Spansk kostpyramid.

Igårkväll gjorde jag snabbt iordning sonens middag. Vi övriga åt senare. Vi hade en fin bit färsk fisk som jag stekte till honom. Sen gjorde jag något som jag inte tror någon svensk gör.

Jag har funderat lite över om jag skulle skriva ut det. Men, då det är en synnerligen kulturell skillnad gör jag det! (även om jag riskerar att få mitt omdöme som föräldrer omvärderat!).

Jag la ett par skivor mager, lufttorkad korv på tallriken. Lite konstig kombo, men ändå hyfsat ok i svenska öron. Men, sen la jag på en 10-12 styck…..chips.

Alldeles nyligen har vi hittat en chipssort som vi klarar av att äta. Det heter något som ’svenska naturchips’, och är nästan som spanska chips.

I Spanien är chips en variant av friterad potatis. Chips kan vara en del av en vanlig middag, chips kan alltså vara ett tillbehör till maten.

DÄREMOT – så är det (mig veterligen) inte så vanligt att sitta och vräka i sig chips framför tv:n. 400-gramspåsar med chips existerar bara inte. Jag tror att det vanligaste är 80-100-grams påsar.

Vidare är det något man kan äta när man är ’småsugen’ (när många svenskar köper godis!). Därför finns pyttepåsar med ungefär en rejäl näve i.

Annars äts chips ofta som ’aperitivo’ ihop med oliver och kanske en burk med musslor ihop med en öl före lunchen/middagen. Nästan alltid är chipsen friterade i olivolja, och påminner om de här naturchipsen.

Sonen då? Han åt upp precis all fisk, de flesta av chipsen och hälften av den lufttorkade korven.