Badtunnan

Av , , Bli först att kommentera 7

Första riktiga höstkänningen fick jag i morse när jag skulle ut till dasset. Svinkallt.

I solen är det varmt och skönt, men på skuggsidan är det minsann nordan och kyligt.
Så därför har barnen skurat badtunnan och eldat halva dagen, för att kunna sitta där halva natten förmodligen.
Själv tror jag att jag håller mig från vatten. Jag har ett rejält sår på benet som inte ser så skoj ut nu i röten, och det brukar inte vara så tillrådigt med bakterietemat vatten i varbildningarna.

Det ena molnet på min himmel just nu är att inga av mina mms-bloggar går in. Shit vilka bilder ni går miste om! Inte ens sms-bloggar funkar idag. Och modemet går segt som sirap och 90 procent av gångerna går det inte att ansluta till sidan. Semesterstress kallas det.

Spy i rabatten

Av , , Bli först att kommentera 13

Hur mycket kan man dricka utan att spy?  Det sägs nämligen att man inte kan dricka fyra liter mjölk under en timme, utan att kräkas. Allt enligt min 17-åring. Och vad gör man om man tvivlar på detta faktum?

Naturligtvis bestämmer man sig för att försöka bevisa motsatsen.
 
Så igår när vi åkte till stugan samlades Julia och några av hennes kompisar hemma hos oss för att dricka fyra liter mjölk var på en timme.
Senare under kvällen ringde hon.
”Jag spydde efter tre liter”
”Och de andra då?”
”De spydde långt tidigare” svarade hon belåtet.
”Jaha, inte inne på golvet hoppas jag” sa jag
”Nej, men det är lite vitt ute i buskarna”
 
Jag har en vag känsla av att det där inte ser riktigt bra ut från grannarnas sida. Föräldrarna åker bort och ett antal tonåringar står ute i buskarna och spyr!

Lättja

Av , , Bli först att kommentera 8

Lättjan vet inga gränser idag. Jag har med möda diskat upp frukostdisk för tre personer.

Sen har jag försjunkit i en bok på altanen mer eller mindre hela dagen. Eftersom barnen började klaga över hunger insåg jag att tiden måste ha runnit iväg.
Så nu måste jag faktiskt, hur mycket det än bär mig emot, släppa boken en stund och göra mitt enda entimmes-åtagande idag. Hur svårt kan det vara? Jättersvårt tydligen.

Jag blir komplett galen när teknik inte…

Av , , 1 kommentar 17

Jag blir komplett galen när teknik inte funkar som den ska.Som nu i stugan när jag tänke vara modern och mms-blogga bilder på min bror när hanblir full på konjak,på min man som smygröker och på min svägerska när hon förklarar varför numret på deras nya båtplats är så viktigt för henne. men eftersom jag nu fått iväg typ tio mms till VK men inte ett enda går in i bloggen så missar ni allt det här just nu!

Den muterade flugan

Av , , Bli först att kommentera 14

Det är väl själva fanken att den enda morgon (på vad som känns en evighet) som man skulle kunna sova ut så väcks man långt före sju. Av en fluga. En enerverande fluga.

Först försöker man ignorera den. Det går väl en kvart ungefär. Men så börjar den leta sig till allt mer enerverande ställen och när den envisas med att parkera i ansiktet får man nog.
Jag försökte att hermetiskt tillsluta täcket kring mig, men då höll jag istället på att svimma av värmeslag.
 
Så jag hittade en tidning och gick upp för att slå ihjäl den. Men gissa vad? Den måste ha muterat till något hypersnabbt för hur jag än slog så gled den bara undan. Och jag som var grinig denna sovmorgon tappade till slut tålamodet totalt och slängde mig i sängen för att ändå försöka somna om.
Då hände det fantastiska att flugan tystnade och försvann.
 
Jag hade just börjat glida in i ny djupsömn när jag flög rakt upp av ett hjärtskärande skrik.
Två katter hade börjat slåss utanför sovrumsfönstret och det var en äkta cat fight. Den ena måste ha blivit väldigt illa åtgången.
 
När de tystnade så gled jag sakta men säkert in i drömdimman igen.
Lagom tills jag dåsat in djupt och sött parkerade flugan i mitt ansikte igen. Då gav jag upp.
Det var nog inte tänkt att jag skulle sova idag.

Supporterfajt

Av , , Bli först att kommentera 6

Idag såg jag tre Björklövare slå ner en Modoit. Och sen kom Modos tränare förbi men han hade bråttom till presskonferensen så han lämnade den blodiga modoiten liggande. Och sen kom ”Foppa” förbi (självklart i sina foppatofflor) men han hade ju så ont i benet och foten och lite överallt så han kunde ju inte heller hjälpa till.

Men så kom där en godhjärtad Björklövare som hjälpte Modoiten till sjukhus och gav dessutom  honom pengar till nya kläder.
Well, det där var dagens konfirmationsredovisning i dramaform och sensmoralen framgick klart och tydligt.
Två saker har jag noterat. För det första hoppas jag det var första, sista och enda gången jag tvingades se min dotter i Modotröja. Men vad gör man inte för konsten.
För det andra så förstod jag direkt varför Björklövaren ville ge den sönderslagna Modoiten pengar till nya kläder. Tror jag det. Han ville knappast se honom i Modo-tröja nåt mer.
 
Efter fem körda diskmaskiner och ett antal perkulator-vändor har lugnet lägrat sig över konfirmationshuset och vi har plötsligt utrymme i kylen igen.
Det är bara småttingkusinerna som spelar något X-boxspel som låter lite. Min man åkte ut och övningskörde med Julia och syrran skulle hämta småttingarna senare. Själv njuter jag av att slösurfa och sen ska jag lägga mig med en bok om pilgrimsvandringar. Härligt!

Långtidsprognoser

Av , , Bli först att kommentera 8

Var det inte idag solen skulle gassa från en klarblå himmel? Ha!

När jag tittat ut genom sovrumsfönstret var jag närmast skadeglad över att vi dukat för alla 30 konfirmations-middagsgästerna under tak på altanen på baksidan.
Jag kommer att slippa att stå och bita på naglarna medan jag avgör om jag ska lägga ut dukar nu, om vi ska duka där eller på gräsmattan, eller om partytältet håller regntätt.
 
Dagens lärdom: Lita aldrig på långtidsprognoser.
Eller ta alltid det säkra före det osäkra.
 
När Petter tog studenten hade det varit den varmaste maj-juni på åratal. Solen hade stekt världen varenda dag i tre veckor utan det minsta lilla moln. Fram till examensdagen. Då vräkte det ner från öppen himmel. Petter var glad att han hade kostym. Tjejerna i klassen hade fina vita klänningar, randiga i regnbågens alla färger av kombinationen konfetti och regn. Det påtagliga minnet från den dagen är hans numera rosa-blå-gröna studentmössa.
Partytältet som var tänkt som solskydd såg ut som när man häller vatten genom en sil.
Vi klämde in oss alla 30 i en fyra på 80 kvadrat på Ålidhem. Det var varmt och trångt, men det gick.
Senare samma kväll sken solen som aldrig förr igen. Idag struntar jag i vädret.
Presentation

Sysselsättning: journalist
Bloggar om: livet som hockeytokig fembarnsmamma i 180 knyck
Ålder: 50
Bor: Nordmaling
Familj: gift med Pär som jag har barnen Sofia 26, Petter 24, Julia 21, Isa 19 och Anton 17 tillsammans med.
Utbildning: förskollärarlinjen. Guld värd i livet och i mina egna försök till barnuppfostran.
Dröm: jämlikhet
Bästa egenskapen: nyfiken och öppen för nya och gamla tankar.
Sämsta egenskapen: tidsoptimist och dålig förlorare.
Husdjur: hjärnspöken som rymmer ibland. Garanterat allergifria.
Bil: Chrysler Voyager. Tills jag hittar en Corvette med plats för fem barn.
Intressen: hockey i allmänhet och Leksand i synnerhet, sport och gammal god hårdrock.
Senast lästa bok: Ödelagd
Bästa maträtten: grekisk sallad och pita gyros
Bästa minne: måste bli mina fem förlossningar. I en salig mix.
Valspråk: A clean house is a sign of a wasted life.
 

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Arkiv
Följ mig på Instagram
instagram.com/hockeymonkan