När vi i förbifarten pratar om krigsåren så ägnar vi nog inte så mycket funderande på hur det egentligen var för de som levde mitt i eländet. Under hela 1700 talet rasade krigen. 1700 – 1721 – De stora Nordiska kriget var ett av dem som skövlade ofattbart många människoliv och det var inte bara soldater i vanlig mening, utan de finkammade kusttrakterna efter unga män som kunde skickas ut i krigen. Bönderna var skyldiga att gå ut i krigen när så behövdes enligt ett Rotesystem.
De var indelade i grupper som skulle se till att någon av dom var beredd att gå om det kom en order. Istället för att själva gå ut i krig så anställde de en ung knekt som ställde upp i deras ställe. Soldaten blev tilldelad ett litet torp och fick hjälp av bönderna så att han kunde klara en familj. För det mesta kom aldrig den familjefadern tillbaka och då skulle änkorna och barnen ut innan en ny soldat med familj flyttade in. Romantiken lyste nog med mörka strålar över dessa soldattorp.
Det finns en förteckning över soldater från Västerbotten. Där finns deras namn och hur det hade gått för dem. Det är ingen uppmuntrande läsning men de är värda att vi inte sopar dem under mattan tycker jag. De kämpade för vår skull. ” Umeåbygdens soldater 1695 – 1895 (pdf) – forskningsarkivet – Umeå …Lennart Andersson 1989. Det finns en likadan över Skellefteå soldater.
Varför lyfter jag då upp såna här tunga moln mitt i sommarvärmen när vi ska ta det lugnt och njuta av semester med sol och bad. Ja det var mer för att få en verklig bakgrund till varför våra förfäder gav sig iväg från kustens frodiga åkrar till Lappmarken där det nästan inte går att få ner ett järnspett mellan stenarna. Dels började det bli trångt inom hemmanen eftersom de fick många barn som behövde en åkerlapp för att starta eget. Men en stor orsak var att komma ifrån de vansinniga krigen. Om de flyttade upp inom Lappmarksgränsen och upptog ett nybygge enligt vissa regler så slapp de offra sina unga söner och sig själva på krigsaltaret. Då började istället kampen om brödfödan, men de fick då leva.
Vi pratar också om ”Nybyggarna” som kom till inland och fjälltrakter i ett lite romantiskt skimmer. Alla historier brukar börja med att de kom med en ko, en get och några saker i ett knyte. De bosatte sig den första tiden under en yvig gran medans de byggde upp sin första stuga. Vädret var alltid soligt, men myggen var besvärliga. Sen lämnar vi historien åt glömskans hav och ägnar oss åt någon nyare generation som vi faktiskt vet lite om.
Jag tänker plocka upp lite tankar omkring förfäderna till vår egen släkt som kom ifrån Risåträsk Burträsk och Hjuken Degerfors ( nu. Vindeln). Det kommer att bli en serie i Naturbilders blogg. Andra blogginlägg kommer att finnas emellan, men då och då kommer jag att fortsätta att följa våra förfäders färd från Dergerfors till Öfre Gautsträsk ( Ammarnäs). En annan gren kommer ifrån Åbyn Burträsk med Johan Larsson och sonen Nils Johansson ( kommer senare).
Personerna jag skriver om fanns på riktigt och födelsedata blir hämtade ur de digitaliserade kyrkoböcker som finns på Riksarkivet. Husförhörslängderna som också är digitaliserade är till stor hjälp. Jag skriver ner mina egna tankar och påstår inte att det är någon historisk dokumentation.
Jag börjar med att presentera Pehr Mattsson Hjuken och Ulrika Johansdotter från Risåträsk som bodde i Innersjön Hjuken. De har i husförhörslängderna fått exakt samma födelsedatum 1769 10 01 vilket är fel. Jag hittade Pehrs födelsedatum 1769 01 17. Ulrikas datum 1769 01 19.
Deras barn
Nils f. 1789 bosatte sig som vuxen i Aha inom Sorsele socken
Anna Margareta f. 1790 dog som liten
Matts eller Mattias som också kallades f. 1793 flyttade som ung tillbaka till Degernäs
Pehr f. 1794 dog samma år
Magdalena f. 1795 gifte sig med Nils Johansson från Grundfors Stensele och flyttade till Öfre Gautsträsk
Johan f.1797 inga övriga uppgifter
Pehr f. 1799 inga övriga uppgifter
Anna Maria f. 1800 inga övriga uppgifter
Eva Charlotta f. 1802 var 5 månader när hennes mor Ulrika dog i en halssjukdom.
Pehrs hustru Ulrika dog i en halssjukdom 1802 och då stod han ensam med denna barnaskara och ett spädbarn på 5 månader. 1803 gifte han i alla fall om sig med Anna Mårtensdotter från Hjuken hon var född 1775.
För att mjuka upp den tunga historiebeskrivningen så välkomnar jag Pehr Mattsson och hans nya hustru till Stormyrnäs Juktå i nedre delen av Storjuktan. Dit kom de 1809 enligt husförhörslängden. 1810 föddes deras enda gemensamma barn Cajsa Charlotta Pehrsdotter 1810 0716 född i Jukta.
Generalstabens karta från 1896. Juktå och Stormyrnäs var bebott innan Pehr och Anna kom dit 1809 men det var inte många nybyggen.
Jag har satt vita prickar vid de ställen som ofta omtalas vid Storjuktan. Vid namnet Storjuktan på kartan tror jag att Juktå fanns. Där är markerat med gult som betydde uppodlad mark.
Drygt 100 år senare tog Efraim Fjellström den här bilden vid Storjuktans övre del vid Åbacka.
Bildkälla Sobb
Tack för att ni läser och begrundar. Hör av er om ni har något att berätta eller rätta.
Senaste kommentarerna