Det är ju tur att man inte alltid vet vad som ska hända närmaste timmen. Jag skulle skjutsa ner sonen och en kompis på friåkningen på ishallen i morse.
För omväxlings skull åkte vi både min man och jag. Det är så sällan vi ses numera så vi tänkte vi skulle ägna timmen åt att umgås bland mathyllorna innan vi hämtade ungarna efter en timme.
Det skulle bara handlas en ny bromslampa på Statoil. Och när vi ändå var där skulle vi tvätta bilen, tyckte min man. Guldtvätt.

Vi satt kvar i bilen och de där jättestora borstarna svepte förbi rutorna. När den precis var klar med bakrutan, så var det plötsligt stopp. Dött. Vi insåg direkt att det här inte var ett bra tecken, men man kliver ju inte gärna ur bilen i första läget. Man har ju sett på film när någon blir manglad bland borstarna.

Till slut var vi tvungna i alla fall. Bilen och vi var inlåsta i biltvätten. Nu gick det ju bra för oss att komma ut, men bilen stod kvar. Hela den där tvättanordningen stod exakt bakom bilen, så det var bara att glömma att ta sig ut.

"Jaja, det är väl bara att gå hem och hämta den andra bilen så länge" sa min man som inte var lika irriterad som jag.
"Vi HAR ingen annan bil för den är bortlånad" sa jag.
Det är väl så jäkla typiskt!
Efter att ha väntat och väntat och väntat och inte fått ett enda besked så ringde jag efter väninnan Marja som kom och hämtade mig, körde mig till Norrskenshallen och plockade upp killarna efter åkningen och sen skjutsade hem oss i väntan på bil och man.

Nu är bilen utsläppt, ren och fin. Då slipper vi gå till systersonens 14-årskalas och lösa sonens skjuts till hockeyträningen på annat sätt.

Ute skiner solen. Det är väl som Marja glatt sa när hon plockade upp mig utanför biltvätten.
"Ni hade i alla fall tur med vädret"

Klockan är halv nio. Det är lördag. Jag har ingen tid att passa före ett.

Jag har druckit en kopp te. Bäddat rent i två sängar. Hängt och slängt i en tvätt. Diskat.

Resten av huset sover. Det är irriterande vad man blir rastlös när man inte kan sova. Förbaskade hosta.

Det är inte världens bästa sömnläge efter att ha sett Leksand -Malmoe ( jo tydligen internationaliserar de sig, gåsapågarna) i efterhand och vara adrenalinstinn över alla nivåer. Tomas Jonssons citat ’Lärking har väl aldrig varit till någon fördel för Leksand’ säger precis vad jag tänker om domarinsatsen. Och då pratar jag inte om det bortdömda målet som Malmoes målvakts-Karlsson rakade ut ur mål med sin plock. Nä, det fanns mycket annat att ha synpunkter på. Så jäkla surt.

Hade jag inte missat allt publikljud hade jag slagit av ljudet för jag står verkligen inte ut med att höra floskelkungen Leif Bork som bisittare. Och idag tog han f-n i mig priset.

Innan dess hade jag sett jordens praktslagsmål mellan LN91 och Ånge, där ännu en domare totalt tappade matchen. Precis alla, och jag menar verkligen alla, på läktaren insåg att det skulle bryta ut när slutsignalen gick. Och det gjorde det, med ett antal avstängningar som följd.
Jag får väl citera min läktarkamrat som tyckte att begreppet kasta handsken hade fått en helt ny innebörd efter att en Ånge-spelare slängt av sig sina handskar så resolut att han förpassade den ena upp på läktaren.
Övrigt att notera är att med sånna ledare som Ånge har kanske man inte kan förvänta sig annat av spelarna heller. Det är tragiskt att se och höra ledare stå och elda upp sina spelare till jävelskap.
Något annat klart noterbart var när Ånges målvakt åker ut nästan till egen blålinje för att slå undan en puck, i samma ögonblick som Jimmy Blixt kommer farande. Blixt bromsar in och står sen i princip still vid sargen, målvakten åker in i honom för att i nästa sekund kasta sig på rygg och spela död. Jag tror det är en av de värsta filmningarna jag sett. Och så får man se en likadan från Malmoes målvakt tre timmar senare. Jag kräks.

Ånges målvakt gjorde för övrigt sorti ur Norrskenshallen med att trasha papperskorgar och tak nere i spelargången, det small ganska ordentligt när han slog klubban i det mesta som kom i hans väg. Sånt skulle JAG vilja lämna rapport på. Han får gärna vara besviken över Ånge-förlusten, men jag håller nog med hockeypappan som en gång skrek till sin son som slog klubban i sargen. ’Det är väl ingen ide du slår med klubban, slå med huvudet istället’

För övrigt hade Anton alldeles rätt när han åkte iväg på Halloweenfest.
’Det är Halloween mamma, då kan vad som helst hända’
Ja, uppenbarligen. Malmoe vann ju.

Nä, nu ska jag i alla fall lägga mig bland döskallar och spindlar. Och somna gör jag väl när adrenalinet omvandlats till – något annat.