Thomas Hartman

Digitala årskrönikan 2008: Årets politiska parti – piratpartiet

Av , , Bli först att kommentera 0

Sex verkar alltid sälja på nätet. 2008 är inget undantag.

ÅRSKRÖNIKA. Då var det dags att sammanfatta 2008. I år gör jag det sett ur den aktuella digitala mediavärldens perspektiv. Håll till godo. Här kommer hela listan:

1. Årets frälsare
(för mediaindustrin) : Spotify. Plötsligt finns en betalningsvilja på 1200 kr per år även hos en sån som jag som i stort sett aldrig köper en skiva. Massor av musik streamas snabbt och relativt billigt. Klockrent. Frågan är bara: varför tog det så lång tid att få ändan ur vagnen? Och vad fan gnäller mediaindustrin över?

2. Årets WebTV på bred front: Bambuser. En metod att med enkla medel direktsända vad du vill. Allt du behöver är en mobiltelefon. Plötsligt finner jag mig sittandes där och surfar bland olika föreläsningar. Suspekt kvällsnöje om något. Däremot tycks inte Umeå universitet intressera sig för den nya tekniken. Trist.

3. Årets digitala genombrott: Skype börjar komma ut i stugorna på bred front. Jag har träffat på 60 – 70 åringar som använder den konkurrerande digitala telefonin. Telia gråter krokodiltårar när utlandssamtalen plötsligt blir gratis och man inte längre kan råna folk mitt på ljusa dagen som man är van.

4. Årets ensamvargar: JK och datainspektionen i kampen mot klåfingriga kommunpolitiker som Lennart Holmlund och Anders Ågren som tror blint på bevakningskameror (tycks finnas i alla kommuner och i stort sett alla partier). Kamerorna är en effektiv metod för att sopa människors integritet och många sociala problem under mattan. Märkligt när myndigheter måste försöka dra i handbromsen på politiker.

gymnasium1.jpg

5. Årets vallögn: Rövare Reinfeldt pratade innan valet om att inte jaga en ungdomsgeneration. Efter valet gav han fritt spelrum till mediaindustrin och öppnade för privatiserad polis.

6. Årets kontraproduktiva övergrepp: Åtalet mot The Pirate Bay. Istället för att vara glad över svensk fildelning och dra nytta av det på olika sätt försöker mediaindustrin stoppa framtiden. Tragiskt.

vargenkommer1.jpg

7. Årets lobbyist med byxorna nere: Den polis som ansvarade för utredningen av the Pirate Bay avslöjades med handen i syltburken när han värvats till musikindustrin och Warner. Ruggigt pinsamt är ordet.

8. Årets digitala självmål: Arbogabilderna. Gammelmedia skyllde på fildelningen som ett sätt att behålla den ’kommersiella ensamrätten’ över förundersökningsprotokollen. Skurken visade sig inte vara the Pirate Bay utan domstolen som inte sekretessbelagt bilderna från början.

9. Årets politiska storstryk: FRA debatten. En rapport som Twingly presenterat visar hur bloggarna satte agendan och gammelmedia följde efter. Förloraren med dumstruten på huvudet var högerregeringen.

10. Årets demokratiska medborgarjournalistik: Twitter och bloggar visade vägen i Indien. Plötsligt fick vi med Internets hjälp realtidsuppdateringar av händelser som gammelmedia är för långsam att rapportera om.

11. Årets trubbigaste blogginstrument: Västerbottens Kurirens bloggverktyg tillåter ingen grafisk editering och saknar pingar och trackbacks. Det är som att blogga i ett anteckningsblock. Ingen ser vad du gör eller märker om du kommenterar dom. Fornhistoriskt är ordet trots goda ambitioner. 2009 kanske är VK:s år?

12. Årets digitala sossesvek: IPRED. Man snackade vackert från det stora röda partiet. Men när saken kom till kritan kröp man till korset och offrade integriteten. Taffligt och uselt.

13. Årets olösta digitala dilemma: Yttrandefriheten som står mot alla digitala svinerier som folk vräker ur sig i skydd av anonymitet. Var tog uppfostran vägen?

14. Årets journalistiska digitala magplask: Politikerbloggen började så bra som svensk politiks hänt i veckan men tappade både fart och sting när Tv4 köpte upp bloggen. Bättre kan herrarna Daniel Alsén och Niklas Svensson.

15. Årets upprepning: Med aktivitetsströmmen Jaiku kan du blogga i en blogg. Var tar det slut? Har folk inget liv utanför bloggosfären? Men häftigt ändå.

16. Årets bästa papperstidning: tidningen Filter som visar att allt i livet inte handlar om webben utan att det faktist finns behov av det djuplodande och svåra.

17. Årets ockrare på nätet: Nunames. Företaget som håller i .nu adresserna. Deras prissättning gör att man tror att det är Telia man har att göra med.

18. Årets websosseinitiativ: Debattsiten Arvid Falk. Ett strålande initiativ som utvecklas hela tiden.

19. Årets webmedianykomling: Förra årets vinnare Politikerbloggen får se sig spöad av Newsmill. Med ett rasande tempo och med hög kvalitet förs debatten framåt.

20. Årets återfödelse. Just när alla trodde Facebook skulle dö sotdöden kom en andra våg av sena användare in (som moderaten Anders Ågren) och började anmäla sin närvaro. Ansiktsboken blommade upp och har återigen blivit ett bekvämt sätt att hålla koll på sina vänner och bekanta. Men några nya lär man inte lära känna den vägen.

21. Årets partiledare som missade målet: Mona Sahlin. Sossarna ville så mycket men fick inte till det riktigt ändå. Det bidde bara en tåfjutt. Troligen underskattade man integritetsfrågans sprängkraft.

22. Årets mest älskade och samtidigt mest hatade debattforum: Flashback. Flashback (där varje person med självaktning ska ha minst en diskussionstråd) är forumet som både älskas av gammelmedia (med tanke på hur många journalister som sitter där och letar uppslag) och hatas (eftersom forumet högaktningsfullt struntar i att vara rumsrent ser vissa inte längre ser nåt värde i att köpa dåliga kopior som Aftonbladet eller Expressen).

23. Årets sexuella revolution: Siter som redtube, xtube och youporn som ger porren ny skjuts på webben.

24. Årets slaskiga mediaexploatering: Morden på Max och Saga gjorde att gammelmedia fick tennisarmbåge av allt ’runkande’. Här skulle det tjänas pengar. Det skapades speciella nyhetsarkiv på nätet, föräldrarna ’talade ut’ otaliga gånger. Vi fick veta alla detaljer och följa tyskans vandring mot giljotinen precis som vi befann oss i frankrike under franska revolutionen. Begreppet partisk media fick ett ansikte liksom begreppet snaskighet när föräldrarna fick skriva egna krönikor mitt under rättegången. Rapporteringen var komplett inklusive TV-sportens flåshurtiga ’hur kändes det’.

25. Årets digitala gnäll: Sossebloggare. Twinglys rapport visar att sossebloggar ligger lågt i bloggosfären. Det är inte så konstigt. Sossar kommenterar inte generellt och de är riktigt usla på att länka till varandra. Ungefär som om man tappar besökare genom att länka till någon annan. Då blir det så där. Inget att klaga över. Bara börja länka och intressera sig för sin omgivning.

Sen avdelningen bloggar:

26. Årets bästa ironiska blogg: Badlands Hyena. Ironi som biter så man tror det är på allvar till man inser att verkligheten är den värsta ironin.

27. Årets pretto: Marcus Birro. Bloggar han? eller har han slutat. Eller har han börjat igen? Vem bryr sig?

28. Årets mest politiskt inkorrekta blogg (men samtidigt så nödvändig): Blogge Bloggelito. Blogge har åsikter och nakna bilder som både får FRA och alla censurivrare på nätet att jobba övertid. Tycks vara nödvändigt i dagens samhälle.

29. Årets fem bästa bloggar inom integritetsområdet (ingen av dom är tyvärr sossar): Christian Engström, Opassande, Rick Falkvinge, Oscar Swartz, Pär Ström. Envisa och njutbara är två gemensamma nämnare för alla fem.

30. Årets fyra politiska bubblare på vänsterkanten: Ett hjärta rött, Krassman In Your Face, Alliansfritt Sverige, Claes Krantz. Bloggare med ambitioner att förändra världen.

31. Årets tre socialdemokratiska bloggar utan inbördes ranking: Catti Ullström, Farmor Gun i Norrtälje, Erik Laakso. De visar att sossar visst kan blogga.

32. Årets två gamlingar som visar var skåpet ska stå: Jonas Morian och Magnus Ljungkvist. Vi kommer ihåg Almedalen trots att det är mitt i vintern.

33. Årets HBT kämpe: HBT-bloggen. Skriver inte enbart starkt om HBT frågor utan om politik och samhälle men engagerat och nyfiket.

34. Årets liberala bloggare: Sakine Madon. Både trevlig och klok – trots att hon är liberal 😉

35. Årets digitala kommunpolitiker: Löwdin i Bromma. Så får man veta saker om Bromma man inte hade en susning om.

36. Årets mest envisa vänsterbloggare: Svensson. Sover aldrig karln. Dock alltid lika njutbart.

37. Årets mest envisa högerbloggare: HAX. Trotsar allt vapenskrammel från FRA. En riktig seg och smaskig kola i karamellburken.

och slutligen:

38. Årets politiska parti: Piratpartiet som får genomslag i svensk politik och media för första gången på allvar.

Med detta vill jag önska mina vänner i bloggosfären ett gott slut och ett riktigt gott nytt år. Vi ses på andra sidan.

THOMAS HARTMAN

PS har du fler förslag för att göra listan längre? Eller håller du inte med? Kommentera gärna.

Vi ska inte ha privata sjukhus i Sverige

Av , , 2 kommentarer 0

SJUKVÅRD. En förklaring till varför vi inte ska ha privata sjukhus ser vi här. För inte så länge sedan öppnade Martina, det första helt privata barnsjukhuset i Sverige. Föräldrar lockas med snabb akutmottagning och korta köer till specialistläkare. Allt du som förälder behöver är att teckna en privat sjukvårdsförsäkring för dina barn. Men det råkar bara vara så att vissa barn inte får teckna försäkringen.

Några av dem som inte är välkomna är Tilda 13 år som har en ovanlig sjukdom som heter Larsens syndrom och sitter i rullstol, Ture som är 3 år och har nedsatt lungfunktion och William som är 7 år och föddes med både hjärtfel och hörselnedsättning.

Det enda försäkringsbolag som har privata sjukvårdsförsäkringar för barn, vägrar låta vissa av oss teckna försäkringar för våra barn. Andra kan visst få försäkringar, men med undantagsklausuler för det som våra barn faktiskt kan tänkas behöva vård för, det vill säga de diagnoser de redan har.

Barnsjukhuset Martina säger således: Välkomna alla barn till vårt privata sjukhus – så länge du inte är sjuk.

Detta visar med all önskvärd tydlighet att vi inte ska ha privata sjukhus i Sverige.

THOMAS HARTMAN

En eloge till Christer Lindvall

Av , , 1 kommentar 0

Idrotten innehåller inte bara rena sportsliga prestationer utan också en hel del fulspel som måste rensas ut. Dessutom måste kvinnors idrottande uppvärderas. En som försökt bidra till detta är Christer.

IDROTT. Maria Wetterstrand skriver träffsäkert i Expressen om att idrotten måste rensa ut sina sexistiska, homofoba och rasistiska inslag. Det är ett grundkrav för verksamhet som finansieras med skattemedel.

Jesper Fundbergs forskning vid Malmö högskola är ett exempel som har visat hur hoten om att vara ’kärringar’ eller ’bögar’ används vid fostran av pojkar inom fotbollen.

Även idrottsmedier använder ett maskulint språk och beskriver idrotter som ’hatmatcher’, ’psykkrig’ och ’slagfält’, nästan en militär retorik. Spelare som misslyckas kan beskrivas som att de ’gråter som en liten flicka’. På webbplatsernas kommentatorspår eller sportforum på nätet är jargongen än hårdare. Uppenbarligen finns bilden att hockey- och fotbollsspelare måste vara tuffa och hårda, tåla smärta utan att klaga och vara lojala mot kollektivet – snarare än att vara tekniskt skickliga spelare. De egenskaperna är som tagna ur samhällets bild av manlighet.

När man diskuterar kvinnors idrotter lägger man till ordet ’dam’, för att markera att det här är inte bara fotboll, det är damfotboll. Det är som om min politiska gärning skulle benämnas ’dampolitik’, trots att jag spelar efter samma regler som mina manliga kollegor. Medierna sätter likhetstecken mellan fotbollsspelare och man.

Dessa frågor innehåller många dimensioner. En person i Umeåpolitiken som bland annat jobbat hårt med frågan om att räta upp fördelningen av tider mellan ’manlig’ idrott och ’kvinnlig’ vilket säkert också fått betydelse för Umeås framgångar på området är Christer Lindvall som tidigare var fritidsnämndens ordförande. Vad ska vi med politisk makt till om vi inte använder den?

THOMAS HARTMAN

Dagens Citat

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har träffat många på högerkanten med en nedlåtande syn på uteliggare. De tycks sällan tro att det kan drabba dom. Kanske är dom för fina för det.

CITATET. Dagens klockrena citat kommer från Maria Urdin som varit hemlös sedan 1986.

gå ut på gatorna och kolla in alla de tusentals trasiga människor, som saknar en så grundläggande mänsklig och medborgerlig rättighet som ett eget hem. Och försök sedan se för er detta: Om jag var i deras situation, hur skulle jag se ut efter en vecka, en månad, ett år, tio år? Och hur skulle jag någonsin kunna känna någon form av självrespekt och ork att överleva, om alla visade förakt när de tittade på mig? För tro mig: det kan hända vem som helst av er. Det behövs inte mycket, för att man ska falla igenom det grovmaskiga sociala nätverket.

THOMAS HARTMAN

God Jul även i Finspång

Av , , 2 kommentarer 0

INTERNATIONELLT. Så här i jultid ser jag hur det blossat upp en juldebatt i lilla Finspång. Tre politiker har tydligen varit på språkresa till Cambridge för 67 000 kronor.

I kommentarerna till ’affären’ kommer som vanligt en hel del fula uttalanden i skydd av anonymitet. En person menar att det hade varit bättre om kommunen kostat på politikerna en skönhetsoperation istället. En annan tycker att politikerna borde gått en komvuxkurs istället. En tredje förespråkar en intransplantation av en hjärna med sunt förnuft.

Någon av kommentatorerna har motsatt åsikt:

Väldigt många, väldigt upprörda. Nu framgår det ju inte om det var cirkus 70 tusen per pers eller om det var för 3 personer. Om det var för 3 personer så är det väl inte mycket att höja på ögonbrynen för (22000 per person för en veckas kurs inklusiva alles), om inte så kan det kanske tyckas i högsta laget.

Ni som sitter och förfasar er över hur värdelösa politiker ni har kan ju ta och masa era ’feta arslen’ ur tv-soffan och ta tag i det själva genom att engagera er. Ni har faktiskt de politiker ni förtjänar.

Det sista kändes väldigt uppfriskande. Jag kommer ihåg att jag för något år sedan träffade en taxichaufför som började bilresan med att beklaga sig över politiker i allmänhet och deras idiotiska beslut. Ingen annan i taxin fick en syl i vädret. Men sen efter ett tag blev han tyst. Hämtade andan och sa något i stil med: ’Äh vad sitter jag här och klagar för, politiker är väl som folk är mest. Jag är väl själv en jä-la idiot ibland och ibland är jag bra. Man har väl de politiker man förtjänar.’

Även om det är lätt att med populistisk journalistik angripa sådant som internationella engagemang så verkar det ha skett en förändring i samhället. Tidigare var detta väldigt kontroversiellt och förde med sig stora diskussioner. Nu är det accepterat på ett annat sätt än tidigare. Kanske är debatten i Finspång en dödsryckning från forna tider. Den som retar sig på politiker som måste lära sig språk kan ju själv fundera över hur du själv skulle hantera en situation där du plötsligt sitter ordförande för ett möte med folk från hela europa i salen utan tolkar.

Vad heter kontrapropositionsvotering på engelska?

GLAD GOD JUL till dig oavsett om du är politiskt engagerad eller inte önskar

THOMAS HARTMAN

Webtips: De raggar på nätet

Av , , Bli först att kommentera 0

Det kan krävas olika saker för att folk ska dra upp sina bopålar och flytta hem. Luleå visar framfötterna med sina webkampanjer och har insett betydelsen av nätverksmarknadsföring.

SOCIALA NÄTVERK. En läsare som då och då besöker min blogg tipsar om siten ett förnyat Luleå respektive flytt hem. På den första webplatsen beskriver olika entusiaster och entreprenörer hur Luleå har förändrats och utvecklats. På den andra kan Luleåbor tipsa om andra före detta luleåbor som borde flytta tillbaks hem.

Tanken att använda internet och sociala nätverk i rekryteringsarbetet till staden är helt rätt och det är bara att lyfta på hatten för en bra ansats. Det ska bli spännande att följa hur det går. Umeå har verkligen någonting att lära av metoden.

THOMAS HARTMAN

Webtips: bra av musikindustrin

Av , , Bli först att kommentera 0

UPPHOVSRÄTT. På senare tid har jag blivit Spotify-missbrukare. Här har vi en intressant tjänst som kan vara ett sätt av flera möjliga att lösa musikindustrins problem med fildelning.

Metoden att använda internet offensivt och streama musik på detta sätt visar att det mycket riktigt går att hitta affärsmodeller som gör att människor vill betala för musik.

Jag tror knappast det är folks betalningsvilja det är fel på utan de gamla affärsmodellerna. Ingen vill köpa plast för orimliga pengar. Det tar ett tag för musikindustrin att fatta. Det gäller bara att klåfingriga moderater och sossar fattar att det finns situationer då man ska låta marknaden ha sin gång.

THOMAS HARTMAN

Lite beröm…

Av , , Bli först att kommentera 0

Handen på hjärtat. Ibland gnäller vi väl lite väl mycket var och en. Låt oss börja ge beröm till folk som förtjänar det och hålla upp dörren för varann när vi går på stan.

MEDIA. Dagens guldstjärna går till journalisten Nils Widing på Västerbottens Folkblad. Det är en varm person som jag hyser den största respekt för. Jag läser honom gärna. Han skriver tänkvärt och bryr sig om att det han skriver blir korrekt. Om alla som använder den journalistiska makten vore som Nils skulle världen vara en betydligt bättre plats att leva på.

Överhuvudtaget tycker jag att VF gör ett enormt arbete som håller en vass publikation med små resurser i ett medielandskap som ser ut som det gör i västerbotten. Det skulle inte gå utan personer som Nils som är en av de som gör detta möjligt.

THOMAS HARTMAN

Vad är det för nytta med enfald?

Av , , Bli först att kommentera 0

SAMARBETE. Jag ser i VF att Mats Rosin uppenbarligen tycker att vänsterpartiet och sossarna ska gå i gemensamt demonstrationståg första maj. Märkligt. Naturligtvis finns det inget värde i att tåga gemensamt på samma sätt som det i normalfallet inte finns någon anledning att ha gemensamma gruppöverläggningar i styrelser och nämnder eller gemensamma temamöten. Vi ska inte heller ha en gemensam grundorganisation. Vänsterpartiet är ett parti och Socialdemokraterna ett annat.

Det finns nog många som vill utplåna mångfalden av partier i Sverige. Men ingen tycks kunna förklara varför. Eller kan någon förklara vad Sverige tjänar på enfald och likriktade partier med samma åsikt?

THOMAS HARTMAN

Förövrigt såg jag att kassan fått en storm av kritik mot sig igen. Denna gång gäller det ett fall i Karlstad.

För 7 år sen föll Agneta Gustafsson och skadade sin arm sedan hon skrämts av en inbromsande buss på väg till sitt arbete. Efter en dom i Länsrätten fick hon sin armskada klassad som arbetsskada och ersättning för förlorad arbetsinkomst.

För ett par år sen fick hon en stroke som gör det omöjligt att kommunicera med omgivningen. Nu har en läkare på Försäkringskassan bestämt att hennes armskada bör vara läkt och därför får hon inte längre någon ersättning.

Försäkringskassan som försvarar sig med att den inte kan ta hänsyn till Agnetas stroke utan bara till armskadan. Som en läkare, utan att ha träffat Agneta, alltså sagt bör vara läkt.