När inspirationen tryter till ett blogginlägg så är det skönt att kunna gå tillbaka till vår kände fotograf Robert Lundgrens arkiv. Hans tusentals foton finns på Västerbottens museum. Hans foton från sin hemtrakt och från övriga orter i Sorsele kommun går inte att nog uppskatta. Han var verksam 1910 – 1920 ca.

Jag har laddat ned ett litet axplock.

Jag börjar med en bild som han tagit nedanför sin hemby Häggås. En renhjord på väg till fjällen har stannat till för vila. Byn Hemfjäll ligger under Peruken på norra sidan och fjället i bakgrunden är Hemfjället.

Fotograf Robert Lundgren/ Vbm

Här ser vi Hemfjäll på närmare håll. Folket på bilden verkar finklädda, några med väskor. Älven var farled både sommar och vinter innan landsvägen byggdes.

Foto: Dito

Det här sällskapet från Svarttjärn var på väg till Ammarnäs för att begrava en av byns stöttepelare som avlidit, Karl-Erik Fredriksson. Hans bror Jonas Fredriksson hade ett jordbruk en bit nedströms i Brännbakk. Huset i bakgrunden tillhör Hugo Karlsson. Karl-Erik och Jonas som vuxit upp i Svarttjärn hade gift sig med var sin syster till vår far-far Otto. Anna var gift med K-E och Ulrika med Jonas. Systrarna var födda och uppvuxna i Ammarnäs.

Foto: Dito

Huset i Brännbakk. Jonas och Ulrika sitter vid björken och några av barnen på ängen. Stället heter numera Svarttjärn.

Foto: Dito

Den första bilen som trafikerade sträckan från Gillesnuole till Ammarnäs ägdes och kördes av Sven Forsvall Ammarnäs. Här får han ta färjan över Vindelälven i Kraddsele. Vägen från Gillesnuole till Ammarnäs var klar 1924. Då fanns ingen väg från Gillesnuole till Sorsele. Den blev var färdig 1939.

Foto: Dito

En av vägbyggarna hette Vestin. Han hade byggt den här kojan till sin familj vid Harabacken en bit nedströms Ammarnässjön. Kojan hade tre väggar och var ingrävd i backen på baksidan. Pojken på bilden är Robert Lundgrens son Ture.

Foto: Dito

Bild på gamla Ammarnäs sedan Lappstaden flyttats till det läge den nu har väster om kyrkan.

Foto: Dito

Det här huset byggde Gamm-David upp när de flyttade ifrån huset som stod bredvid nuvarande affären. David och Sara Forsvall var föräldrar till Sven som vi såg på färjan i Kraddsele.

Foto: Dito

Ett av Gamm-Davids mästerverk var den första bron över Karsbäcken. Han hade väl medhjälpare, men han var byggmästaren.

Foto: Dito

Det här fotot fanns på Sorsele bildbank och jag vet inte vem fotografen är men jag vill ha med det för att visa Gamm-David som sitter i mitten med vita skägget. Det är ett fyra generationers kort med Sigvard Forsvall t.v. och hans far Robert F t.h. Den lilla pojken som David Forsvall håller i torde väl vara Sune F.

Jag slutar där för idag med ett stort tack till Robert Lundgrens släkt som skänkt hans fotosamling till Västerbottens museum.

8/11 gjorde jag en liten utflykt till Luspeavan vid Storvindelns utlopp. Luspeavan är den del av Storvindeln som sträcker sig längst ut mot öster och ungefär lika långt söderut som sista viken i Forsnäs innan Bräskaforsen. Däremellan rinner Vindelälven ut genom Bräskaforsen för att nedanför den mynna ut i Nedre Gautsträsk. Ca 600 m från där forsen rinner ut rinner Laisälvens också ut i N Gautsträsk.

Karta över området där jag snubblat omkring under några utflykter den sista tiden. Här finns mycket att undersöka om vår tidiga historia. Min uppfattning är att Vindelälven runnit ihop med Laisan mellan de olika fångstgropsystemen, men att den sedan letat sig en ny väg genom Bräskaforsen som vid utflödet ligger på 342 m.ö.h. vilket är precis samma som Laisan ligger på uppströms den nya bron.

Jag gick ner till grustaget (bilden ovan) och fortsatte ner till stranden av Luspeavan. På andra sidan viken finns ett långt fångstgropsystem, men dit kommer man sig inte från den här sidan.

Jag fortsatte att gå uppöver stranden som var frusen och krispig. Det var lätt att ta sig fram här.

En nattgammal is på avan speglade omgivningen så vackert.

Vädret var jättefint, det var svårt att tro att det var en bra bit in i november.

I efterhand har jag läst att just här skulle det ha funnits en eller flera stenåldersboplatser. Tänk om man hade fått se hur de sett ut och hur de bodde. Området här omkring Laisan är rikt på boplatser. Läste idag om en utgrävning som gjorts av Umeå universitet under 2009. Det var på östra sidan Laisan, där de inventerade efter en hydda som  hade varit ca 30 m lång och ca 16-17 m bred.

De grävde ut mindre områden och hade hittat en pilspets och halvfärdiga pilspetsar i skiffer och dessutom en flintskrapa plus en halv nederkäke av älg med en tand kvar. Sydskandinavisk flinta hade de hittat där. Så de tyckte att de bevisade att de gjorde affärer söderut. Själv tror jag mer på att de fick tag på den från den Norska kusten där det fanns ett rikt handelsutbud mycket tidigare än i Sverige. Boplatsinventeringar uppöver Vindelälvsdalen gjordes redan 1970. Jag har suttit och tittat på ”Fornsök” halva dagen, fantastiskt intressant.

Inget dumt ställe att bo på under stenåldern. Det var bara ett smalt vatten att ta sig över för att vittja fångstgroparna och uppöver fanns det gott om fiskevatten. Kåtaholmen och Leipikudden skyddade väl från de värsta västanvindarna.

En bit längre upp började jag skymta ett båthus i Forsnäs.

Kan det vara Thim och Annas hus?  Längst ut till höger syns Osaberget vid Sjöbonäs och Karlslund.

Det skulle ha varit fint att gå hela stranden runt avan och runt Leipikudden in mot Lapsavan men jag visste inte om jag skulle hinna det, innan Ammarnäsbussen kom så jag beslöt mig för att gå till  Laisan för att fika där istället.

Perfekt…här går ju skoterleden som kommer upp på Ammarnäsvägen.

Den kommer ända ifrån Ammarnäs och går till Sorsele.

Min fikasten vid Laisan. Jag brukar alltid ha på mig varselvästen när jag går i skog och mark ifall jag skulle bryta benet eller fastna i någon fångstgrop. Då är jag lättare att hitta igen. Fast jag lämnar färdmeddelande hemma så kan man ju fort hitta på nåt annat hyss man vill göra vid sidan om.

Där stoppar jag för idag. Nu är det dags för Rapport och kvällskaffe. Hej!

Busstur till Långvika mellan Sejaur och Svarttjärn. Därifrån gick jag skogsbilvägen uppöver mot berget tills den tog slut och sedan sneddade jag över hygget tills jag hittade Tord och Mari-Annes fyrhjulingsväg upp på berget.

Först en titt på Långvika i Storvindeln.

Sen gick jag uppöver vägen mot kalhygget.

Det tar inte lång tid förrän man börjar skymta Storvindeln som är en stor sjö i Vindelälvens dalgång.

Det var lättare att gå efter Tord och Marie-Annes fyrhjulingsväg.

Utsikten neröver mot Sörberg och Skansnäsudden.

Uppe vid skogskanten stannade jag och fikade. Därifrån syns Hemfjäll och Peruken. Vid klart väder ser man långt in i fjällvärlden.

Mot söder syns bergsbranten Jibbmokken. Sjön Sejaur skymtar i skogen. Det kan verka murrigt och grått på bilderna men det var en fin dag att vara ute, varmt och myggfritt.

Efter en lång fikastund på berget gick jag ner till Svarttjärn. Jag skulle ha hunnit med första bussen men det var ett ljuvligt väder så jag beslöt att stanna tills den kom igen från Ammarnäs vid 17-tiden.

Vid Alfreds hus tog jag stigen ner till hans ängar nere vid älven.

De gamla fina ängarna växer igen nu när inga småjordbrukare finns kvar.

Men de duger minsann att sitta och fika på. Här blev jag sittande i två timmar och bara njöt av allt det vackra omkring mig.

Färgerna skiftade allt eftersom. När det började skymma tog jag min ryggsäck och gick till Alfreds båtlänning.

Och där var det inte mindre vackert.

En underbar utflyktsdag att gömma i minnesbanken till kalla vinterdagar.

Tack för att ni tittar in på bloggen! Ha en fin tid nu sen så ses vi snart igen.

Den 26:te oktober gjorde jag en eftermiddagsutflykt i det fina vädret.  Här passerade jag kyrkbron i Sorsele.

Jag var på väg för att gå efter stigen som följer fångstgroparna vid Skogskyrkogården och uppöver Vindelälven.

Älggravarna: det finns inte så mycket mer att fota än så här. De ser ungefär likadana ut

Jag lämnar fångstgroparna utan att grotta ner mig mer i den dystra historien. De förbjöds i alla fall 1864.

Här kom jag fram till Vindelälven.

Utsikt uppöver älven, Bierdåive t.v.

Byggnaderna mittemot vid Stommudden. Längst ut till höger satt jag en vecka tidigare. Om ni tittar noga så  ser ni mig sitta vid strandkanten och fika.

Är det någon som vet vilka byggnader det är så skriv gärna en kommentar.

Det finns några fritidshus längre neröver.

Bild fån platsen där jag fikade denna gång.

Det började bli kallare och solen var på väg ner.

På hemvägen gick jag efter grusvägen till Skansnäsvägen. Trevligt med spårsnö…en räv hade gått där.

Några domherrar trippade omkring och hittade något ätbart.

Tillbaka över kyrkbron. Räcket hade visst blivit krokigt i oktobersolen medans jag var borta.

Det finns inte så mycket att berätta från mina utflykter ibland. Jag bara njuter av stillheten och freden i vårt land.

Den här utflykten gjorde jag den 26:te oktober som sagt och den 28:onde åkte jag till Långvika mellan Sejaur och Svarttjärn och gick upp på berget där. Det blir nästa berättelse om ni vill hänga med.

Ha det bra…vi ses och hörs!

Utsikt från lägenheten när jag kom hem.