Hamn och industri – alltjämt vårt öde

Igår hade vi ett fullsatt möte på Storsjöskolans matsal om hamnprojektet samt de förändringarna som kommer ske inom järnvägen. Frågan om buller och ökad belastning på Holmsunds infrastruktur behandlades också. Bertil Hammarstedt (S) och de två inbjudna tjänstepersonerna, Victoria och Tomas, gjorde en alltjämt bra och pedagogisk presentation och strax efter två timmar fick vi avbryta mötet efter ett 30-tal frågor fram och tillbaka.

Några värdefulla punkter att ta med sig
a) Bertil Hammarstedt meddelade att ett avtal nu är på plats som gör att all kommande transport till hamnen skall ske på E12. Inte genom centrala Holmsund
b) Rörande bullret pga den ökade trafiken så svarade Tomas att man kommer arbeta med s.k. ”tysta sidor” i detaljplanen för Sjöstaden – alltså att minska oljudet från E12
c) ”Som smör på en het potatis” så flyttar sig nu resecentrum, tunnel och så vidare längst med bangården som nu flyttas. Förhandlingar verkar pågå för fullt. Bland annat togs det upp en ny övergång norr (efter däckjanne och pizzerian). Övergång över järnvägen är struken på grund av kostnader och otymplighet (i denna fråga har S föreningen också tillfrågats om våra åsikter, jag kan intyga att åtminstone det övergångsförslag jag såg var helt vansinnigt bökigt och dyrt i jämförelse med en tunnel)
d) I och med att ”lagunen” ute vid Hillskärs fylls igen kommer det bli vändplats för tågen samt lageryta för det alltjämt ökande behovet. Detta innebär att platsen som den är nu, som strövområde för bland annat hundägare, kommer stängas igen. Det är ej aktuellt med en gång och cykelbana ut till hamnen heller.
e) I och med detta så tittar dock Hamnen och kommunen på att dra regelbunden kollektivtrafik ut till färjeterminalen. Det kommer även byggas många fler parkeringsplatser.

Sen sas det mycket också. Om detaljer i nya hamnen. Om hur mycket nya hamnen kommer leva om (färjan kommer bland annat gå på el när den går in och ut i hamnen). Om rivningen och muddringen och om detta ska påverka badplatser (det skulle det inte p.ga. så hård botten fick vi till oss) samt om hur man tänker vid cykelbanor (Tomas underströk kraftfullt att kommunen sedan 80-talet velat se en GC-väg mellan Umeå och Holmsund), miljövänlighet (en kaj i nya hamnen blir helt för nya energislag) och ja, hur mycket som helst.

Ja. Kortfattat var det ett väldigt bra möte.

Men en fråga som togs upp tänkte jag att jag kunde utveckla mer här på bloggen.

”Vilka vinster ser man med att bygga en hamn, den är ju inte med bland Sveriges största hamnar”

Det finns flera ingångar på ett sådant svar. Man kan såklart ta upp de direkta, kortsiktiga, vinsterna. Om nya Obbolafabriken, Komatsu, Umeåbornas behov av import och export av varor, om Finnarnas behov av svenska järnvägen (de har bara ryska spår), om containerbehov som bara ökar och ökar. Om jobben som skapas i såna här projekt, särskilt i underhåll och service av järnväg och hamnen.

Sedan finns det en mer, principiell, hållning. Och den lyder ungefär såhär.

Holmsund är från första början en hamnort. Ja själva namnet avslöjar i princip hela vår moderna historia. Före hamnverksamheten fanns det bönder och fiskare. Efter hamnarna – det moderna samhället. Och från två hamnar ursprungligen (Djupvik och Holmsund) så har hamnen sedan 40-talet varit det som idag heter Umeå Hamn. Det är denna verksamhet som sedan sin början varit grundförutsättningarna för våra industrier, varav idag bara Obbola är kvar, men som idag ger förutsättningarna för aktörer som Komatsu att investera i närområdet. Det är också detta, då vi drog järnväg till Umeå Hamn, som möjliggör expansionen norr om Lövö industriområde till ett område nästan lika stort som Västerslätt. Vidare genom hela vårt län och Norrland så skapar denna infrastruktur arbeten inom träindustri, tåg, energibranschen och så vidare.

Och även om de stora hamnarna i norr, Luleå och Narvik, har mer råvaror – så bedöms Holmsund idag – med mer avancerade produkter – ha ett i princip lika stort ekonomiskt värde som de eviga tågen som går in i Narvik på LKABs järnväg.

När vi då pratar om vår hamn. Så pratar vi inte bara om en ”port” för Umeå (vars hamn las ned och idag är en omöjlighet) och en direkt livsnerv dit (Ett ypperligt förhandlingsargument med kommunen att anmärka..). Vi pratar om en regional betydelse som sträcker sig från Mo I Rana och rakt in i Finland.

Men vår hamn är gammal. Den är sliten. Det finns inte ens ett värdigt signalsystem på järnvägen.

Så vi måste göra ett val här. Antingen investerar vi för framtiden. Eller så gör vi inte det.

Här bör man minnas att mänskligheten alltid koncentrerat sin aktivitet kring där infrastrukturen för handel, resande och information varit som bäst. Först var det älven, sen järnvägen, sen bilvägarna, till sist luftfarten.

I västerbotten kryllar det av orter som ej tagit detta val, eller ej haft möjlighet. Den intresserade kan bara besöka de otaliga järnvägssamhällen som stängt ned sedan 60-talet. Eller de som har förfallande vägnät. Eller ligger för långt från flygplatser. Eller har dålig internetkoppling.

Och då är grundförutsättningen, vårt geografiska läge i den internationella handeln och infrastrukturen, redan oss till last.

Så vi saknar inte exempel på orter där infrastrukturen inte uppdaterats. Deras öde bör vara känt.

Så det är det valet vi ska ta och bedöma ”vinsterna” på. Antingen gör vi det. Eller gör vi inte det.

I slutändan tolkar jag den negativa delen av diskussionen som mycket likt en annan lokal diskussion de senaste åren, men som för oss infödda är helt obegriplig. Det är idén om Holmsund som någon form av ”playa” till Umeå.

Så är inte fallet. Flyttar man hit så bosätter man sig bredvid Europas största pappersmassafabrik (att det då luktar är något som inte bör vara överraskande för någon), man bosätter sig i närheten av en (snart stor) hamn med allt var det brakar och låter, man bosätter sig mitt i stråket av tunga transporter av varor och tjänster och man bosätter sig fram till ganska nyligen brevid två sågverk.

Det är liksom inte Saltsjö-Boo vi pratar om. För oss som växte upp här skämtades det snarare om ”Detta är inte ett gymnastiklag i Sovjetunionen, detta är Obbolas gymnaster med Holmsunds hamn i bakgrunden” (Från en gammal turistfilm).
Men, det är pengar. Det är tillväxt. Det är våra och dina och era jobb. Det är möjligheten för Holmsund att slåss för service, investeringar, bostäder, kollektivtrafik och en värdig framtid.

Vårt fokus är däremot att denna industriella verksamhet skall flyttas från Holmsund centrum till de områden som faktiskt är avsatta för industriverksamhet. Att bangården fått stå och tjuta, braka, blockera och skapa en snart 50 årig dispyt om en järnvägsövergång, med otaliga olyckor och annat – det är helt enkelt oacceptabelt.

Men att Holmsund är och förblir ett hjärta av infrastruktur och tillverkning. Det är precis som det ska vara. Vi är en nod, hjärtat, för en mycket stor del av inte bara Umeå utan hela Norrland. Och med investeringar som gör oss redo för nya skepp, nya drivmedel, mer varor – så garanterar vi det.

Och såna noder har makt. Makt att hävda sin rätt.

Det är precis där Holmsund ska vara. Alternativet, att inte göra något, är oacceptabelt.