Just som jag satt här och njöt av teknikbefrielsen insåg jag att friidrotts-VM börjar idag. Och vi har som sagt ingen TV i stugan.

Det ska bli bröllop här ikväll tydligen. Jag har sett partytältet på andra sidan viken, men trodde det var kvar sedan något midsommarfirande. Eftersom vår stuga ligger på en liten bergknalle precis i jämnhöjd med partytältet räknar jag med att ha underhållning hela kvällen.

Vid frukostbordet satt Anton och filosoferade om döden. Vi har som sagt tid med sådant nu i stugan.

Jag måste ha fått tag i de mest ultimata popcornen någonsin. Eller så är det kombinationen av gammal avlagd stekgryta, långsam stugspis och popcornen. De blir nämligen helt perfekta varje poppning, helt utan ansträngning. Inte ett korn opoppat, inte ett enda bränt.

Glasskross kan åstadkomma en hel del i bara sommarfötter. Vi har en hel del sådant hemma efter att ha kapat till ett ansenligt antal glaskakel-plattor till köket. Vi har sopat, dammsugit, torkat i tusen omgångar men alltid är det någon liten flisa som lyckats undkomma.

Nu, tre veckor senare, börjar en del av glaset man trampat in i fötterna (genom foppatofflorna förstås) att göra sig påmint en andra sväng. Min man har plockat ut en del glasbitar ur sina varande fötter och jag har väntat in frånstötningsprocessen som äntligen tycks ge sig på den flisa som jag har i vänsterhälen och som jag förgäves försökt få ut. Men med kroppens egen attack och lite var så verkar det som att den får ge vika nu.

Det bästa med stugan är att man inte kan göra så mycket annat än att bara vara. Just nu har vi faktiskt inte ens TV. Ungarna ser någon film d och då på DVD:n eller på bärbara datorn, men för övrigt är det ganska teknikfritt.

Man nästan skäms över hur lat man kan bli. Morsan var ut till stugan och undrade om vi behövde ha något tvättat. Ja tack, sa jag samvetslöst. Sen erbjöd hon sig att baka en långpannekaka till fotbollsfikat på söndagkväll, så jag inte skulle behöva åka hem för att göra det. Ja tack snälla, sa jag. Och ikväll är vi ditbjudna på middag dessutom.

Det blev lite kalabalik i morse när min man skulle till jobbet klockan 05.00. Den bil vi lånat medan en av våra egna är på verkstad, startade nämligen inte. Vi är för stor familj för att klara oss med en vanlig kärra. Och om man öppnar förskolan klockan sex och har barn med föräldrar som har bråttom till jobbet så får man helt enkelt inte bli sen.

Jag är mörkrädd så vuxen jag är. Häromkvällen satt vi ute till efter midnatt, min man, jag och brorsan och hans sambo. Vi pratade om alla hemska filmer man såg som barn och hur rädd man var. Brorsan och jag berättade med kuslig inlevelse om när vi såg Varulven hos mormor och sen skulle gå 400 meter genom den mörka skogen ut till stugan. I kolmörker.

Jag är nu helt säker på att Telia och VK har ett illvilligt samarbete! För under dagen har 15 mms nått VK:s server, men inget publiceras på bloggen. Jag får leveransrapporter men sen är det dött.  Däremot är jag väldigt säker på att alla dessa mms kommer att synas på min teleräkning som skickade och debiterade, eftersom de nått fram. Jag undrar om VK har provision på Telias mms-intäkter?