Vi är på Kullerbacken och äter våfflor. Treåringen – den lille mannen – tycker inte om grädde idag. Han övar sig i dragspelsnäsa och storasyster femåringen gör likadant.

– Grääädde, blääääääh.

Jag tittar surt på dem.

– Hörni. Jag är helt ointresserad av att ni inte tycker om grädde. Ni tycker om våfflor, ni tycker om hjortronsylt och ni tycker om bubbelvatten och det var ni som ville gå hit. Peta bort grädden och ät våfflorna. Ert gnäll är så trist!

Gnäller jag.

Femåringen ruskar lite på sig. Hon tänker. Våffelhjärtana slinker ner ett efter ett. Ganska mycket grädde också.

– Pappa?

– Mhm!

– Jag är hungrig på mer.

– Jaha, men om vi går ut i köket och säger bläääh grädde, tror du att de blir glada då, de som gör våfflorna?

– Pappa! Gå ut till damen i köket och säj att jag är  hemskt tacksam för en våffla till, att våfflorna var jättegoda, hjortronen också och att det vore väldigt gott med  en våffla utan grädde!