UTANFÖRSKAP. ’Talking to me’ bloggar om dagens samhälle:

Fredag 12/12-2008 ca 14.30 ringer en kvinna från FÖRSÄKRINGSKASSAN till mig ang min sjukskrivning. Jag har varit halvtidssjukskriven sedan i oktober, och i jan har jag FÖRBRUKAT mina sjukdagar och MÅSTE byta arbetsuppgifter eller jobb. EN sak är säker JAG FÅR INGA PENGAR och den 9/1 2009 är jag frisk! DET HAR STATEN BESTÄMT ÅT MIG! Halleluja!

Kan inte mitt företag ge mig en för min skada passande tjänst, så ska jag stå till arbetsmarknadens FÖRFOGANDE!

Det är vad jag ÄR VÄRD som arbetsskadad människa idag.

NU SKA JAG GÖRA UPPROR!

Hur vete fan, men det kanske ni kan hjälpa mig med?

Det blir fler och fler som inser vad högerregeringen menar med att angripa utanförskapet.

THOMAS HARTMAN

LIV OCH DÖD. Bloggaren Alter Egos sista inlägg handlade om hennes cancerbehandling. Jag nås nu av beskedet att Helené är död genom att jag läser smärtan i hennes dotters blogg Drakungens tankar.

Så förgängligt är livet. Jag känner inte Helené annat än via bloggen som jag läst ofta. Nu finns hon inte mer. Men bloggen finns kvar som en frusen minnesplats och orden som jag läst så många gånger förut får plötsligt annan innebörd och mening. Det påminner så brutalt om hur vi tar varandra för givna och hur fruktansvärt skört livet är.

Var rädd om dig och tänk på att mycket av de problem du tragglar med i livet är rätt meningslösa och små. Visa kärlek till din omgivning och lev. Innan det är för sent.

THOMAS HARTMAN

PS Så här skrev Helené i ett av de inlägg som beskriver hennes sista tid.

Nu har jag under två månaders tid, på ett påtagligt sätt fått känna på att aldrig veta vad nästa dag har med sig, för här svänger det snabbt även på timmar. Det är en otäck känsla att totalt ha tappat kontrollen över livet, helst när man är van att stenkoll på det mesta. Nog har jag mått allt annat än bra detta år, mitt utseende har förändrats med rasande fart nedåt. jag 20 sep Fotot är taget tre dagar innan jag åkte in, så jag mådde redan dåligt, men såhär två månader senare ser man ändå mer hur tärd och glåmig jag ser ut, vilket i sig gör att man känner att tiden rinner ifrån en.

Tid är något som numera blivit en lyxvara för mig, jag kan inte stoppa den hur mycket jag än vill, jag kan inte ens prioritera som jag skulle vilja. Med ens så inser jag hur nonchalant jag faktiskt sett på livet, tagit för givit att man ska leva åtminstone ett långt liv, om än inte helt friskt. I morgon är det två månader sedan jag blev inlagd på sjukhuset, känns snopet för den tiden har gått alldeles för fort .

UTANFÖRSKAP. Jag ser att Littorin klagar på jobben och att det kommer två skitår framöver med hög arbetslöshet.

Sysselsättningen beräknas minska med hela 145 000 under de kommande två åren. Under valåret 2010 stiger arbetslösheten till nio procent. Det är något de flesta i och för sig redan räknat ut. Så långt räckte alltså snacket om jobbpolitiken.

Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan även denna borgerliga regering skyller på otur. Eller som Akinder skriver i tidningen Östra Småland:

Naturligtvis är detta ingenting annat än en osentimental missil skickad från verkligheten rakt in i Fredrik Reinfeldts kulissbygge vid namn Allians för Sverige.

Vad som istället för sänkta skatter för dem som redan har jobb skulle behövas är riktade köpkraftsstimulanser till de hushåll som har det knapert och använder hela sin inkomst att handla för.

Utvecklingen som vi nu ser gör att vi stärks i vår uppfattning att regeringen på allvar borde överväga vårt förslag om att byta det ytterligare jobbskatteavdrag på 15 miljarder kronor vid årsskiftet mot en riktad momssänkning.

Faktum är att trygghet, utanförskap, fördelningspolitik och jobbpolitik är den gamla alliansens svaga sidor. Gynna de rika däremot är de duktiga på. Så har det alltid varit med borgerliga regeringar. Det är dags för förändring.

THOMAS HARTMAN

UNIVERSITETET. Ska du anmälas om du skickar ett enstaka förfluget SMS sent en fredagnatt? Är det i så fall fråga om trakasserier, mobbing, dåligt omdöme eller är det så att personen som anmäler har ömma tår och okynnesanmäler? Frågan ställs på sin spets när VK rapporterar hur korrespondensen från en universitetsanställd till en annan kommit i ljuset och blivit föremål för diverse utredningar.

Jag brukar ofta lyfta hur modern teknik påverkar våra relationer. Omedelbarheten i mail och sms ger nya dimensioner. Och det gäller verkligen att tänka efter – tappar du sinnet och skriver det där ögonblickliga mailet så kan det bli något du får ångra resten av ditt liv. Det går dessutom att återvinna även om det raderas. Och det kan visas för alla dina kollegor.

Samtidigt ligger såna SMS kanske i teknikens natur och man får ibland stå ut med att det kommer enstaka knasigheter. Kanske får man skriva upp det på samma konto som när folk bråkar och vräker ur sig idiotier i verkligheten. Om förflugna ord mellan människor regelmässigt skulle polisanmälas skulle enda sättet att få upp utredningskapaciteten vara att vi alla söker anställning hos polisen.

VK-artikeln räcker alltså inte som underlag för att förstå skeendena. Då måste man ha helhetsbilden och det får vi som bekant sällan via pressen. Förekommer andra liknande händelser även om det inte är via SMS? Finns skvaller och baktaleri med i bilden? Hur är stämningen på instutionen egentligen bakom den ibland så trista och knastertorra juridikfasaden? Det är därtill sällan ens fel att två träter.

En sak kan vi dock slå fast utan att tveka och det är att universitetets många högt studerade med mängder av universitetspoäng (inklusive vissa professorer) är varken finare eller sämre än övriga i samhället. Bakom den bildade fasaden förekommer så mycket svinerier att du skulle kunna fylla åtskilliga böcker med sida upp och sida ner av spännande anekdoter.

Där finns doktoranden som mobbas för han eller hon har råkat få handledaren som den styrande grupperingen på institutionen helst skulle se överkörd av bussen. Den indirekta bestraffningen kommer som ett brev på posten och handlar om mycket ’trist’ undervisning och lite ’fri’ forskning. Där finns samtidigt de styrandes gullebarn som har ’rätt’ handledare och därför får mycket utrymme för forskning, god tillgång till externa medel och lite ’trist’ och bunden undervisningstid. Inte undra på att den akademiska karriären går bättre i det senare fallet när vissa av konkurrenterna mobbas ner i diket.

I universitetsvärldens bildade miljö finns personalmotsättningar som skulle få folk att svälja kaffekoppen hel av pur förvåning. Jag har hört om otrohets och sexuella historier som förvandlar Clintons knasigheter till rena bagatellerna. Där förekommer i vissa fall ett spel om doktorandtjänster som får myglet i Tv-serien Dallas och intrigerna i Robinson att framstå som inspelade avsnitt av kyrkans barntimme.

Så oavsett vad SMS:et egentligen handlade om och om det var förflugen vrede eller inte så satsar jag 1000 spänn på att det är toppen av ett isberg med många ingredienser som rör långt fler personer än de två direkt inblandade. Inte sällan försöker ansvariga chefer sopa problemen under mattan.

I universitetsvärlden kan ingen höra dig skrika. Många vågar inte öppna munnen, speciellt doktorander som har hela sin akademiska karriär i händerna på de personer som mobbar dom. Hur kul är det egentligen att ha ont i magen varje dag? Därför är det bra att varje gång frågan om hur det står till på instutionerna egentligen kommer i ljuset och till allmänhetens kännedom.

Trots allt är det ju skattebetalarna som betalar för åtskilligt av verksamheten som bedrivs uppe vid ankdammen. Samtidigt finns ungdomar med dåligt självförtroende inför sin universitetsansökan. Kanske tror vissa av dom att universitetsvärlden är befolkad av högt utbildade hedersknyfflar som i vissa fall till och med tror sig vara lite bättre än alla andra.

Den myten kan vi slå hål på direkt.

THOMAS HARTMAN

PS Stort grattis till alla som jobbat med kulturhuvudstadsåret. Det finns alltid de som jobbat i det tysta men sällan får någon uppmärksamhet när klapparna på axeln skall fördelas. Vi har en stark ansökan och jag hoppas den får den uppskattning den förtjänar.

Vända ryggen till de sjukskrivna är högerregeringens paradgren. Men så tillhör dom ju som bekant den gamla alliansen.

Mer försäkringskassa
UTANFÖRSKAP. Idag skriver Upsala Nya Tidning om den senaste medarbetarundersökningen hos försäkringskassan. Det ser riktigt dystert ut för kassans ledning. I en förändringsprocess är det viktigt att folk känner att de är med och förstår varför förändringarna genomförs. Men i kassans fall är det ren katastrof och inre kaos. Chefer har lämnat organisationen i vredesmod och andra kräver generaldirektörens avgång bakom kulisserna.

Än har dock högerregeringen kommit på tok för billigt undan sina socialförsäkringsförsämringar för de mest utsatta. En av de personer högerregeringen jagar är chauffören Sören Johansson. En som däremot nyligen vann en rättstvist mot kassan är en motalakvinna som fick

I ett par dagar har Helsingborgs Dagblad granskat högerregeringens nya sjukskrivningslag.

20-årige Ale Ingvaldson har en svår cancer och kan inte arbeta. Han är trött och har dessutom fått epilepsi som tvingar honom att ta mediciner. Han har opererats och behandlats med strålning och cellgifter. I den nya sjukförsäkringslagen finns gränser för hur länge du kan vara sjukskriven. Men ska inte gälla för riktigt allvarliga sjukdomar. Då har man rätt till den högsta sjukersättningen (80 procent) under obegränsad tid.

Ale uppfyller både enligt sin egen läkare och försäkringskassans förtroendeläkare dessa kriterier. Men trots den svåra cancersjukdomen får Ale istället den lägsta ersättningen av försäkringskassan. Han riskerar också att utförsäkras om 18 månader. Orsaken är att han på sin läkares inrådan gav sig ut på resa. Då ändrades Försäkringskassans bedömning. Nu anses 20-åringen inte längre allvarligt sjuk.

Ale fick aldrig ens ut de 80 procenten. Så fort kassan fick klart för sig att han funderade på att resa utomlands för vad som kan vara hans sista resa så revs beslutet upp retroaktivt.

Försäkringskassan går nämligen inte bara lefter lagens bokstav. Man gör även en egen bedömning av det man kallar ’allmäntillståndet’. Att Ale Ingvaldson fortfarande är allvarligt sjuk och inte kan arbeta har då ingen betydelse.

När TCO kommenterar fallet säger Roger Mörtvik:

-Tolkningen av lagen är så osäker att ingen vet vad som gäller. De anställda på Försäkringskassan vet inte hur de ska bedöma ersättningsrätten för personer med svåra diagnoser. Och de sjuka vet inte vilken rätt till ersättning de har.

Roger Mörtvik tycker att det är som om beslutsfattarna utgår från att de svårast sjuka försöker fuska, som om de kan jobba men inte gör det.

Det är ingen idé att prata med ansvarig minister Christina Husmark Pehrsson (m) för hon kan inte uttala sig i enskilda fall. Men hon kan självklart ta tillbaka lagen och ta initiativ till ny lagstiftning men något sådant har den högerstyrda regeringen naturligtvis inga planer på.

Inte en enda gång har försäkringskassan ringt till Ale eller familjen för att ge råd och information. Är det ingen lagstiftare eller myndighetsperson vid försäkringskassan som funderar över hur människor mår som när de genomlider sin jobbigaste tid i livet och behandlas på detta sätt?

Är det så här Sverige ska fungera? Knappast. Vi behöver en ny regering snarast. Dagens hjälte är alla sjukskrivna som orkar slåss trots att de lever i ett helvete. Idag symboliseras det av Ale och hans pappa.

THOMAS HARTMAN

PS Visst är det konstigt att regeringen är mallig för att man inte ger statsstöd till bilíndustrin när Volvo och SAAB står inför sitt stålbad. Däremot ger man gärna statsstöd till musikindustrins företag när de drabbas av sin strukturomvandling. Vi har sannerligen en märklig regering. Det är pinsamt uppenbart att de inte har en aning om vad de pysslar med. Deras så kallade paket var ju riktigt tandlöst. Det skarpaste förslaget var ett ROT avdrag för de som redan gynnats som har pengar och anser sig våga bygga i denna ekonomiska situation. Som vanligt ingenting till pensionärer, arbetslösa eller sjuka. Vad ska vi med en regering till som inte regerar?

Idag träffade jag flera personer på flyget som gillade Lennars uttalanden om professorer och att tala i egen sak. Utan tvekan måste man kunna ifrågasätta forskningen utan att företrädarna runt universitetsdammen känner sig trampade på tårna. Jag vet inte exakt alla detaljer om hur det var i det här fallet men jag har sett flera exempel där tyckande i universitetsvärlden förväxlas med någon slags exakt sanning och när det ifrågasätts känns det lite som prinsessan på ärten.

Som vanligt finns det ett följe som kommenterar och kritiserar Holmlund. Det sker gärna fegt och anonymt. Vissa brukar mena som någon slags försvar att anonyma åsikter hör hemma i en demokrati. Men kan jag inte hålla med om. Kan man inte stå för sin åsikt med sitt namn kan man lika gärna knipa igen.

Dagens hjälte får symboliseras av läkaren Rolf Byström på den öppna läkarmottagningen Hållpunkt i Stockholm. På mottagningen som är till för hemlösa arbetar läkare, tandläkare, psykiatriker och sjuksköterskor. Väntetiden är bara några minuter och det krävs ingen legitimation.

Ibland träffar jag på en mallig och självsäker attityd från folk på högerkanten som ser ner på uteliggare. Man får känslan att vederbörande betraktar sig själv som någon slags bättre människa som minsann aldrig själv skulle kunna bli hemlös. En slags unken vi och dom mentalitet sprider sig snabbt i rummet. Ungefär som om det ligger i den hemlöses personlighet att han eller hon hamnat där.

Men det finns barnfamiljer som är hemlösa. Och det finns unga människor som ännu inte är myndiga som av olika anledningar lever på gatan. Faktum är att det händer lättare än man tror. Vem som helst av oss kan råka ut för att världen rubbas och vi faller hejdlöst. Det gäller bara att vi råkar ut för en situation som vi inte är rustade för att klara av.

När man pratar med människor som råkat hamna i denna situation så inser man dessutom hur oerhört utsatt och krävande det livet är. Risken för infektioner och sjukdomar är enorm. Du måste vara mer mentalt stark än de flesta av oss. Du får aldrig slappna av. – De får inte sova i en ordentlig säng, får aldrig någon riktig vila och kroppen kommer alltid i andra hand.

– Jag har själv funderat på hur jag skulle överleva som hemlös, säger Rolf Byström. Den frågan borde nog fler ställa sig innan de rackar ner på uteliggare från den skenbara tryggheten i TV-soffan.

THOMAS HARTMAN

Idag torsdag har det varit styrelsesammanträde i Norrtåg. Därför kunde jag inte blogga förrän nu. Efter att vi beslutat om anskaffningen av tågen som ska gå i regiontrafik på Norrland står nu frågor om taxesystemets utformning och vagnarnas innehåll (stolar, internetuppkoppling, kaffeautomater etc) på tur.

För oss som har det politiska uppdraget att jobba med dessa frågor gäller det att hålla fokus på övergripande inriktningar och inte fastna i detaljer som experterna kan bättre. Efter att ha rest med tåg som haft usel handikappanpassning och sett hur dåligt det kan fungera är det naturligtvis en viktig fråga att bevaka. Det är kul att se hur de fyra nordligaste länen jobbar tillsammans för att få bra lösningar för hela regionen.

I morgon blir det att stiga upp fem för att åka till huvudstaden över dagen och ta del av kulturutredningens tankar på SKL.

Idag beslutade sig regeringen för att fjäska för mediaindustrin i och med IPRED-lagstiftningen. Tydligen har moderaterna inte lärt sig ett skvatt av FRA-debatten. Lagen måste stoppas. Det är vår medborgerliga skyldighet. Det är upphovsrättsindustrin som kommer att tjäna pengar om IPRED går igenom, inte kreatörerna själva.

Jag ser att Anders Ågren gått med i Facebook. Inte illa. Välkommen. Även om Anders säkert är så partilojal att han inte går med i facebook gruppen stoppa Ipred så tycker jag du ska göra det.

Dagens hjältar är de personer i riksdagen som stod emot den svidande partipiskan i FRA frågan exempelvis länets folkpartist Maria Lundqvist-Brömster från Nordmaling. Vi får hoppas att det finns borgare med civilkurage även när det gäller Ipred.

THOMAS HARTMAN

Som bekant brukar jag belysa fall från försäkringskassan för att öka insynen i vad regeringens hårdare tag kombinerat med kassans myndighetsutövning egentligen innebär. Jessica Andersson är senaste exemplet.

Jessica har arbetat i hemtjänsten och var på väg i bil i arbetet mellan två vårdtagare när hon blev påkörd bakifrån. Efter det fick hon stora problem med smärtor i nacken och axlarna.

I sex år har Jessica varit sjukskriven med arbetsskadelivränta för sin whiplashskada. Men nu har försäkringskassan ändrat sin bedömning och anser att smärtorna beror på att hon har för stora bröst. Avslaget kom samma vecka som den sista utbetalningen av livräntan. För Jessica Andersson får det konsekvensen det att hon omedelbart från december månad endast har sjukersättning på 5 900 kronor. Livräntan på 7 700 kronor tappar hon.

Den läkare som är medicinsk rådgivare till försäkringskassan i Jessicas ärende vill inte ge någon kommentar när media vill försäka förstå hur han tänkt.

Ska man behandla folk på detta sätt? Brösten har väl i så fall förvärrat situationen för Jessica i alla år så det kan väl knappast vara en nyhet för kassan. Nej, det är uppenbarligen nåt fel med försäkringskassans förmåga till effektivitet, empati och kommunikation. Kombinerat med ett hårdare regelverk.

Men det är väl så det ska vara i dessa tider. Det är inte konstigt om allmänheten får uppfattningen att det är godtycket som styr kombinerat med att kassan i grunden fått direktiv från högerregeringen om att slöfockarna ska ut i arbete.

THOMAS HARTMAN

PS samtidigt kan vi läsa att fattigdomen ökar i samhället.

Prästen Margareta Carlenius berättar om människor som inte har mat för dagen och att deras utsatta situation ofta varken beror på slarv eller missbruk. Det kan vara människor som fallit mellan myndigheternas stolar. Många som söker om ekonomisk hjälp har låg pension eller uppbär olika ersättningar från Försäkringskassan. Alla lever på normen för existensminimum. Det berättar Birgitta Lundin, som är föreståndare för Frälsningsarméns öppna, sociala verksamhet i Norrköping.

Dagens hjältar är personer som Margareta och Birgitta som får hantera det utanförskap högerregeringen gick till val på att ta bort. Nu förstår vi att det bara var tomt snack.