Fyraåringen ligger i sin säng och ska sova. Vi har läst ’Pelle träffar en lokförare’, hundar och pingviner är hämtade, den obligatoriska apsagan är berättad och det är sovdags.

– Du, nu går jag till tvättstugan och viker tvätt, säger jag.
– När kommer du tillbaka? frågar barnet med hela denkänsla av övergivenhet som sträckan fem meter kan uppamma (avståndet från hennes rum till tvättstugan)
– Det är mycket tvätt. Nästan alla dina kläder för i morgon.

Det förstår hon. Aldrig att något annat än hennes favoritplagg skulle kunna kläda hennes lekamen.

– Kan jag höra dig? frågar fyraåringen melankoliskt.
– Ja, jag ska skramla på så du hör mig, säger jag.
– Med kläderna? säger hon skeptiskt
– Ja, det är ju tvätt?!
Paus. Sedan bistert:
– Då får du nog allt skramla på!

Fyraåringen och flickan med snickarbyxorna har varit på IKEA och därstädes inhandlat 1 st rosa (vad annars) snurrstol (skrivbordsstol) till den unga damen. Hon är ju ganska driftig, och i brist på skrivbord, drog hon fram stolen och satte den vid fönsterbrädan i sitt rum. Några anemiska krukväxter flyttades.

Lite misslynt såg hon sig omkring, försvann ut och återkom under stort stånkande med en hög pall.

– Den ska lillebror ha, sa hon.

– Ska han sitta bredvid?

– Ja. Kom lillebror! Här ska du sitta.

Den lille mannen makade lydigt upp sig på pallen bredvid sin storasyster och stirrade tappert rakt in i en krukväxt.

– Är du avundsuk? frågade fyraåringen förhoppningsfullt sin lillebror
– ???
– Är du avundsuk?! frågade hon högre
-???
Den lille mannen var totalt oförstående.
– ÄR DU AVUNDSUK? gastade hans storasyster.
Nu förstod den lille mannen. Han log vänligt:
– Jaa, sa han lojalt.

Nu var fyraåringen nöjd för stunden. Hon samlade ihop diverse pryttlar och satte igång med något obestämt hantverk, stadigt uppsutten på skrivbordsstolen. Den lille mannen satt lydigt kvar på sin pall och stirrade.
– Där får han sitta och titta, sa hon nådigt.
– På vadå? frågade jag.
– Jo, där får han sitta och titta på mig när jag pysslar, sa fyraåringen. Ja, ända tills jag gör nåt tråkigt!

Vad tror ni har inträffat när ens fyraåriga dotter med mycket bekymrat ansiktsuttryck kommer in och yttrar följande:

– Pappa! Det kom VÄLDIGT mycket skägg i handfatet…

Igår bakades det pepparkakor och den lille mannen och fyraåringen gör vad de kan för att de inte ska räcka till jul. Flickan med snickarbyxorna håller på och gör upp eld och jag plockar disk. Från köket fnittras det.

– Har du också hittat? frågar fyraåringen.

– Jaa, säger den lille mannen, lika belåtet frossandes de f d barnsäkert förvarade kakorna.

En stund tidigare var det annat ljud i skällan. Den lille mannen var på tvååringars vis arg av oklara orsaker. Storasyster försökte trösta lite.

– Vrååååååååååååååååål!!!!!!
– Är du lessen, lillebror? försöker storasyster
– Oääääääääääääää!!!
– Vill du ha en pepparkaka av mej?
– Nääää! bölar lillebror
– I så fall får du ingen, förklarar fyraåringen
– Oääääääääääääääääääääh!!!!

Den lille mannen var rejält förkyld, så jag var hemma och fyraåringen fick ledigt en del av dagen från dagis. På dagis säger de att det är ingen idé att prata med fyraåringen när det är matdags för i så fall blir det bara pratat och inget ätet. Sagt och gjort! Dags för ett experiment. Hur lång tid tar det för en fyraårig kvinnlig pratmakare att äta 1 portion havregrynsgröt om m..öjligheten finns att föra samtal under tiden? Rätt svar, 1 timme och 10 minuter. Vad sades? Här är några pärlor:

-…ja, vetdu, mina dinosajrosar har fått flytta, ja inte alla, utan pappan. Han som åt upp dom andra. Tyrannosajrusen. Han fick flytta, ja det fick han. Till Södra Afrika, flyttade jag honom Nej, förresten, till Kenya var det.

surrsurrsurrsurr

Tjugo minuter senare

-…jo, och sen är det krig i Pakistan, också. Min hund, Vira alltså, min gosedjurshund, hon är afghan…

Mycket, mycket senare. Gröten är kall och rätt osmaklig. Hon tar en tugga och ny sats:

– meen, nu har jag tagit hem min dinosajrus, pappan alltså, hit igen. Han är mycket trevligare nu, mycket trevligare…

Hon stelnar till, rusar upp:

– Hörde du nåt, pappa?

– Nä, bara dig.

– Jo, titta, där borta är dinosajrusen, pappa.

Barnet spanar ut genom köksfönstret, upp mot slalombacken och masten på Avasaxaberget.

Hon fortsätter:

– Joodå, där är han, dinosajruspappan. Han kloffsar omkring därute i skogen. I snön!