BILDEN OVAN. kyrkan och valvet över kyrkbron inzoomat. Vägen uppe t.v. är E45an mot Slagnäs och Arvidsjaur.

Jag har länge varit nyfiken på utsikten från Njunnisvare som jag ser från mitt fönster och Stensundsforsen fanns också i mitt nyfikenhetsregister. Därför gjorde jag slag i saken idag torsdag 6 juli. Vädret kunde inte ha varit bättre. Jag cyklade upp till kalhygget vid Njunnisvare och gick upp en bit efter kanten på hygget.

Vy över Sorsele. F.v. ser man kyrkbron och Sorsele kyrktorn och i övrigt syns några hustak bland annat huset jag bor i. Vattentornet t.h.

Utsikt mot Gustavsberg.

Jag skulle förstås ha gått högre upp för mer utsikt men med en viss respekt för björnen som några lär ha sett här i vår så vände jag innan jag kom upp till skogen. Den här vägen på bilden skulle jag inte våga gå där björkriset växer så tätt att man inte ser vad som finns bakom dikeskanten. Istället cyklade jag till nerfarten till Stensundsforsen, den mittersta stigen.

Nere vid forsen var det gudomligt vackert så där satt jag en god stund och fikade.

Stensundsforsen är ett populärt fiskeställe.

En blomrik strandkant med bland annat kanelros.

Mitt över, syns klipporna vara väl slipade av Vindelälvens framfart.

Och videt har tuktats av vinterälgarna.

Flera bilder och berättelse finns på Instagram.

Tack för att du tittade in på bloggen. Vi ses och hörs!

Igår d 3:dje Juli gjorde jag en liten utflykt uppöver Lairoträskvägen, en grusväg som går från Ammarnäsvägen en bit väster om Bjärdakken till Lairoträsken vid Norrbottensgränsen och Lairoliden.

Grundbäcken kommer ifrån Grundträsket i norra delen av Nalovardo naturreservat.

Jag gick upp till där vägen korsar Grundbäcken och sen tillbaka ut på hygget vid östra delen av Tjårro. Där var en utmärkt utsikt över bergen och byarna vod Vindelälven.

Jag börjar med något jag säkert känner igen, nämligen Risnäsholmen.

Nästa vy nedströms är en del av byn Karlslund.

Osaberget går att känna igen men sen blir det rena grekiskan.

Från det här avståndet och i en ovanlig vinkel så är det svårt att avgöra vilka gårdar man ser.

Luspeholmen mittemot Bjärdakken känner jag igen. Där satte min farmors föräldrar potatis en gång i världen.

Om jag drar ett rakt streck på kartan från där jag stod och mellan vattentornet och kyrktornet i Sorsele så hamnar strecket på Abmoberget vid Blattnicksele så det borde vara  berget i bakgrunden. Gårdarna i förgrunden vet jag inte var det kan vara. Strecket passerar Karlsten och Forsnäs.

Om någon råkar känna igen gårdarna så vill jag gärna få reda på vilka det är. Jag tycker om att känna igen min omgivning och blir lite frustrerad när jag inte kan lista ut var det är.

Det var en trevlig väg att gå och jag kommer nog att gå hela vägen någon gång när jag har bättre med tid. När man inte har egen bil utan måste passa busstiderna så får man vara nöjd med de bitar man hinner gå. Att cykla vägen vore säkert fint men det är ganska mycket grovt grus just nu i alla fall.

Skickar med en bild på ”Vitklockor” som jag hittade på vägrenen just innan man kommer till Ammarnäs. De heter inte vitklockor utan räknas in i familjen blåklockor. Det är jag som döpt dem till vitklockor. De är så fina så de förtjänar verkligen att få ett eget namn. De är kortare kraftigare i växten än blåklockor och det är inte karpaterklocka.

En kaffepaus hann jag med nere vid 363an

innan bussen kom tillbaka från Ammarnäs.

Ha det så bra alla! Vi ses och hörs!