Sven Olov Edvinsson frågar mig när vi inom (s) kan enas i energifrågan. Kanske är hans avsikt att försöka leda iväg sökarljuset från centerns andra misslyckande i badtunnealliansen på kort tid. Först var det regionfrågan och nu som bekant kärnkraften.

Han vill att jag ska komma över på ’vinnarsidan’ i kärnkraftfrågan.

Jag vet att det finns socialdemokrater som tycker kärnkraften är okey. Det kan jag inte hålla med om eller ställa mig bakom. Riskerna är helt enkelt för många.

Tekniska problem eller mänskliga fel öppnar för svåra olyckor där stora mängder radioaktivitet släpps ut i miljön. Undersökningar visar att risken för exempelvis en härdsmälta på ett tyskt kärnkraftverk som har en drifttid på runt 40 år är lika med 0,1 procent. Inom EU drivs mer än 150 kärnkraftverk.

Sannolikheten för ett kärnkraftshaveri i vår del av världen är 16 procent. Detta kan jämföras med att slå en sexa med en tärning på första kastet. Ser vi över världen i stort är ungefär 440 kärnkraftverk i drift. Sannolikheten för att en härdsmälta inom 40 år kan räknas fram till ca 40 procent. Och som olyckan i Tjernobyl visade så kan vi förutsätta tiotusentals döda vid ett haveri.

Kärnkraften producerar också avfall som vi ännu inte efter femtio år lärt oss hantera. Det livsfarliga avfallet har ingen säker förvaring någonstans i världen.

Det framförs en mängd ekonomiska argument. Kärnkraftfrågan handlar dock inte enbart om ekonomi eller att snegla på vad alla andra gör.

Jag är övertygad om att politiken måste leda i denna fråga. Vill vi säkra jobben och industrins behov framöver krävs alternativ och då är knappast lösningen att ta EU:s krav och göra dom till våra. Sverige kan bättre än så.

Arr Sven Olov kan se sig som en vinnare i denna fråga är lika obegripligt som hur han kunde göra det efter regionfrågan

THOMAS HARTMAN

Bara ett avvecklart kärnkraftverk är ett säkert kärnkraftverk. Det har Centern offrat för maktens sötma.

MED GRÅTEN I HALSEN. Maud Olofsson som uppenbarligen gråter allt oftare snyftar när hon kommenterar centerpartiets svängning i kärnkraftfrågan. Hon kallar sitt beteende för modigt.

Det är samma kvinna som för några år sedan grät floder över att hennes barn inte kunde plocka bär efter Tjernobyl.

Så modigt var väl kanske inte riktigt rätt ordval.

Snarare handlar det om att pantsätta sina ideal och sin historia. Dessutom i en fråga som så många av partiledarens föregångare investerat sitt namn och sin trovärdighet i. Lappkastet sker så snabbt att medlemmarna i det så kallade folkrörelsepartiet inte bereds minsta möjlighet till diskussion.

Efteråt är det uppenbart att strategin för att komma undan kritik handlar om att gråtande visa strupen.

Det leder oss osökt till en annan fråga.

Varför gråter centerpartister som sätter sin egen makt och den egna personen före sina värderingar?

Vi kommer väl alla ihåg hur centerpartisten Fredrick Federley grät i riksdagens talarstol när han inför hela svenska folket valde karriär och arvoden före de principer som han tidigare varit så mallig över i FRA-frågan.

När karriären stod på spel vägde idealen så lätt.

Olofsson snyftar och gråter när hon kör kniven i ryggen på Olof Johansson och Torbjörn Fälldin. Olofsson kör en historia av klassisk centerpolitik på tippen samtidigt som hon kör över sitt parti.

Den ’nya’ energipolitiken som är beställd av industrin och kärnkraftslobbyn skiter i cancer, kärnavfall och miljörisker. Att se det som en politik för framtiden är ett skämt. Det handlar om att hylla en hög av floskler utan innehåll.

Men det är uppenbarligen priset som måste betalas för att inte splittra regeringsmakten. Tvåpartisystemet närmar sig med stormsteg.

Chansen för att vinna på Triss är 1 på 2 000 000. Risken för en allvarlig kärnkraftsolycka beräknas av Greenpeace till 1 på 100 000.

Det är fler än Maud Olofsson som har anledning att gråta idag. Dock möjligen av helt andra skäl.

THOMAS HARTMAN

Vi är för naiva på integritetsområdet. Det är märkligt att det är en myndighet som ger rött kort och inte politiker.

SLUTTANDE PLAN. Jag får ett tips av Johan Westerholm i Roslagen. I en unik sammanställning redogör Datainspektionen för över 20 lagförslag som påverkade den personliga integriteten under 2008.

Ipred-lagen , trafikdatalagringsdirektivet och FRA-lagen var bara tre av de lagförslag som påverkade den personliga integriteten under 2008. I en unik sammanställning redogör Datainspektionen för över 20 sådana lagförslag. ’Integritetsåret 2008’ beskriver även några av Datainspektionens mest uppmärksammade beslut under förra året och ger exempel på några av de nya teknologier som kommit att påverka den personliga integriteten.

Det är en skrämmande sammanställning som borde läsas av journalister och alla politiskt intresserade över alla partigränser. Vi måste få stopp på detta vansinne. Det är märkligt att integritetsfrågorna ska värnas av en myndighet och inte av politikerna.

THOMAS HARTMAN

Centern viker ner sig i en av sina starkaste frågor. Fler och fler undrar om partiet har någon funktion i framtiden.

KÄRNKRAFT. Med regionfrågan i färskt minne (där centern blev överkörda så det dånade av moderaterna men efteråt beskrev det som en seger) så väntar vi nu på hur centerns Olle Edblom och Sven-Olov Edvinsson skall beskriva även uppgörelsen i kärnkraftfrågan som en strålande seger för centerrörelsen.

Det finns många kloka centerpartister ute i kommuner och landsting. Frågan är om de har nåt att säga till om när moderaterna kommer.

THOMAS HARTMAN

* Vem betalar för kärnkraftens risker?

KÄRNKRAFT. Jag ser via flera medier att centerpartiet kallats till extra möte om kärnkraften.

Jag håller fullt ut med centerpartister som Olle Edbloms analys. Det gäller att inte luras av kärnkraftslobbyn. Den är stark och den tar aldrig hänsyn till de risker kärnkraften bär med sig. Ska vi bygga ett långsiktigt hålllbart samhälle måste energin ställas om. På samma sätt har de flesta partier insett att kostnaden för drivmedel måste gå upp. Det gäller även i USA som länge levt i en illusion och låtit miljön subventionera transporterna.

Risken är dock uppenbar att centern viker sig i alliansens badtunna. Det är bara att hoppas att kloka centerpartister som Olle orkar hålla emot. Dörren till kärnkraften måste hållas stängd. Det i sin tur öppnar andra dörrar. En annan värld är möjlig.

* Nytt förslag: Varken ministrar eller anställda ska få surfa…

NÄTCENSUR. Då och då ploppar det upp klåfingriga byråkrater och ska censurera internet eftersom de anar att alla inte sköter sig.

Jag minns exempelvis debatten i något landsting om att man inte ville låta personalen gå in på sidor som Aftonbladet. Nu kommer censureringsidiotierna till regeringskansliet och det börjar talas om nätblockad. Tanken är att en central byråkrat ska besluta vilka sidor som inte ska tillåtas efter förslag från en centralkommitté.

Känns principen igen från historieböckerna från ett land i öster?

Som jag ser det är den typen av åtgärder rent svammel. Dels handlar det om att kunna göra sitt jobb och dels underkänner det människors egen förmåga att fatta beslut trots att de är vuxna människor. Det visar på en uppenbar misstro och toppstyrning kring hur vuxna människor ska sköta sina arbetsuppgifter. Denna misstro sprider sig gärna till andra områden i organisationen och avslöjar på ett pinsamt sätt hur ledningen ser på sina anställda.

Detta är alltså en betydligt allvarligare fråga än att handla om några sidor på internet. Ytterst om känslan att omyndigförklaras och klappas på huvudet av sina arbetsgivare.

Som politiker vill jag jobba för det rakt motsatta. I alla jobb där jag haft människor anställda har jag strävat efter att anställa folk som är klokare och mer kreativa än jag själv. Min erfarenhet är att tilltro till människors förmåga gör att de växer. Att styra genom kontroll, förbud och repressalier är däremot en död ledarstil som skadar mer än det gör nytta.

Därför ska förslaget om nätcensur slängas i papperskorgen.

THOMAS HARTMAN

UPPHOVSRÄTT. Jag ser genom moderaten Karl Sigfrids blogg uttalandet från SF:s representant.

SF får frågan om internetleverantörerna tror att IPRED räcker för att stoppa fildelningen.

– Det hoppas jag, men jag tror att den skulle behöva dras mycket längre. Samtliga leverantörer som ger access till sidor som The Pirate Bay borde stängas ned helt, säger SF:s Rasmus Ramstad.

Det är ytterligare ett argument för mig att bojkotta mediaindustrin. Ska posten sluta dela ut brev till kriminella? Ska telia säga upp deras abonnemang? Tala om idiotier. Jag förstår mig inte på högerregeringen och andra politiker som hjälper dom där bakåtsträvarna.

THOMAS HARTMAN

FUSKSOSSAR. Jag ser att det finns någon som publicerar filmer på YouTube som utger sig för att vara sosse under namnet Sociaidemokraterna.

EU. En bra kampanj som jag vill puffa för är Females in front . Onekligen är det dags för förändring.

Under de kommande tolv månaderna ska fyra personer väljas till toppjobb inom EU. Att välja rätt, blir en politiskt känslig uppgift. En kvinna bör utses att fylla åtminstone en av följande poster:

Så snart Lissabonfördraget ratificerats av alla 27 medlemsländer, införs två nya positioner:

* En rådsordförande (permanent ordförande för Europeiska Rådet)
* En hög representant för utrikes- och säkerhetspolitik

I EU-kommissionen är 67 procent av kommissionärerna män, 33 procent kvinnor. I Europaparlamentet är 69 procent av ledamöterna män, 31 procent är kvinnor. I Regionkommittén är 84 procent av ledamöterna män, 16 procent är kvinnor. I den ekonomiska och sociala kommittén är 77 procent av ledamöterna män, 23 procent är kvinnor.

I medlemsländerna domineras de ledande politiska positionerna av män. Det finns en kvinnlig premiärminister, 26 är män. Två kvinnliga presidenter, 18 är män. 75 procent av ministrarna män, 25 procent är kvinnor.

Skriv under du också. Det är hög tid för förändring

THOMAS HARTMAN

NYA MEDIA. Jag läser på politikerbloggen om initiativet twixdagen från skaparna av almedalsbloggen.

Magnus Ljungkvist får frågan om riksdagsledamöterna orkar hålla ut och fortsätta mikroblogga?

– Som jag ser det är det deras jobb att kommunicera med väljare. Den politiker som väljer bort det gör det svårare för sig själv att bli omvald.

Tanken att samla riksdagsledamöternas twittrande är väl jättebra. Det finns en enorm sprängkraft i olika sociala nätverk och i att bryta upp nya informationsströmmar. Men att twitterflöden skulle vara en grund för att utvärdera sina förtroendevaldas sätt att fullgöra sitt förtroendeuppdrag är nog en radikal förenkling.

I vilket sammanhang ska vi utvärdera den riksdagsledamot som inte känner för att skriva inlägg om att han ska gå till tandläkaren, att han ska på fest eller kulinariska detaljer om familjens matvanor?

Jag (som knappast är teknikfientlig) vill mitt i all denna informationsstress slå ett slag för värdet av den eftertänksamma politiska reflektionen. Twixdagen är bra men det kvittrande den mäter har knappast någon automatisk korrelation till kvaliteten på det politiska arbetet.

THOMAS HARTMAN

PIRATER. Nu finns boken ’Piraterna – de svenska fildelarna som plundrade hollywood’ tillgänglig för nedladdning på the Pirate Bay.

Citat ur boken när det gällde nöjesindustrins inställning till videon:

Vi lever inte längre på en marknadsplats, herr ordförande – du kan helt enkelt inte leva på en marknadsplats, en marknadsplats där det finns ett odjur lössläppt, okontrollerat. Det skulle inte längre vara en marknadsplats, det skulle vara en djungel, där ett sådant okontrollerat instrument är kapabelt att sluka allt det som personer har investerat i och arbetat fram såsom en film eller ett tvprogram och i princip ödelägga den ordnade distributionen av dessa produkter.

Jag säger er att videobandspelaren är för amerikanska filmproducenter och den amerikanska publiken vad Boston Strangler är för kvinnor som är hemma ensamma.

’Orden är Jack Valentis från ett förhör för House Judiciary Committee, en kommitté som har ett övergripande ansvar för ordningen i de federala domstolarna, och Boston Strangler var en vid tiden uppmärksammad kvinnomördare. Jack Valenti som var en av Hollywoods allra färgstarkaste antipiratförespråkare och då president för MPAA (Motion Picture Association of America).

MPAA var de stora filmbolagens intresseorganisation och samma organisation som ett par decennier senare hyrde privatdetektiver för att bevaka The Pirate Bay’.

Håll till godo. Fildelningen är en tillgång för Sverige.

THOMAS HARTMAN

Björklund gillar att använda skolan som tillhygge istället för att skapa en skola för alla.

FOLKPARTIET PESSIMISTERNA. Jag läser folkpartiets utspel om språkundervisning på SvD. En arbetsgrupp i folkpartiet vill förbjuda matte på arabiska. Återigen är folkpartiet fullständigt ute och cyklar. Vissa menar att de till och med fiskar i grumligt vatten andra att de är vetenskapsföraktande.

Jag lyssnade för något år sedan på en företagsledare som fick frågan vilka hans bästa råd var till en ung människa inför framtidens utmaningar. Med engagerad röst började han berätta om tre saker. Det första handlade om vikten av att ge den lille telningen självförtroende, det handlade om vikten av att lära sig informationssökning och informationsvärdering. Det tredje handlade om kommunikation och språk. Det menade han var verktyg alla behövde för att sedan förverkliga sig och välja inrikting i livet.

Jag tror det ligger mycket i entreprenörens råd. Få tror på allvar att det är en framkomlig väg för Sverige att konkurrera med låga löner. Däremot talas ofta om styrkan med en bred och stark utbildningsbas med spetsutbildning inom strategiska områden. Att vi behöver fler universitetsstuderande betyder visserligen inte att alla nödvändigtvis ska gå den vägen. Däremot ska alla ha möjlighet att senare i livet kunna ångra sig och söka in.

Folkpartiet söker ofta profilera sig som en tänkare i globaliseringsfrågor och internationell konkurrenskraft. Det förpliktigar. Men när folkpartiet slår mot flerspråksundervisning i skolan avslöjar man samtidigt partiets skrala politik på området. Folkpartiet har pinsamt låga ambitioner för hur Sverige och svenska ungdomar ska hantera framtidens utmaningar i en globaliserad värld.

Björklund har som bekant till desperationens gräns använt skolan som ett politiskt tillhygge. Han sprider gärna bilden att problemen beror på att alldeles för många elever lämnar grundskolan utan att kunna läsa eller räkna, men också på att alla program på gymnasiet idag ger grundläggande behörighet till högskolor och universitet och därmed ställer vissa teoretiska krav. Men analysen är för grund och i vissa fall direkt felaktig.

Skolan visar alltså brister när det gäller att motivera, engagera och skapa självförtroende hos unga människor. Men istället för att fundera över hur skolsystemet kan möta indiders olika behov och fundera hur man kan reformera och vässa skolan så att alla får nödvändiga verktyg förespråkar folkpartiet den enkla vägen som samtidigt är klassisk högerpolitik. Folpartiet sänker kraven. Resultatet blir en politik för uppdelning och utslagning.

Det avslöjar högerns cynism. Vissa ses som smarta. De lär sig med benäget bistånd av sina föräldrar i tidig ålder att man kan utbilda sig till pengar, status och makt. Andra är dumma. Förväntansbilden sätts tidigt att studier är omöjligt.

Jag kommer ihåg dokumentären ’På andra sidan älven’ som tydligt visade på klasskillnaderna i två områden i samma stad. Barnen i det fina bostadsområdet i den ena delen av stan hade all support som fanns att få från föräldrarna, de åkte på skidsemester till Schweitz och förväntade sig redan som en tvärhand hög att bli chef för ett företag med minst 200 anställda. Utbildning var vägen.

De andra ungarna var barn till föräldrar i arbetslöshet och låstatusjobb. Semester fanns inte på kartan. Förväntansbilden handlade om att bli arbetslös precis som pappa. Eller truckförare. Eller mattant som mamma. Utbildning var inget alternativ.

Hur kan det komma sig att denna uppdelning ska få tas som given? Varför ska vissa betraktas dummare för att de kommer från en mer studieovan miljö?

Forskningen visar att en bra kontakt med modersmålet ger synergier för ytterligare språkinlärning. Folkpartiet kanske ska läsa Inger Lindbergs, professor i svenska som andraspråk vid Göteborgs universitet och styrelseledamot i Svenska språknämnden, utmärkta artikel ’myter om tvåspråkighet’ där hon avlivar några myter. En är att forskarna skulle vara oeniga:

Men på denna punkt råder i dag stor enighet i forskarvärlden. I omfattande, långsiktiga och vetenskapligt väl genomförda studier har man jämfört undervisningsprogram som i olika grad inbegripit undervisning i och på modersmålet (Thomas & Collier 1997, 2002). Jämförelserna visar att satsningar på modersmålet har en positiv och avgörande betydelse för tvåspråkiga elevers andraspråksutveckling och allmänna skolframgång.

Det blir allt tydligare att folkpartiets politik på skolområdet är direkt destruktiv för Sveriges förmåga att klara framtidens mångkulturella och globala utmaningar. Därför är jag inte det minsta förvånad att det finns starka strömningar i folkpartiet som ser vissa minoriteters språk i skolan som ett hot mer än som en möjlighet.

Men det går att glädjas åt VK:s politiska chefredaktör Ola Nordebros ställningstagande. På samma sätt skriver liberalen Karin Rebas klokt om flerspråkighet i skolan. Även folkpartisten Björn Kjellsson ser möjligheter i detta. Dock betonar han på folkpartistiskt vis att han ännu inte riktigt bestämt sig.

THOMAS HARTMAN