Tänk vad vi åldringar håller på och tjafsar om än det ena, än det andra. Rutan t ex hon anser att hon alltid har rätt, även när hon har fel.

– Jag ger mig aldrig, säger hon och snörper ihop munnen.

– Nähä, säger jag. Men du har fel, fel, fel!

Så där håller vi på.

Upprinnelsen till denna dispyt, hävdar jag, är att Rutan nuförtiden har förlorat seendet när det gäller att känna igen folk.

Nu har hon blandat ihop två personer. Den ena är kompis till hon som tappade sin sko på mitt sjuttiårskalas och den andra är en av nätvännerna på Seniorkontakten.

Så förhåller sig det. Punkt!

Undrar just hur trevligt vi kommer att ha det på Renhornens konsert i kväll… och hur kommer det att gå i tåget i morgon? Vi som ritade så fina skyltar i går kväll.

Nu råder verkligen missämja. Är det någon som har recept på mormors kur (enligt Mumin) som man ska ta om ens vänner blir suddiga i konturerna? Rutan är i starkt behov!

I morse vaggade jag iväg till Skönhetssalongen.  En välvårdad ung dam tog hand om mig och mitt håriga face. Nu, vid fyllda skrutti, har jag äntligen bestämt mig för att satsa lite mer på mitt yttre.

Upplevelsen av behandlingen som den unga damen utförde, kan jag säga var överlag positiv. Skön lågmäld musik spelade från högtalare, produkterna för mitt ansikte doftade angenämt och den unga damen masserade varsamt och metodiskt. Lite förvånad blev jag plötsligt över en mer hårdhänt procedur. "Klämning" kallade terapeuten det hela. Hu, min näsa växte i omfång till minst det dubbla. Men sedan, efter lugnande preparat, blev den återställd till det normala igen.

Ja, sammanfattningsvis en bra förmiddag som ska upprepas. Man måste ju satsa på det yttre, eller hur?

Finansieringen blir en annan sak, men kommer tid så kommer råd. Vi pensionärer lär ju vara så kapitalstarka och inte behöver vi pengar till arbetsresor och arbetslöshetskassa heller. Inte nöter vi på kläder  och vi har väl ingen anledning att försöka följa med i modet. Det ser ju bara löjligt ut…

Men har någon tänkt på hur mycket pengar  en pensionärstant behöver för att se snygg ut? Nä, nä, kan tänka mig det.

För övrigt fyller Karlsson, Världens Bästa Karlsson, år idag och det blir kalas.

Undrar om han tycker att jag är snygg? 

 Rutan tog "Farmor Anka" och körde söderut. Jag var förstås passagerare i framsätet, som vanligt. I en liten förstjusande by, vid pass en halvtimmes körning, har man gjort om det gamla skolhuset till bygdegård och där, där skulle begivenheten äga rum.

Affichering hade skett på bygdegårdens dörr. Stor häftig bild av jubilaren 60 år. Bilden föreställde givetvis kvinnan ifråga i yngre dagar, snyggt tillbakalutad i gröngräset.

Det är ju vanligt nuförtiden, har jag förstått, att man överraskar födelsedagsbarnen med fest och glam, party-party. Men denna damen vill jag lova blev helt BLÅST. Hon hade inte den minsta a-a-a-aning om vad som skulle ske.

Här hade samlats  barn, barnbarn, föredettingar, kompisar, småbarn från när och fjärran , gravida kvinnor, tanter och farbröder, äkta män och fruar. .Alla hade humöret på topp. Ah, en riktig familjefest när den är som bäst!

Ungarna sprang upp och ner i trappen. Alla måste prova den fiffiga handikapphissen., upp och ner, ner och upp. Tjo och tjim rådde men så bröts ljudnivån genom att yngsta flickan  bad om uppmärksamhet och därvid redogjorde för mamman och alla övriga vilken ordning som gällde för kvällen.

Denna redogörelse skedde medelst PICTOGRAM. Vilken fantastisk uppfinning! Denna metod borde införas på alla ställen där folk träffas och umgås.

ORDNUNG!

Pictogrammen som består av tydliga bilder,  projiceades på filmduk. Dricka. Prata. Äta. Dricka. Höra. Dricka. Se. Dricka. (Kissa, damer) Prata. Älska. Dricka. Sjunga. Roligt. Puss. Älska.Kaffe. Prata. Dansa. Älska….

Ja, så skulle kvällen förflyta och det gjorde den, så vitt jag kan bedöma.

Tal hölls. barnbarn uppträdde med pianospel och discodans. En förnämlig artist sjöng och spelade gitarr. Maten var komponerad av en buggande matkonstnär. Vi serverades alltså foder av det mest förnämliga slaget. Drickan var det heller inget fel på.

Slutligen bör nämnas vännen Grodan och Äkta Maken som gjorde en bejublad show i bästa ."Allt eller inget-stil". My God!

Omtumlade trådde Rutan och jag hemfärden med pålitliga "Farmor Anka" som väntat tålmodigt på parkeringen hela  kvällen.

Vid pass kvart över elva var jag nöjd och glad hemma. När jag kröp in i pyamasen slängde jag en blick mot Hagatunneln. Jaha, som vanligt kommer horder av ungdomar skränande mot stadens krogar och inneställen.

När vi haft vårt roliga börjar deras.

Vi jobbade på bra idag. Klara med allt till eftermiddagsfikat. Känns riktigt bra inombords, men tyvärr inte i fötterna.

Det är jobbigt för en liten tant att stå så länge på samma plätt som man får lov att göra vid skivinspelningar. Det är också svårt att vara tyst när man ska. Ibland blev det ett tjo-ho eller ett fnitter precis innan allt klingat ut. Inget vidare.

Ska nämna att ungdomarna skötte sig exemplariskt. Vi har ju glädjen att bli ackompanjerade av musik och sångstudenter vid skolan. Så har vi gästspelare och sångare. Malin Jonsson t ex.

Hon låter riktigt, riktigt bra.

Undrar om jag får in några bilder idag då? Tjingeling!

Nej. tydligen inte idag heller. Jag är för trött – något glapp har det blivit i knoppen, på insidan…

Jösses vad roligt det har varit idag. Generationskören har spelat in en halv skiva. Nästa halva gör vi i morgon.

Jag roade mig från min bakre position med att fota lite. Ja, jag är ju erkänt kass på att ta kort men lyckas jag nu, så kan ni få bildbevis på dagens begivenhet.Näha, det gick inte… Jag blir galen. Tjingeling. Återkommer kanske nån gång.

Det vankades  våffelfrukostkalas hos Rutan i morse. Hon hade tre av barnbarnen på övernattningsbesök. 

Där var det tjo och tjim ska jag säga. Rutan hade lånat mitt våffeljärn också, så där stod hon och gräddade dubbla laggar, rosig på kind… undan gick det!

Jag hade nyss läst  ev. kommentarer på min blogg. Hurra! Josefin, bloggdrottningen, hade kommenterat vårt möte på Sveafestivalen. Åh. vad gullig hon är.

Jag gillar verkligen att få kommentarer och nu meddelade jag händelsen för Rutan.

– Josefin skrev att hon "är verkligen helt övertygad om att ni (vi) är de häftigaste och saltaste kissekatterna i stan!"

– Jaha, sa Rutan. Söta men riviga…

Josefin, vi känner oss båda två mycket stolta och glada över den komplimangen, det ska du veta.

Nu kom jag att tänka på att jag för, tja, rätt så länge sen fick ett mejl av en ung man i min bekantskapskrets. Det innehöll en bild av en raffig brud också något om en Pussicat…

Hm, jag minns att jag rodnade…och blev riktigt brydd. Jag tänkte: Vilken fyllegrej…

Han fick aldrig veta att jag läst mejlet. Tjingeling!

Blomsterprakten med anledning av min högtidsdag var överväldigande. Nu en dryg vecka senare har allt falnat och idag rensade jag bort de vissnade snittblommorna. Några torkade rosor kände jag att jag ville behålla en stund till så därför arrangerade jag ett litet stilleben. Vad tycks?

På bilden ser ni också jubilaren – överst njutningsfullt tillbakalutad i en badtunna för inte så länge sedan och underst som tuff brud för ca femton år sedan.

I morse på lilla promenaden blev grannen och jag varse ett knippe tranor som flög med sina långsträckta halsar.

Nu kanske det inte är någon nyhet precis för fågelskådare och bloggläsare och annat vaket folk men en annan har ju nyss kommit till sig efter … tja, ni vet, det stora kalaset.

Snart lunkar dagarna fram som vanligt. Jag går i säng före tio och sover som en klubbad oxe i nästan tolv timmar. Nu ska jag strax in i kupén. Natti natt!