Av tårar skapad poesi

Regnar det ute, eller är det änglarna som gråter?
Som sörjer över den framtid våra barn ej fick.
Åh, så jag önskar tiden åter..
När jag såg glädje och hopp i var barns blick.

Nu skiljs de snart, från varandra, från skolan.
Från byn där vi fann vår trygghet, vårt liv.
Sexton händer, har raserat vår framtid.
Deras handling har dödat, som med en kniv.

Tårar faller, hjärtan har brustit.
Den vackra bygden töms på folk.
Vi bad om att få finnas, om att få växa.
Men vår puls stacks sönder, som av en dolk.

Vi kämpade, vi stred, vi hoppades.
Men av era händer vi stoppades.
Nu faller regnet, som om himlen gråter.
Över att livet som vi kände, aldrig kommer åter.

Katarina.