Inlägg 11 dag 11. Jag lägger in sträcka 12 också på kartan för den sträckan gick jag i lördags. Jag skulle ha en ledig dag men det blev ändå så att jag gick den då. Övre bilden är från Svarttjärn maj 2021.

Dag 11 startade jag i Svarttjärn. Min vän Rosmari kom och mötte mig och vi gick och pratade en bit tillsammans. Jag glömde ta foto på hennes hus och foto på henne har jag bara i mobilen. Notera vattenfallet Brudslöjan där framme på berget.

Antingen bor det ingen här eller också gillar de inte insyn. Granen växer uppefter husväggen.

På andra sidan vägen är det desto fler hemma. på den lilla biten räknade jag till 14 myrstackar, större och mindre.

Myrstackstaden gränsar till den gamla skolan i byn om det kan ha någon vetenskaplig betydelse.

Längre fram passerar jag Sandbäcken som är upphovet till vattenfallet Brudslöjan.

Det finns en början till grönska om man tittar nära.

Berget Peruken vid byn Hemfjäll. Namnet Peruken lär betyda ”den högreste” vet inte om det stämmer men det är ett passande namn.

Från Svartvika i Hemfjäll kan man fota Brudslöjan i den här vinkeln så att man även kan se brudkronans tinnar beroende på årstid och vattenmängd.

Nere vid Svartvika ser man ut över Storvindeln där isen ännu ligger.

Isen ser ut som trasmattor som lagts i blöt.

Nu ser jag Brudslöjan bakom mig och till höger Alvins timrade uthus. Han lär alltid ha haft våffelsmet färdig när han fick ”främmen”. Han dog för något år sedan.

Efter att ha tvärvarit in till Alf och Birgit gick jag vidare. Den andra uppförsbacken sen Sorsele.

Genom aspdungen skymtar jag det fina timmerhuset där farmors syster Sofia bodde med sin man Karl Ers´n.

Här uppe på parkeringen får man en fantastisk utsikt över Hemfjäll och Storvindeln.

Snett över älven på andra sidan ser man gården Vika. När Sorselevägen inte fanns så bodde ju alla lika centralt vid farleden Storvindeln, men när vägen kom till så blev de mer isolerade på södra sidan när trafiken med Älvkungen slutade gå. De flesta flyttade över på norra sidan och husen ägs nu som exklusiva fritidshus, väl skötta och väl använda.

Man får nästan svindel när man tittar upp på Peruken.

En väl använd och välskött byastuga har de också i byn.

Så, nu är jag ute i glesbygden igen. Här stannar jag för kafferast vid Abraham Larssons Silbojokk. Det går en skröna om att han hittat silver vid bäckens källflöden men inte velat tala om det för någon för att det inte skulle bli någon ny silvergruva som i Nasafjäll som många minns med fasa. Jag misstänker att han kallade den Silbojokk för det silverglänsande fina vattnet. Klart fint vatten torde väl bli mera värt än både silver och guld framöver.

Jag vandrar vidare mot Gillesuole. Jag hörde många korpar och kråkor uppe på berget jag passerade. De hade väl nån mat de slogs om.

Det finns många stavningar på Gillesnuole jag håller mig till den gamla.

Berättelse om Gillesnuole gårdarna kommer i nästa inlägg. Den där älgtjuren höll mig sällskap medan jag väntade på bussen.

Den tog ingen notis alls om mig förrän jag visslade åt den. Då stod den i flera minuter och tittade på mig innan den kunde artbestämma mig och sprang iväg över vägen in i skogen.

Det börjar bli svårt att hålla rätt på vilken dag det är men den där turen gjorde jag igår måndag d.23 maj. Idag och imorgon vilar jag. Vi ses och hörs!

Luffen 10 dag 10. En utflyktsdag mellan Hällnäs och Nedre Svarttjärn. Kan räkna in sträckan på 4 km på asfaltvägen.

Ja så har jag då gått halva sträckan mellan Sorsele till Ammarnäs. 4,5 mil från Sorsele och 4,5 mil till Ammarnäs.

Hej Seite! Här bodde jag i sju år fram till 2021. Så nu är jag på hemmaplan…ska se om Kent & Monika är hemma.

Nej ingen hemma …ringer och hör att de är på väg men jag har inte tid att vänta. Bussen kommer snart. Tar med en bild på Seite, som gården kallas, från sjösidan. Sitter en stund och fikar det sista från termosen och går sedan vidare till Nedre Svarttjärn. Dit hinner jag innan bussen anländer.

Tar en bild västöver innan jag går. Längst till höger skymtar Brudslöjan.

Lite mer i närbild. Hemfjället med snö på och Sandberget och Sandbäcken med sin brudslöja.

Nere i viken i Seite är det stilla..inte en enda sjöfågel. Men svartvit flugsnappare och bofinken sjunger så vackert.

Det är inte långt till Svarttjärn

En välkänd gård där det har varit loppis i många år. Här bodde pappas kusin Edla förut Och Frans från Varåive bakom Jibbmokken.

Här bodde Edlas bror Arvid och hans fru som var lärare i Svarttjärns skola.

I huset bredvid bodde Edlas bror Alfred.

En sommarbild från Svarttjärn.

Här väntar jag på bussen.

Hej så länge!

Inlägg 9 dag 10. Jag tog en ledig dag för att vara ute i naturen och fota och fika och njuta. Det blev ändå en liten sträcka på asfalt, ca 4 km. från Hällnäs till Nedre Svarttjärn. Dagen blev fantastiskt skön i det underbara vädret. jag tog så många bilder så jag kommer att dela upp det på två inlägg. Ett idag och ett imorgon.

Efter att ha gått någon km byter jag asfalten till en fikastund  vid Storvindelns strand.

Perfekt sten vid stortallen.

Utsikt västerut.

Mot söder..Jibbmokken gör sig inte rättvisa när rasbranten ligger i skugga. Den är mäktigast i morgon och kvälssol.

Mot sydöst. Det fattas lite grönska för att det ska bli perfekt. Om en vecka är det stor skillnad.

Medan jag sitter och kikar på Jibbmokkens stenblock som förmodligen kommer att se likadana ut i många tusen år till så dyker det upp två smålom precis tio meter framför mig. Innan jag hunnit byta till kamera så hade den ena dykt och den andra tog snart efter. Kikare är bra men man kan lätt missa det som händer intill istället.

När lommar väl dykt kan de simma långt under vattenytan. De kom i alla fall fram vid västra udden.

Efter en timme ca gick jag upp till vägen och in efter en gammal körväg ”Arnvalds vägen” upp under berget.

Vad jag inte visste när jag stod här på vändplanen var att jag hade en älgko och fjoling bakom ryggen i skogen.

Jag hörde att det knakade och såg bakänden av fljolingen som sprang iväg uppöver..

När jag suttit en stund på en stubbe uppe på hygget fick jag syn på älgkon nedanför mig.

Jag tittade på henne i kikaren för att se om hon hade lagt öronen bakåt men hon såg inte alltför arg ut, mest bara som om hon inte bestämt sig för hur hon skulle agera. Mitt ute på ett hygge som var markberett och med mina onda knän hade jag inte haft en chans om hon hade anfallit..

Hon får stå där i lugn och ro och spana. Det är lika bra att jag tar mina foton så kanske hon flyttar på sig innan jag  ska ner.

Peruken med byn Hemfjäll till vänster och de snöklädda bergen är Luletsåtse och Jilletsåtse mellan Gillesnuole och Råvosjöarna.

I mitten syns Sandberget med lite snö kvar på toppen och Nase med mer snö t.v.  Häggås by på andra sidan Storvindeln t.v.

Älgkon hade gått undan från vändplanen och stod inne i tjockskogen så jag såg henne inte. Jag tänkte att jag går på samma vis som om jag aldrig hade sett henne och det gick då bra. Hon hade säkert koll på mig.

När jag kom ner till Tallbacken tog jag det här fotot. Vad jag inte visste då var att det stod en älgtjur och betade i diket. Jag har satt en ljuslila prick där han är.

inzoomad.

Den fick vara ifred och äta där ett tag innan jag skulle passera.. Jag hade ingen särskild brådska. Älgtjurar känner jag mig inte särskilt rädd för på våren. De verkar fredliga.

Sen gick jag till Sejaur för att se om Kent och Monika var där. Ingen hemma så jag gick vidare till N Svarttjärn där jag inväntade bussen.

Mer bilder kommer imorron. Nu ska jag ut i finvädret. Hej så länge!

Inlägg 8 dag 9 . Även idag blev det en kort sträcka, dels beroende på att bussen som är uppe och vänder i Ammarnäs medan jag promenerar blir borta allt kortare stund och att när det finns mycket intressant vid sidan av vägen att kolla på så blir asfaltkilometrarna färre. Idag gick jag 2,6 km ca från Slaktartjärn till Hällnäs.

Närmade mig Storsjö…

Där finns en fullt utrustad däckverkstad som gör att folk i byarna omkring får en fantastisk service. Bra att den finns i närheten om jag skulle däcka.

Spår av en svunnen tid, troligtvis är det Paul Hälleberg som har satt upp den fina hagen. Hällebergs fick pris för sitt fina jordbruk här i Storsjö.

Där framme skymtar jag Hällebergs f.d. gård som numera ägs och jordbrukas av en ättling till grannarna, i stort sett självförsörjande. Bra gjort Erika!

En av killarna från Björkheden köpte hela ön utanför Storsjö och fraktade dit ett timmerhus från Skansnäs. Det används som fritidshus.

Del av Storsjö

Härifrån härstammar den stora Hedmanssläkten.

Visst är det vackert med gamla solbrända timmerhus…

Borta vid postlådorna hittar jag skylten med Hedmans däck, öppet kvällar och helger!

Jag vandrar vidare…en motorcyklist kör förbi.

Framme i Hällnäs. Jag bestämmer mig för att stanna här trots att jag har gott om tid innan bussen kommer.

Jag går istället ut på Hällnäsudden för att se om min släkting Kjell-Ove är här.

Ute på udden vårdas ängarna fortfarende. Det här är Gamm-Hällgrens marker. Här var det liv och rörelse när han och Sigri-Mora bodde här. De hade många djur och många pigor och drängar, Gamm Hällgren bedrev handel och det var en välbesökt gård innan vägen från Sorsele fanns för då var det Storvindeln som var farleden både sommar och vintertid.

Vid den här stranden mot öster har många båtar lagt till. Från början var det roddbåtar och sedan olika motorbåtar. Det är många som har skrivit i gamla skrifter om att de stigit iland och övernattat hos Hällgrens.

En grop efter en utgrävd källare. Fint att ättlingarna låtit det historiska finnas kvar.

De här björkarna har vuxit upp inom grunden på Hällgrens hus. Här bodde far-fars syster Stina. Hon gifte sig med Gamm Hällgrens son Nils Johan som han fick med en av pigorna från Tjulträsk. Tilläggas kan att Gamm Hällgrens första fru var 27 år äldre än honom och hans andra fru som han gifte sig med efter Sigri- Moras död var 23 år yngre än honom.

Här sitter Stina Hällgren i sin kammare och blir kammad.

Här står Stina vid sin far Anders Nilsson i Ammarnäs. Bilden tagen 1871 av Lotten von Düben.

Deras utsikt västöver mot Hemfjäll, Häggås och Gillesnuole. Ja de såg in över Ammarnäsfjällen också.

Bäst att återgå till nutiden innan jag hinner ner i kyrkoböckernas arkiv. Ingen var hemma i Hällnäs så jag tar min termos och går upp till vägen för en fikastund innan bussen kommer,

Ja det blev en liten utflykt till gamla tider. Så blir det lätt under den här vandringen. Det är många berättelser jag kommer att tänka på.

Ha det så bra!

Inlägg 7 dag 8. Idag passerade jag det vackra Vindelberga. Från landsvägen där jag gick ser man ingenting av byn Vindelberga. Därför tar jag med en bild från en tidigare båtfärd förbi byn. Om jag minns rätt så hette byn tidigare Sandvik men som många andra byar så fick de byta namn av olika anledningar.

I bakgrunden ser vi Kyrkberget från sydväst, gavelsidan så att säga. Den skogsbilväg som jag stannade vid igår Riseloptevägen går med en gren in norr om Kyrkberget. I den norra toppen sägs ett björnide ha funnits. Kyrkberget var ett bra utflyktsberg på söndagar förr när folk var lediga från olika arbeten. Troligen är det en storartad utsikt därifrån eftersom man ser berget från alla möjliga håll.

Ungefär här där jag står kom älgen över vägen igår. Idag var den inte synlig men några renar som lugnt betade vittnade om att ingen björn från norrtoppen fanns i närheten.

En annan skogsbilväg som går in under Kyrkberget.

Vindelbergaskylten och en anvisning om att det även går att cykla på asfaltvägen 363.

Traktens  rakaste infartsväg finns i Vindelberga. Raka vägen ut på Storvindeln. Här kom Ammarnäsungdomarna cyklande som skulle skjutsas över älven till skogsplanteringen. De hade då cyklat ca 5,5 mil efter dåvarande grusväg.

Mellan Vindelberga och Kyrkberget ligger Vuoksaktjärnen som också gränsar mot Ammarnäsvägen. Namnet Vuoksak kommer troligtvis från det dialektala namnet på Lavskrika. i Ammarnäs sa vi Gwoksika, vissa säger Voksika och andra Kocksika.  På latin heter de Perisoreus infaustus även i Vindelberga

.

Vid utflöder från Vuoksaktjärnen ser vi den vackra stenkistan som har fått vara kvar sen gammvägen gick här.

Den här bilden ger verkligen inte rättvisa åt de mäktiga Hällnäsbergen som ligger som en motvikt till Jibbmokken på andra sidan Storvindeln. Hällnäsbergen är faktiskt högre än Jibbmokken. Återkommer till de bergen senare.

Dagens promenad blev knappt mätbar ca 3 km från Riseloptevägen till Slaktartjärn nån km innan Storsjö.

Jag tar det i lugnare takt nu för jag vill vänta in öppet vatten och den skira vårgrönskan.

Hör gärna av er om ni hittar något att kommentera. 13 plusgrader i skuggan nu kl. 18 i Sorsele. Skönt!

Luffen inlägg 6 dag 7. Dagens luff blev lite mindre än 5 km. Från Långtjärnsvägen till Riseloptevägen som kanske inte är så kända Gps-punkter för er alla. Jag började en bit nedanför Månäs och slutade en bit nedanför Vindelberga.

Båda de byarna har varit befolkade av familjer med småjordbruk. Numera används de av ättlingar som fritidshus. I Månäs bodde familjen Jonsson och i Vindelberga 2 familjer Larsson. På andra sidan Storvindeln finns byn Skansnäs och dit kan man bara komma sig med bil via Sorsele. På den tiden när Ammarnäsungdomarna arbetade med skogsplantering i allmänningsskogarna så cyklade de eller åkte moped från Ammarnäs ca 5,5 mil till Vindelberga.

Därifrån blev de skjutsade över Storvindeln med båt till Granudden där de kunde fortsätta att cykla till sina kojor uppe i skogen. Där bodde de under arbetsveckan och blev skjutsade över på lördag för att cykla hem igen.

Modernt skogsbruk med träd i olika åldrar. På andra sidan älven finns allmänningsskogarna som samägs av skogsägare som blev tilldelade dessa arealer som ersättning för dåliga möjligheter att bedriva skogsbruk i fjälltrakterna ovan odlingsgränsen. Så minns jag det …rätta mig om jag har fel!

På baksidan den här udden skall det finna något fornminne, vad vet jag inte. Det finns ett privat fritidshus på udden.

Som jämförelse…ett foto från samma ställe 8 augusti 2020

Här passerade jag Månäs.

Från vägen ser man skymten av gården i Månäs ett mycket vackert ställe vid Storvindeln.

Den här vyn syns från parkeringen vid väg 363. Ett fint ställe att stanna till på.

Den här bilden tog jag från den parkeringen 19 oktober 1919. Husen som syns där är Granudden dit ungdomarna blev skjutsade med båt.

Jag har närmat mig Kyrkberget en hel del i alla fall. Snart har jag gått halva sträckan till Ammarnäs.

Efter Månäs fick jag sällskap med tre renar. Här en fin vaja som snart ska kalva.

De var inte särskilt intresserade av sällskap. De drog iväg upp på hygget.

En tillbakablick. Jättefint väder att gå i när jag kommit i lä bakom skogen igen.

Den här älgen fotade jag från bilen sommaren 2016 medan skogen ännu fanns kvar. Hon hade säkert sin kalv på andra sidan vägen för hon stod och tittade dit tills vi for vidare och lämnade dem ifred.

Passerade vägen till Jerijaure.

Nu var jag framme vid Jeribäcken, en riktig vårflodsbäck som svämmar över alla sina bräddar för att på hösten nästan inte finnas,

Vid Riseloptevägen stannade jag för idag för att hinna få mig en kopp kaffe innan bussen kom tillbaka. Det går att köra den här vägen upp i området och sen komma ner efter Låntjärnsvägen där jag började idag. Men man bör ha en bil som inte är så låg och inte heller någon ”finbil” för vägunderhållet garanteras inte. Om man vill kan man köra vilse också eftersom det finns flera avstickare. Det finns två vägbommar som kan vara stängda ibland. Det är ju ingen allmän väg. Det bästa är att gå eller cykla.

Precis när jag hällt upp kaffe och stod med muggen i ena handen och smörgåsen i den andra dök den här älgen upp lång bort mot kurvan där bussen snart skulle komma. Det blev lite halvdana bilder i hastigheten och avståndet var för långt för min kamera, men det var då en älg. Jag tycker det ser ut som en fjoling som fått bannor av mamma.

En skog av plogkäppar står ännu kvar och kämpar med att inte falla omkull. Älgen lomade till skogs och sen kom bussen,

Tack för alla snälla fina kommentarer på bloggen och Instagram!  Nu ska jag ha mig lite kvällskaffe och nyheter på tv.

Vi ses och hörs!

Inlägg 5 dag 6. Idag gick jag en kortare bit från Karlsgård till Långtjärnsvägen. Vädret lockade inte till någon längre tripp. Det blåste ganska kraftig motvind och var ganska kallt också. Den här färden gör jag ju bara för mitt eget höga nöjes skull så då inväntar jag varmare väder för nästa etapp.

När jag kommer över krönet från Karlsgårdshållet så blir jag alltid påmind om min vän Leif Hedlund som hastigt gick bort under första  coronaåret. Han brukade hjälpa mig med en del namn på bloggen när jag visade gamla foton från trakten. Vi kom att prata om de här bergen. Han rättade mig om Renberget som jag hade fått fel uppgifter på. Då frågade jag var berget till höger hette…-Ja a, sa han den har nog inget namn men det var där jag sköt den där storoxn. Ja men då kallar vi den för Storoxknös´n tyckte jag. Han skrattade och sa ..- Ja vi få väl göra he. Det var den sista gången jag pratade med honom.

Det är rätt mycket ungskog här och kalhyggen så en dag som idag blåste det kallt från isen på Storvindeln.

Nu börjar jag skymta de snöklädda fjällen. Om någon vecka kommer björklöven att börja slå ut. Den första ljusgröna grönskan mot de mörkgröna granarna, de blånande fjällen och den vita snön gör våren magisk.

Jag har inga fler foton att visa idag. Det får bli mera nån dag senare när värmen kommer.

Min färd för dagen slutade vid Långtjärnsvägen med en kaffestund i skogen medan jag väntade på Ammarnäsbussen. Vi får hoppas det blir intressantare framöver med djur och fåglar.

Ha det bra tills vi hörs igen!

Inlägg 4 dag 5. Igår startade jag en bit från Lairoträskvägen mellan Bjärdakken och Risnäs.

Passerade först en byggnad vid höger sida vägen…..Renovera eller bygga nytt?…..

Här verkar inte lättodlat precis.

Oj, här luktar det gott av timmer i vårsolen. Långa raksträckor även idag.

Men nu är jag redan i Risnäs…då är det inte långt till Gertsbäcken. Här nere på Risnäsholmen bodde en syster till farfar. Matilda Grundström hette hon. Mamma till Albert och Julius. Hon är den enda av farfars systrar som inte finns ett enda foto av. Varken som liten eller äldre. Foto på henne efterlyses!

Vid husväggen där Harry Karlberg en gång bodde satt den här mannen. Vi började språka om hur han hamnat där och vilka vi var släkt med. Han heter Tomas och har ett efternamn…som jag som vanligt har glömt. Han är i alla fall född i Sorsele och har tillbringat alla somrar i ett hus vid bröderna Sorséns i Bräskafors Forsnäs. Han är nu bofast i Risnäs. Han hörde att min farmor hette Sorsén och att jag då troligen är släkt med bröderna Halvard, Rubin, Holger och Sigurd Sorsén. – Vänta så ska du få något, sa han och gick in.

Om en stund kom han ut med tre fina slöjdalster som bröderna Sorsén gjort och som jag fick. Den svarvade skålen på fot har Sigurd gjort 1973. Den stora näverasken har Holger gjort 1976 och den lilla asken har Rubin gjort. Tusen tack Tomas!

Här får jag en fingervisning om hur långt jag hunnit och hur långt jag har kvar. Skönt att det är så mycket kvar att uppleva.

Nu är jag framme vid den fina rastplatsen vid Gertsbäcken. Jag undrar om det är någon fiskare som tappat en massa drag i bäcken som gett den namnet ”Nedra…Gertsbäcken”

Här finns Grannäsbornas fina bygdegård.

Gertsbäcken.

På andra sidan bron kom Göran Magnusson gående med sin hund Lajsa. De hade nyligen varit till Skåne där Lajsa fått akutopereras och därför bar T-shirt över operationssåret ett tag. Göran bor i Grannäs.

Till höger ser vi Görans hus i kurvan. Sänk farten…här är det 70 km genom byn.

Här kommer den första uppförsbacken sen Sorsele.

När jag kommer upp på Grannäsberget och tittar bakåt ser jag Bierddåive och Nalovardo som jag gått förbi.

Och precis när jag gått av vägen för att ta min kafferast ser jag att Nina kommer med Ammarnäsbusssen men jag skall inte åka med den här turen utan väntar till hon kommer tillbaka i eftermiddag.

Tar en kort fika och fortsätter för att hinna till Karlsgård innan hon kommer igen.

Innan dess passerar jag Odlingsgränsen…här väst om den gränsen skall ingenting odlas(?) Det är bara att lämna lökarna.

Och därnäst finns Sandströms såg.

Jag hann i alla fall till Karlsgård och fick en paus innan bussen kom. Ca 8,2 km blev dagens färd.

Jag hade fler bilder från Grannäs men bara på mobilen och de har jag försökt få över men det gick inte. De plus några filmsnuttar finns på Instagram om ni har det och vill kika. Mitt Instagramkonto heter   irgrundstrom.

Ha det bra alla vänner! Vet inte när nästa färd från Karlsgård blir av. Det beror mest på vädret. Vi hörs! Tack snälla ni för kommentarer både på Instagram och här på bloggsidan.

Inlägg 3 men dag 4 lämnar jag gässen i Lapsavan för fortsatt färd på väg till Ammarnäs.

Jag hann inte gå så långt förrän Monika som är en av ägarna till affären i Ammarnäs stannade och pratade en stund. Trevligt!

Färden gick vidare efter långa raksträckor där det inte fanns så mycket intressant att fota. På andra sidan Storvindeln ser vi Osaberget.

En bit innan Bjärdakken hittade jag björnbajs vid vägkanten. Men ingen björn i sikte.

Framme i Bjärdakken. Här någonstans hade farmors förfäder sina fäbodar, men vad jag vet finns inga byggnader kvar sedan dess.

På skylten har Bjärdakken förlorat ett k …slarvigt och nonchalant av trafikverket.

Det var ett underbart väder idag, lagom varmt och lite vind,

Osaberget från en annan vinkel. Där i närheten bodde farmors föräldrar. Sjöbonäs hette gården.

BILDEN NEDAN

Uppefter den här vägen någonstans hade farmors far Gustav Sorsén en jaktkoja som han kallade för Kammarn. Det lär finnas rester kvar av den men den är inte så lätt att hitta igen. I Kammarn bodde Gustav någon av sina sista somrar i livet när hans fru Lisa hade dött och ett större skogsbolag kört bort honom från hus och hem sedan han inte kunnat betala de kronor som var kvar av skulden till bolaget sedan de var unga.

Efter den sista sommaren i Kammarn kom Gustav gående ner efter den här vägen när det hade snöat, Vägen var inte i detta skick då förståss. Det berättas att han var så gammal och trött att det fanns inget avstånd mellan fotspåren. Men han hade klarat sig i alla fall och hans dotter som bodde i Hemfjäll ”Karl Ers Sofia” rodde ner till Bjärdakken och hämtade honom, Sen bodde han nog hos dem tills han dog.

Lairovägen.

Med farmorsfar i tankarna drack jag mitt medhavda kaffe och längtade efter mina smörgåsar jag glömt i kylskåpet i Sorsele. Jag hann sitta en halvtimme innan Jocke kom med bussen.

Prickarna som visar mina dagsturer, jag hann nästan fram till Risnäs idag. Ca 5,6 km.

Tack till min brorson Simon som undrade om jag ville åka med honom. Men jag avböjde för jag ville prata med Jocke om var och när jag skulle stiga på returbussen.

Tillbaka i Sorsele gick jag ner till Lillån och fotade några fåglar.

Tack för att du tittade in på bloggen. Vi hörs och syns!