Du som inte har tidningen eller inte kan läsa har jag kopierat inlägget (Klicka på bild ser du inlägget i sin helhet). Jag vill betona att jag lägger ingen politik bakom, jag tycker endast det är värdefullt för bevarande av unika naturintressen för framtiden.
Isak Vahlström och Nils Åslund i Naturskyddsföreningen Vilhelmina vid deras inspektion av gammelskogen på Hästbergen utanför Saxnäs.
När 9,8 hektar med fjällnära skog skulle avverkas på Hästbergen i Saxnäs överklagade Naturskyddsföreningen i Vilhelmina. Skogsstyrelsen förbjöd därefter avverkning på större delen av marken.
– Det var en stor seger, säger Isak Vahlström, i föreningen.
Folkbladet skrev för cirka 1,5 år sedan om att förvaltningsrätten upphävde avverkningsbeslutet på Hästbergen. Naturskyddsföreningen hade gjort egna fältstudier och visat på att skogen hade höga naturvärden.
Bland annat konstaterades tjäder, naturvärdesträd, stående och liggande död ved, flera signalarter och rödlistade arter – som skrovellav, granticka, garnlav, lappmes samt gamla spår av tretåig hackspett.
– Skogsstyrelsen gjorde en ny bedömning efter vår överklagan och lade avverkningsförbud på större delen av marken. Det som fick avverkas var delarna närmast Vildmarksvägen, men de viktigaste delarna klarade sig, även om jag personligen hade tyckt att hela området skulle bli kvar, säger Isak Vahlström.
Han konstaterar emellertid att det som fick avverkas höll ett lägre naturvärde och att Skogsstyrelsen nog gjorde en riktig bedömning.
– Men det är kommunen som äger skogen och man kan tycka att de nog inte går så mycket plus på att avverka det där lilla som blev kvar. Jag tycker också att det ser lite dåligt ut att ha hyggen intill vägen – som ändå kallas för Vildmarksvägen. Men det var bra att vi fick rätt i domstol och att Skogsstyrelsen tog ett nytt beslut som var mycket bättre än det gamla, säger han.
Hästbergen är ett bra och målande exempel på de fakta som WWF presenterat om hur dagens skogsbruksmetod hotar många arter i Västerbottens län, enligt Isak Vahlström. Men för Hästbergen gick det alltså ganska bra.
– Hästbergen är en del av det här. Främst i fjällkedjan har vi ju de här stora sammanhängande områdena som inte har kalavverkats förut. Det kan ha plockhuggits, men längre ut mot kusten är det mest kalavverkningar, och det klarar inte många av de här arterna som vi talar om. De behöver tillgång till död ved och gamla träd, säger han.
Evelina Danielsson, ordförande för Vilhelminakretsen i Naturskyddsföreningen är inne på samma spår.
– Det är klart att det är ett jätteproblem med skogsbruket som det bedrivs i dag. Många av de rödlistade arterna är beroende av skog, och inte trädplantage, och att det finns död ved och olika ålder på träden i skogen. Det är skillnad på en monokultur och en verklig naturskog, så jag är inte förvånad att det ser ut som det gör, säger hon.
Danielsson tycker att vi behöver ställa om kring hur skogsbruket bedrivs i Sverige.
– Vi måste slå vakt om de skogar som fortfarande finns kvar och se till att det skyddsvärda inte avverkas och försvinner. Har man väl avverkat den där skogen tar det flera hundra år innan du har nån slags diversitet där igen. Den blir ju aldrig densamma, och för att ens få tillbaka nån skog som kan bära nån mångfald av arter tar det hundratals år innan det återskapas någorlunda – men en art som är utrotad kommer aldrig mer tillbaka, säger Evelina Danielsson.
kommentar