Om en förlust

”Härmed UTMANAR jag dig att skriva MINST ett blogginlägg om dagen – tills praktiken är slut! Utmaningen startar i morgon fredag och man behöver inte skriva ihjäl sig – en rad eller bild räcker. Förloraren bjuder den andre på lunch dagen efter. Upp till kamp mot förfallet =)”

Praktiken tar allt tid, all energi och efter åtta timmar galet totalkoncentrerande framför en dataskärm har jag gegga i hjärnan. Praktiken innebära oftare än aldrig övertid vilket snarare beror på min oerfarenhet än hög arbetsbelastning.

Hemmet förfaller, yngel får laga middag själv och mina vänner har jag inte sett skymten av på sex veckor. Varje gång jag ser maken hajar jag dock till, eftersom jag förundras över vem denna snygging är som plötsligt har börjar vandra omkring i mitt hem.

Kanske är jag inte gjord att jobba dag, kanske tar det ett bra tag att ställa om från 14-års nattarbete?

Trots allt så är praktiken väldigt rolig och varje dag lär jag mig något nytt och varje dag blir jag snabbare och varje dag förstår jag bättre den krångliga geometri vi skriver artiklarna i.

Under dessa veckor har bloggen blivit lidande vilket jag tycker är trist eftersom här får jag verkligen skriva exakt det jag själv vill. För att försöka göra någonting åt saken så utmanade jag min klasskamrat, vars blogg också blivit lidande – för att göra någonting åt förfallet.

Första dagen förlorade jag utmaningen men inte i dag!