Kärlekens kemi

Igår damp Kemivärlden ner i brevlådan, en medlemstidning jag får via Svenska Kemistsamfundet. I detta nummer fanns det med en artikel om Kärlekens kemi som var riktigt intressant.

Det visar sig att förälskelse handlar i själva verket om signalsubstanserna dopamin, noradrenalin och serotonin. Dessa ämnen är även inblandade i kroppens belöningssystem, tvångssyndrom och beroendebeteenden. Låter det romantiskt? Sexigt? Nja, inte så värst. Med modern teknik kan man dock undersöka den här kärlekskemin, och göra upptäckter som kanske kan uppfattas som provocerande. Vad säger ni till exempel om detta:

"Det vi i dagligt tal kallar för kärlek kan delas in i tre helt olika stadier: lust, förälskelse och kärlek. Lust gör att vi känner sexuell attraktion för någon, förälskelse innebär en total fokusering på denna person medan kärlek är en stark, långvarig bindning. Med lite tur är det samma person i alla tre skeendena men det behöver inte vara så, fysiologiskt. Undersökningar med magnetkamera har nämligen visat att de tre systemen bara delvis hänger samman och det är därför fullt möjligt att känna lust för en person, vara förälskad i en annan och slutligen känna tillit och kärlek till en tredje. Det finns heller ingen förutbestämd ordning på de tre skeendena även om attraktion vanligen kommer före förälskelse som i sin tur oftast föregår kärlek."

En annan intressant del är hormonerna. Testosteron och öströgen är ju välkända för de flesta men även hormonet oxytocin påverkar kärlekslivet och samhörigheten. Det frigörs t.ex. vid sex och faktiskt även vid "bara" kramar.

Så slå ett slag för kemin – krama någon redan idag!