Det verkar vara årets grej i Julkalendern att resa i tiden. Tydligen har småtomtarna nåt pulver som de slänger upp i luften. Jag undrar om de andas in det med sugrör innan de "flyger iväg"?
Jag dukade frukost medan de tittade på kalendern idag. Plötsligt var det prat på engelska så jag insåg att de hade sett färdigt julkalendern och bytt till något annat.
Men eftersom det programmet verkade handla om att resa i tiden, det också, så funderade jag på om det var nån amerikansk variant av julkalendern? Fast det var bara till jag började lyssna på dialogen. Den lät lite aggressiv dessutom.
" Why would you like to travel way back to the time before I was born"
"Because then I would smack your mom up for taking drugs when she was pregnant"

Jag är högst tveksam till att det rörde sig om en julkalender i hycklarlandet i väst.

Varje år tänker jag att, nä, nu går det nog inte längre. Varje år är jag lika glad över att jag har fel. Julkalendern är det osvikliga sättet att få upp mina barn på morgonen i december. Till och med 16-åringen kravlade sig upp och satt parkerad i soffan, hålögd, i morse klockan nio. En söndag.

Dessutom har SVT lagt den på exakt rätt tid för mina yngsta. 07.00 sitter de bänkade, de som normalt kravlar sig upp framåt halv åtta med stor möda.
Vi slipper med andra ord morgonstressen. Jag hoppas det funkar i år också.

Däremot blir det tufft för 16-åringen som åker med bussen in till Umeå tio i sju varje morgon. Lillebror föreslog att hon kunde höra Radions julkalender i sin MP3:a istället. Hon fnös, men jag sätter en peng på att halva bussen in till stan på måndag är fylld med 16-åringar som sitter med lurar i öronen och lyssnar på nåt ’coolt’. Som i själva verket är julkalendern.

Jag hann ju med god marginal. Klockan är inte ens Askungedags och adventsstjärnan och ljusstaken är på plats i mitt rödtapetserade kök och femtioelva röda handtag. Barnen undrade om jag skulle måla om handtagen till påsk. Skulle inte tro det.

Nu ska jag byta tyg på kökssoffan och sen ska jag hämta 16-åringen som inte vill gå ensam hem mitt i natten. Sönerna sover, för de har match i morgon båda två. Isa har kompis som sover över och det lät rätt så tyst där med. Lugnet lägrar sig alltså. Adventsfrid.

Köksstausen just nu. Men lugn bara lugn…

Just hemkommen från stora staden och inte var det nåt som hade förändrats i köket under tiden. Inga småtomtar här inte. Så nu blir det att göra ett kraftigt ryck! Jag är nog en deadlinemänniska för jag garanterar att innan i morgon bitti så hänger adventsstjärnan där.

Jag gissar att jag borde vara hemma och städa idag. Hela dagen. Det är första advent i morgon och det vore ju onekligen trevligt att sitta med armarna i kors och äta saffranskrans mellan hockeymatcherna?

Istället tänker jag åka in till stora stan och se handboll. 11-åringen har tre matcher och dessutom målvaktsträning i hockeyn strax efter det. Ska han hinna till hockeyn så måste jag hämta honom i Umeå, eftersom han inte hinner se tjejernas match och åka spelarbuss hem. Och ska jag nu likast in till stan, så kan jag ju lika gärna se handboll en stund och kanske, kanske, kanske hinna titta på någon julklapp i nåt matchglapp?

Dessutom är jag fortfarande tillräckligt förkylnings-spak för att inte orka klättra på stegar och pallar och torka skåp. Jag kurerar mig helt enkelt med lite lagom handboll.

Äldsta dottern är belåten, för det innebär att hon får stora julpyntslådan infraktad till lägenheten utan att behöva lyfta ett finger. Innan första advent dessutom och med en påse mossa skickad från mormor.