”Vi kommer aldrig att bli kompisar”

Är det något jag har svårt för så är det språkbruk och attityd som är ovänlig, nedlåtande och som förlöjligar mottagaren. Om sådant finns inom den politiska sfären blir samarbete hart när omöjligt. Man behöver icke tycka om, eller vara kompis med, människor man möter genom sin politiska gärning, lika lite som man måste vara kompis med sina kollegor på jobbet. Däremot måste man kunna föra dialog på ett hövligt sätt. Man måste kunna visa respekt för sina medmänniskor. Man måste kunna samarbeta med människor som man privat ej skulle välja att umgås med.

Vad rubriken hänsyftar till förstår den som var på senaste sammanträdet med Åsele kommunfullmäktige. Det var en person framme i talarstolen som sa ungefär så till en av ledamöterna i församlingen. Till vissa personers förvåning och förskräckelse. Det var ett exempel på hur man ej bör lägga orden. För politiken är inget kompisgäng. Politiken är ett medel för att på demokratisk väg nå det allmänna bästa genom dialog, lyhördhet och samarbete mellan de förtroendevalda. De som representerar medborgarna och i sin gärning ska verka för deras bästa.

Det finns ingen som kan samarbeta med människor som skapar murar kring sig och sitter på sin kammare och filar på beslut, för att sedan servera otrevliga, hånfulla och/eller nedlåtande salvor mot de som ifrågasätter.

Jag varken bor, skattar, röstar eller är valbar i Åsele kommun längre. På grund utav ni-vet-vad. Men, precis som Pontus Grahn, (han på region Västerbotten ni vet som gjorde omvärldsanalysen när småbarnsskolan i Fredrika var på tapeten) följer jag utvecklingen i kommunen. Det jag ser och hör är oroväckande.

Jag läste Egons blogg tidigare ikväll. Samt interpellationen och svaret som ligger på Åkl:s hemsida. Ordet såpopera fick helt plötsligt en ny innebörd. Tydligen. Läs, så ser ni vad jag menar.

Ha det så gott ni kan…