Vindelälven
Hilberts avan nedanför Björkheden
Isen hänger kvar på Jibbmokken
Vindelälven
Hilberts avan nedanför Björkheden
Isen hänger kvar på Jibbmokken
2020 05 30 Utsikt mot Hemfjäll
Idag 2020 05 31 Harrudden med Guongern i Ammarnäsfjällen i bakgrunden
Dagens vårtecken en liten renkalv som är så mörk att den nästan inte syns. Jag hann inte få någon bättre bild för det kom en bil och skrämde bort dem från vägen.
Söndag eftermiddag utsikt mot Sörberg från Harruddbäcken Storvindeln.
Min vän småskraken sov en stund mitt på dan.
Isen smälter som smör tack och lov. Det blir nog ingen fara med isen i år.
…vem kan som flugsnapparen beröra våra hjärtan i en orolig tid…
Tänk om det hade gått att få med ljudet från när denna bild togs, en härlig varm vårsöndag. Allt var så tyst och stilla. Vårbäckarna brusade i bakgrunden. Ett par knipor kom simmande så sakta och i rönnbusken på land satt den svartvita flugsnapparen och sjöng så vackert för kniporna. Det är svårt att förklara vilken frid och ro som infann sig. Såna här stunder glömmer man aldrig.
På örnspaning uppe i berget. En örn kom flygande över kalhygget under berget och dök plötsligt rakt ner och sen syntes den inte till. Jag vet att renar nyligen har kalvat i området så jag gick upp dit för att spana efter örnen. Jag såg ingen örn och inga renar heller. Förmodligen tog den en hare som den kunde flyga iväg med. Inga korpar eller kråkor hördes heller till. Så det blev en fin utflykt i solens sken.Det finns gott om stubbar att sitta och kika ifrån.
En lite zoomad bild mot Häggås, byn där den kände fotografen Robert Lundgren bodde. Hans ovärdeliga fotoskatt finns på Västerbottens museum i Umeå.
Isen hänger kvar på bergssidan fast det har börjat rinna en liten bäck med smältvatten. Snart smäller det när den rasar ner.
De här tre unghararna ville sova över hos oss i natt, De kanske kände sig trygga under tallarna bakom huset. Bilden blev lite mörk, tagen kl 01,00 i natt.
Visar lite bilder från vårfloden och islossningen 2017.
Haren gör sin morgontoalett…eller ber sin morgonbön kanske.
Så här såg det ut i Svartvika mitt på dan idag.
Nu är det ganska stort flöde i Vuovosbäcken, men det kommer att bli mycket mera….
Öppet vatten mellan Gillesnuolle kyrka och Smalån ungefär, sen ligger isen vid Hemfjäll.
Kraftverket vid Björkheden
Småskraken inleder pingsthelgen med ett rejält frieri, han tar i allt vad han orkar….
Skrakfröken spanar in en ny friare, men hon har redan sagt ja till den förste.
Nu smälter isen fort, det har hänt mycket under dagen fast det blåst kallt
Nu kommer solen och hjälper till.. bilden är tagen nu kl 19.00 på fredag kväll
Idag har inga djur hälsat på och fåglarna kurar i skogen någonstans. Det har varit grått och regnigt. Så nu återanvänder jag lite sommar från tidigare år. Det är väl sådana dagar vi behöver titta på lite sommarbilder.
Den här lilla ekorren hittade en bulle i gräset som den genast bestämde sig för att knycka. Sen gömde den sig bakom några grässtrån så att vi inte skulle se vad den gjorde.
Lite sommarbilder från sommaren 2018. Vindelälvens vatten vilar sig i Storvindeln.
Kor på grönbete i Sorsele vid Lillåbron.
Älvkungen vid bryggan. Lillån Sorsele
Snart är det sommar i år också. Det skulle bli varmt till Pingsthelgen, lördag och söndag.
Den här kungsörnen skulle vi ha missat om inte kråkorna hade talat om att den var där. Det var ett ljudligt skränande borta på västra udden och när jag tittade dit så satt den här kungsörnen och spanade ut över området. Det måste vara väldigt irriterande för örnen att ha kråkorna skränande omkring sig. Alla eventuella bytesdjur blir ju verkligen förvarnade. Örnen lättade och for sen iväg över till andra sidan älven och seglade förbi Jibbmokkens branter.
Den tröttnade på kråkornas skrän.
örnen seglade bort mot Jibbmokkens branter.
Den här var utsikten som örnen tittade ut över….Storvindeln, som är en del av Vindelälven, mellan Sorsele och Ammarnäs.
Bilderna och minnena är från 2018 08 27
Första flygturen för talgoxungen
efter en stunds pipande kommer äntligen en förälder med mat
ungarna matas av båda föräldrarna två till fyra veckor sedan de lämnat boet….puh vilket jobb, 8 till 13 ungar ! !
Ungen är nästan större än mamman
Talgoxen finns i ett stort antal över hela Europa och Nordafrika och Asien ända bort till Japan enl. Nordens fåglar. Där står också att de klär boet med ull och hästtagel. Då får våra talgoxar det kämpigt, jag känner inte till att det finns varken får eller hästar på många mils avstånd härifrån.
Tänk vad småfåglarna hade det bra när det fanns småjordbruk lite överallt. På vintern kunde de värma sig på loftet i ladugårdarna där de kunde ta del av värmen som djuren alstrade. Dessutom fann de alltid frö i höladan. Det är obegripligt att de klarar sig här över vintern, det kan ju vara minus 25 till 30 grader kallt ibland.
Talgoxarna hade varit hela sommaren och ätit av talgbollarna och bara sett varandra. Men så en dag dök plötsligt en pilfink upp vid matbordet. Den här talgoxen ser något förvånad ut. En sån varelse hade den väl aldrig sett…
den satt länge och helt oförskämt stirrade på sin bordsgranne innan den började äta själv
7 talgoxar på samma boll
Pilfinkskö…du behåller din plats i kön…tack för att du väntar….
Senaste kommentarerna