Det finns en lösning på buskörningen
Det finns en konsekvent lösning på sladdandet i samhället nu när vintern är här, om man inte bara pratar polisiära åtgärder och svär över dagens ungdom (just dessa svordomar har väl hörts sedan 1950-talet..).
Det är att de som har intresse för det bildar en motorförening som kämpar för en lekyta. När väl en sådan förening finns, med tydlig verksamhetsplan och stabil styrelse – så finns det goda möjligheter att gå mot fritidsnämnden och andra och bygga upp ett samarbete. Men det måste komma underifrån, från er som är motorburen ungdom och andra. Politikens roll är inte att styra folks fritid.
Holmsund är en ort som präglas mycket av motorintresset. Det är förvånande att det inte finns någon form av bana eller liknande som någon förening kämpat till sig. I synnerhet då det finns olika områden för detta. En stabil motorförening på orten, kanske en sammanslagning av flera olika föreningar som finns idag, tror jag skulle ordna upp situationen betydligt.
I övrigt antog Umeå Kommun idag en ny förvaltningsorganisation. I realiteten har man gått från decentraliserad organisation, till centraliserad, till decentraliserad igen på loppet av nio år. Förhoppningsvis har lärdomar dragits på vägen så vi når den ni nivå av förvaltning som fungerar bäst. Så att samverkan fungerar som bäst mellan nämndområden.
Vad som dock ej nämndes mer än i förbifarten var att denna resa också var anledningen till varför kommundelsnämnderna försvann. Det var i bakgrund av centraliseringen som argumenten las fram för att lägga ned dem. Beredningen för detta beslut som vann kraft 2014 är just för att skapa en stor förvaltningsenhet i Umeå. Precis det som idag alltså röstades bort.
KDN analyserades aldrig, ursprungliga idéerna och förslaget kom aldrig till debatt vid nedläggningen och de utvärderas aldrig mot sina målbilder i modern tid (har dock hittat undersökningar från 80 talet i frågan). Utan det hela är bara som en stor dans, där KDN försvann. Och resten är ungefär som vanligt. KDN försvann iväg i historiens gömmor utan någon större analys eller eftertanke.
Idag är jag tämligen övertygad om också att få politiker, möjligen äldre socialdemokrater, ens minns underlaget till varför detta beslut togs och varför man gjorde det. Vilket handlade om förmänskligandet och närmandet mellan politiker och medborgare, och inte minst, få dem aktiva i partierna .Om att politik skall vara nära. Något man kan tycka vore intressant i en tid av politikerförakt. Nåja.
Inom partierna är det ofta splittrade känslor och åsikter kring kommundelsnämnderna, bara C och AP röstade helt emot, men det känns ändå lite anmärkningsvärt att detta nog var sista gången de dök upp för diskussion, då det antagligen tar lång tid innan förvaltningsorganisation diskuteras igen, på samma möte som vi också höll en tyst minut för Torsten W Persson – som var den som slogs för KDNs genomförande och som idag fortfarande är en källa till stora delar av den studiecirkel jag haft på denna blogg. Det blev så att säga, i skuggan, ganska dramatiskt.
Man får väl hoppas att det kommer nya diskussioner om lokaldemokrati och att göra politiken relevant och intressant framöver. Men något så utvecklat, forskat, organiserat och konkret byggt som kommundelsnämnderna, där bara förarbetet i kommundelsråden var i nästan 10 år, kommer vi nog inte se. Det blir väl lite floskler om sociala medier antar jag.
Men men. Min åsikt i frågan är känd. Jag hoppas bara att politiken snart igen har sådant självförtroende och go att man inte bara skriver artiklar om hur ”demokratin är hotad” med stora rubriker från någon floskelgenerator, utan i framtiden också lägger riktiga, finansierade, reformförslag som syftar till att återvinna förtroendet för demokratin för vanligt folk. Så politiken vinner mark igen. Det hade nog Torsten gillat. Vågar jag tro.
Senaste kommentarerna