Det är dags nu
Satt mig ner på en stol igår eftermiddag, lättad och förvirrade.
– Nu har jag gjort bort allt det värst stressiga. Jag har koll på flygplatstidningen och kommunjobbet är klart. Plus allt det andra. Och då känns det så konstigt när man helt plötsligt har tid över. Nyss höll jag på att stressa ihjäl mig.
– Så säger du varje gång, sade Sofia
– Ja men den här gången var det extremt. Så här jävla mycket har jag aldrig haft på gång samtidigt förut. Med så lite tid.
– Så säger du också varje gång…
– Gör jag?
Kanske det är dags att jag lär mig då tänker jag. När man aldrig missat en deadline på sju år. Trots att man uppenbarligen varje gång säger att man håller på att gå under av stress.
Det är dags nu tänker jag. Att sluta oroa sig. Och börja leva.
Senaste kommentarerna