Det är den bistra verklighet vi nu får uppleva. Även om vi inte har ett direkt krig på våra marker är vi starkt indragna i det. Från att ha varit fredsduvans tid, då många svenskar pratade om den efterlängtade freden, freden som skulle dra som en svepeld över värden och bara vi rustade ner. Politiker som arbetat för kärnvapenfritt och även de som ville lägga ner Bofors och även anklagade bolaget för korruption och att sälja vapen på olagliga grunder. I deras värld skulle inte vapen få finnas, världen sågs med ljusa ögon och grannlandet Ryssland, dåvarande Sovjetunionen hade nu blivit den fredsduva man kunde lita till.
Ungefär så kunde utvecklingen sett ut ända fram till i början av året. Då utbröt panik, utom för den som satsade på vindkraft, vätgas och fossilfritt, eller varför inte förnybart. Samma sida pratade om rustat försvar och där var inte koldioxiden farlig om vi ska tänka vad som erfordras i krig och vad som åtgår och inte minst krävs. Det är rejäla grejer, inte något som drivs med batterier och måste laddas och hur skulle det gå till ute på fältet? Tanklösheten, hela detta upplägg börjar nu ta ut sin rätt. Den privata sidan, människor som enbart vill försöka överleva är de som nu drabbats. Nedrustningen av vår energiförsörjning och de sammantagna dyra varorna gör att vi hamnat långt ner på skalan av länder där inkomsterna inte räcker till för utgifterna. De mest ekonomiskt starka kommer givetvis överleva, de har de alltid gjort, ingen skillnad den här gången.
Även den uppschosade batterifabriken i Skellefteå som alla norrlänningar, ja inte minst de Socialdemokratiskt styrda i alla fall. Det visar sig nu de satt käppar i hjulet på sig själva i o m de höga kostnader som uppstått. Inflationen som började stiga kraftigt under sista tiden S hade regeringsinnehavet. Bygget, baracklägret (kan ses som under nazismen) för inhysning av arbetare (tvångsarbetare under nazismen) måste nu abrupt avslutas från de entreprenörer som hade i uppdrag bygga p g a av de starka kostnadsökningarna. Den Socialdemokratiska mygelregimen i Skellefteå, liksom hela Västerbotten måste nu gå in färdigställa arbetet med ekonomiskt starka bostadsbolaget SKEBO som lurat åt sig åtskilliga miljarder på den bostadsmarknad Socialdemokraterna bedrivit i hela landet sedan 1920-tal. Landsbygden har succesivt medvetet dött ut under alla åren och städerna ökat på deras bekostnad.
I dagsläget ger jag inte mycket för koldioxidfritt, enbart vilket det varit och att Sverige skulle bli det nya Klondyke där vi kunde gräva guld med händerna. Nu är det fattigmans mat som gäller, om man ens har råd äta något. Julen står för dörren, barnen vill ha julklappar och föräldrarna eller föräldern saknar pengar. Elräkningen, eller hyran stiger i snabb takt. De båda följs åt och är beroende av varandra. Vad hjälper det CO2-fria då om folk inte har råd betala sina räkningar.
Nu tror väl alla jag anser mig själv det är mest synd om, inte alls. Jag tänker främst på alla som har det sämre än jag. Det är massor, speciellt de som lurats rösta på sossarna i tron om bättre tider. Jag skulle vilja kalla dem koldioxidoffren. Det som trodde på det klimatsmarta samhället. Det är ju fan det bedrägligaste som hänt i svensk historia.
Det svenska stora språnget: Vindkraft, vätgas, batteridrift och koldioxidfritt börjar nu likna det kinesiska under Mao. Istället för förhoppningsfullt välstånd, fick miljoner svälta ihjäl. Här kanske det inte rör sig om miljoner, men åtskilliga ändå och i vi vårt relativt lilla land som kan få kämpa hårt för en överlevnad. Det är skamligt.
Jag bryr mig egentligen inte om vad andra tycker, det går åt helvete i alla fall.
Partitopparna klarar sig alltid, det följer diktaturens mönster
kommentar