Nicke Grahn, fp-politiker, Dorotea

Inga bråkungar på cirkus!

Av , , Bli först att kommentera 7

Det är dagen före cirkusföreställningen. Treåringen – den lille mannen – och hans femåriga syster tjafsar och grälar mer än vanligt.

– SLUTA BRÅTTAS, skriker jag.

– Vi bråttaz inte. Vi zlåss, skriker treåringen tillbaka.

– De vill inte ha några bråk-ungar på cirkus. De får inte komma in, hotar och mutar jag.

Treåringen tittar förvånat upp ur härvan av händer, fötter, plåster och blåmärken som är han och hans äldre syster:

– Får inga bråkiga ungar gå på in på zirkusen? Men… men vem får gå in där då?

Vilken cirkus!

Av , , Bli först att kommentera 6

Cirkus i Dorotea. Ingen småbarnsförälder har nog missat detta, treåringen och femåringens pappa och mamma är inget undantag.

– Är det cirkus idag?

Frågan har ställts minst fyra gånger om dagen den senaste veckan. Jag har svarat sanningsenligt:

– Cirkus har vi ju  jämt här hemma, men det är en större cirkus som kommer på onsdag.

– Zka vi dit?

– Ja.

– Va  bra, pappa!

Men det är ju en hel del annat som ska göras också. Till exempel ska OK besökas för att där köpa lite filmjölk och annat. Treåringen har gått och funderat medan vi går dit, med tankarna på helt annat håll. När jag öppnar dörren till butiken på OK utbrister den lille mannen:

– Men oj!! Vilken zirkus är de här då??

Dystert avsked

Av , , Bli först att kommentera 9

Måndag: Femåringen är förkyld, det är hon med stor inlevelse. Treåringen, den lille mannen, är inte särskilt förkyld. Det betyder att den ena ska vara hemma och den andre gå till dagis. Flickan med snickarbyxorna och jag är överens att blir lite roligare för treåringen att vara på dagis, än att vara med en förkyld storasyster hela dagen. Det vanliga stortjafset mellan storasyster och lillebror som kommer vid sjutiden varje morgon, gör oss säkra på att det nog är bra för alla parter att vara i från varandra en stund.

En stund förflyter. Det är tyst i hallen. Treåringen tar på sig skorna med dyster min. Hans storasyster kommer gående,  även hon nedstämd. Det är inte ofta de inte går tillsammans till dagis.

– Här, säger hon och räcker över en av sina gosedjurshundar till sin lillebror.

Treåringen tar tre steg framåt och sluter sin storasyster i sina knubbiga armar. Länge står de och håller om varandra.

– Du kommer att få jättetråkigt idag, mumlar treåringen.

– Du med. Jättetråkigt. Hejdå.

Slytta dej!

Av , , Bli först att kommentera 6

Femåringen är håröm och protesterar högljutt när man ska borsta håret. Hon vill ha långt hår, men det tovar sig lätt. Det är inte heller bra, tycker hon.

– Pappa! Kolla!

– Ja, vad är det?

– Mitt hår ser ut som ett fågelbo!

– Ja, men det är ju för att du tycker att det gör så ont när jag ska försöka reda ut det. Om man borstar det ofta, hinner det inte tova sig så mycket.

– Min lillebror är mycket  bättre än du på att borsta mitt hår.

– Jaha, men be honom göra det då.

Mer hinner jag inte säga innan den lille mannen kommer vaggande, godmodig som vanligt. Han har en badborste i näven.

– Slytta dej, säger han vänligt. Jag kan det här.

Så börjar han borsta sin storasysters hår. Efter några drag vänder han sig mot mig.

– Jag är mycke bättre på de här, förztår du!

Kort sagt

Av , , Bli först att kommentera 5

Det skramlar i köket. Jag och Flickan med snickarbyxorna sitter och tittar tillgivet på varandra, medan femåringen och treåringen – den lille mannen – ska göra någon oklar efterrätt.

-…sen tar vi lite sånt, kvittrar vår dotter.

– …zånt också, förklarar vår son.

Flickan med snickarbyxorna och jag utbyter blicken som betyder "nu måste nån av oss gå till köket och kolla". Vi går båda.

Femåringen förklarar

– Tiitta vad jag har hittat, sugrör!

– Det visste vi inte ens att vi hade, säger jag.

– Vetni, jag hittar allt! Jag vet var allting finns, utom kakorna.

– Vi har inga kakor…

– Johoodå. Vi barn hittar mycket bättre till allting och når överallt. Vi är ju inte så långa.

 

 

Kan du säga krdpoklafiorytroklagpfft?

Av , , Bli först att kommentera 7

Vi är på väg till ridklubben i Avaträsk. Femåringen sitter i baksätet och funderar.

– Pappa!

– Ja?

– Hur många ord kan jag?

– Hmm, jag tror att du säkert kan tusen ord.

– Är det mer än hundra?

– Ja, mycket mer än hundra.

Tystnad.

– Pappa? Kan du säga alla ord?

– Ja..näe, jo. Jag vet inte vad precis alla ord betyder, men jag kan nog läsa alla om någon skriver dem.

– Men kan du säga dem då?

– Ja, jag tror det.

– Kan du säga krdpoklafiorytroklagpfft? frågar hon.

– Eh, näe, säger jag.

– Det kan jag!