Inlägg 11 dag 11. Jag lägger in sträcka 12 också på kartan för den sträckan gick jag i lördags. Jag skulle ha en ledig dag men det blev ändå så att jag gick den då. Övre bilden är från Svarttjärn maj 2021.
Dag 11 startade jag i Svarttjärn. Min vän Rosmari kom och mötte mig och vi gick och pratade en bit tillsammans. Jag glömde ta foto på hennes hus och foto på henne har jag bara i mobilen. Notera vattenfallet Brudslöjan där framme på berget.
Antingen bor det ingen här eller också gillar de inte insyn. Granen växer uppefter husväggen.
På andra sidan vägen är det desto fler hemma. på den lilla biten räknade jag till 14 myrstackar, större och mindre.
Myrstackstaden gränsar till den gamla skolan i byn om det kan ha någon vetenskaplig betydelse.
Längre fram passerar jag Sandbäcken som är upphovet till vattenfallet Brudslöjan.
Det finns en början till grönska om man tittar nära.
Berget Peruken vid byn Hemfjäll. Namnet Peruken lär betyda ”den högreste” vet inte om det stämmer men det är ett passande namn.
Från Svartvika i Hemfjäll kan man fota Brudslöjan i den här vinkeln så att man även kan se brudkronans tinnar beroende på årstid och vattenmängd.
Nere vid Svartvika ser man ut över Storvindeln där isen ännu ligger.
Isen ser ut som trasmattor som lagts i blöt.
Nu ser jag Brudslöjan bakom mig och till höger Alvins timrade uthus. Han lär alltid ha haft våffelsmet färdig när han fick ”främmen”. Han dog för något år sedan.
Efter att ha tvärvarit in till Alf och Birgit gick jag vidare. Den andra uppförsbacken sen Sorsele.
Genom aspdungen skymtar jag det fina timmerhuset där farmors syster Sofia bodde med sin man Karl Ers´n.
Här uppe på parkeringen får man en fantastisk utsikt över Hemfjäll och Storvindeln.
Snett över älven på andra sidan ser man gården Vika. När Sorselevägen inte fanns så bodde ju alla lika centralt vid farleden Storvindeln, men när vägen kom till så blev de mer isolerade på södra sidan när trafiken med Älvkungen slutade gå. De flesta flyttade över på norra sidan och husen ägs nu som exklusiva fritidshus, väl skötta och väl använda.
Man får nästan svindel när man tittar upp på Peruken.
En väl använd och välskött byastuga har de också i byn.
Så, nu är jag ute i glesbygden igen. Här stannar jag för kafferast vid Abraham Larssons Silbojokk. Det går en skröna om att han hittat silver vid bäckens källflöden men inte velat tala om det för någon för att det inte skulle bli någon ny silvergruva som i Nasafjäll som många minns med fasa. Jag misstänker att han kallade den Silbojokk för det silverglänsande fina vattnet. Klart fint vatten torde väl bli mera värt än både silver och guld framöver.
Jag vandrar vidare mot Gillesuole. Jag hörde många korpar och kråkor uppe på berget jag passerade. De hade väl nån mat de slogs om.
Det finns många stavningar på Gillesnuole jag håller mig till den gamla.
Berättelse om Gillesnuole gårdarna kommer i nästa inlägg. Den där älgtjuren höll mig sällskap medan jag väntade på bussen.
Den tog ingen notis alls om mig förrän jag visslade åt den. Då stod den i flera minuter och tittade på mig innan den kunde artbestämma mig och sprang iväg över vägen in i skogen.
Det börjar bli svårt att hålla rätt på vilken dag det är men den där turen gjorde jag igår måndag d.23 maj. Idag och imorgon vilar jag. Vi ses och hörs!
Senaste kommentarerna