Måndag: Femåringen är förkyld, det är hon med stor inlevelse. Treåringen, den lille mannen, är inte särskilt förkyld. Det betyder att den ena ska vara hemma och den andre gå till dagis. Flickan med snickarbyxorna och jag är överens att blir lite roligare för treåringen att vara på dagis, än att vara med en förkyld storasyster hela dagen. Det vanliga stortjafset mellan storasyster och lillebror som kommer vid sjutiden varje morgon, gör oss säkra på att det nog är bra för alla parter att vara i från varandra en stund.

En stund förflyter. Det är tyst i hallen. Treåringen tar på sig skorna med dyster min. Hans storasyster kommer gående,  även hon nedstämd. Det är inte ofta de inte går tillsammans till dagis.

– Här, säger hon och räcker över en av sina gosedjurshundar till sin lillebror.

Treåringen tar tre steg framåt och sluter sin storasyster i sina knubbiga armar. Länge står de och håller om varandra.

– Du kommer att få jättetråkigt idag, mumlar treåringen.

– Du med. Jättetråkigt. Hejdå.