttbullar och prinskorv är likvärdigt med fest?

Man slajsar upp en påskpizza!

Koka ett antal ägg och köp ett gäng färgpennor på Storkonsum!

Böna och be och slutligen hota med utegångsförbjud, indragen månadspeng och aga……så får Du ett gäng äggmålande påskglada barn!

Naturligt Påskglada!

Påskharen var förbi hela två dagar för tidigt. Igår kom han och hade gömt sex ägg som skulle letas av sex barn. Två tonåringar och fyra myndiga men trots allt någons barn.

Då behövde man minsann inte hota någon med glödgad högaffel inte…nä det frivilligkravlades under soffor och byråer.

En skärtorsdag avslutas bäst med brädspel.

Block 44 är historia, men Tomas fortsätter sprida sina budskap! Ny låt från Tomas – Ett liv.

Mitt yngels flickvän är med i videon samt min arbetskamrat.

Om man är riktigt godissugen och vet att man inte har godis hemma så lönar det sig oftast att leta ändå.

Själv hittade jag knäck i chipslådan.

Det är en helt fantastisk låda det dära…

Jag har städat och sorterat och sanerat bland mina recept. Oftast vet jag vad jag söker men får bläddra förbi ark med småkakor och wokad lövbiff och fyllda paprikor som jag aldrig tillagar innan jag äntligen hittar vad jag söker.

Att städa bland mina recept är som att kasta bort delar av mitt svunna liv.

Bakom en gammal lönespecifikation från Kista när jag jobbade i Stockholm år 1985 hittade jag ett recept på en räkgryta. En räkgryta som jag aldrig har tillagat och än mindre är sugen på i dagarna nu. Men jag minns bestämt att jag fick det av min goda vän Eva i Gävle

Bakom ett recept på kladdkaka hittade jag en förteckning över vad hyrorna för olika storlekar på lägenheter hos Stiftelsen Holmsundsbyggnader år 1992 kostade. Mellan Kommunals avtalsbok från 2007, som jag helt klart måste ha fått av Nettan och två reflexer fanns ett recept på Play-doh, som min dotter fick av min mor när hon var liten. Nu är hon 25.

Handskrivet på en helt vanlig pappershandduk som finns i ett litet skåp av plåt på offentliga toaletter finns det bästa receptet av alla – Indonesisk kyckling. Det är det där receptet med sambal, soya, grädde osv. där filéerna simmar i en härlig kryddstark svart sås och man kan med fördel i stället ta kotletter eller fläskfilé. Det fick jag av min arbetskamrat Anita för flera hundra år sedan.

Det är just det att jag just minns när och vem jag fick recepten av som gör det så mycket svårare att kasta.

Min kära moder kom förbi och hade inte bara köpt nya gardiner till mig – hon strök dem och satte upp dem.

Tydligen passar det sig inte att ha tomtegardiner till påsk.

Nu vill jag bara att den blivande elektrikern i familjen trollar bort alla fula kablar som ligger efter golvet samt att någon – yngel kanske – målar om elementet.

Själv ska jag planera en ypperlig påskbuffé – tips någon?

Titta vilken fin skylt jag hittade utanför BUP (barn- och ungdomspsykiatri) i Umeå.

Att kattungar föredrar att leka med helt andra saker än inhandlade specifika kattleksaker som plingbollar och småmusar förstod jag ganska tidigt. Det är betydligt roligare att krafsa jord ur blomkrukor, riva ner en hel hög reklamblad och sno klädesplagg – då gärna strumpor.

Jag måste dock fråga mig om just mina katter är överdrivet intelligenta eller helt enkelt totalblåsta – då de tydligen förstår/inbillar sig att just strumpan måste få näring för att orka fortsätta busa – mer troligt det sistnämnda.

…men är det vår så är det vår och jag är aldrig sen att trotsa: