Det är inte löntagarfondstriden..

NIvån på debatten kring huruvida valfriheten i Umeå Kommuns hemtjänst och individ och familjeomsorg skall råda genom LOV eller offentlig upphandling (LOU) har på knappt en vecka nått nivåer som bara kan kallas hysteriska.

Igår på kommunfullmäktige så pekades en ung kvinna ut från socialdemokraterna som ”lögnare” på ett ytterst aggressivt sätt, samma moderata ledamot hävdade att ”socialdemorkaterna går den kommunistiska linjen till mötes!”. En annan frågade om denna levde i ett ”fritt land?” och på liberala bloggar görs liknelser med förtryckande länders bristande varuutbud och 1984.

Visst kan man ha sakliga argument för att vara emot detta förslag till att undersöka möjligheten att likt många andra kommuner använda sig av LOU istället för LOV. Till exempel pekade vissa borgerliga ledamöter ut bristen på risk och konsekvensanalys som ett sådant sakligt argument. Men det verkar onekligen som att en majoritet av de borgerliga debattörerna – helt – tappat sinnesnärvaron.

Men det kan ju också finnas strategiska och taktiska anledningar också till varför man piskar upp en sådan oro. Borgerliga partierna har ju länge varit splittrade och saknat en tydlig yttre fiende, samtidigt som deras block på rikspolitisk nivå helt och hållet hänger sig åt inbördeskrig. Att artificiellt skapa en ”löntagarfondmobilisering” nu passar sig bra för de borgerliga partierna, att det sedan nivån av affekt och osakliga, osmakliga, argument inte står i paritet med den politiska sakfrågan. Kanske får ses som sekundärt.

Lagen om offentlig upphandling (LOU) är värt att – undersöka – som komplement till Umeås idag välfungerande hem- och individtjänst (Både kommun och privata aktörer får väldigt höga betyg redan idag) baserat på den rapport som tagits fram som underlag. Visst, en mer hederlig borgerlig politiker kan hävda att nödvändiga förändringarna kan genomföras inom ramen för LOV, vi kollar lite ut och över riket och vill se hur väl vi kanske kan använda oss av LOU också  – något som fackförbundet Kommunal också ställer sig bakom. En mer ohederlig politiker börjar skrika om kommunism och diktatur.

Då kanske man bör komma ihåg följande saker. LOU kom till som det privata upphandlingssystemet på de offentliga sektorerna. Det är norm i hela EU. Det är ett helt normalt förfarande i, väldigt stora, delar av svenska samhället. Visst kan man hävda att det är trubbigt, riskerar slå mot mindre företag – och det finns gott om exempel där LOU gått fel. Men det är ju såklart för att alla exempel där LOU fungerar för privata sektorn är ointressant att rapportera om. Det handlar i fallet LOU, extremt mycket, om dugligheten hos upphandlare. Specifikationerna. Kraven. Alltså vad som också är intressant ur kommunal synvinkel, för alla partier, att kunna ställa för att säkerställa t.ex. att alla kan just välja ett privat alternativ. Där kan man också ställa specifika krav som gynnar små företag som t.ex. Har kollektivavtal och så vidare.

Tänk att en politik för att möjliggöra att man ska kunna välja privata alternativ helt plötsligt är ”kommunism”.

Det är inte bara ohederligt, och ahistoriskt, frågan är om det inte är direkt nedsättande mot alla de som dog och slogs för sina demokratiska friheter i Östeuropa och Sovjetunionen (men å andra sidan tenderar ju borgerligheten hantera fackliga organisationers historia minst sagt..flexibelt..)

Debatten lär fortsätta. Men i allt gap och skrik på fullmäktige igår så framställde sig socialdemokraterna som de nyktra i salen. Med vissa andra också, jag tyckte AP också gjorde bra ifrån sig, och sen då de här enstaka borgerliga representanterna som mer diskuterade problem med LOU och brist på papper osv.

För i slutändan är det ju detta var det är. En ganska grå trist, administrativ, debatt, om hur dessa två delar, kommun och privata, ska kunna samverka för fortsatt gott resultat – inte en revolution. Inte löntagarfonder. Inte en röd terror. Det är en debatt om hur vi ska organisera privata företagandet kring hemtjänsten. Vad vi som samhälle ska ställa för krav.

Det låter inte så himla sovjetiskt. Det låter som sunt förnuft. Här i verkligheten får man ju ibland också se privata alternativ misslyckas. Schysst företagande tjänar ju alla på.