Meritering, meritering, meritering!!!

 

Ja, så lyder det eviga mantrat i forskningsvärlden, där jag befinner mig om dagarna. Det handlar alltså om en ständig strävan efter att publicera forskningsresultat i vetenskapliga tidskifter, och det är ett i de flesta fall mycket omfattande arbete som ligger bakom varje färdigställt manuskipt som skickas in till en tidskrift.
Särskilt viktigt är det för personer som befinner sig på samma nivå som jag i den akademiska hierarkin att publicera, och därmed meritera sig. Jag är disputerad, d.v.s. har en doktorsexamen, men har inte (ännu) någon forskartjänst utan försörjer mig via ett 2-årigt stipendium, och allt handlar nu om att bygga mitt CV och utöka publikationslistan för att maximera mina möjligheter att få utdelning i de utlysningar som görs nu under våren av flera forskningsråd och andra finansiärer. Utan meritering – inga pengar. Men även för vissa det Moment 22 som skapas när man inte har några anslag, nämligen Utan pengar – ingen forskning – ingen meritering – inga pengar o.s.v.
Men missförstå mig för all del inte! Forskningen är oerhört spännande, utmanande och givande, och en fantastiskt sysselsättning som jag verkligen älskar, men ibland blir jag så enormt trött på den ständiga meriteringsjakten. För att få klart manus blir det ibland (som denna vecka) sent kvälls-/natt-jobb, och då räcker inte orken till för annat, särskilt inte med förkylning i kroppen… Idag blev det dock ett oväntat andningshål eftersom jag inte hade räknat med att det var röd dag (ett klart symptom på allvarlig manus-ingrottning 😉 ) och min man tittade strängt på mig och sa att ’Det är klart att du ska vara ledig.’ Han är uppenbarligen en mycket klok man, för oj så skönt det är!
Och manuskriptet jag jobbat på blev faktiskt inskickat till en av de högre rankade tidskifterna under tisdagen. Nu väntar 6-8 veckors otålig väntan på besked… Jag hoppas under denna tid kunna bidra mer på den politiska arenan och dessutom öka min bloggaktivitet. Synd att det jag producerar inom dessa områden inte platsar i mitt forsknings-CV…
Etiketter: , , , ,

4 kommentarer

  1. Stina Jansson

    Svar till Karl-Gustav Sjöström (2011-01-06 13:21)
    Hej Kalle, och tack för berömmet. Jag har alltid varit förtjust i att skriva och uttrycka mig, oavsett om det handlar om brev eller uppsatser, och nu på senasre år blogginlägg och vetenskapliga artiklar! Tyvärr är jag ganska säker på att bloggandet inte är vetenskapligt meriterande… 🙁

    Men väldigt roligt är det ju förstås i vilket fall som helst!

  2. Margareta Vigren

    Va,glad jag är över att du finns Stina och att du orkar med oss i Centern! Du behövs verkligen med dina unga fräscha ögon i dagens politik! Vi som har varit med ett tag får verkligen en vitaminkick av Dig!

  3. Stina Jansson

    Svar till Margareta Vigren (2011-01-06 14:48)
    Tack Margareta för dina fina ord! Men det är ju inte särskilt jobbigt att ’orka med er’, det är ett superhärligt gäng!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.