Först Ingvar Kamprad och nu Clas Olsson. De svenska veteranerna erövrar nya marknader. IKEA finns redan i Festival City i Dubai och innan sommaren ska Clas Olsson öppna i Midrif City Centre i Dubai. Det blir ett intressant tillskott till de hundratals affärer som redan finns i detta affärscentrum. Clas Olsson är en av mina ’hovleverantörer’ och jag hoppas de blir lika framgångsrika här som hemma. 

Ända sedan jag kom hit ner, har jag förgäves varit på jakt efter en utomhustermometer. Till slut tvingades jag dra slutsatsen att ingen här tycks vara intresserad av en utomhustermometer. Antingen vill man inte se hur kallt det är eller också föredrar man att inte veta hur varmt det är. På vintern går temperaturen ner till 17-18 grader dagtid och på sommaren stiger den till en bit över 40 grader. Då är luftfuktigheten över 70 %. T o m busshållplatserna är luftkonditionerade för att lindra hettan för bussåkare. Mina vänner Margareta och Jan från Umeå förbarmade sig dock över mig och tog med sig en termometer hit. Den ’konsulterar’ jag nu varje dag.

Vi svenskar säger ofta att engelsmän alltid pratar om vädret. Med erfarenhet från både England och Sverige konstaterar jag att engelsmän ofta pratar väder för att inleda en konversation. Vi svenskar pratar väder för att vi tycker det är viktigt att veta hur vi ska klä oss, planera resandet, golfrundan etc. Varje dag frågar mina golfgäster mig om jag vet hur vädret ska bli. Här är vädret tämligen lätt att förutsäga; sol och varmt. På vintern kan det dock regna nån gång emellanåt, vilket innebär att det regnar allt från några minuter till några timmar. Vid ett par tillfällen har vi faktiskt fått avbryta golfspelandet p g a regnet.

Här liksom i Egypten behöver det inte regna mycket eller länge för att det ska bildas ordentliga vattenpölar på vägarna. Det beror på att det saknas avrinning och dränering. Det behövs inte här för det regnar ju nästan aldrig! Vem är då villig att investera stora pengar i dränering? Det kan bli ganska stora vattensamlingar på motorvägen efter ett par timmars regn. Rädsla för vattenplaning och bromsproblem kan få t o m de värsta fartdårarna att lätta litet på gaspedalen.

Som den optimist jag är tog jag varken regnkläder eller paraply med mig hit ner. Hittills har det dock gått bra utan och nu är våren här med värme, sol, ljumma vindar och blommande rabatter och buskar. Riktigt grönt och fint är det året om här och helt blomfritt blir det nog aldrig. Även inne i centrala Dubai är det grönt och fint på många ställen.

Ett annat vårtecken är alla fåglar som finns på golfbanan. De sjunger och håller oss sällskap hela dagarna. En del fåglar känner jag igen hemifrån, t ex gråsparv, medan andra är nya och välkomna bekantskaper för mig.

Sist men inte minst ljusnar det nu tidigare på morgonen och mörknar senare på kvällen. Och så stiger temperaturen även inomhus. Som tur är, har bostäder och lokaler oftast luftkonditionering överallt. Det vi i Sverige gör av med på att hålla våra bostäder varma, det gör man här av med på att kyla ner bostäderna.

Golfbanan här är nog en av de grönaste banor jag hittills sett. Jag kan bara gissa hur många liter vatten och arbetstimmar som behövts. Golfpersonalen utgörs i huvudsak av gästarbetare från Indien, Pakistan, Bangladesh och Filippinerna. De flesta är under 30 och mycket trevliga, skojfriska och hjälpsamma att samarbeta med. För dem betyder jag arbete och pengar, eftersom jag kommer med golfgäster till deras klubb. Personalen behöver varje ’krona’ de kan skrapa ihop. Jobbet här betyder överlevnad både för dem och för deras anhöriga, som de har kvar i sina hemländer.

Vi svenskar är ytterst privilegierade i jämförelse med gästarbetarna och jag känner stor tacksamhet över att vara född och uppvuxen i Sverige.  Även om vi idag ser stora nedskärningar hemma, bor vi fortfarande i ett land med bra hälsovård, sociala skyddsnät, utbildningssystem m m. Det är lätt att förlora perspektiven och glömma hur bra vi har det jämfört med många människor i dagens värld.

I höstas när det var som hetast, såg jag t ex hur ett tiotal gästarbetare höll på att flytta sand mellan stranden och den belagda gången upp till hotellbyggnaden. De hade bara skyfflar och sopar. Andra gästarbetare ansade buskar och träd. Termometern visade 35 grader. De hade långärmat, långbyxor och mössor och deras ansikten var täckta av ’näsdukar’. Det är deras motsvarighet till alla våra krämer med solskyddsfaktor.

Det finns många säkerhetskontroller i emiraten. Där sitter oftast en ensam man i värmen hela dagarna. Jag skulle nog inte klara av många timmar där. Ensamheten, tristessen och värmen skulle ta kål på mig. Det är lätt att hitta exempel på tråkiga och jobbiga arbetsuppgifter, som inte förekommer i Sverige. Jag kan inte låta bli att undra, hur vi skulle reagera, om vi tvingades ta sådana jobb långt hemifrån för att inte svälta ihjäl. Att de dessutom orkar vara så vänliga och trevliga mot oss andra, som finns här och har det så mycket bättre, är beundransvärt. Deras vänlighet känns aldrig påklistrad och de tar gärna chansen att skoja.

Så vad gör jag för att förbättra deras situation? Det enda jag kan göra är att dagligen visa dem min uppskattning, prata med dem och intressera mig för dem som individer. Det är verkligen inte svårt för golfpersonalen, hotellpersonalen, taxichaufförerna m fl är mycket öppna och ’lättillgängliga’ och pratar gärna om sig själva och sina familjer. Och så tigger jag ihop kilovis med begagnade barnkläder från vänner och bekanta och tar med hit till mina arbetskompisar.

En annan viktig sak jag kan göra är att uppmana mina gäster att ge dricks. Svenskar har ofta en något kluven inställning till dricks. Vi tycker helt enkelt att den ska ingå i priset. När vi ser att det står ’service charge included’ på notan eller kvittot, tycker vi att det räcker. Tyvärr går dricksen nästan alltid till ägarna och inte till den som utför tjänsterna. Taxibilarna t ex är statliga, kör på taxameter och ger ’riktiga’ kvitton. Chaufförerna får en liten procent av det inkörda beloppet. Men de kan väl trixa med taxametern? Nej, det är tydligen svårt att göra och lätt att upptäcka. I emiraten straffas brott så hårt att det avskräcker de flesta från att ens försöka trixa och fixa. Där har vi kanske en del att lära.

Har du hört talas om Palm Jumeira i Dubai City? Det är en konstgjord ö byggd av sand och utformad som ett palmblad. Den sträcker sig 5 km ut i havet med flerbostadshus, villor och hotell. I stort sett alla med bostad där, t ex familjen Beckham, har omedelbar tillgång till strand och bad. ’Stammen’ på palmen förbinder ön med fastlandet via broar. Längst ut på palmens krona ligger hotell Atlantis, som är ett av Dubais mest kända landmärken. Ön har  egen ’tunnelbana’ som går från palmens fot ända ut till Atlantis.

Palm Jumeira bildar tillsammans med Palm Jebel Ali och Palm Deira en ’triologi’ av byggnadsprojekt som påbörjades 2001. 2006 flyttade de första invånarna in där. 2007 slog finanskrisen till och luften gick ur fastighetsmarknaden. Hittills är Palm Jumeira den enda av öarna som färdigställts. Själva sanden har lagts ut för Palm Jebel Ali, men Palm Deira har ännu inte påbörjats.

Som om dessa öar inte vore nog investerade man 2003-2008 nästan 100 miljarder kronor i ett av världens mest spektakulära och påkostade projekt, The World. Det var tänkt att bli en miniatyrversion av hela världen och dess länder. Man hann bygga en skärgård med 300 konstgjorda öar innan krisen slog till. Nu har framtidstron och optimismen här blåst liv i projektet igen och man har beslutat sig för att färdigställa Heart of Europe. Bygget ska vara klart i början av 2017, d v s i god tid innan Expo 2020 går av stapeln i Dubai.

Här finns Sverige med i bilden. Inom 2 år ska man bygga en miniatyrkopia av Sverige med äkta svenskt väder. Planen är att konstruera världens första utomhusområde med klimatkontroll för att kunna styra vädret. Försök föreställa dig svenskt väder i form av regn, kyla och snö i detta ökenlandskap! Miljöerna och byggnaderna på Heart of Europe ska likna förebilderna, t ex Sverige, Schweiz, Tyskland, Österrike, Nederländerna, Polen och Belgien.

The World, som ligger i havet ca 5 km utanför Dubai City, kommer att rymma lyxiga hotell, exklusiva butiker, restauranger, nattklubbar och lyxvillor. Dessutom byggs här världens största utomhusakvarium med korallrev och hundratals fiskarter.

Man kan tycka vad man vill om Dubais vilda planer, men jag kan inte annat än beundra deras optimism, entusiasm och framtidstro. Tänk om vi hade en bråkdel av detta hemma! Hade vi dessutom en tiondel av deras pengar, kunde Umeå arrangera ett kulturhuvudstadsår som slog världen med häpnad. Men svensk som jag är, skulle jag nog välja en mer ’lagom’ variant av Dubais djärva satsningar.

BBC sände före jul en serie om kvinnor och kvinnors makt och möjligheter eller brist på makt och möjligheter runtom i världen. I en tidigare blogg skrev jag t ex om kvinnor i Saudiarabien som demonstrerar regelbundet genom att trotsa förbudet att köra bil. Lagen förbjuder dem inte att köra, men de lagförs om de gör det! Vad säger det om rättssystemet där?

Jag har ofta känt mig tacksam för att jag är född i Sverige, men jag är inte särskilt imponerad av den svenska jämställdheten även om den är mycket bättre än i många andra länder. Idag studerar fler kvinnor än män på universitet och avlägger akademiska examina. Detta avspeglas ännu inte t ex i bolagsstyrelser eller företagsledningar.

Likadant ser det oftast ut i politiken. Valsedlar t ex i Västerbotten toppas i vissa partier av enbart män. Möjligheten att kryssa sig förbi förstanamnet på en valsedel är försvinnande liten. Därför blir det nästan undantagslöst mannen i toppen som väljs till kommunalråd, landstingsråd eller riksdagsledamot.

’Varannan damernas’ låter bedrägligt positivt, men om man tittar på andelen kvinnor som toppar valsedlar, blir man inte imponerad. Också i bolagsstyrelser hittar man idag en och annan kvinna, men hur kan vi hurra för att en styrelse innehåller en enda kvinna? Varför anses över huvud taget närvaron av en enda kvinna i en styrelse vara ett framsteg? Det visar bara att det inte finns en balanserad könsfördelning i styrelsen. Och inbilla mig inte att det skulle bero på att kvinnor saknar den nödvändiga kompetensen, vilket Jens Spendrup, ordförande i Svenskt Näringsliv gick ut och hävdade detta förra veckan! Sedan dess har diskussionens vågor gått höga. Med all rätt!

Ingen som har makten ger ifrån sig den frivilligt och de som har makten bestämmer spelets regler. Det ligger inte i deras intresse att stå tillbaka för att någon annan, man eller kvinna, ska ta över. Under mina år i kommunpolitiken i Umeå såg jag med förskräckelse hur långt vissa kandidater var beredda att gå för att hamna högst på valsedlarna. Det mest skrämmande är att ’umeåmodellen’ praktiseras på många håll och med partiernas goda minne. Det är svårt att ta itu med något man själv deltagit i. Är det möjligen därför partitopparna vägrar att göra något åt den interna korruptionen?

Är kvotering då svaret? Inte alls. Kvotering är vad vi har idag. Män har kvoterat in män och kvinnorna har hållits utanför sedan urminnes tider. Det nu hög tid att skrota den pågående kvoteringen och låta alla konkurrera på lika villkor. En enstaka kvinna som lyckats ta sig in på en traditionellt manlig arena är sannerligen inte mycket att hurra för. Sverige av idag kan betydligt bättre än så, men då måste den goda viljan finnas och den saknas dessvärre.

I år är det val. Ska vi än en gång få se och höra hur samtliga partiledare helt plötsligt tävlar om att vara bäst på jämställdhet? Orera innan valet är lätt, men att leverera efter valet brukar inte fungera. Som vanligt när det gäller vallöften med andra ord.

Det är inte bara i Sverige som tjänstesektorn växer med nya tjänster och affärsområden. Det senaste i Dubai är ett eventföretag, Beach Boy Butlers, som hyr ut manliga butlers utrustade med charm. Deras arbetsuniform består av badbyxor, vita manschetter och vit krage med svart fluga. Målgruppen är privata strand- och poolparties.

Förutom att vara attraktiva, charmiga och underhållande hjälper de till att ta emot gästerna, placera dem, blanda, servera och fylla på drinkar och servera snittar och tilltugg. Priset är ca 1000 kr per butler och timme och man måste hyra minst 2 butlers i 2 timmar. Med tanke på vårt svenska klimat skulle denna tjänst nog bli svårsåld t o m med Rutavdrag. Eftersom det i Dubai är åretruntsäsong för den typen av fester, kan det kanske finnas en viss efterfrågan här.

Som det föregångsland Sverige är, har vi ju sedan länge t ex Ladies Night;O) Här i Emiraten har dock tjänsten gett upphov till många upprörda röster bland muslimer. Dubais turistministerium kan inget göra, eftersom de inte har något att säga till om när det gäller hur folk är klädda på privata fester. Det visar att Förenade Arabemiraten trots allt är ett ganska tolerant samhälle, men entreprenörer rekommenderas att inte gå för långt.

För några veckor sedan såg jag förresten en BBC-intervju med Dubais härskare, tillika Förenade Arabemiratens vice president och premiärminister. Han gjorde ett mycket sympatiskt intryck. Jag förvånades över hur ’normal’, öppen och kommunikativ han verkade och över hur rakt han svarade på reporterns kritiska frågor om landet. Han förnekade inte att rättsväsendet här är uråldrigt och behöver reformeras. Han berörde bl a fallet med den kvinna från Norge som fängslades, när hon anmälde att hon blivit våldtagen av en kollega efter en fest. Han hade personligen benådat henne så att hon kunde åka hem.

Han höll också med om att gästarbetare har haft det svårt här. Samtidigt räknade han upp de konkreta åtgärder man på senare tid vidtagit för att förbättra gästarbetarnas förhållanden och löner och vilka kontrollmetoder man infört för att övervaka att de nya reglerna följs.F o m i år måste arbetsgivare t ex kunna visa upp att de tecknat sjukvårdsförsäkring för alla som de söker arbetstillstånd och uppehållstillstånd för. Försäkringen ska också omfatta gästarbetarnas närmaste.

Avslutningsvis måste jag erkänna att jag gillade shejkens inställning till kriser. Han ser dem helt enkelt som utmaningar, som man bara måste fixa när man har ansvar för ett land. Ordet kris har i hans ordförråd ersatts med utmaning. Det ska jag tänka på nästa gång jag drabbas av en ’kris’.