Ska man tro allt som skrivs och hur det kan se ut, kan det inte riktigt vara sant. Visst stiger priserna och allting verkar bli dyrare. Samtidigt går facken ut med de måste förhandla om högre löner som täcker prisökningarna. Främst var det nu LO och byggnads jag syftade på eftersom jag hörde det pratades om det. Andra fack tillhörande andra olika organisationer ställer kanske liknande krav, det vet jag inte.
Samtidigt pratas det om bönderna och lantbrukarna vilka fördyringar de fått, främst är det ju drivmedlen som skjutit rejält i höjden. Samtidigt har vi ryssarnas invasion av Ukraina som starkt begränsar deras produktion av de nödvändigheter som vi också är beroende av. Foder av olika slag kanske är det viktigaste bortfallet här. När vi hör andra ställa krav på högre löner hur ser det då ut för lantbrukarna och Sveriges bönder? Vilka krav kan de ställa om högre löner, det som kan ge en viss vinst av eget arbete? Sveriges naturliga del hur samhället fungerar tycks bygga på hur löntagarna genom de fackliga organisationerna kan ständigt kräva bättre villkor, medan en bonde eller lantbrukare som producerar det som vi mest är beroende av, att vi kan se till att vårt land har en livsviktig matförsörjning verkar minst bekymra. I alla fall de som befinner sig i riksdagshuset och lever i sina egna världar.
Det måste vara något snett här som inte stämmer. Samtidigt som ständigt nya handelscentra ploppar upp som svampar ur jorden. Inte sällan kan det också byggas utanför själva stadskärnorna där man istället kunde odla något, vill säga fin åkermark. De regeringar vi haft verkar glömt bort hur vi får mat på bordet. Det har gått i den andan att vi ska köpa/handla och därmed stärka tillväxten. Visserligen har vi fortfarande en överproduktion av livsmedel både här i Sydeuropa men givetvis även i Amerika. Färdiga produkter på burk och i olika förpackningar tillverkade i massproduktion. Problemet här hur det fraktas långa vägar, även frakten från Europas länder såsom Tyskland, Frankrike, Belgien osv.
Samtidigt slängs otroligt mycket mat och kost som nu ska användas till viss del i biobränslen. Jag kan inte finna det särskilt vettigt att först slänga maten (fullt ätbart) och sedan säga att vi har på gång en matbrist. Ser vi till hur Sverige fungerar i stort överöses vi med olika koster och maträtter, även snabbmaten som naturligtvis kan fylla ett behov, men är det inte dags börja tänka på hur vi lever innan vi klagar alltför mycket. Ser vi till olika människor hur de kan leva, direkt svälta (se ”bara” nu i Ukraina) visst skulle vi inte må sämre med lite snålare kost. Många av våra sjukdomar är också direkta välfärdssjukdomar. Själv har jag varken råd eller lust slösa på maten. Men visst hur vi än lever blir det alltid rester. Men vi kan undra om det inte gått till överdrifter med kyckling och annat där nästan hälften består av ben och skelettrester. Varför inte kanske börja ändra i vårt totala intag av kost? Tång och annat som en delersättning till kött?. Jag vad skulle vi ändra till och ersätta nuvarande kost med. Det kanske inte är det lättaste.
Det kan vänta en svår tid när haven redan är på gränsen till utfiskade, samtidigt som vi ständigt blir fler i världen. Bara Kinas behov är enormt. Indien med lika invånare och alla andra länder och befolkningar som ska mätta sina magar. Det kan bli det stora framtida problemet. Den överproduktion/överkonsumtion vi haft som lett till det börjar nu komma till sin ände.
Ett faktiskt exempel: Münchenavtalet
kommentar