Carpe Diem – Nej tack
Vissa dagar är till för att bara ”låta gå”. Det är de där dagarna när jag för femte gången kliver över en hög svettiga fotbollskläder utan att göra en ansats att kasta in dem i tvättmaskinen. Det är de där dagarna jag ser att det står tio syltburkar på arbetsbänken, men jag orkar inte gå ner med dem i matkällaren. Det är de där dagarna som diskbänken förblir otorkad och komposthinken otömd. Det finns inget roligt jag vill göra ens. Jag skiter fullständigt i ”Carpe Diem”. För de där dagarna känner jag att jag aldrig vill ha tillbaka igen. Jag vill bara att de ska ta slut. Gå. Jag gör inte ens en ansats för att uppskatta livet. Jag är helt enkelt en otacksam jäkel.
Ibland tänker jag hur förfärligt det vore om jag låg svårt sjuk och hade en utmätt tid. Och så kände jag såhär. Bring it on bara. De här skitdagarna är inget värt. För någonstans inbillar jag mig att man aldrig tänker så när det kommer till kritan? Då har man liksom vett att uppskatta varenda millimeter, varenda sekund av livet. Då är man inte en otacksam jäkel. Inte en sån som jag som idag när jag är trött och orkeslös av ingen anlednings alls och bara ser fram emot att tiden ska gå.
Ja och så får jag lite dåligt samvete över vilken bitter liten skit jag är när jag inte har något att gnälla över. Över att jag inte orkar fånga dagen.
Ja och så får jag lite dåligt samvete över vilken bitter liten skit jag är när jag inte har något att gnälla över. Över att jag inte orkar fånga dagen.
Men, idag fick det faktiskt vara så. En skitdag – av ingen anledning alls.
Senaste kommentarerna