Samtliga foton i dagens inlägg är tagna av Roger Linder Sandsjön om inget annat anges.

Isälvens väg genom hälleberget…hur såg det ut när den packade is och stenmassan kom genom Gimegolts för knappt 9000 år sedan? Ja inte hade fotografen Torbjörn Lilja kunnat stå på klippan till höger i bild som han gör den här dagen.

Bilden är tagen mot norr. Isälven kom alltså rakt mot klippan som Roger stod och fotade från.

På vissa ställen är det trångt och klipporna vassa så det borde inte ha varit själva inlandsisen som bröt fram här  då borde klipporna ha varit mer slipade som de är uppe på hällarna, utan som sagt var en massa av is och stenar från fördämningen som tros ha funnits längre upp mot norr eller nordväst.  ”Du kan följa isvägens lopp från Kvarnforsen i Laisälven, genom Loitoträsket och vidare till Gargåns lopp” citat Länsstyrelsen Vbn.

Utdrag ur Länsstyrelsens Reservatskarta. OBS!  den röda diagonala linjen – isälvens väg är inritad av mig.

Isälvens väg från Kvarnforsen i Laisan till Gargån via Hällbäcken,  Väg 45 vid Heden är det andra röda strecket i högra hörnet.

Tjärnen mot södra delen av Gimegolts……frågan om fiske är tillåtet är fortfarande bara en bra fråga som man brukar säga.

En konstnärs dröm….

En färgpalett så god som någon

Men var är konstnärerna?   Uppe på klippan där borta finner vi en fotokonstnär av rang. Torbjörn Lilja Byske.

Längst in vid tjärnen ser man att det rasat för inte alltför länge sedan. Berget är inte så fast som det verkar.

Någon fågelvän har satt upp en riktigt liten holk……vilka fåglar kan den vara till för…

Från Östra Loitoträsket och ner till Gimegoltstjärnen är fallhöjden 5 meter. På några ställen finns små tjärnar men ingen större bäck. Troligen rinner vattnet under myren. Eller rinner Ö Loitoträskets vatten ut i Västra Loitoträsket som har sitt utlopp i Laisälven. Det finns inga ledtrådar på kartan.

Den här bilden är tagen vid vindskyddet och eldplatsen, det enda ställe där det är tillåtet att elda.

Klipporna på västra sidan är betydligt högre än på östra sidan och klippväggarna rakare. Stigen finns på östra sidan.

Här summeras dagens upplevelser och antecknas namn på de nya bekantskaperna som förgyllde dagen. F.v. Torbjörn Lilja Byske och Sven Ershammar Skellefteå. Bloggerskan Irene i antecktningstagen. Roger bakom kameran.

Tusen tack till Roger som bidragit med dagens bilder!

Det samiska namnet stavas så här – Gijmmieguelets – för er som forskar om gamla namns betydelse.

Kursun måste ha varit en stor fara för älgar och renar genom tiderna. Vilken fångstgrop!

Att besöka Gimegolts var en mäktig upplevelse. Att försöka berätta storheten med bilder är inte helt lätt och ger inte rättvisa åt helheten. Det finns mycket att se, så den 1,5 km korta färden kan ta flera timmar i anspråk särskilt om man får trevligt sällskap som är lika intresserade av natur som man själv är.

Först mötte vi en familj från Tyskland med två småbarn, den ena åkte i bärsele och den andra höll mamma hårt i handen. Området är inte barnvänligt och beträds på egen risk. Det finns inga räcken vid stupen. Det gäller att ta eget ansvar.

Det ska bli spännande att se Rogers bilder….han var modigare och vågade sig närmare kanten i sina fotoförsök.

Då var det säkrare att fota höstfärgerna på den fasta berggrunden. På de kala klipporna kan man se inlandsisens riktning i de räfflor som den skrapat fram.

Det har byggts 2 rejäla broar där stigen korsade raviner och en rejäl rastplats med vindskydd och där finns grova rep för säkerheten.

Gimegolts är ett naturreservat i Sorsele kommun i Västerbotten. Området är naturskyddat sedan 1995 och är 19 hektar stort. Reservatet omfattar en trång ravin som bildades av en isälv under istiden. I reservatet finns en liten tjärn omgiven av 25 meter höga klippväggar och i botten av ravinen finns myrar. Källa: Wikipedia

Att reservatet är välbesökt syns på den nötta stigen.

Snart hann vi upp de här två killarna från Skellefteå och Byske. Av deras kameror att döma så var de vana fotografer, vilket vi också fick bekräftat när vi kom hem och googlade på deras namn.

Torbjörn Lilja / Naturfotograferna säger en hel del. Han har vunnit många priser för sina foton och beskrivs tillhöra Sverige-eliten när det gäller naturfotografering. Hans bilder visas på Instagram för er som hittar dit.

Sven Ershammar Skellefteå torde inte ligga långt efter. Fina kameror hade de och var imponerade av Gimegolts.

Två verkligt trevliga herrar som vi hade turen att få umgås med under dagen.

Torbjörn och Roger i samtal 25 meter ovanför vattenytan vid tjärnen som ligger på 385 m.ö.h. ca 3 km från väg 45.

Jag fotar Sven som fotar Torbjörn som fotar något nere vid tjärnen.  Bäcken från tjärnen rinner så småningom ner till Gargån. Den heter Hällbäcken, vilket får mig att tänka på att det material som isälven spolade bort från kursun i Gimegolts har ju forslats söderöver i bäckens riktning och gör mig nyfiken på hur det ser ut neröver Hällbäcken. Där finns nya äventyr att utforska.

” Iren hittar ren renlav ”….enligt Torbjörn. Jag påstod att renlaven var så otroligt ren, den brukar annars vara full av barr och skräp. Den är väl skyddad på en klipphylla halvvägs ner mot vattnet. Inom reservatet är det förbjudet att plocka levande växter.

Jag har inte än fått reda på om det är tillåtet att fiska här med Sorselefiskets kort. Avvaktar med det tills imorgon när jag ska kontakta Johan A Lindberg igen. Han var ute i skogen idag men lovade kolla upp det tills imorgon. Jag frågade honom om varför det inte fanns några skyltar ute vid grusvägen, han sa att de försvunnit men det är nya på gång. Tack till honom för trevligt bemötande och tack till Länsstyrelsen för inrättat reservat som sköts utmärkt.

Samma bild först som sist. Det var svårt att slita sig från det här underbara stället. Tänk att sitta här en Augustikväll och se månens spegling i vattnet och kanske höra Berguvens hoande.

Men det vore inte lätt att ta sig dit och därifrån i mörkret. Man får nämligen inte tälta här. Nätterna får nog vara Lodjurens tid.

Ett hisnande äventyr som ligger dolt i Sorseles djupa skogar. Varför finns inga skyltar som visar vägen dit?

Som tur är så vimlade skogen ändå utav trevliga män som hade hittat dit. Vilka det är får ni veta imorgon

En liten förhandsvisning inför morgondagens blogg. Det tar lite tid att gå igenom de 291 bilder jag tog idag.

Tack till alla trogna läsare och tack till de trevliga människorna vi träffade idag vid Gimegolts.

Djupskolavan.

Lycksele hade sparat sina vackraste färger till den här dagen….finare kan det knappast bli.

Och inte  kan man passera Djupskolavan utan att tänka på Ester Nilsson……

…och prova att hasa sig fram i hennes ”fälen”….

och sätta sig på en parkbänk liksom hon

men någon bulle eller prinsesstårta hade jag inte i väskan…..

…..jag var ju int bjudd på samma kalas som Ester.

Undrar vad hon skulle sagt om den här sälgen? Kanske som Alfred i Svarttjärn ” Hur klok människa än jer…Åt na håll er han vridd.”

Det blev en hel del tung dialekt idag, det är till Esters ära. Tack till Kent Lundholm!

Den här bilden kom inte med i inlägget om Vitnjul men nu har den tinat fram. Östra stugan. Uppbygd  på samma plats som den gamla stugan som fanns vid tiden för handelsresorna med häst till Norge. Ammarnäs Kulturbygg har återskapat den efter de gamla måtten. I stallet i bakgrunden finns det munblåsta fönstret kvar sedan senare delen av 1800-talet. I någon av stockarna finns även inristat initialer och årtal från den tiden. Stallet är den enda byggnad som är kvar ifrån Norgefarartiden om än i delvis renoverat skick.

Foto I G

Nils Sjulsson Rödingbäck med sin häst på trugor på väg mellan Ammarnäs och Rödingbäck. Det här teamet var ett av de duktigaste Norgefararna, ofta anlitade på de färderna. Hästen var kraftig och fick ofta gå i täten och spåra.

Fotograf Hilmer Zetterberg / Vbm

—————————————————————————————————————————

ÖVRIGT

Bild från hygget på norra sidan Ammarnässjön mot Ammarnäs.

Foto I G

Foto I G

Vy mot söder……Ribovardo, från den här utsiktspunkten ser vi Yttre Ribovardo t.v. och Västre Ribovardo t,h, och i mitten den högsta toppen som man kan se från Djupfors på bilden nedan,

Och här är den fotad från söder eller sydöst.

Foto I G

Utsikt från Västre Ribovardo mot Ammarnäs

Ribovardo har alltid varit ett fint utflyktsmål. Nära till men rejält brant bitvis. Pappa i ungdomens dar längst t.v.

Faster Sara och kusin Alice på Ribovardo.

Jag och Sara på samma ställe någon gång på 60 talet

Ha en bra vecka alla ni som tittat in på bloggen.

En vacker dag i Ammarnäs….regnbågen syns svagt bort mot Vindelådalen.

Åkte buss till Nabbnäs idag för att hälsa på min syster och hennes man. Och för att få Mittidagskaffe.

Och medan vi satt och fikade så kom Simon hem med en av sina älgar

Skytten vid hornen…Simon Grundström. Lennart, Ante, Per Otto och Sven Bertil var snabbt framme och hjälpte till.

Simon hade hand om finsnickeriet av älgkon han skjutit tidigare. Den vägde 256,5 kg. Tjuren är betydligt större.

Lennarts reflektioner över tillvaron.

Summan av dagen =  Gott fika, roligt sällskap och underbart väder.

Fortsättning på gårdagens inlägg.

Matsokkuddens historia

Fotot taget omkring sekelskiftet. Nils Sjulsson  f.1858   d.1931.

Bildkälla Sobb.

Nils Sjulsson Rassa  var den första att bosätta sig på Matsokkudden Tjulträsk. Han hade då flyttat från sin gamla vistesplats vid Dårraudden. ”Gamm Nils Sjus´n” slog sig ner här på Matsokkudden i sitt gamla skatteland inom Rans sameby. Platsen ansågs passa, lämplig att odla upp. En kåta som flyttades med från Dårraudden blev första bostaden. Redan efter fem år byggde han en enkelstuga med påbyggd förstuga. Björktimmer högg han i närheten och sågat virke köpte han i Ammarnäs. Här fanns också ladugård, sommarfähus och två hölador.

För att överleva var det nödvändigt att kombinera flera näringsfång. Gårdens lilla jordbruk med två kor, en oxe och en kalv kunde inte försörja familjen. Minst lika viktigt var fisket och ripsnarningen. Och liksom andra boende runt Tjulträsket hade man skötesrenar i andra samers vård. För de kontanter som ripsnarningen gav köptes mjöl, kaffe och socker i Ammarnäs eller vid handelsresor till Norge.

Matsokkudden hade tagits upp olagligt på oavittrad kronomark ovan odlingsgränsen. I samband med att sonen Anders övertog gården 1918 blev den utstakad som fjällägenhet. I arrendekontraktet stod bland annat att man inte fick ha hund.

Texten fanns vid bilden på Sorsele bildbank.

Sonen som övertog efter Nils Sjulsson Rassa. Anders Nilsson.

Bidkälla Sobb

Stället är en före detta fjällägenhet som anlades 1909 och var bebodd fram till 1958. När gården var i bruk fanns här 4 – 5 kor, 6 – 7 getter och en häst. Byggnaderna har renoverats och marken sköts årligen med lie och minislåtterbalk. Följande hävdgynnade växter finns på området: Brudborste, fjällskära, fjälltimotej, ormrot, prästkrage, slåtterblomma, smörboll, stagg, ängsfryle, vårbrodd, norsknoppa, ängsskallra och gullris.

Källa: Länsstyrelsen Västerbottens län / Naturvårdsverket.

Text och bilder är hämtade från Sorsele bildbank.

DÅRRAUDDENS NOMADSKOLA

Barnen är inte namngivna. F.v. Okänd man, lärarinnan, kokerskan Maria Andersson och prästen och fotografen Göte Haglund. Det måste ha varit väldigt bekvämt för Maria att ta sig till jobbet. Det är inte alla som bara har 1 km att gå till jobbet eller om hon rodde var det ca 600 m.

Bildkälla Sobb / Foto Göte Haglund

Matsokkudden där kokerskan Maria Andersson bodde. Hon var också född och uppvuxen där.

Bildkälla Sobb

Maria med fostersonen Lennart och maken Fritjof Andersson.

Bildkälla Sobb

Skolkåtan i Dårraudden  vid Tjulträsket med Stor Aigert i bakgrunden

Bildkälla Sobb / Foto Göte Haglund

Maria längst bak till v. och hennes syster Elsa t.h. med mor Sara framför och far Anders t.v.

Bildkälla Sobb

I det här huset bodde Maria med familjen.

Foto L G

En av getterna vid Matsokkuddens jordbruk.

Bildkälla Sobb

Ängarna i Matsokkudden  hålls fina varje år med slåtter av Ammarnäs Kulturbygg.

Foto L G

Marias far Anders Nilsson med sitt björnspjut.

Bildkälla Sobb

Utsikt mot Stor Aigert. Dårraudden ligger nedanför berget.

Foto L G

Tjulträsk från stranden vid bilparkeringen. Om Maria hade kort väg till jobbet så var det desto längre till matvaruaffären i Ammarnäs. Först 5,5 km längs sjön och sen 8 km. ner till affären. Det gällde nog att planera sina inköp väl.

Det får räcka för idag…ska lägga in mer information om gården Matsokkudden i morgondagens blogg har jag tänkt.

Tack för att du tittat in och särskilt välkommen till en ny läsare från Gävle som hörde av sig idag Christer Sandberg,  son till Arne Sandberg och hustru Ingrid som arbetat som Konsumchef och affärsbiträde i Sorsele fram till 1961. Christer hade som barn badat i Tjulträsket. Vattnet hade varit kallt.

Vi hörs!

Visar några bilder på byggnaderna i Vitnjul  efter den vackra leden uppefter Vindelån  Ca 17 km från Höbäcken där bilvägen tar slut

Samtliga bilder är tagna av Inger Grundström och de flesta av uppgifterna är tagna ur Tomas Staafjord och Sam Hedmans bok ” Fjällvandra i Vindelfjällen.

Den östra stugan i Vitnjul har Ammarnäs Kulturbygg timrat upp. På andra sidan ån ser vi fjället  Ruepsgajssie  1304 m.ö.h.  t.v. och Sliruotjåhkka 1086 m.ö.h.  t.h. Det finns en hängbro över forsen en bit väster om stugorna och där kan man ta sig upp efter Slieruokbäcken till en sjö på 1015 m.ö.h.  mellan bergen och därifrån välja vilket fjäll man vill bestiga.

Den här stugan är uppförd på samma plats som där den gamla stugan fanns som Norgefararna använde. Den var byggd 1893. Den här stugan är låst så nyckel behöver hyras i Ammarnäs.

Stallet vid östra stugan  renoverades första gången 1978 och är det stall där Norgefararna stallade sina hästar över natten på väg till eller från Krokstrand eller Mo i Rana i Norge på sina resor för att skaffa förnödenheter innan några vägar fanns till Ammarnäs.

Den västra stugan är öppen för alla besökare. Den har 4 bäddar.

Västra stugans uthus och dass

200 m öster om östra stugan och 20 meter upp i backen finns den här jordkojan som Lennart i Ammarnäs Kulturbygg uppfört efter utgrävning och forskning om hur den sett ut i sitt ursprungliga skick. Jordkojan användes av Strömgrenarna när de  snarade ripa i trakten omkring Vitnjul och Framakselet.

Ett av Ammarnäs Kultubyggs projekt…Kåtan i Dauta på fjället norr om Vindelälven vid Dautajaure. Ett stenkast från Kungsleden. Foto Ante Grundström

Vid Rismyra på stranden av Ammarnässjön har man fin utsikt över kulturlandskapet efter att videt har röjts bort och boskapen i Vindelälvens naturbeten årligen gjort sitt jobb.

Andra som fortsätter med att rädda den gamla bondekulturen är Ammarnäs kulturbygg

Foto Elin Grundström

En gammal lada ska restaureras från grunden. Lennart har vanan inne.

Foto Elin

Föst lyftes taket undan…

Eftersom det behövdes nya stockar till bygget så bar det av till timmerskogen. Där mötte Kulturbyggs fikateam upp med halvtvåfika.

Efter fikat lastades stockarna på vagn efter fyrhjulingen och byggaren Elin fraktade iväg dem till raningen.

Den här bilden skickade Elin till mig på eftermiddan. En rolig gubbe hade tittat fram ur en stock och hon garanterade att bilden inte var manipulerad.

Foto Elin

Dagen innan hittade jag Elin uppflugen på ett tak i färd med att lägga ny plåt på en lada.

Ante inspekterade från markhöjd att Elin gjorde rätt.

En riktigt gammal stolpbod finns kvar, den har gått i arv genom släktleden

”Stäng lede” var en vanlig uppmaning när man gick Lillvägen mellan farbror Holgers och hemmet. Korna som gick i skogen på dagarna skulle inte komma in på gården. Numera får ledet vara öppet. Här kommer inga kor.

Sigvards lada vid infarten till Ammarnäs

Ha det så bra!….vi ses.