Tänk vilket abrupt uppvaknande jag råkade ut för i morse.

Radion stod på och någon hade ringt till P1.

Denne någon föreslog en åldersgräns för rösträtt. Han argementrade sålunda:

-Eftersom det finns en nedre gräns vid 18 år så borde det finnas en övre.

– Var tycker du den övre skulle gå då?

– Tja 65 kanske… Fast då skulle inga pensionär få säga sitt. Nä men 72 då.

Ska man skratta eller gråta?

Läser sedan Lena Sandlins ledare i VF. Hennes frågeställning är när det är dags att skydda typiskt kvinnliga arbetstagare, handelsanställda, kommunalarbetare…

Skärpt brud!

Vilket underbart slut på det nya året.

Rutan och jag firade i stillhet med en fantastiskt god middag. Vi kan ju det där med matlagning väldigt bra numera så vi brukar säga att det är föga lönt att gå ut på restaurant.

Nåväl, efter förrätt, huvudrätt och dessert med lämpliga drycker begav vi oss ut på stan. Vi halkade närmare bestämt västerut jag under evigt knotande om att Rutan gick för fort, att det var för halt trots att broddarna var på, att jag helst ville uppsöka min kupé och slagga in det nya året. Här kan man tala om gnäll!

Men ack en sån tur att jag gick med.

Brakfest hamnade vi i. En som som verkligen står sig i decennier…

Värdinnan välkomnade oss med orden: Hihihi, vi har världens Transa-party. Gud, så kul vi har…

Yeah man, vilket party. Gossarna små var för ljuvliga. Underbara ögonfransar, små korta klänningar, pussmunnar… Ååååå!

Juste dricka, smällar och fyrverkerier. Janne talade vackert på TV och så var det gamla året tillända.

När Rutan och jag så småningom styrde hemåt förmörkades vår glädje av alla dessa ogenerat pissande gubbs efter gågatan och uppför esplanaderna.

-Det skulle vara elektrifierat, sa Rutan.

Hon har ju så lysande rationella lösningar på problem man stöter på.

Jag å min sida är mer handfast.

-Man skulle ha en stor dj-a tång å sen hoppa på dom bakifrån och knipsa av…

Hem kom vi lyckligt ändå och den ljuvliga sängen famnade mig ända till mitt på dagen idag

Tjo flöjt… säger en lycklig dam.