Några ytterligare perspektiv på tryggheten i Holmsund – och vad man kan göra

Diskussionen om tryggheten i Holmsund har ökat märkbart på senaste tiden, med en eskalation i en ny  grupp på facebook som heter ”verkligheten i Holmsund och Obbola” som, uttryckligen, hanterar frågan. Den vana internetdebattören känner igen kontexten kring ”verklighetsgrupper” och det klimat som brukar råda där i. Det sagt skall man självfallet ta folks oro på allvar och gå till botten med olika uppgifter och kritiskt granska de uppkomna debatterna i en sådan grupp men att många också just på grund av detta ”verklighetssökeri” drar sig för att delta, eller är djupt kritiska mot uppgifterna där i, får man också respektera.  Den politiska cynikern skulle kalla det Sverigedemokraternas valplattform i Holmsund 2018. Själv tenderar jag att påpeka att alla lokala diskussioner skall medborgarna delta i och debattera, inte minst, för att rensa bort det som är strunt, lögn eller snyggt paketerad politiska propaganda (min egen är ju helt öppen i jämförelse). Jag går efter devisen ”ingen rök utan eld” och försöker få ett ärligt grepp i det här.

I gruppen florerar en berättelse om att Holmsund mer eller mindre är ett laglöst land som polisen medvetet struntar i och att gäng härjar fritt i samhället. Lösningen på detta har varit allt från att lokala starke män ska erbjuda beskydd (och åker nattbussar) till att ett allmänt ”rabble rabble rabble” om ”ansvar” och ”vem ska göra något” i South Park style till prat om medborgargarden, samtidigt som yrkesmän inom b.l.a. poliskåren får höra att de har som uppgift att ljuga i sin profession när de helt korrekt påpekar att de måste göra jobbiga prioriteringar ibland. Några grova angrepp av rasistisk karaktär ska också förekommit.Hedersvärt är dock att vissa också erkänt detta och tagit avstånd från sina uttalanden.

Nivån har helt enkelt varit, blandad.  I bakgrunden finns den mer eller mindre uttalade konflikten mellan svenska ungdomarna på byn och de invandrade ungdomarna på Mäster Erik som blossat upp de senaste året och som jag tror få förutom ungdomarna själva förstår kärnan i. Det verkar inte förhindra vuxenvärlden att vilt gissa vad som faktiskt sker. Bland annat har det slagits på bussar och det mest återkommande är rapporter om att svenska tjejer utsätts för olika sorters kränkningar. Vilket självfallet är ytterst grovt och skall leda till rättsliga åtgärder. En bil ska också ha jagats.  Självfallet ökar riskerna i denna konflikt markant då skolorna har stängt och ungdomarna får ökad tillgång på alkohol och uttråkning. Man kan säga att scenariot och manuset är skrivet för att den här konflikten faktiskt ska pågå och eskalera. Samtidigt sprids en historia om att anmäla till polisen inte spelar roll, vilket är trams, men skapar idéer om att ta lagen i egna händer i Holmsund. Symptomatiskt i det här är såklart också att vi knappast kommer få läsa om svenska övergrepp på hemmafester på facebook eller när polisen faktiskt gör sitt jobb. Där är diskussionen snarare att man skall kameraövervaka bruna personer på torget istället. Hela scenariot känns alltså riggat där varje roll tas på största allvar av de inblandade. Få vågar tänka på lösningar, utan alla dansar med i eländighetstangon. Jag som har bott i bergsjön, biskopsgården, tensta, hässelby och skarpnäck i mina resor tar mig för pannan när folk pratar ”gäng” i Holmsund!

Någon vidare dialog mellan grupperna/kombatanterna verkar ej pågå heller. Vuxenvärlden däremot har ju tillgång till språkcaféet och andra sätt att kunna reda ut det här med seder och bruk och bråk som varit men jag är ytterst osäker att ungdomarna ses på något organiserat sätt för att reda ut vad det här bråket handlar om och oförätterna. Och jag tror inte heller så många vuxna inte intresserar sig heller för att snacka med de nyanlända heller för den delen. Trots det stora uppsvinget av enorm solidaritet Holmsund visade 2013-2015. Vi börjar således få det första ”segregerade” området i Kommunen – industrigatan. Och det skapas av medborgarnas ovilja att prata med varandra, inget annat. Och jag tror inte alla är speciellt missnöjda med det, ett sånt område skapar ju många röster för vissa.

Samtidigt när jag ser dessa ungdomar och hör allt det här så noterar jag en väldigt tydlig likhet med gamla sockenslagsmål helt enkelt. Hade det inte varit invandrare hade det varit sandviksbor, obbolabor eller tegare på 70 och 80-talet, eller ja bara för några år sedan var det ju stort rallarslagsmål mellan svenska ungdomar för den delen. Själv minns man slagsmål på skolgårdarna som handlade just om det här, unga män som ska i ära slåss över kvinnans värde och dygd – de unga tjejerna själva verkar märkbart tysta –  men då var det inte så mycket snack om det. Som snubbe var det enklare att slåss och bete sig förr. Vi ska nog vara tacksamma således att vi tar sexuella trakasserier mer på allvar idag och acceptansen för våld, generellt, minskat. Här får vi dock minnas, att detta är unikt för i princip Svenskar, i resten av världen är patriarkatet fortfarande allsmäktigt rådande – således står vi inför den ironiska sitautionen att invandrarna mångt och mycket beter sig som män på svenskt 70-tal.

Jag som är i kontakt sporadiskt med de grupper som har med dessa invandrare att göra kan dock meddela att man gör vad man kan för att seder och bruk, lagar – denna utveckling vi har i landet – skall förstås och följas och integrationen ske på smidigast möjligast sätt. Men de behöver såklart också mer resurser, inte minst från holmsundsbor själva. De, röda korset, individuell människohjälp mfl behöver samarbeta med lokala grupper och föräldrar här i Holmsund så vi tillsammans kan reda ut vad som händer och förhindra att brott sker, anmäla till polisen och så vidare. De behöver helt enkelt hjälp men verkar mötas av bristande engagemang. Får de vittnesuppgifter om folk som bråkar kan de också konfrontera dessa personligen då de har större förtroende i gruppen. Slutligen kommer såklart närmare samarbete med dem, och andra grupper nära invandrarna, leda till att man lär känna en och annan av dem som är redigt bra folk också. Flera av de som kom före 2015 bor idag i Holmsund och betalar skatt och jobbar hårt för den delen för att de trivs i vårt samhälle. Det ska vi vara stolta över.

Samtidigt finns det såklart brottslingar bland invandrare och tiggare också för den delen. Den gubbe som gripits i veckan för sexuella trakasserier utanför konsum har talespersoner för hjälporganisationer för tiggarna erkänt för mig är ett jävla problem. De har själva fått avhysa honom för just sådana saker. Sådant ska vi inte sticka under stol med. Men brottslingar ska dömas och in i fängelse, inte lynchas. I just det här fallet så är det ju hem till Rumänien som gäller.

Hursomhelst så finns det ju trots allt ett helt batteri med, positiva, saker man kan göra i en sån här situation. Att sitta på internet och ryckas med i detta färdigskrivna manus av de som tror att samhället står inför armageddon leder faktiskt inte till någonting positivt.  Är man genuint intresserad av att få samhället mer tryggt så måste man också agera därefter.  Så ur detta moln av haddocksvordomar online har Brottsförebyggande Rådet i Obbola och Holmsund tacksamt nu visat sig och meddelat att de i många år försökt få äldre intresserade av tryggheten i samhället och har ett helt batteri med åtgärder med sig. Men att det varit, ytterst, svårt att få folk intresserade. Man får hoppas senaste tidens oro leder till att folk faktiskt organiserar sig där. Precis som i fallet med de föreningar som står nära invandrarna och följaktligen kan göra mest också för att påverka dem. Men de behöver således också kontakter och hjälp från fler medborgare i samhället.

Vidare har jag själv lagt förslaget, då jag inte ens kände till BRÅ-s verksamhet här ute att man helt enkelt bör införa ett ungdoms/trygghetsråd i Holmsund bestående av Socialtjänsten, Polisen, Fältverksamheten, Migrationsverket, Skolorna, Ungdomsgårdarna. Ett råd som kan agera preventivt mot brott och bygga förtroende på byn med ungdomar som kan vara på glid eller på andra sätt hamna i problem. I det här fallet kommer jag nu vända mig till Umeå Kommun för att få till stånd ett möte med det syftet, och som behandlar trygghet i Holmsund, generellt. Till detta så finns såklart ännu mer saker man kan göra: Föräldrar på byn, anmäla trasiga lampor, sträva efter säkrare vägsäkerhet, arrangera nyktra arrangemang på helgerna, arrangera feministiskt självförsvar, engagera er i idrotts och föreningslivet m.m. som stärker tryggheten och gemenskapen i samhället. Poängen är dock – att man gör något!

Slutligen så vill jag påpeka följande. Det här är inte ”politikernas” fel. För det första har Umeå Kommun avskaffat alla holmsunds- och obbolapolitiker sedan 2014, således har vi inga lokalpolitiker längre som kan göra specifika insatser för Holmsund, som har det som förtroendeuppdrag och uppgift. På samma sätt som vi inte längre har en tjänstemannakår som ska arbeta med vårt samhälle uttryckligen, Åke Sixtensson var mig veterligen sista kommunchefen i Holmsund. Alla de har gått i pension. ”Markkännedomen” för Holmsund ”hittar” ni i Stadshuset numer.  Dessa strukturer var det första som las ned helt enkelt, kommundelsnämnden. Vi har partipolitiskt aktiva i olika partier, men bara ett part representerat lokalt, Socialdemokraterna. Där jag är ordförande.

Således har mycket, mycket, hänt i Holmsund sedan Umeå Kommun övertog styret. Denna tendens till centralism gäller således inte bara polisen, som inte längre finns lokalt, utan vi har sett liknande konflikter hos brandmännen och i hemtjänsten. Och i takt med att Umeå centrum förtätas och växer kommer vi få minskade resurser här ute – vår proportion för kommunen sjunker helt enkelt. För polisens del gäller inte detta i liten utsträckning att de många nya krogarna i city slukar resurser i jämförelse med kommundelarna. Således är det här inte en strid om olika kulturer eller svenskar mot invandrare, det här är först och främst en strid för Holmsund och rätten till service och trygghet, till närpolis och politiskt inflytande. Till brandkår, bank, apotek, hemtjänst. Med sådant inflytande, hade dagens situation knappast fått eskalera som den gjort nu. För då hade vi haft polis på plats, precis som förr när de kom till skolan och tog bråkmakarna i örat när de slagits på byn. Och precis som förr, väl kände till alla ungdomar på byn och visste vad som skedde. Lämnas en ort utan polis ett längre tag, i synnerhet om den växer och har många unga, så händer grejer. Det torde stå alla klart. Således är vårt samhälle viktigt att vårda och ha inflytande i.

I detta ärende, närdemokrati, ställer vi kommunledningen mot väggen på Septembers arbetarkommunen. Det är också vår förhoppning att genom att bygga i Holmsund så stärker vi behoven och således kraven på just saker som närpolis. För egen del, så befinner vi oss alltså långt gången i en offensiv just för att ta bort dessa problem genom att skapa arbeten och bostäder, skattemedel som ska gå till närpolis. Men vi är ju inte ensamma. Som sagt står allt från BRÅ till föreningarna redo för alla som vill engagera sig långsiktigt och med riktiga verktyg i händerna.

Och således är det många som arbetar för tryggheten i Holmsund, men som inte pratar med varandra. Och som inte syns tillräckligt bra. För den som vill förändra på saker, finns det således många bra alternativ. Inte bara politiska. Det kan vara så enkelt som att engagera sig i skärgårdscampen eller kampsportsföreningen eller bjuder på korv på torget. Det bästa vore såklart om alla vi pratade med varandra och byggde samhället tillsammans. Det sämsta, är däremot är att sitta och vara förbannad online. Alla instanser säger samma sak: Det är bristande intresse som är problemet. Samtidigt sjuder en aktivitet som pratar om medborgargarden. Det verkar då inte råda brist på känslor, men kanske på vetskapen i hur man organiserar saker för ett bättre samhälle kan jag tänka då. Där är hålet som måste täckas igen om vi ska få Holmsund tryggt igen. Engagera er. Organisationerna står redo. Verktygslådan står på golvet. Gör något. Gör allt förutom att bara sitta online och hetsa upp er. För att skriva om Joe Hill. Oroa er inte – Organisera er! För helvete, vill ni veta vad som händer bland invandrarna, gå och prata med dem! I synnerhet deras äldre bör få veta vad ungdomarna håller på med!

Förövrigt så löser vi det här med mopedisterna med att vi gör en motorgård på Sandviks industriområde och rustar upp rallybanan där ute samt ger en bit väg till dem där ute de kan busköra på. Men återigen – det kräver att ni som vill ha en motorgård – engagerar er i frågan. Då kommer resten av oss, föreningar, politiskt aktiva och andra medborgare stå bakom er. Men det krävs att man lämnar tangentbodet, och bygger föreningarna.

Prio nu för egen del är att få Umeå Kommun, inte bara (S), att arrangera ett öppet möte om trygghet och hur vi får ett råd mellan olika instanser här ute.Ett trygghets/ungdomsråd. Nu får det räcka med amatörlösningarna. Kommunen måste visa ansvar även för kommundelarna.Sån här cirkus kan vi inte ha.