När förutsättningarna inte är desamma som för de flesta andra

Jag har funderat mycket på det här med funktionshinder och hur dessa påverkar en människas möjligheter i livet, och extra mycket den senaste veckan. I samband med Centerpartiets valkonvent presenterades ett förslag om förbättrade ekonomiska möjligheter för en av samhällets allra svagaste grupper, nämligen de som har svåra, medfödda funktionshinder, vilket även andra VK-bloggare har skrivit om (Katarina Hampusson, Olle Edblom, Maria Kristoffersson).

Men det är även så att jag själv är mamma till ett barn med ett medfött funktionshinder vilket påverkar oss, hela familjen, mycket mer än vad jag trodde när vi först fick beskedet för drygt två år sedan. Och framför allt ser jag ju hur det påverkar mitt barn. Det handlar inte enbart om det fysiska funktionshindret och de begränsningar som det medför, utan även den personliga utvecklingen – självförtroende, självkänsla, uppfattningen av sig själv och omgivningen, identitetsskapande osv.

Det är mycket känslor och många tankar och ofta jobbiga frågor att lyfta, både för oss som är direkt påverkade och för omgivningen. Därför tycker jag att det är jättebra att de här frågorna kommer upp i valrörelsen, och jag är precis som Sven-Olof Edvinsson skriver mycket stolt över att det är just Centerpartiet som gör det. De människor som har ett funktionshinder har helt andra förutsättningar i livet än de flesta andra, på många olika plan. Och även om Centerpartiets förslag rör ekonomiskt stöd till de som har riktigt svåra medfödda funktionshinder hoppas jag att det här förslaget öppnar upp för vidare diskussioner kring funktionshinder.

Förutsättningarna för människor med olika typer av funktionshinder är definitivt något som jag kommer att fortsätta bevaka, framför allt på kommunpolitisk nivå men även i ett vidare perspektiv, och jag tar gärna emot synpunkter från dig som läser detta, på bloggen eller till mig personligen. Det kommer naturligtvis även fler blogginlägg om detta.