Att diska sina skor…

…kan man tydligen behöva göra ibland, i alla fall gjorde min lille son det häromkvällen.

Förra helgen fick han nya springskor eftersom de han hade var trasiga och uppfläkta ända in till tårna efter att ha använts som sparkcykelbroms! De nya skorna är dessutom lite strategiskt förstärkta för att klara denna omilda behandling bättre, och dessutom riktigt häftiga med lampor som blinkar när man springer!

Men så häromkvällen kommer sonen på att han vill ha dem som inneskor på dagis dagen därpå, eftersom en av hans dagiskompisar hade haft springskor som inneskor.

– Men de är smutsiga, invänder jag, och erbjuder mig att rengöra dem efter att jag avslutat det jag hade för händerna.

– Det är ingen fara mamma, jag kan, säger sonen med en fyraårings övertygelse, och travar trots mina protester in i köket och drar på vattenkranen.

När jag en minut senare kommer in i köket diskar han omsorgsfullt de nya skorna med diskborsten, och säger nöjt:

– Kolla, de blir jätterena!

– Ja, sa jag, och jätteblöta! (skorna är vid det laget helt fyllda med vatten)

– Fast då kan man bara hälla ut vattnet och då torkar dom.

– Ja, men det kommer nog att ta ganska lång tid innan de är helt torra. Jag tror inte att du kommer att kunna ha dem imorgon.

När detta går upp för honom sprutar tårarna och han gråter hjärtskärande. Hans "braiga idé" hade tydligen vissa svagheter och mitt mammahjärta värker naturligtvis så jag hasplar ur mig att jag ska göra mitt bästa för att få dem torra till nästa morgon. Han somnar först efter att ha påmint mig flera gånger om mitt löfte.

Morgonen efter var de torra efter mycket handdukstorkande, hårtorksblåsande och slutligen en strategisk placering rakt under luftvärmepumpens utblås under natten.

Behöver jag nämna att sonen var nöjd?