Ser vi till hur många invånare vi är i våra inlandskommuner är det stora kostnader för oss. Sorsele hade nyligen köpt sig en ny brandbil. Kostnaden här uppgavs till 4 miljoner. Brandbil 1 eller flera torde varje kommun behöva, bara det är stora kostnader. Tillika pratas det ofta om simhallar. En del förfallna och måste byggas nya. Det är heller inga småpengar för oss med litet befolkningsunderlag.
Vi skulle om det ginge slå oss ihop till färre. Men tyvärr av avstånden är det ytterst svårt, intill omöjligt. Men hur får vi pengarna räcka till allt detta då, brandbilar, simhallar och allting som ses något vi måste behöva och vissa saker är också lagstadgade att de måste finnas.
Räknar vi totalt på ett cirkus är vi omkring 18 000 invånare alles på en höft beräknat (den som vill kan söka fram exakta uppgifter). D-tea, V-mina, Åsele, S-uman och S-sele. Det är inte mycket större än vad L-sele har och bara en gnutta av Skellefteås och inte minst Umeås invånarantal. Är det konstigt att vi alltid måste kämpas oss fram? Jag tycker istället det är närmast förvånande att det går runt.
Men det börjar nu ge tecken rejält, jag tror lite varstans att det inte går mycket längre. Turismen? Ja det skulle vara den som räddar oss då, för utan inkomster till kommunerna kommer vi få skära ner ännu mer. När andra får (statliga)-bidrag för att de blir större och måste bygga ut, främst infrastrukturen måste vi skära ner ännu mera. Även sjukvården främst L-sele BB torde vara i riskzonen läggas ner. Alltså desto färre vi blir desto mer indragningar. Hur det ska gå att vända torde handla närmast ett Nobelpris.
Svårt att se några direkta ljusningar som det nu ser ut.
Olika politiker i de olika uppräknade kommunerna får mycket tänka på, ännu mer än tidigare.
kommentar