Idag är detvotering i riksdagen om energiöverenskommelsen. Det mesta av diskussionerna kring denna proposition har kretsat kring kärnkraften, men man ska ha klart för sig att den innehåller så oerhört mycket mer, vilket har förts fram men ändå inte fått särskilt mycket mediautrymme jämfört med kärnkraftsdebattens spaltmeter.

Det är i och för sig inte särskilt konstigt. Man kan ha olika uppfattningar om uranbrytningen, det radioaktiva avfallet, riskerna vid drift och kärnkraftens kopplingar till kärnvapen och terrorism, men det går inte att bortse ifrån att riskerna som är kopplade till kärnkraften är av en helt annan dimension än när det gäller andra energikällor. Visst kan olyckor vid alla typer av kraftverk få allvarliga följder, men en allvarlig incident vid ett kärnkraftverk går ändå inte att jämföra med något annat. Det visar inte minst Tjernobylolyckan, där vi kunnat följa de oerhörda effekterna på människa och natur under snart 25 år.

Det här blir mitt sjätte blogginlägg om kärnkraften och jag tänkte att det så här på dagen för voteringen kunde vara på sin plats att klargöra mitt eget ställningstagande.

Sverige står inför en energiomställning av gigantiska proportioner de kommande decennierna. Vårt energibehov är stort både när det gäller uppvärmning och elektricitet och ingenting tyder på att energiförbrukningen kommer att minska. Det vi ska satsa på är förnybar energi, d.v.s. energikällor som hela tiden förnyar sig och som därför inte kommer att ta slut inom en överskådlig framtid. De flesta förnybara energikällor har ursprungligen fått sin energi från solen, exv vind-, vatten- och bioenergi, men det finns även andra former t.ex. sådan som använder tidvattnet.

Kärnkraften är inte förnybar. Den utgår ifrån ett bränsle som inte finns i obegränsad mängd.

Det är också viktigt att vi genom vårt nyttjande av en energikälla inte orsakar skador på miljön eller genererar farliga restprodukter. Här ramlar det in ett eller flera minuspoäng för de flesta energikällor: solceller innehåller giftiga tungmetaller som kan frigöras i samband med tilllverkning eller när solcellen blir uttjänt och hamnar i avfallshanteringen, vattenkraften orsakar i och med uppdämningarna stora ingrepp i miljön, även vinkraftverken har elektronik innehållande giftiga ämnen som bly, kvicksilver och kadmium, och alla energikällor som i något steg involverar förbränning kan ge upphov till utsläpp till luften och lämnar också efter sig en restprodukt, askan, som innehåller metaller och andra giftiga ämnen i olika halter beroende bl.a. på bränslet

Kärnkraften får väl i det här avseendet anses ha en särställning eftersom restavfallet är ett högriskavfall som dessutom är farligt under oerhört lång tid. Kärnkraften är även oerhört kostsam jämfört med andra energikällor och dess positiva klimateffekter verkar vara klart överdrivna.

Jag tycker naturligtvis att kärnkraften ska avvecklas. Sverige klarar sig utan kärnkraft och bör stå i frontlinjen för 100% förnybar energiförsörjning. Men vi ska inte genomföra en förhastad avveckling, som kommer att medföra att vi måste förlita oss på kol eller olja, eller importera energi, vi ska vara självförsörjande på energi eftersom vi är så beroende av den. De reaktorer som finns idag ska vara säkra och ska därför få underhållas och uppgraderas under den livslängd de har kvar. Forskningen ska vara fri, d.v.s. inte begränsad av tankeförbudsparagrafer eller liknande otyg, även om forskningen skulle drista sig till att föreslå konstuktion av ytterligare reaktorer. Detta får vi i så fall ta ställning till när den dagen kommer. För framtiden kommer att föra med sig mycket intressant, och det ska vi inte stänga dörren för. Inte ens om det skulle råka röra sig om en så het fråga som kärnkraft.